#dogood årets GODaste lopp med ekologisk vätskestation!

Jag blir så trött! Sen blir jag förbannad. Sen försöker jag släppa det men det är inte jag, jag måste göra något.

Lika glad som man blev när Stadium drog igång sin kampanj för några år sen med normalviktiga modeller lika matt blir jag nu när det 2014 fortfarande ser ut såhär på HM’s annonser:

HM. Vars målgrupp är alla unga tjejer med små plånböcker. I en ålder enormt mottagliga för sjuka ideal. HM som på många andra fronter (främst avseende hållbarhet) gör massa bra saker. Varför har de inte kommit längre med den här aspekten?

Lika glad blir man när man kikar in hos Twilfit:

Normala magar. Normala kroppar. Olika former.

Om man bara fick önska en sak så vore det att modellerna hos Twilfit bytte till HM. För där behövs de. Målgruppen för Twilfit är lite äldre, lite tryggare. De kan hantera den totalt muskellösa retuscherade kroppen. Unga tjejer som matas med såna om och om igen i tidningar och i annonser står inte emot på samma sätt.

Men jag önskar att jag slapp se badmode på väldigt smala modeller över huvudtaget på väg till jobbet i Sverige 2014.  Jag önskar att stora företag vågade ta ansvar.

Som konsument kan jag göra mitt lilla som om vi är många som gör det blir det stora: Vi kan bojkotta. Vi kan vägra köpa. Vägra stödja.

HM gör mycket gott men jag röstar för att vi tokbojkottar att köpa ett enda plagg från badkollektionen. Vi tippar ingen försäljningsvagn över avgrundens rand men vi gör något. Det vi kan.

Man ska alltid göra det man kan.

Jag hörde en bekant som sa att hon skulle fettsuga sig efter andra barnet. ”Fixa till sig”. Klagade över stretchmärken. Tigerränder.

Min beach 2014 och alla somrar framöver kommer vara mina finaste någonsin. I en kropp som burit två barn, jävligt stark genom båda graviditeterna. Stolt ska jag vara om jag har märken från det. Stark ska jag se till att jag är tryggare än innan i bålen och alla djupa magmuskler men det har inget med utseendet på magen att göra. Har inte ett skit med ett sexpack att göra. Den styrkan sitter innanför. Stolt kommer jag knata runt med daller och post- två- gånger- 7- månader- amnings-trasor av taxöron till bröst.

Jag ska göra det jag kan.

 

Edt: Detta är alltså inte ett påhopp på naturligt smala människor utan på ett stigmatiserande och normaliserande av en retuscherad halvnaken kroppstyp mot en känslig grupp i samhället som vi vet kan påverkas väldigt negativt. Här finns ett enormt utrymme för företag att visa på den variation i kvinnokroppen som är det enda som är normalt egentligen.

---

Det finns inte en löparkeps att jag skulle kunna ge specifika tips men däremot skicka med lite tankar om hur man kan planera sin träning – eller omplanera den när vardagen inte ser ut som man tänkt.

Vad man ska träna och fokusera på beror ju på:

1) Vad man tränar för

2) Vad man har för styrkor och svagheter

3) Hur mycket tid man har och kan ta

4) Var man är nu i förhållande till målet

Jag tror ofta vi motionärer gör träningen lite för komplicerad. Vi hämtar inspiration till komplexa minutiösa intervallpass från eliten, fokuserar för mycket på detaljer som när vi sen inte får till dem gör att vi kanske ger tappt.

Livet är komplicerat. Vi springer i grunden för att det ska ge något. Då ska det verkligen göra det också. Vara kul, vara lugnande, rogivande, euforiskt, naturnära..whatever! Men inte ge dig massa huvudvärk!

Att springa är det som ger mest effekt. Att sen variera löpträningen så den stöttar din uthållighet, syreupptagning, löpteknik (för effektivitet och skadeförebyggnad) det kommer göra att löpningen ger mer.

Lägger du till styrka och rörlighet så har du samtidigt gjort mer för att minska skaderisk samt om du timar den rätt och med rätt övningar så kan den stötta din löpning.

Vad styrka är kan dock variera: Branta tuffa backintervaller ger en väldigt löpspecifik styrkeeffekt. Det är, tack o lov, inte bara tid på gymet som räknas.

Att bara springa en massa i samma fart på samma typ av underlag på samma distans ger förstås inte långsiktigt något i form av prestation. För välmående kanske det är helt fantastiskt. Men inte när du vill bli snabbare eller uthålligare. Och förebygga skador. Det beror alltså på som sagt vad målet är.

Jag skulle vilja slå ett slag för följande fem komponenter i en generellt bra träningsvecka:

1) Långpasset- Successivt bygga upp tiden du springer för att bygga motorvägar i kroppen att slussa ut energi till arbetande muskler på. Prattempo. Gärna snällt underlag. Fiffigt som ett lågglykogent pass- alltså där du inte moffar kolhydrater innan utan låter kroppen leta upp fettdepåer och bygga system för att bränna fett vid lugn intensitet. Hur långt är ett långpass? Hur långt är ett snöre. Beror på. Ni vet att jag fokuserar på långa lopp i den här bloggen. Långt är det som känns långt.

2) Det flåsiga passet. Skit i klockan om det blir rörigt. Värm upp 10 minuter med några fartökningar med den mest perfekta löpteknik du kan åstadkomma. Spring sen hårt och kontrollerat kort och många repetitioner eller långt och få. Spring i backe. Variera alltså. Fokus på tekniken. Jogga sen ned 10 minuter.

3) Löpstöttande styrkepasset Hur gör du när du springer? Har du två fötter i marken? Förmodligen inte. Ägna då inte all styrka åt att stå på två ben. Stå på ett, balansera, träna ryggen, träna bålen med balans samtidigt, drilla höftböjarna, vaderna, var barfota. Lyft tungt, lyft lätt och många gånger. Variera dig. Fokusera på dina svagheter istället för att briljera med dina styrkor. Stå på händer är jättekul med gör f’ all för din miltid. Har du ont om tid så är det bättre med russian twists.

4) Rörlighet här och där Istället för att tvinga sig till ett yogapass i någon lokal fylld med rökelse, träna rörlighet 10 minuter per dag. VAD du behöver bli rörligare i vet du ofta om. Bröstrygg, höfter, vader brukar vara fokusområden. 10 minuter har alla. Det handlar inte om att bli vig- det är mest en trendig grej, lite som surdegsbröd och egenstoppad korv. Det handlar om att ha den rörlighet i lederna som krävs för att hantera de rörelser du utsätter dig för- eller råkar ut för. Inget kul att missbedöma ett steg och dra en muskel eller ledband för att inte kroppen hade möjlighet att parera. Passa på att träna balans också. Och vara mycket barfota.

5) Ut i naturenpasset Ok! DU kanske tränar för Sthlm marathon eller något snabbt asfaltslopp men jag tror vi alla blir gladare och bättre löpare av att hållas i naturen. Fötterna får jobba bättre och mer varierande, det är vackrare, bättre luft, roligare och det går att variera i oändlighet: Grus, gräs, sand, lera, stig, skog, ris, kalhygge, sågspån osv osv. Asfalt är asfalt. Terräng är..the shit! Tänk dig en tidig majmorgon med sol och pippifåglar som redan varit uppe flera timmar och du tassar ut en sväng med ingen som helst fokus på fart eller distans och bara springer för att det är så underbart i det ljusa gröna.

Det är nog det viktigaste passet i min värld.

Lycka till med din träning!

Kom ihåg- det behöver inte vara roligt jämt men känns inte löpningen som den ger något så kanske det är dags att förändra den!

Åreskutan strax nedan toppen med utsikt mot Tväråvalvet. På väg ned efter toppturen jag och Magnus ledde på Workout Åre 2012. I år stannar jag och magen nere i byn. Utförslöpning i smörsnö- DET ger något- lycka!

---

Det rullar på alltså. Träningen. Det är ingen höjdare kvalitetsmässigt men eftersom mitt mående är av högsta kvalitet så är det helt rätt nivå.

Idag stack jag ut med en plan på att springa till Ursvik, springa 2,5an och sen tillbaka. Men det blir så himla kuperat och massa gå så jag började på flacka 7an i stället och tänkte gena tillbaka i skogen. Men se där var det för lerigt så tog en anna sväng och sen var jag så pigg på vägen tillbaka så jag lade till en extra sväng för att få till en timme. Otroligt skönt pass med några fartökningar. Kändes som entt långpass!

I övrigt har jag vilat i måndags, sprungit morgonjoggar tis, ons, tors och fredag. I tisdags blev det dessutom träning på kvällen med ett kort styrkepass i vår lekpark.

Igår simmade jag alltså och idag sprang jag en timme.

Fånigt skön känsla i kroppen.

Nästa vecka planerar jag att försöka springa på morgnarna så gott det går igen och få in ett styrkepass och lite rörlighet. Jag lämnar ogärna bort Lillan för att träna så det får bli det som får plats.

Det är en triljard grejer på jobbet som händer varje dag, möten där jag måste vara skärpt och vårt välgörenhetslopp på torsdag (mer om det senare) och bara några veckor tills jag officiellt är mammaledig. Tänka sig!

Hoppas du haft en fin helg!

Definitivt Inov-8 underlag idag. Strumpor: Falke RU4 Invisible

---

En del av min utmaning i Inte så fasansfullt jobbig maj är att ta mig till simhallen tre gånger.

Den ligger som sagt 300 meter bort så ursäkterna är få. Däremot vill jag helst vara ute och springa. OCh tycker inte om allt klor som sipprar in genom varma öppna porer..usch.

Men idag tog jag och N oss dit efter en lätt frukost. Jag hade lite ont om tid så bestämde mig för att simma 4 x 250 meter alltså 4 x 10 längder.

Uppvärmning glömde jag lite bort. Jag tyckte de första 10 längderna var jobbiga och flåsiga. Jag får inte till andningen riktigt och det är så mycket att tänka på: rotation, S-drag, hur handen går i, var huvudet ska vara, sparka bra. Oj oj. Så kom jag på att det är mitt andra träningspass någonsin i bassäng och lät mig själv hållas lite.

Men efter 10 längder känds det lättare. Så de följande 30 gick bra. 1 km. Nästa gång får det bli lite mer när tid ges tas.

Sen tror jag det här med ”avbad” eller vad det kan heta är rätt viktigt. Herregud så jag eftersvettades.

Jag har för ett tag sen fått ett recensiosex av Simning för dig och den ska jag ta hjälp av framöver så kanske det går lite smidigare.

Kul var det iallafall och det var ju huvudsaken.

Sist det begav sig. Om det blir triatlon igen i framtiden får vi se. Kanske en ironman som 40-års kris?

---

Att träning bryter ned vet de flesta. Och att man ska återhämta sig. Och att återhämta sig perfekt är kanske inte så lätt. 

Men det är alltid bra att påminna sig om vad som händer när man inte återhämtat sig ordentligt!

Hormesis är det grekiska ordet för ungefär ” det som inte dödar härdar” och det vi egentligen strävar efter när vi tränar och vill ha förbättring av något slag. Det är när stress som vi utsätts för av något slag (nu pratar jag träning) leder till att kroppen adapterar till det den utsätts för. Tex att springa lite snabbare eller lite längre. Spänna bågen. Utmana sig.

Förbättringen inträder dock bara om kroppen just får tillräcklig återhämtning pch hinner och kan superkompensera. Alltså enkelt uttryckt göra sig lite starkare mot den utmaning den utsatts för för att klara av den nästa gång.

Och som jag skrivit om tidigare- nedbrytningen kommer inte bara från träningen själv. Livet och hur vi lever det kan vara nedbrytande och alla delar måste tas in.

Tränar jag hårt, sover dåligt, äter dåligt och är stressad så spelar det kanske ingen roll att jag låter det gå 48 timmar från senaste intervallpasset- jag har kanske inte hunnit återhämta mig! Lägger jag därtill in återhämtningsjoggar som jag sen låter bli för snabba så har kroppen igen inte alls fått vila utan fick lite till stress på minussidan.

Skrämselpropaganda brukar funka bra. Här kommer 5 ”saker” som påverkas och kan leda till ohälsa, sämre prestation och sämre livskvalitet om du inte återhämtar dig ordentligt:

1) Du blir seg och trött och allt annat du ska göra blir av sämre kvalitet än det kunde vara. Nu menar jag inte lite skönt dåsig som man kan vara efter ett löppass! Tänker du ett pass med intervaller som ska gå fort och du inte är återhämtad blir det ett pass med intervaller som inte går fort med muskler, nerver och ett mentalt som inte är redo för utmaningen. Din proprioception är sämre och risken för skador ökar. Därtill kan humöret påverkas, träningen känns inte lika rolig.

2) Sämre bentäthet- alltså svagare skelett! Skelettet som stärks av speciellt viktbärande träning kan vid överbelastning utan adekvat återhämtning ihop med dålig kost faktiskt bli svagare och du kan få stressfrakturer som är en av de vanligaste löparskadorna.

3) Ökad risk för inflammationer i kroppen. Både som kan verka ”molande” och som värk och ömhet som inte ger sig men även i uttryck av ständigt återkommande förkylningar. Inflammationer i kroppen kan te sig än mer subtila till en början och sen ”slå till” i form av skada eller sjukdom.

4) Sämre ämnesomsättning. Gärna kombinerat med att du äter lite för lite, för dåligt och vid fel tillfälle. Tvärtemot vad du egentligen vill åt. Kroppen svarar på stressen genom att dra ned förbränningen för att försöka ta hand om sig.

5) Och det som oftast är tydligast: Sämre prestation. Gissningsvis tränar du för något och vill se förbättring. Som kanske totalt eller delvis uteblir eftersom ”förbättringsfönstret” stängs genom att återhämtningen uteblivit eller inte varit adekvat.

Det var bara lite kort men jag har skrivit mer om återhämtning här kopplat till adrenal fatigue och här om reflektioner runt ”stresspoäng” och här 5 tips för återhämtning.

Tror jag måste skriva lite mer om positiva saker man kan göra!

Idag tränar jag inte riktigt. Jag bara motionerar och redan efter sisådär 12 timmar är jag väldigt sugen på att röra på mig med träningskläder på igen. Då vet jag att jag ligger rätt i min intensitet just nu.

Tränar du hårt för ett lopp måste du förstås utmana kroppen och ta i men lika viktigt blir fokuset på hur du återhämtar dig genom sömnen kosten vilan och det mentala.

Lycka till med träningen!

 

---