Ditt hållbara du- a sane memo for an insane world

I torsdags höll jag en variant av min föreläsning ”Strategiskt och lönsamt hälsoarbete”. Den går att göra som föreläsning och då blir det mer fokus på just det strategiska men funkar också jättebra som en workshop för en grupp eller organisation som vill reda ut var de ska lägga krutet i ett hälsoarbete som inte bara ska bli lösa friskvårdsskott.

Det var en fantastisk mix med, bland annat en kyrkoherde och en matvarubutikschef. Otroligt olika verksamhetsmål och sätt att jobba men det spelar faktiskt inte någon roll när det gäller den strategiska ansatsen för sättet att arbeta är lika. En har vinstmaximerande mål (bland annat), en annan verksamhetsmål av olika slag.

Båda har människor som största möjlighet och utmaning. Medarbetare som den avgörande ”faktorn” för att det ska gå bra eller dåligt.

För såhär är det. Det här är avstampet till alltsammans, till mitt företag, till den quest jag driver. Från hjärtat via miniräknaren med stöd av en hel drös med forskning och undersökningar:

Samma faktorer som får människor att må bra på jobbet leder till framgång för organisationen.

Oavsett om det handlar om vinst i siffror eller resursoptimering.

För vad får människor att må bra på sitt arbete över tid?

Att de

* VILL jobba, är motiverade och vill göra det som ska göras. Vill göra sitt bästa och vill vara där och göra det.

* Att de VET vad det är de ska göra. Vad deras roll är och vad som krävs av dem.

* Att de KLARAR AV sina arbetsuppgifter både avseende att ha tid att göra dem men även orken och tillgång till rätt verktyg. I flera fall förväntas också att de ska  tänka kreativt, vara kundorienterade och tänka nytt ovanpå att repetera det som gjordes igår. Så de behöver ha resurser till det också för att känna att de gör skillnad över tid vilket loopar tillbaka till att de VILL göra sitt arbete.

Och vad får organisationer att bli framgångsrika? Precis- faktorerna ovan. Att medarbetare vill, kan och klarar av att arbeta efter de mål som satts upp. Gärna med guldkant och då krävs det där lilla extra i både struktur, kultur, ledarskap och förutsättningar för att hålla energin och engagemanget högt både i kropp och knopp.

Men det är många organisationer som använder väggarna som ved till det hus de försöker värma upp. Om ni hajar. Medarbetarna är stommen. Motorn. Kärnan.

Och om man då inser att det inte riktigt står rätt till med de här bitarna där man arbetar. Ohälsosam arbetsbelastning, konflikter, brister i ledarskapet, otydlighet. Många kanske är sjuka ofta, många slutar, vi tappar kunder… vad det än må vara.

Tänk då att en riktigt bra, långsiktig hälsosatsning som riktar sig till det som påverkar hälsan för medarbetarna också kommer att öka lönsamhen och/eller förbättra resultaten inom verksamheten. Den kommer mynna ut i att engagemanget ökar (VILL) , att kraften (KLARA AV) att konvertera engagemanget till produktivt arbete (VAD) ökar.

Det är så enkelt. Det är inte lätt. Men det är så det är. Säger ni emot säger jag som Rosling.

Jag är i Åre. Och jobbar. Men jobb i Åre blir aldrig riktigt..som jobb brukar vara. Brukade vara. Jag nyper mig mentalt i armen varje dag fortfarande- är det här på riktigt? Kan jag springa här i skogen och reflektera och det kan få vara del av mitt jobb?

Jag kom hit igår och det började med att jag hoppade av i Undersåker och väntade på Sara o Katrin på Ica Strandbergs. Här har jag stannat till måååånga gånger när jag bodde här och hjärtat sa ”hemma” när jag stod där med min packning. Det är hemma här för mig och än mer hemma är att få åka vägen rätt upp på fjället mot Vålådalen, oftast förstås till Ottsjö. Och det gjorde vi nu fast vi åkte vidare till Storån. Både Sara och Katrin har saker som ved och äventyrprylar i bilen. Det är lätt att spontanutonjuta då. Och det är egentligen inte mycket man behöver men lite ved, en kniv, vatten och tändstickor så har man kommit långt på väg.

Katrin hade som vanligt fixat gott att äta- vi grillade mackor i hennes mackjärn. Solen gick ned och vi mös runt brasan. Så otroligt långt från den rusningsträngsel på T-centralen jag varit i på morgonen. En fantastisk start på några dagar i Jämtland, att få vara med fina vänner på en av mina favoritplatser i hela världen.

Det blev mörkt och stjärnklart och vi fick lysa oss tillbaka till bilen med pannlampa. Kändes som vi var helt ensamma därute med fjällen runtomkring.

Och så tänker man lätt att det här, det går bara att göra häruppe i Jämtland. Och det är klart att den otroligt lugna omgivningen med Ottfjället som fond, det går ju inte att få i en dunge utanför Stockholm.

Men jag tror på att ha lite äventyrsberedskap. Där man är. Ett sittunderlag i ryggsäcken. En termos. Lite frukt. Kanske ”friluftskniv” och tändstickor. För det behöver inte vara så komplext och avancerat. Natur finns överallt. Det gäller bara att ta sig tiden att stanna upp. Vara äventyrsredo!

För fina bilder- kika in på Saras inlägg. Jag fotar ju bara med ajfån så det blir som det blir. Men ni hajar!

Synergier. Passa på. Så tänker jag.

Den tredje mars har jag ett uppdrag i Lund på eftermiddagen. Otroligt spännande förresten!

Så då tänkte jag att jag passar på att besöka Malmö samtidigt.

Om du är intresserad av hälsa på arbetsplatsen så finns det två sätt att lära dig mer!

Workshop i strategiskt hälsoarbete 2a mars Scandic Stortorget Malmö 17.30

Vad är att arbeta hälsostrategiskt? Varför är det viktigt? Hur gör man och var börjar man? Vad är utmaningarna?

Det här får du svar på under en 90 minuters workshop. Passar både dig som är chef, inom HR, arbetar med hälsa ocheller brinner för hälsofrågor och vill ha ett starkt ”varför” och verktyg för att komma igång!

Läs mer här för information och anmälan.

Strategisk hälsorådgivning

Boka mig för en rådgivning/workshop på 90 minuter som riktar sig specifikt till era möjligheter, fokusområden och utmaningar. Genom att ni svarar på frågor inför mötet kan vi fokusera på att hitta både ansats, aktiviteter och KPI’er för just er verksamhet. Kontakta mig på annsofie(@)formstarkhalsa.se för prisuppgift.

Och- kan ni Malmö så tipsa gärna mig om en fin morgonrutt att springa på fredag morgon! Tack på förhand för tips!

Livet har verkligen varit tufft ibland. Imorgon är till exempel en dag som sen 5 år följer med mig som en tung svart sorg och ett varför utan svar.

Men sorg ger perspektiv på lycka. På vad man kan och bör vara tacksam för. Och jag har varit väldigt tacksam och glad och inspirerad den senaste tiden. Länge faktiskt. Inget speciellt har hänt, det är snarare så att jag gått från en trygg anställning till en högst osäker roll som egenföretagare. Men sen jag tog beslutet har tacksamheten bara växt, över enkla saker som (som tur var) inte kostar något, vilket är bra eftersom jag måste hålla i slantarna nu tills jag har mer fast mark rent ekonomiskt.Samtidigt som oron för vår omvärld ökar..ja det kanske just är en ökad insikt om hur bräckligt det här goda är. Hur få förunnat det är att få ha det såhär bra med ett vardagsliv. Borttappade vantar, 3-årstrots, hormonfinnar och dåligt mammasamvete. Osv.

När saker landar i hjärta och mage så blir det bra tror jag. När det mesta i ens liv berör hjärtat så är det nog lättare att känna tacksamhet också. Att stanna upp och ta sig tid att vara tacksam är ju faktiskt själva förutsättningen för att kunna se vad man faktiskt är tacksam för. Kanske lägger man tid på något som inte ger tacksamhet. Kanske väljer man bort något. In något annat. Det blir lättare och mer naturligt ju oftare man gör det. Men samhället vill inte att vi ska vara nöjda och tacksamma. Vi ska konsumera mera. Vi måste gå på tvärsen!

Sen är det klart att vissa dagar beströdda med mer guldkant än andra, ibland är det man själv som strör och ibland är det andra. Idag var en riktigt fin guldig dag. Men inte på ytan utan raka vägen från hjärtat!

1) Mysmorgon med tjejerna. Lämnade den lilla först som sprang rakt in i frökens famn i en lång kram. Promenad till skolan med stora, mycket stora frågor nu och så kan hon helt plötsligt mer om höga berg i solsystemet och annat.

2)Från skolgårdslämning rakt ut i skogen. Solen strålade. Bara jag och nya stigar och planlöst men ändå målinriktat irrande. Planerade, lyssnade och rörde på mig.

3) Svängde ut på vägen efter en timme, joggade in till St Eriksplan. Gott kaffe på Systrarna Andersson efter mat på affären. En stunds lugn och ro. Jag har accepterat min rastlösa själ, den är inte så rastlös egentligen men den är mest stilla när jag rör mig eller rört mig. Nomadhjärta.

4) Poddinspelning med otroligt kloka och inspirerande Erik Hemmingsson från GIH. Både samtalet under inspelning och efteråt. Folkhälsa. Hjärnan snurrade.

5) Telefonsamtal. Landat ett inspirerande jobbuppdrag som kommer ta mig till Alperna för första gången i mitt liv.

6) Snabbt besök hos syster.

7) Jogg mot dagis och fick en sån stark uppenbarelse om ett vägval så jag fick stanna en stund och bara knockas.

8) Hämta lillan. Få stor kram. Veta att hon haft det bra, är trygg. Trivs.

9) Åker till Åre imorgon. Få komma till fjällen, som en del av mitt företag. Då och då. Den lyckan. Åka från barnen? Hur är det ok? Men några dagar i månaden och resten av tiden ha mer tid med dem. Har landat i att det funkar för dem, för familjen. Vi testar.

10) Att vi har det bra just nu. Vi har det så bra. Allt är så himla bra.

Och det är kanske där lyckan finns. I att se på det man har med lite nya ögon. Man är nog rikare än man tror, lyckligare än man anar.

Något som alla vet men som behöver skrivas och pratas om igen och igen är det här med att sociala medier – det får man ta med en nypa salt. Det du ser är vad människor väljer attskriva eller väljer ut att ta bild på och kanske retuschera och filtrera. Det kan vara otroligt inspirerande. Det kan vara en tankeställare. Men det ska inte sväljas som en stavmixad soppa. Det här har både kloka Katarina och Betty just skrivit om på lite olika sätt.

Det är inte den enda sanningen.

Det är inte dina budord.

Det är inte vad du ska uppnå.

Det är inte så flådigt som det verkar.

Du vet bäst vad du behöver.

Det riktiga, det viktiga är vad du gör och hur du känner för det.

Att du lever ditt liv styrt av ditt inre flöde, inte det yttre.

Jag är lite tjenis med en professor på Stockholms Universitet. Han träffar ibland en grupp chefer i ett nätverk han har. Han berättade att han brukade låta dem reflektera, mest, för det hann de aldrig göra annars. Det tog de sig inte tid till att göra. Det behövde de göra.

Reflektion alltså. Jag tror så mycket stress och ohälsa ligger i att vi inte tar oss tid till det. Både yrkesmässigt och privat. För hälsa, prestation och för klimatet. Men det finns få strukturer i vårt samhälle som guidar och inspirerar oss till reflektion. (Det är därför jag har i min kalender att ”vara i skogen”, jag skulle bli tokig annars). 

Och inte så konstigt. Reflektion är gratis. Det tjänar ingen pengar på. Nu lyckas folk till och med börja med och ägna mycket tid till yoga utan att landa i sig själva. Vi skaffar saker vi egentligen inte behöver för att vi just inte stannar upp och tänker efter. Låter välregisserade välpaketerade budskap sätta oss på ny kurs.

Tanke. Känsla. Handling.

So it goes. Här är det ypperligt läge för reflektion för att ta tag i impulser som du inte bett om.

Fråga dig själv:

Var kommer tanken ifrån?

Vilken känsla får du och vad gör du med den?

Vad lägger du din energi på?

Vad betyder det egentligen för dig, är det här något som är av betydelse för dig?

Det externa flödet, är just ett flöde som konstant pågår. Ditt inre flöde är din guide till vad du ska tanka in. Reflektion är nyckeln till dörren dit.

Att stanna upp, reflektera över vad du verkligen vill, behöver. Vad som är rimligt. Vad som verkar vara sant och logiskt och vad som nog kan få flöda förbi utan åtgärd. Det kan göra stor skillnad. Du kan må riktigt, riktigt bra av det.

Testa den här veckan som kommer; Ta tid för reflektion i din agenda!