Dubbelfart på livet?

Running is cheaper than therapy heter det ju. Men det är billigare än massa annat också. Än triathlon, än gymträning än att äta ute, gå på bio, shoppa kläder osv osv. Man behöver inte mycket även om lite bra grejer verkligen gör skillnad. Men skaffar man rätt saker så håller de länge och ger mycket glädje.

Jag är så glad att jag får ut så mycket av min löpning. Eller, mitt varande i naturen snarare. Det kostar mig ingenting, förutom mer mat. Det ger så mycket.

Min tanke när jag startade eget var att inte jobba så mycket.  Inte för att jag inte älskar att jobba- I love it! Men för att jag vill ha tid för lärande, reflektion och mer tid i naturen helt enkelt. Nu ska jag säga att jag förstås jobbar ganska mycket om man klassar jobbet, studier, podden och så vidare som jobb. Det är inte mycket av det som känns som jobb men frågar man min man så jobbar jag mycket.

Ofta blir det 5 timmar på dagen och så 1,5 timma på kvällen. Och mycket tid i naturen.

Att inte jobba så mycket kräver förstås att man inte gör av med så mycket pengar. Jag har inget uttalat köpstopp för jag köper ändå inte så mycket men har gjort några aktiva val att inte köpa nya skor som jag egentligen behöver, inga nya kläder om jag inte kommer använda det mycket och jag verkligen går och saknar något. Inga nya träningskläder men har ju Falke för det mesta som inte går ur mode och är av kvalitet som håller länge. Jag snålar in på lunch och fika på café så ofta det går. Ett blogginlägg för sig är mina ibland knasiga lösningar på frukost och medhavd matsäck i stan, men många bäckar små.

Jag håller nere utgifter helt enkelt men snålar inte på upplevelser. Möten och natur är gratis.

I sommar finns det inte mycket att göra i min bransch och det är inget att stressa upp sig över. Snarare go with the flow. Vara långledig. Och det jag längtar efter mest är att vara ledig på våra två ”landställen” och vara ute i naturen. Inga dyra åtaganden där heller.

Imorgon är det fredag och jag förlägger arbetet till skogen då med: Lyssna på ledarskapspoddar, reflektera, planera, filosofera.

Laddar det mentala batteriet och laddar ur det fysiska.

Avsluta med bankmöte där jag varslat om att jag kommer i träningsmundering.

Jag kommer inte ha mest på bankkontot, men jag har andra konton jag värderar högre. Jag har efter 10 års anställningstrygghet en större ekonomisk osäkerhet än jag någonsin haft. Allt hänger på mig själv och min förmåga att få in  och hantera uppdrag. Men jag känner mig lugnare och rikare än på länge. Jag är rik på stöd, rik på kärlek, rik på mening. Naturrik och inspirerad.

Jag tror många skulle må bra av att skala ned sin ekonomi. Vara fri från dyra förbindelser, dyra kickar som kläder, flashiga restaurangbesök och prylar som ingen imponeras av ändå. Skala ned det ekonomiska och skala upp tid till upplevelser. Många längtar till naturen. Ingen ångrar mer tid till det.

Det går att förändra sitt liv utan tvära dramatiska kast. Man kan prova på. Leka med tanke. Testa. Börja litegrann. Man har bara ett liv, det pågår nu.

---

I lördags var jag på en helt fantastisk kurs. En av de bättre jag varit på, och då har jag ändå varit på en hel del kurser i mina dagar!

Jag deltog i Priolife’s utbildning i L-ABCDE anpassat till friluftsliv och äventyrsliv. Den anordnades av Friluftsfrämjandet i Saltsjöbaden och jag blir så imponerad av alla fina initiativ som drivs av just Friluftsfrämjandet. Läs mer här. Jag har känt att det är dags att uppdatera kunskaperna både för att jag själv vill ut på äventyr och för att kunna leda grupper tryggare.

Vi var ungefär 10 stycken och det var en solig men kall dag. Åsa och Jonas från lokalföreningen stod för maten och vi fick kokkaffe direkt från elden och jättegod mat och fika.

Patrik och Anna från Priolife höll en väldigt engagerande, kunnig och proffsig dag. Det var mycket att ta in men de gjorde det så himla bra med teori och sen testa själv. Även om jag gjort både HLR och första hjälpen tidigare så kändes det som jag lärde mig allting på nytt.

Jag har varit med vid två riktigt allvarliga olyckor med dödlig utgång där jag varit tvungen att agera och var lite nervös för hur det skulle kännas men det gick hur bra som helst.

På eftermiddagen gjorde vi tre stycken iscensatta ”case”olyckor. Det ena innebar att gå i sjön för att dra upp en tung docka och göra HLR och sen starta en eld medan man själv var kall och blöt. Det var..kallt! Men det gick bra för alla.

Sen iscensattes en fallolycka ute i fjällmiljö med rygg och nackskada där inte räddning kunde komma på länge- knepigt! Men så häftigt att jobba i team och testa sina kunskaper.

Jag känner mig så mycket tryggare nu att både leda och ge mig ut själv i svårtillgänglig terräng. Jag vill verkligen rekommendera att gå den här utbildningen och Anna och Patrik var otroligt härliga som lärare. Priolife hittar du här.

Anna och Patrik jobbade bland annat under Trans-Pyrinéerna förra året där Johan Steene ju vann det 90 (!!) mil långa loppet. De har varit ute på andra trailevents och trailtävlingar och berättade att många löpare inte vet vad de ska ha med sig, och de kanske har med sig saker de inte vet hur de funkar. Ett första hjälpenkit där du inte vet vad sakerna i ska användas till- hur snabbt går det att rodda med det?

Den här listan har jag hittat på men här är fem saker jag vill skicka med att tänka på att ha med och ha i huvudet om du ska ut i naturen:

1) Höras – Visselpipa är en stark signal och att blåsa är inte lika jobbigt som att skrika

2) Synas En reflexväst eller en färgglad buff väger ingenting- det går att surra åt den hårt runt något och det går att trycka in den i ett sår.

3) En Dauerbinda. Bra mot stukning och över blödning. 

4) Nå och nås- Det kanske inte finns täckning och du kanske inte tänkt göra illa dig men du kanske måste larma om någon annan.

5) HLR- lär dig. Det väger ingenting att bära den kunskapen och förhoppningsvis behöver du aldrig göra det men att ha övat på det är en riktigt bra start.

Tread safely out there- GoodSpeed!

Packning inför en riktig #utonjut dag. Älskar min Scrubba bag!

Man får tänka MacGyver när man ska lösa stödbandage ute på friluftsäventyr!

---

Alltså ÅH vad jag ser fram emot det här!

Varje år arrangerar Svenska Turistföreningen en trailrunninghelg på Storulvån, en av våra största fjällstationer. Jag har blivit tillfrågad om jag vill vara ”medledare” tidigare men inte kunnat men i år åker jag upp och tar med hela familjen.

Från torsdag kväll till söndag bjuds det på guidad löpning på fjället, föreläsningar bland annat av fantastiska Christine Hägglund som sprang hela svenska fjällkedjan 2012. (Jag kommer föreläsa om en hållbar hälsa och ultralöpning).

God mat, skönt häng, midsommarfirande, fjällekis för barnen och därtill prisvärt- som alltid med STF.

Jag längtar så, vilken ära!

Läs mer här och jag hoppas vi ses!

---

Så sa en av våra löpare från förra året. Ett varvlopp med bästa supporten- det var ett fantastiskt sätt att öva på att springa långt. Att dessutom kunna hoppa av efter 10,20,30 km det kändes också tryggt.

Jag blev så glad över att höra det. Alla ni som varit med och stöttat Tjejmarathon, vår lilla tanke som blev en game changer inom tjejloppsgenren- vårt gemensamma projekt. Vår quest. I år behöver vi hjälp!

10e juni, för sjätte året i rad. 5 varv på 10km-spåret eller så springer du det som en stafett där du ingår i ett lag med andra löpare. Alla får sina separata tider så du behöver inte oroa dig för att springa långsamt. Det är dessutom helt ok att växla gång och jogg förstås eller så kan du försöka ta rygg på Tobbe som flyger runt… För loppet är förstås både för tjejer och killar.

I varvningen hänger vi tillsammans med en god vätskestation och dina anhöriga om de vill komma, vi grillar och hejar och har man barn med sig finns en äventyrsstig som passar såväl små som lite större barn.

Allt sker ideellt och varje krona utöver de eventuella kostnader vi har går till PMU’s arbete på Panzisjukhuset. PMU grundade sjukhuset tillsammans med andra organisationer och självaste Dr Mukwege 1999, mitt under brinnande krig. Under åren har tusentals kvinnor och barn vårdats för övergrepp.

Tjejmarathon startade vi FÖR att stötta sjukhuset. FÖR att belysa att kvinnor inte behöver uteslutande kortare lopp än män. Vi är uthålliga och starka och långa lopp passar oss minst lika bra. För att visa andra kvinnor, våra döttrar och andra unga tjejer att det finns lopp med tjej-prefix som bygger på tjejers styrkor.

Vi gör det tillsammans och samlar in pengar för att stödja arbetet MOT sexuella övergrepp på kvinnor och barn. Arbetet som sker långt borta i Kongo har världens ögon på sig och det som sker där påverkar andra länder, andra kvinnor. Ger hopp när arbetet får fortgå.

Här är 3 sätt att hjälpa

Om du vill vara med den 10e juni på 10-50 km anmäl dig här.

Om du inte kan vara med men vill stötta loppet

Då hittar du vår insamling här . För 400 kr kan du köpa ett orange FlipBelt och för 120 kr kan du köpa ett rött eller rosa pannband.

Stöd via ditt företag

Då promotar vi er i våra kanaler och ni får ett fint diplom som säger att ni stöttar kvinnors rätt till löpning på lika villkor och är mot våld mot kvinnor och barn.

Varmt välkommen att vara med på ditt sätt och gärna dela vårt lopp i dina kanaler!

---

Jag delade en tanke på LinkedIn häromveckan. En tanke utifrån att vi är så många som påpekar att modellen jobba 8 timmar nog inte funkar så bra för många. Speciellt inte för oss med familj. Men många är fast i ett skruvstäd av jobb, pendling dit och hem, önskan om mer tid med våra barn, önskan om att vara klimatsmart, kanske göra något mot utanförskapet- vad vet jag. En känsla av att tiden är knapp iallafall, för knapp för att göra bra val.

Såhär skrev jag:

Tänk om…alla som jobbade för mycket och inte mådde riktigt bra av det sade stopp och belägg, gick ned i tid och ägnade den tiden åt att hållbara aktiviteter: Ta sig klimatsmart till och från jobbet och samtidigt få frisk luft och motion. Vara mer med vänner och familj. Lagade de där matlådorna de aldrig kände de hann. Klarade den minskade lönen genom att just göra av med mindre pengar (vänta jag kommer till hur marknadsekonomin ska snurra på). Hann med att reflektera mer vilket ledde till bättre mer hållbara beslut både för sig själv och omvärlden. I och med det också hann engagera sig ideellt någon timme i veckan, kanske för mer innanförskap?

Gjorde de arbetsuppgifter som bara just de var lämpade att göra och gjorde plats på arbetsmarknaden för andra som kunde utföra andra arbetsuppgifter och tjäna egna pengar. Tänk om saker vi köper kostade vad de faktiskt kostade på riktigt ur ett klimat- och schysst löneperspektiv och vi kanske fortsatte spendera samma pengar i handeln, bara på färre produkter och av fler som nu kan handla. Nej jag har inte tänkt igenom detta hela vägen det är bara en tanke.

Och jag är inte så naiv så jag tror att detta bara är att hoppa på imorgon för de flesta. Det kan kräva tid. Det är inte hela lösningen, det är en tanke och något som funkar för en del. Det skulle kräva fler anställda på flera håll och inom många bransher är det ju brist på personal- men fick man jobba 6 hr per dag kanske det skulle vara mer hållbart att jobba där? Många sitter fast levnadsomkostnader som är höga med räntor och annat. Det kan ta tid. Men det kan gå.

Som ett N=1 experiment på, yes I know, högst i-landsnivå, så är jag själv i ett läge där jag dragit ned på utgifter rejält eftersom jag jobbar mindre och tjänar betydligt mindre än när jag hade en fast anställning med ”akademikerlön”. Jag är nystartad och har inte så mycket uppdrag än förstås. Men tid har jag och jag märker att det är mycket lättare att hålla nere kostnaderna och dessutom vara snäll mot miljön när jag har mer tid. Jag hinner laga mer mat och förbereda matlådor. Jag hinner transportera mig på ben eller cykel. Jag undviker affärer och lockelser att handla. Jag lagar och spar saker mer än tidigare (och då var jag ingen storshoppare då heller). Idag ska jag och barnen ut i skogen och äta middag som jag förberett- i all sin enkelhet. Sittunderlag och matsäck- kanske det mysigaste vi gör den här veckan och kanske det billigaste också. Det hade jag inte tid till tidigare.

När jag frågar människor vid föreläsningar och workshops vad som får dem att må bra så är det ofta att vara utomhus, röra på sig i naturen och vara med familjen som kommer upp högt. Men när vi springer på i vårt ekorrhjul är det ofta de bitarna som får stå tillbaka till förmån kanske för att köpa sig något på väg hem från jobbet eller på nätet. Ett stressat pass med en dyr PT.

Kanske finns det en win-win-winlösning i att jobba mindre och lägga tiden på att både ta hand om sig själv, sina relationer och klimatet. Ha en mindre ekonomi, men ett rikare liv. Det finns ju studier också som visar att över cirka 40 000 kr i månaden så avtar marginallyckan- som vi vet någonstans därinne- pengar köper inte lycka. Det köper inte tid heller, krasst.

Jag tror alla kan hitta sitt sätt. Jag tror alla mår bra av att reflektera hur det är och hur man vill att det ska vara. Våga ifrågasätta normen av hög materiell status som är lätt att visa upp kvantitativt och fundera på den kvalitativa känslan av att ha tid för det man vill göra.

Nu är det dags för skogen, ha en fin kväll!

---