Ska vi göra rätt den här julen?


Jag hoppas att du mår bra. Jag hoppas du vet hur bra du har det. Jag tror att du vet det. Jag hoppas att du såg det här igår och inte tittade på Solsidan.

Eller om du gjorde det, att du orkar titta nu. Eller sen. Men det är inte ofta man får välgjorda program om hur det står till med klyftan mellan fattigast och rikast (vi, du jag)

serverat rätt i tv-soffan.

SVT’s serie Why Poverty är klockrent timad. Sverige är på väg in i julkoma. Vi boar in oss till i ett kommersiellt överflöd som inte liknar något annat och får mig att må illa varje år.

Missförstå mig rätt. Jag ÄLSKAR julen! Jag älskar det mysiga, tysta lugna. Att få umgås med familjen, äta knäck och mammas gravade lax. Älskar att lyssna på julpsalmer och att vara ledig med knarrande snö och titta på serier och ha massa tid att läsa och leka.

Det jag mår dåligt över är just det onödiga överflödet. Att det ska köpas saker till folk som man knappt känner. Eller till de man känner men som inte behöver eller önskar. Att det ska handlas så fantastiskt mycket saker som til stor del blir skräp sen. Att det ska handlas så mycket mat som till stor del slängs sen. Eller landar i magar som brottas med ångest över hur mycket som redan landat där. Att det inte ges och fås med speciell önskan och specifik glädje. Äts med hunger och njutning alltid utan med lite småångest redan vid matbordet och i stora mängder av sånt som ofta är väldigt energiintensivt att producera.

Jag lider av weltsmerz och får ofta höra att jag ska tagga ned. Det passar sig inte att riva i det heliga överkonsumerandet och fan ta den i jante-Sverige som pratar om att göra gott som själv inte ger varenda krona till välgörenhet. Fan ta den som gör något men inte allt.

Förra året så dedikerade jag hela adventskalendertiden i bloggen till att lista välgörenhetsorganisationer som julklappsförslag. Jag tror jag tappade hälften av mina läsare nästan för vem orkar liksom?

Men jag ger mig inte. Jag tänker inte göra om det i år- kan länka varje dag till förra årets jobb. Men jag ska bannemig dra mitt strå till stacken för att det här ska bli en GOD jul på riktigt för fler.

Går vi ihop gör vi skillnad och tror ni inte på det så har vi ju historen om hur jag läste en bok och 1,5 år senare så var Tjejmarathon på riktigt och 100 000 kr gör skillnad för mödravård i Östra Kongo. På fett jäkla riktigt! Är ni med på den?

Ni vet att samarinreklamen brukar dyka upp runt jul. Ska vi skippa den sekvensen? Ska vi skippa att först äta för mycket, sen behöva ta en brustablett och få börja från början efter nyår med lite småångest? Ska vi röra på oss, njuta av god mat, av vänner och familj och av att göra något för de som har det galet mycket sämre?

Ska vi? Ja det ska vi! Sara har redan gjort en jävligt jobbig (fast galet rolig! träningsadventskalender. Den hakar vi på och så lover jag att berätta mer om hur vi kan göra världen bättre. Det handlar inte om att späka sig, vad fasen jag kommer njuta av hundra knäck, det handlar om att- ja just det njuta men att ge och ta och äta med tanke och medvetenhet. Närvaro och uppskattning.

Nu vill jag visa en materiell sak som gör min löpning bättre: Trimtex nya Bi-Elastic Air LZR Headband. Designa ditt eget vetja!

20121126-221248.jpg
20121126-221255.jpg

Juninumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kom i toppform
  • 7 grymma backpass
  • Raceskotest, 11 snabba skor
  • Åre – Sveriges trailmecka
  • Spring skadefri
  • Koll på kosten
  • Intervallträna som eliten

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Fuck Cancer


Cancer berör oss alla. Alla. En av tre, som det det ser ut nu kommer att få en cancerdiagnos en gång i livet.
För mig är det ett infekterat jobbigt ord och en sjukdom som finns och har funnits alldeles för nära.
Forskningen går framåt och organisationer som Ung Cancer gör stor skillnad för de unga vuxna som får ta det ofattbara beskedet.
Jag gillar när träning görs får något bra och det kändes riktigt bra idag att vara med på Bloggar om träning ’s event på Sportlife Östermalm idag till förmån för just Ung Cancer.
Jag avslutade min spretiga träningsvecka med att cykla ett 50/50 pass för Jaime och Victor. Först 8 st 70/20 intervaller i ”MTBstil” så stod upp med mycket bakvikt.
Sen tempocykling med 4 x 4 minutersintervaller.
Spinning gör mig alltid kräkfärdigt trött förmodligen för att jag när jag inte instruerar tar i alldeles för mycket men det gör ju inget.
Det coolaste var att grabbarna släpade in sina egna cyklar och körde dem på trainers.

20121125-170000.jpg
Ser ut som Jaime ska stagediva
Sen blev det en perfekt avslutning med Jessica s rörlighetsklass.

20121125-170358.jpg
Grymt bra ordnat! Tusen tack!
Så den här veckan har jag verkligen tränat alternativt:
Två spinningpass. Två styrkepass. Ett kuperat fartlekpass om 8 km i måndags. Ett distanspass på ca 7 km i fredags. Det kallar jag löpvila och det är inte undra på att kroppen skriker efter springa nu.
And run I will.

Kalas the way I like it


20121124-221151.jpg

En ny bekantskap för mig är Annika. Vi har egentligen bara träffats kanske..5 gånger? Men vissa klickar man med. Annika är ung, tuff, framåt och jag gillar folk som man vet kommer säga emot om de inte håller med.

Go fin och omtänksam är hon också vilket reflekterades i hennes kalasupplägg. Hon bjöd på sånt som alla kalas borde innehålla om man frågar mig, och även Lillan som hängde med som hon ofta gör:

Träning– med Patric från Spartan som varit på WorkoutÅre samtidigt som mig men jag hinner ju aldrig köra hans pass. Junglegym, medicinbollar,

Utomhus- Vi var i Hagaparken, härligt lerigt.

Choklad- tårta efteråt

Underbara människor Sara, systrarna Lantto och fler såna som Annika valt ut för att de gör henne glad och alla var så trevliga och härliga.

Goodiebag- till oss!! What! Och hur kunde Annika veta att jag tappat bort mina hörlurar? Fick nya fina och träningstop från Röhnish, två veckors gratis träning. Lillan tyckte det var högst mysko också- vi gick på kalas och fick paket? BRA fest!

Bubbel- efteråt fick Sara påminna om. Det var inte fel det heller även om jag väldigt sällan ens rör alkohol när min dotter är med mig men det här satt fint som sportdryck.

Vilket toppenkalas! Man vill ju gärna sno idén. Jag får ju dock alltid ett träningsbonanza kalas på min födelsedag eftersom jag i år och de kommande 2 åren kommer att vara i Åre på WorkoutÅre. I år på min födelsedag rekade jag en topptur på Åreskutan för att vi sen skulle leda nästan 50 personer upp samma väg. Det var då.

Här är bilder från idag. Tack Annika! 🙂

20121124-221234.jpg
20121124-221246.jpg
20121124-221255.jpg
20121124-221301.jpg

Det här med skor


Igår invigde jag mina Inov-8 X-talon 190. Inov-8 är märket. X-talon är deras terrängsko med redigt grov sula och 190 står för 190 gram i vikt ( i UK 8 tror jag). Jag älskade dem men rakt av kan jag inte bara rekommendera dem helt generellt. Lite funderande får det allt bli.

Egentligen är det lite konstigt att fråga någon vars fötter du inte vet hur de ser ut om ”skon är bra?”.

En del fötter är breda/smala, har höga/låga fotvalv. För att inte tala om olika långa tår, fotknölar och annat som ser olika ut.

Jag passar bra i adidas men Asics sitter inte bra. Saucony funkar inte heller. Salomon sådär. Inov-8 underbart!

Jag tillhör de som tror att vi är skapta för att röra på oss länge och kroppen har potentialen att absorbera att vi sätter i fötterna om och om igen tusen och åter tusen gånger om. Chris McDougal är rätt övertygad han med.

Jag tror dock inte vi bara kan säga ” eureka” och sticka ut från kontoret medan surdegen jäser utan skor och springa mil efter mil utan problem men jag tror potentialen finns där. Det hör väl till att man blir tillfrågad om man ”springer i barfotaskor” och ni som läst bloggen ser att jag har Vibram. De har jag för att träna styrka och kortare löppass i absolut. Men jag springer inte långpass i dem. Jag tycker de är sköna att springa i i skog och terräng och asfalt går bra också men har hellre en lättare löpsko på. Jag har vant mig under en längre tid att göra det och springer inte med hälisättning.

Det finns de som bara använder barfotaskor. Härligt om de undviker skador och har vant sin kropp och sitt steg. Ännu härligare om vi alla respekterar att vi tycker olika.

Jag har skrivit det tidigare att jag tycker alla som springer ska pröva att springa barfota en liten bit för att känna hur de sätter i foten. Du blir varse snabbt. Har du ett par asics Gel Kayano så kan du komma undan med att slamma i hälen med låg frekvens (här steg / minut) för det är så mycket stötdämpning i skon. Det kan du inte när du springer barfota. Du kommer direkt att behöva trippa fram för att inte få ont i fotsulan.

Vi har 26 av ca 206, alltså 13% av alla ben i fötterna i ett rutsystem som möjliggör stor rörlighet. Den försvinner i en sko och framförallt i en uppbyggd sko. Moder natur hade nog tänkt att vi skulle använda foten mer när hon satte så många ben, så fint pusslat nere i våra fossingar.

När man sätter i foten ”bra” så funkar hela stötdämpningssystemet i foten, vidare upp i benet hur bra som helst. När jag tränade kampsport så ledde vi vid fall ut energin ur kroppen via en arm som man slog i mattan. Lite så jobbar foten upp i benet och vidare om den får göra det på rätt sätt.

Jag vill ha skor som gör att jag känner underlaget och kan jobba med att löpsteget ska bli så smidigt och tassande som möjligt. Jag vill känna terrängen och jag vill att skon ska tvinga mig att ha ett bra steg hela passet. Jag är skadefri och har aldrig haft förslitningsskador av något slag från min löpning och därför går det bra att springa i tunnare skor.

Gillar du adizero-serien så gillar du nog Inov-8. Jag älskar mina adizero XT, de är betydligt hårdare än dessa nya. Springer jag lite längre (> maradistans) så hjälper XTn foten att vara stabil men för kortare pass kommer jag köra på X-talon. Jag kommer definitivt skaffa asfaltsmotsatsen ”f-lite” till våren. Eller tidigare med broddar på. På prisjakt kan du leta bästa priset på Inov-8 i Sverige! Jag köpte mina på Outnorth och är jättenöjd med deras service!

20121124-125143.jpg
20121124-125152.jpg

20121124-125204.jpg Skrotmos tyckte de var stora och klumpiga

Såhär lyckas du


I varje ögonblick. I varje möte. Varje intervju. Varje pitch. Varje fika. Vid sälj. Vid köp. Varje gång du gör något. Gör det bäst.

bild: etsy.com

 

 

Fredagsflow


20121123-141432.jpg

Vaknar. Lillan sussar gott bredvid och jag ligger som ett streck mot väggen.Det är ljust..varför är det ljust..GAH! Klockan har inte ringt!

Upp och snabbrationalisering sker i skallen. På med gröt på spisen, på med kläder på yrvaken Skrotmos som går på Ur och Skurdagis och behöver rejäla doningar. Borst borst änglahår och i med två små klämmor. Hon är så söt så jag måste pussa och krama lite men får höra att jag kan få låna ett gosedjur om jag måste pussa så mycket. Jaha.

Medan hon äter sin gröt och åsiktsmaskinerar om vad vi ska göra på fredagsmys gör jag lunchlåda, äter en SmartCarbmacka och väljer bort kaffe som tar för lång tid just nu.

För mig att bli klar tar 5 minuter och ser säkert ut därefter. 90% av alla jobbdagar har jag inbakad fläta. 0% av alla dagar har jag någon produkt i håret och jag har bara puder och mascara i nyllet oavsett om det är fest eller jobb. Min syster har köpt något smink i små lådor men jag förstår inte hur de ska användas.

Packa väskan med dator, träningskläder, nya skorna- jippi! Borsta stora och små tänder och på med galonisar och galonvantar. Ut genom dörren, ned i källaren, ut på baksidan och tack och lov att dagis är 500 meter från huset. Puss kram, grindpuss och gríndkram och mot jobbet med P1 morgon i öronen och ett finger scrollar DN.se, Twitter och Svd.se

In på jobbet. Svarar på 5 mail och skickar 3. STOR kaffe. Macka. Ägg. Möte. Solen skiner rätt i nyllet.

Omklädningsrum. AHA det är här hälften av mina träningskläder bor. Hej hej. På med träningsgrejer. Varmt idag. På med nya skorna. Ut i solen. Alldeles för fort i 2 kilometer men det är så roligt. Mina sprillans nya Inov-8 X-talon 190 sitter som gjutna på fötterna om än kanske liiite stora. Men de kommer vara lagom efter 10 mil resonerar jag.

Flyger mentalt fram och sicksackar bland hundägare som jag skulle vilja prata vett med. Längs med Rålis. Upp vid Fridhemsplan. Ned till vattnet igen. Tillbaks. Tittar i spegeln. Rufsig och rödrosig och tänker att det här är nog ändå mitt bästa jag. In i duschen. Lunchekot på P1. Banan.

Snabblunch medan jag svarar på mail. Kaffemaskinen funkar inte. I-LANDSKATASTROF. Går på jakt i huset och hittar bryggkaffe- WIN! Rapportskrivning. Kollar Facebook där en vän skriver att om vi köper massage till varann i julklapp så spar vi tonvis med Co2 utsläpp och jag har varje jul ångest å alla andras julstress. Snälla måste vi? Vill heja personligen på alla som springer i helgen. Vill hinna jobba ikapp så jag ligger före men accepterar att jag ligger efter efter efter och ändå så jäkla före eftersom jag lägger räls för 2013 års framfart.

Stämmer av med Mentor att de fått min anmälan och att jag är anmäld till Renee Manne och Partners Coachutbildning i april via jobbet.

Går igenom allt jag ”måste” göra. Vet att står det bara någonstans så kommer jag att göra det, i rätt ordning. Är jätteupptagen hela helgen. Upptagen med att absolut inte göra något annat än att umgås kravlöst med Risiskruttis, träffa vänner och familj och allt som har med något annat än det får snällt vänta för tid- det kommer det ny precis hela tiden.

TREVLIG HELG!

20121123-141410.jpg
20121123-141437.jpg