Fredagsbäst är..

På min föreläsning om hur jag lägger upp löpträningen- och träning över huvudtaget så trycker jag speciellt på tre saker:

* Sömn * Kost * Återhämtning

Om inte de bitarna är på plats så är det ingen höjdare att gå ut och dundra på med ett långpass eller ett hårt pass. Vi är motionärer- hälsa före prestation! Annars ingen prestation.

När Niklas sprang World Transplant Games i Sydafrika berättade han skrämmande om att flera av de tävlande där hade fått nya hjärtan för att de tränat med infektioner i kroppen. Sug på den!

Jag har inte varit förkyld men runtomkring går det både magsjukor och förkylningar. Jag kände av det i måndags och det finns bara en sak att göra: Vila i förebyggande syfte. Speciellt nu.

Tre dagar. Efter att ha tränat/motionerat i cirka 35 dagar i sträck. Känns inte bra alls. Behöva duscha utan att ha varit i träningskläder först? What?

Men så blev det ingen förkylning heller. Och nu blir det träning varje dag resten av veckan. Hurra hurra! Det lönar sig att leva som man lär!

Ikväll ser jag också fram emot nätverksmöte med Lidingöloppet i Globen. Sen är det XL-galan men då åker jag faktiskt hem och avlöser Risiskruttis mormor och nattar. Man kan inte vara överallt men man kan alltid vara där man är.

Happy thursday med en #throwbackthursday bild från toppturen på Workout Åre 2012. Väl värt allt slit uppför att få rusa utför i djupsnö! I år är jag ”mammaledig” från den här turen men hoppas få vara med och leda den nästa år igen!

---

Tack alla som kom till Runners Store igår! Vad kul det var att få prata om något man verkligen brinner för, inför så många och med några ultraidoler i lokalen.

Det var jättekul att lyssna på Mats från Enervit. Han är grymt kunnig om kost runt lopp och ödmjukt intresserad av vad vi ”gourmander” till ultralöpare vill ha. Har ni tips på vad ni brukar önska er på matstationer- mail info(@)enervit.se

Ett förslag han lade fram var digestivekex, en skiva parmesan och en klick av deras gel ovanpå. Som en syltmacka! Jag vill ha!

Reima är en av våra mest meriterade ultralöpare och har gjort så mycket för att ultralöpningen ska få ta sin rättmätiga plats inom idrottsvärlden i Sverige.

Min föreläsning handlade om min, än så länge, korta ultralresa och hur jag tänker runt träning, utrustning och det mentala. Varför jag gör det jag gör och varför jag längtar tillbaka.

Jag träffade så många fina vänner och fick mycket frågor och positiv feedback- tack så så mycket!

Dessutom fick jag prata lite TEC och det loppet får det att kittla i ultranerven. Jag kommer vara på sidan om i år, i 7-8e månaden (noll koll, vet bara när bebis ska komma) och det ska bli fantastiskt! ”Alla” ska dit! Många ska pace’a och startlistan är epic! Det är massa starka tjejer som kommer dundra in på riktigt fina tider. Jag sa det igår att min vinnartid är den sämsta genom tiderna och jag vet flera tjejer som kommer vara långt under 20 timmar så som de satsar och tränar nu.

På herrsidan kommer det också vara snabba ryck om man ska vara med och fajtas om topp 3. Åh så spännande! Här har ni startlistan. Jag har tre adepter som springer, en är riktigt snabb och har gjort fina resultat under hösten, en SKA runt på 100 miles och en debuterar på 50 miles. Kommer gå bra, kommer vara tufft- som det är!

Jag ser fram emot att vara i depån och peppa och hjälpa så gott jag kan med mina kavlar och den erfarenhet jag ändå har efter 3 st TEC på från 50 km – 100 km.

Ja. Jag önskar jag skulle springa. Men jag är väldigt exalterad över att få vara på sidan om- det är en enorm upplevelse i sig!

Kanske ses vi där!? (Alla bilder nedan: MarathonMia)

Anna Grundahl och Maria- två snabbingar

En av mina förebilder: Barbro!

Ellen aka halva Paceonearth som kommer gå SNABBT i år!

Johan ”tass” Steene. Han vann 2013 och vann nyss smått ofattbara Transomania 300 km. En av mina favoriter på TEC 2014!

---

När allt (nåja) vändes upp och ner i höstas med den här överraskande graviditeten så var min fokusförflyttning från att satsa stenhårt på ultralöpning 2014 till att utveckla mitt egna företag den tiden istället en ganska lös plan. Jag satte ett mål om att ”föreläsa mer” och satte någon boll i rullning. Sen började det hända grejer och nu är det så mycket roligt som händer!

Ikväll föreläser jag om min ultraresa (ja jag vet- den är inte så lång än men kanske kan några relatera till mig som gått från 5- 16 mil på några år snarare än utopen Andreas Falk :)) och ultraträning i en hektiskt vardag. Jag tänkte puffa för denna föreläsning här- men den blev full direkt! 100 pers till Runners Store ikväll. Jag, Mats från Enervit och ultralegenden Reima kommer att prata.

Löpteknik till förmån för MOD- Mer organdonation

Ni som följt bloggen vet att min fästman är levertransplanterad. Han finns ibland oss och kan nu leva nästan ett helt normalt liv tack vare att någon gjorde det enda rätta och lät sina organ rädda liv när dennes eget liv inte gick att rädda.

Så stort, så enkelt är det faktiskt.

Att förena nytta med nöje är bland det bästa jag vet och jag blev så glad när Träning och Mingel i samarbete med MyNextWorkout frågade mig om jag ville hålla en löptekniksklass för dem till förmån för MOD! 

Här kan du läsa mer och anmäla dig.

Därtill så är jag i Göteborg 12e mars och planerar att hålla en föreläsning om att våga satsa på något som verkar lite omöjligt träna för ultra, eller Göteborgsvarvet för den delen. Träning och kost i en hektiskt vardag helt enkelt! Lokalen är klar och mer information kommer här snart! Save the date om du vill komma på den!

Jag kommer också att föreläsa på Blogger Boot Camp 15 mars i Stockholm. Där finns det definitivt plats kvar eftersom jag har min föreläsning samtidigt som populära Lofsan :).

Jag går förstås att boka för föreläsningar om hälsa, löpning, ultra eller kost om du har en grupp eller lag eller ett gäng. Kontakta mig på mailen ovantill höger!

Jag och Magnus instruear löpteknik på Workout Åre 2013

 

---

Det är mycket man går runt och tänker att man borde göra.

Och så är det saker man gör som man tänker att -uh- ”får” man göra såhär? Såhär gör man väl inte?

Saker som inte stämmer med den uppfattade norm man just då råkar ha trampat utanför.

Själv reflekterade jag över detta i helgen när jag drog mitt långpass. Jag vet, min barnmorska vet, min kropp vet och den lille därinne vet att mina två mil är helt ok. Men jag vet också att det tycks kanske att man inte ska springa så mycket, när man är så gravid. Och jag funderade på vem det var som tyckte det. Och kom på att- ingen! – vad jag vet. Bara något jag fått för mig. Så skönt att identifiera det och släppa det som en riktig brakfis och springa iväg!

När man dras med den här känslan av att:

1) ”Jag borde egentligen XYZ” (tex inreda fint hemma, jobba mer, träna mer, äta raw food, gå upp tidigt för att yoga på morgonen, dricka äckliga gröna smoothies etc etc)

eller

2) ”Såhär ska man nog inte göra” (satsa på ultra för att man är förälder, skita i allt och lägga sig i soffan, äta en helt underbar surdegsmacka full med gluten och laktos istället för en kall otrevlig raw foodsallad, avboka morgondagens vidrigt tidiga gympass för man behöver sova, skita i att gå ut med jobbet för att man hellre slår sönder en säck på gymet eller tränar intervaller med löpargänget. Starta eget, hoppa av karriären, byta det trygga jobbet, dra utomlands helt själv)

Då. Då kan man fundera på ”säger vem?”. Vad är min norm? Vad tycker jag om detta? Vad skulle jag tycka om någon i min omgivning gjorde si eller så? Förmodligen inte så mycket. Vi dömer oss själva alltid hårdast som sagt.

Det är så mycket slentrianmässigt tyckande som jag ibland undrar om någon, ställd mot väggen, faktiskt tycker? Ska man jobba heltid? Deltid? Massa övertid? Ska man gå upp snortidigt på morgonen och träna? Ska man sova istället? Ska man umgås med kollegor fast man hellre tränar? Ska man äta mat man inte tycker om bara för att det står någonstans att det är bra? Måste man springa? Måste man gilla det? Vem tycker det? Vem tycker det?

 Om du inte ens kan peka ut någon som tycker något som är någon som du bryr dig om- så släpp det.  Då lägger du onödig energi på att bry dig om ett tyckande som faktiskt inte ens konkret finns. Om inte du tycker det är viktigt. Så är det inte det.

Men det du verkligen vill. Jobba mycket. Jobba lite. Springa långt. Inte springa alls. Äta gott. Äta rått. Det ska du säga. Till dig själv. Är viktigt.

---

Landet är mitt andra hemma. Stockholm är jobb, många fina vänner och där måste jag bo av massa personliga skäl men hjärtat slår inte för trängsel, betong och yta. Det får luft i fjällen och ute på värmländska landsbygden. Där jag hållt hus sen jag var liten. Efter de två senaste veckorna var det ännu skönare än någonsin att komma hit och dessutom planera in en helg snart igen.

Det lät som Ingmarie, Camilla och gänget hade en riktigt lyckad Löpningens dag i Stockholm.

Det hade jag med! Långt ifrån asfalten och med min N som enda sällskap.

Jag har inte sprungit långpass sen nyårsafton.  Inte för att jag inte velat- jag har inte hunnit!

Det var en riktigt seg Annie som skulle ut igår. Jag hade helt brutal träningsvärk- det engelska ordet DOMS- delayed onset muscular soreness är ett mycket bättre ord: för stora lårmusklerna så är det nästan värst sådär 36-48 timmar efter träningspasset och det råkade vara just igår då. Aj Aj.

Desutom hade det vräkt ned snö och det var inte direkt någon plogbil som varit framme där vi sprang. Men allt detta visste jag om och då ställer man in sig på det, skiter i kilometertiderna och joggar på den intensitet som passet ska vara i.

Vi tog alltså samma kuperade 20 kilometersrunda som vi sprang på nyårsafton och det var ju en 4,5 veckor sen och jag blir bara mer gravid för varje vecka.

Uthålligheten är det inget fel på men jag har inte alls samma spänst, jag flåsar mycket mer, kissar var tredje kilometer och mina highs and lows är mycket mer dramatiska. Jag blir helt lyrisk när det känns bra och jätteledsen när det känns segt. Två mil liksom- det snyter jag ju ur ena näsborren i vanliga fall. Nicke med vätskeryggan försvann runt en krök ett tag och just då fick jag för mig att jag var jätteakuttörstig och började nästan gråta för att jag inte såg honom. Hormonkalas.

Men väl hemma kändes det jättebra igen.

Idag gav vi oss ut på skidor istället. Mina pjäxor har försvunnit någonstans i allt stök inför försäljningen av min lägenhet så jag drog fram de gamla trälaggen istället. Men idag var det runt 0-gradigt och det blev enormt tungt att spåra i snön. Lika härligt för det!

Sammanfattar en riktigt bra träningsvecka med:

Måndag: styrka med Andreas och 1,5 km på löpband (trööökigt)

Tisdag: 10 km morgonjogg med Maria

Onsdag: Vila

Torsdag: 10 min löpband och 60 min styrka med front squats, armhävningar, rodd, pressar och mountainclimbers

Fredag: 20 min lunchjogg och 20 min skidor på kvällen

Lördag: 20 km långpass

Söndag: 30 min längdskidor

Inte illa. Nu följer en pusslig vecka igen men jag ska göra mitt bästa för att få in de pass jag vill och behöver för att fortsätta vara #vavavoom

---