#downshift i badrumsskåpet


Det här inlägget har legat och skvalpat men fick lite skjuts när jag läste Maddes ”sparutin”. Hon är ju snygg utan sparutin men som de flesta så har hon en sån. Inga konstigheter. Och så lyssnade jag på podden ”Helt Organiskt” och avsnittet om ”Det hållbara hushållet” som jag tyckte var så bra. Och tänkte att nu ska jag ge mina 2 cents på ämnet. Säger inte att något är fel, vill bara lyfta fram en variant att komma undan med att göra väldigt lite med lite pengar och förhoppningsvis väldigt liten påverkan. Utan att se ut som en risbuske.

Jag tror det var där jag för ett år sen eller så läste om en trend att inte använda makeup. Men summan av kardemumman var förstås att det skulle smetas på massa saker ändå.

Och jag vill verkligen slå ett slag för less is more! Både för din plånbok, din hud och för miljön.

Tittade på Vetenskapens värld och läste på Vetenskapsradion (älska älska P1) om att 40 miljoner ton mikroplast från olika hygienprodukter spolas ut i Östersjön (trots reningsverk på vägen). och påverkar fisk och andra marina varelser varje år. Från sånt jox som vi använder hemma.

Jag funderade på min hud. Min dotters hud. Min fästmans hud. Alltså han skulle ju aldrig hålla på och piffa huden utan den ser ju bara ok som den är. Och dotras är ju så fin så. Men sen kommer väl hon i tonåren och börjar försöka lyfta fram eller täcka över och så är cirkusen igång. Man tvättar bort smuts och får då med hudens naturliga fetter och då måste man smörja in och sen ska man peela bort döda hudceller ungefär som att huden själv inte klarar av detta och bara skit i att köra handduken med mjukmedel så löser det sig när du torkar dig kan jag tänka ibland. Och sen ska man lägga mask och fine med det men vad är det förutom det här extravaganta som lyfts fram av försäljaren man smetar på vårt största organ? Vi vill att det ska påverka huden men förutom det ämne vi betalar för så får vi med en massa annat finstilt som vi kanske egentligen inte vill få in i porerna?

Det går att göra en ansiktsmask hemma i köket som är färsk och du tar bara vad du behöver och du vet precis vad det är. Lite socker, lite honung, lite citron, lite havregryn, avokado osv.

Strösocker funkar bra i ansiktet för en rivig peeling om man behöver det. Havregryn för en snällare. Avokado lugnar. Kokosolja bra mot torr hud. Googla. Det finns nog massa hemmaknep. Inte mitt gebit.

Smink

Jag hänger inte med på alla dessa termer och grejer man ska ha som tjej men det känns ganska hårt kommersiellt drivet. Jag brukar tänka på mascara. Som jag själv absolut använder på jobbet och ibland annars. Det måste ju komma något nytt då och då för att skapa efterfrågan. Och precis som med tandkräm kan jag känna att man nog riskerar att köra slut på varianter på förbättringar. ”100 ggr större fransar” …hur länge kan man öka det? ”False lash effect”…hur mycket mer falskt kan man göra svart färg på borste? Men det sitter folk och jobbar hårt med det här. Lita på det.

Om du fixar med håret med produkter, sminkar dig och smörjer in kroppen, använder deo, kanske parfym, använder shampoo, duschkreme, kanske skrubb, kanske något ”smör” av någotslag. Ja vet du egentligen vad det är du använder? Vet du vad det gör när det kommer ut i vatten?

Jag kan verkligen inte mycket om det här. Jag skulle gärna sätta mig in i det djupare men det finns de som redan gör.

Men det finns saker jag försöker göra utifrån det jag vet.

Jag är väl inte den mest piffiga, men jag ser inte ovårdad ut. (Om man inte granskar noga, gör inte det snälla! :)). Jag jobbar inifrån och ut och tänker att mår insidan bra så behövs mindre på utsidan. Jag är jag och jag vill se ungefär likadan ut utan smink. Jag har aldrig grejer i håret utan bara låter det torka och borstar det. Jättetråkigt men OMG jag måste sparat in timmar varje vecka på detta. Dagar. År sen jag var liten. Underbart att tänka på.

Jag vill heller inte spola ut massa gift vecka ut och vecka in bara för att jag vill vara fin. Så jag ger mina tips på att minska antalet produkter och mängden fuffens. Men det finns säkert massa mer att göra så kommentera gärna.

1) Skrubbvante istället för skrubb på burk. Eller blanda havssalt med honung och lite citron och kanske lite olja om du vill ha det sådär krämigt.

2) Epilator istället för rakhyvel. Det här har jag skrivit om tidigare. Har inte räknat på elen men gissar det är mindre påverkan än att använda rakhyvlar och sen kasta dem. Själv har jag inte använt rakhyvel på flera år nu och vant mig vid epilatorn som håller håren borta längre. Om det är en viktig grej.

3) Gör egen ansiktsmask. Googla. Jag kör som sagt havregryn eller socker med min aloe veratvål som ansiktstvätt. Brukar använda en oparfymerad parabenfri duschcreme som schampoo och ansiktstvätt. Same same.

4) Kokosolja funkar på och för det mesta. Smörj in torra barn, smörj in torr kropp, gör hårinpackning. Sätt lite olja i topparna över natten och skölj ur dagen efter.

5) Mineralpuder med kort innehållsförteckning snarare än såna här bib? BB? krämer och foundation. Bra solskydd i dem också.

6) Lyssna på podden jag länkade till ovan. (tipsa om du vet fler om ämnet!).Fundera på vad du har hemma. Vad du behöver köpa nytt och när du väl gör det, leta efter bra grejer som inte påverkar miljön. Den mår bättre, du mår bättre och din hud mår säkert bättre också.

7) Bebisar. Tvätta inte sönder dem. Tvätta dem inte med våtservetter. Testa ta bort tusch och andra läbbiga fläckar med våtservetterna och inse vad de innehåller. (Läs gärna på också). Lite vatten, lite olja och torra tvättlappar funkar bra. Ska erkänna att vi verkligen varit restriktiva med att bada lilla S och hon har haft betydligt mindre problem med röd hud än stora tjejen hade som jag badade ofta.

Sen går jag runt och funderar på det här om vi skapat oss knasiga vanor. Visst – det är smuts i luften men att tvätta bort och sen smörja på två gånger per dag- varför gör inte killar det (i Sthlm kanske de gör det??). Tänk om man skullle skippa att torka ut för att behöva återfukta? Jag kanske ska använda mig själv som ett experiment.

Nu vill jag gärna ha dina tips på bra och snälla skönhetsrutiner och eller produkter, hemsidor, märken osv! Tack!

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Never ever give up


Över en halv miljon kronor.

Nog närmare 600 000 men jag har inte räknat ihop, har inte de fyra deklarationer för Starstruck Unlimited vi lämnat in framför mig just nu.

Det var en tanke. Det var en värk i magen, det var en subtil men ändå brutal uppmaning att göra något. Precis som människor nu reagerar med hjärta och själ genom de öden vi tar del av från kriget och flykten från Syrien så var jag tvungen att göra något.

Det var inte jättesvårt att pitcha idén om Tjejmarathon till Madde den där novemberkvällen 2011. Det har varit en jäkla resa sen dess.

Fyra lopp. Fyra fantastiska lopp, kanske 200 underbara löpare, inte så många, det är egentligen inte det viktiga. Gemenskapen, vännerna, de tokiga underbara idéerna som skapades (springa 12 timmar på en Ålandsbåt någon?).

Skillnaden vår insamling gjort när vi slussat alla medel utan mellanhänder direkt till Panzisjukhuset.

Första året för att stödja transporter in till sjukhuset från avlägsna byar, de följande åren för att stödja kvinnorna som mist allt i att komma tillbaka till samhället.

Vi är inte mycket, brukar vi säga blygsamt, utan alla de som är ”Team Tjejmarathon”. Det är ni som gjort summorna. Som är the spirit så att säga. Man måste inte springa 5 mil. Man måste egentligen ingenting men man tar ställning och engagerar sig.

Och vi är många i teamet men jag vill ändå skicka med. Att hela grejen. Hela grunden var: En tanke hos en småbarnsmamma i i-lands Sverige, en idé som växte fram. Två tjejer med cirka 50 mil mellan oss och kvällar och skarvkvartar tillgodo som startade detta. Det var och är möjligt. Det fortsätter. Det växer.

Ibland slänger sig folk med Never ever give up om något sportigt de har siktat in sig på. All good. Tjejmarathon kopplar ihop det här drivet med det som kvinnorna och barnen som vårdas och sen utvecklas på Panzisjukhuset och Maison Dorcas måste ha för att överleva.

Se den här korta filmen. Och så undrar jag- Vill du vara med i Team Tjejmarathon 2016?


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Transportlöpning- 5 smarta intervallpass och tips på löparläger


Jag har skrivit en del om transportlöpning tidigare. Det är genialiskt helt enkelt. Ont om tid har vi väl alla men till jobbet ska vi ändå och är det kort kan man förlänga rundan, är det längre kanske man kan cykla eller åka kommunalt delar. Imorse mötte jag en kollega som tagit buss till Ropsten från hemmet på Lidingö och sen sprungit därifrån och in till St Eriksplan där vi jobbar. Smart!

Jag kommer försöka springa två gånger hemåt och två gånger in. Passen in blir ju naturligtvis före frukost och då springer jag bara på känsla. En lätt lätt känsla ska det vara. Just nu är jag hög som ett höghus på att det inte stramar och gör ont.

På vägen hem vilket förstås är eftermiddag så är det en annan femma. Då försöker jag springa med mer flås. Jag krånglar inte till det, snabbhet är inte mitt mål men bättre syreupptag och faktiskt bättre driv i steget är några effekter man kan få av att lägga in intervallträning. Här får du fem pass som passar under transportlöpning jag kommer använda mig av nu när jag är igång med löpningen igen.

Börja alltid med uppvärmning. Kanske lite höft och bröstryggsrörlighet innan passet om du suttit och spänt dig och andats högt upp i bröstkorgen på jobbet. Jogga 5-10 minuter och lägg in några korta lätta ruscher på kanske 100 meter så kroppen vaknar till innan du kör första intervallen!

1) 4 x 4 minuter med 1 minuts gåvila. Här får du effekt på syreupptag och även lite ”syratålighet”. Vilan är för kort för att riktigt rensa i systemet så den sista kan bli väldigt tuff. Längre vila ger förstås möjlighet till högre fart.

2) 2 (5 x 2 minuter) med 30 sekunders gåvila. Den här körde jag igår. Total ”jobbtid” är alltså 20 minuter men det känns kortare för det går så fort med tvåminutare. Förläng vilan om du vill jobba mer med fart

3) 2-3 x 10 minuter med 2 minuters gåvila Tröskelpass! Tränar syreupptag men också syratålighet. Inte intervaller du ska börja med om du är ovan. Testa då korta ruscher först och bygg upp.

4) Intervallstege 3-2-1 km med 2 minuters gåvila. Tufft! 3 kmfarten kan du ha din halvmarafart som riktvärde- eller den fart du håller på ett längre pass. 2 km farten mellan halvmarafart och milfart och 1 kmfarten runt milfart.

5) Fartlek i backar Spring på i backarna. Allt som liknar backar. Hitta på flera backar annars.

Avsluta med nedjogg där du låter pulsen gå ned. Har du energi kan du lägga in några löpskoleövningar. Ge dig själv en stor klapp på axeln- det där var #vavavoom gjort!

Vill du komma iväg en helg på ett riktigt bra löparläger med kunskap i kubik så tycker jag att du ska haka på Madde och Jane  i Bråtadal. Löpteknik, löpstyrka, kostföreläsning och underbar miljö- hur låter inte det? dessutom otroligt prisvärt med 1695 för hela helgen inklusive boendet! Kika in här

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ta struntkravsfilter på #Måndagspeppen


Läste Jenny Strömstedts eminenta krönika igår. Och, ja, alla vet ju att det inte är ett livshotande tillstånd att köket är fult. Eller ostädat. Att ha ett kök som ska rivas för att man har så mycket pengar så man kan göra om sitt kök. Inte livshotande.

Vi vet också att det inte är hur vi ser ut utan hur vi mår som är det viktiga. Att pengar inte är viktigare än att ha tid för våra barn, föräldrar, vänner, oss själva.

Vi vet. Alla vet.

Men vi långtidsglömmer ganska ofta.

Jenny länkade till en undersökning som Amelia gjort där det står att en av fyra kvinnor känner sig stressad. En av tre känner sig inte vältränad. Nästan varannan stressar över sin arbetssituation. Mer än en av tre sover dåligt. Nästan var fjärde har inte tid att fixa det tillräckligt fint hemma.

Det här är ju hemskt! Jag tror också att om jag fick de här frågorna så skulle jag kanske svara ganska likt och det man inte kommer åt är ju hur allvarligt de här kvinnorna anser att det är. Är det liksom- ”tja ja jag hinner ju inte göra iordning hemma men, det spelar ingen roll”. Eller ”jag mår dåligt över att vår hall är ett kaos.” Vi har det nog rätt fint men ganska enkelt hemma. Finns triljarder saker att göra som jag inte hinner med eftersom jag prioriterar att vara med mina barn utomhus istället. Och då är jag ändå städnazi.

Men förstå om någon går runt och mår dåligt över X Y Z och oroar sig över sin jobbsituation och på grund av det känner att man inte är en bra förälder och så blir allt en ond cirkel och tills något riktigt allvarligt händer som får en att inse att visst, nya handdukar från Mille Notti, välbäddade sängar med manglade lakan från Lexington och vackra omhändertagna blommor kan vara ett prio på en lista någonstans, men det får inte vara något man mår dåligt över. Inte. Förrän hela världen är på den nivån att vi kan stressa över det. Dit kommer vi aldrig.

Att röra på sig, motionera och ta hand om sin kropp, det är bra och viktigt, men att stressa över utebliven träning och att inte vara tillräckligt vältränad på grund av att man har ett liv som inte understödjer en elitmotionärsatsning det är ju bara negativt. Fel. Okonstruktivt. Ribban ligger helt fel. Jag skrev om detta igår. Sen menar jag inte att man inte ska kunna sätta helt vansinnigt fysiskt krävande mål men man får liksom inse sina begränsningar. Och möjligheterna i dem.

Det lite lustiga med att detta stod i Amelia är att, iallafall för mig, såna tidningar är sånt jag läser med värsta struntkravsfiltret på. För om jag inte läser fina magasin, läser Mama, läser Elle eller Sköna Hem så tycker jag att allt är ganska bra. Jag är en bra mamma för barnen mår bra och är glada, jag har det fint hemma för jag gör som jag tycker och hinner och jag har kläder att gå till jobbet i. Men när jag bläddrar så uppfattar jag att det ”ska” konsumeras en massa saker och allt man gör med barnen heter något. 5-minutersmetoden och något med hur man ger barn mat. Men ge sig, liksom. Det har kommit något nytt smet man ska ha i ansiktet och yadiyada.

När man luras att tro att man ska bli inspirerad av att läsa om nya kläder, träningstrender, mattrender och inredning så finns det många som bara känner sig belastade med krav på saker de ska uppnå.

Man måste stålsätta sig för att inte dras med i både faktiskt konsumtion och ”inte räcka till”ångest. För några är detta ett mindshift away som de klarar själva. För andra kan det faktiskt ha gått ganska långt och bör tas på riktigt allvar. Inget att skoja om. Men många känner kanske igen tendenser och kan agera på det nu.

Vi måste stötta varandra. Och lyssna på varandra. Umgås mer med kompisar istället för att läsa magasin. Och när vi läser oss till inspiration- fundera över vad det du läser försöker inspirera dig till? Att ta hand om din hälsa? Eller att köpa saker som ska ge dig hälsa?

Jag försöker med den här bloggen, hoppas jag, och ska verkligen försöka ägna mer åt att vara en röst som inte hetsar. Peppar till att spänna bågen- absolut. Peppar till att våga springa långt och träna hårt- jajemen! Men försöka ha en sund ansats med perspektiv på vad som är viktigt.

Ta struntkravsfiltret på och lyssna inåt!

Bild: http://weknowmemes.com/2012/03/shit-is-fucked-up-and-stuff/


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

En perfekt operfekt träningsvecka


Ungefär!

På papper där målet är klart och vägen dit utstakad är denna vecka långt ifrån perfekt. Ja det är överhuvudtaget väldigt få veckor som kvalificerar sig som riktigt bra träningsveckor när de benhcmarkas mot ett progressivt program.

Men perfekta i ett större sammanhang kan de vara ändå. För det är ju så att är inte träningen ditt levebröd så är något annat det. Och eftersom du är människa så har du behov av att ha bra relationer till andra människor och relationer tar tid. Har du barn så vill du gissningsvis vara mycket med dem (fast ibland undrar man när man hör hur folk väljer att lägga upp sina liv).

Då kan det vara svårt att få till träning i mängd och kvalitet som du drömmer om eller som ett träningsprogram i en tidning säger. Någotrsom är konstruerat utifrån en norm som förutsätter att alla, mycket viktigare parametrar inte tar så mycket tid. Alls. Och att den tid de tar alltid går att planera in.

Så ser livet inte ut. Och träningen är faktiskt viktig. Ibland. Men måste man välja så kommer den efter jobbet, efter familjen, efter barn och efter sömnen. Det blir ingen bra träning långsiktigt utan bra sömn. Inte med sur familj, svikna vänner och ledsna barn heller.

Det har känts lite tråkigt att inse att jag inte kommer kunna träna så mycket som jag vill när jag bara tänker på vad jag vill uppnå. Det är kanske inte varje dag man tar in allt i livet och ser att träningen och det mål man har med den, det hamnar liksom inte så högt upp så det blir rimligt att det ska bli något riktigt riktigt bra av det.

Men galet bra kan det bli.Ändå. Men det kräver sina uppoffringar. Ett djeflaranamma och att kunna trolla med knäna ganska ofta.

Det kan jag. Jag är otroligt driven i nästan allt jag gör. Jag har inga problem att lägga mig tidigt, gå upp tidigt, skippa både det ena och det andra för att få ihop det. I helgen pratade jag och N om hur det kommer bli i januari när båda ska jobba och ett barn går i skolan där och ett annat ska skolas in på dagis där. Jag räknade snabbt ut att det blir tufft alltså att satsa på 100 miles. Mycket tuffare än innan.

Men. Det kommer gå. Nu har jag ju dessutom en spännande rehab att ta itu med men jag känner mig mer och mer hoppfull. Och den här veckan blev ändå perfekt på sitt sätt.

Perfekt utifrån att jag inte behövt ”sticka iväg” och träna. Inte ta tid till det i stora sjok utan smugit in träningen i transport och vardag. Såhär gjorde jag:

Måndag: Cyklade till jobbet som vanligt. Sprang hemåt. Var seg efter min undersökning hos magdoktorn så tassade bara på utan någon fart. Det är 6,5 eller 8 km hem beroende på vilken väg jag väljer. Tog korta vägen.

Tisdag: Joggade tillbaka in till jobbet och körde 10 minuter rörlighetsträning på yogamattan.

Eftermiddag: Bytte om till träningskläder igen och körde 20 minuter all-in styrka i vår motionsyta på jobbet. Cyklade hem.

Onsdag blev en vilodag. Visst jag hade kunnat knö in träning där någonstans men vissa dagar är det bara mer stress än vad det ger. Cyklade överallt iallafall.

Torsdag: Cyklade in och sprang hem. Körde 5 x 4 minuter och med bra känsla.

Fredag: Joggade in till jobbet, 10 minuter rörlighet. Innan jag cyklade hem körde jag 20 minuter bål och rehabstyrka.

Igår lördag vilade jag gjorde lite rörlighet på yogamattan hemma. (Som alltid är utrullad).

Idag skulle jag till min mamma. N hade ju hand om båda barnen förra helgen när jag för en gångs skull var borta en helg (händer typ aldrig ever). Så i helgen fick han lite tid för sig själv. Jag satte lilla S i vår BugabooRunner som är världens smidigaste löparvagn och så tassade vi ut till Järfälla. Lade till en sväng så jag fick ihop nästan 15 km. Hon somnade en timme nästan och var mestadels nöjd men på slutet fick jag köra Djurens Brevlåda på Spotify för henne. Jubel!

En helt ok vecka. Känns inte som jag tagit någon tid nästan alls till träningen. Känns som jag fått en del gjort. Känns som jag är redo att öka volymen. Känns bra!

En ny vecka coming up. Hoppas du rört på dig massor i veckan!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Helgens lyssningstips


I veckan lyssnade jag på Maratonpodden och avsnittet om gravidträning med Katarina Woxnerud och Maria Rydqvist. Så. Himla. Bra. Bland alla förståsigpåare så var det här riktigt härligt att höra och Petra modererade det hela så bra. Alla olika. Finns ingen enkel regelbok för vad som gäller och funkar. Jag har ju utbildat mig hos Katarina och är en i skaran av alla som beundrar henne enormt. Hon har dessutom på ett personligt plan betytt väldigt mycket för min syster och det kommer jag vara henne evigt tacksam för.

Lyssna här.

Och så MÅSTE ni lyssna på det här avsnittet på Endurance Planet. Alla ni som tränar uthållighetsidrott. Stacy Sims reder ut begreppen på ett väldigt bra sätt om vätskebalans, energi och vätskeintag.

Riktigt bra!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in