#Måndagspeppen- Says Who?


Det är mycket man går runt och tänker att man borde göra.

Och så är det saker man gör som man tänker att -uh- ”får” man göra såhär? Såhär gör man väl inte?

Saker som inte stämmer med den uppfattade norm man just då råkar ha trampat utanför.

Själv reflekterade jag över detta i helgen när jag drog mitt långpass. Jag vet, min barnmorska vet, min kropp vet och den lille därinne vet att mina två mil är helt ok. Men jag vet också att det tycks kanske att man inte ska springa så mycket, när man är så gravid. Och jag funderade på vem det var som tyckte det. Och kom på att- ingen! – vad jag vet. Bara något jag fått för mig. Så skönt att identifiera det och släppa det som en riktig brakfis och springa iväg!

När man dras med den här känslan av att:

1) ”Jag borde egentligen XYZ” (tex inreda fint hemma, jobba mer, träna mer, äta raw food, gå upp tidigt för att yoga på morgonen, dricka äckliga gröna smoothies etc etc)

eller

2) ”Såhär ska man nog inte göra” (satsa på ultra för att man är förälder, skita i allt och lägga sig i soffan, äta en helt underbar surdegsmacka full med gluten och laktos istället för en kall otrevlig raw foodsallad, avboka morgondagens vidrigt tidiga gympass för man behöver sova, skita i att gå ut med jobbet för att man hellre slår sönder en säck på gymet eller tränar intervaller med löpargänget. Starta eget, hoppa av karriären, byta det trygga jobbet, dra utomlands helt själv)

Då. Då kan man fundera på ”säger vem?”. Vad är min norm? Vad tycker jag om detta? Vad skulle jag tycka om någon i min omgivning gjorde si eller så? Förmodligen inte så mycket. Vi dömer oss själva alltid hårdast som sagt.

Det är så mycket slentrianmässigt tyckande som jag ibland undrar om någon, ställd mot väggen, faktiskt tycker? Ska man jobba heltid? Deltid? Massa övertid? Ska man gå upp snortidigt på morgonen och träna? Ska man sova istället? Ska man umgås med kollegor fast man hellre tränar? Ska man äta mat man inte tycker om bara för att det står någonstans att det är bra? Måste man springa? Måste man gilla det? Vem tycker det? Vem tycker det?

 Om du inte ens kan peka ut någon som tycker något som är någon som du bryr dig om- så släpp det.  Då lägger du onödig energi på att bry dig om ett tyckande som faktiskt inte ens konkret finns. Om inte du tycker det är viktigt. Så är det inte det.

Men det du verkligen vill. Jobba mycket. Jobba lite. Springa långt. Inte springa alls. Äta gott. Äta rått. Det ska du säga. Till dig själv. Är viktigt.

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Långpass på Löpningens dag och veckans träning


Landet är mitt andra hemma. Stockholm är jobb, många fina vänner och där måste jag bo av massa personliga skäl men hjärtat slår inte för trängsel, betong och yta. Det får luft i fjällen och ute på värmländska landsbygden. Där jag hållt hus sen jag var liten. Efter de två senaste veckorna var det ännu skönare än någonsin att komma hit och dessutom planera in en helg snart igen.

Det lät som Ingmarie, Camilla och gänget hade en riktigt lyckad Löpningens dag i Stockholm.

Det hade jag med! Långt ifrån asfalten och med min N som enda sällskap.

Jag har inte sprungit långpass sen nyårsafton.  Inte för att jag inte velat- jag har inte hunnit!

Det var en riktigt seg Annie som skulle ut igår. Jag hade helt brutal träningsvärk- det engelska ordet DOMS- delayed onset muscular soreness är ett mycket bättre ord: för stora lårmusklerna så är det nästan värst sådär 36-48 timmar efter träningspasset och det råkade vara just igår då. Aj Aj.

Desutom hade det vräkt ned snö och det var inte direkt någon plogbil som varit framme där vi sprang. Men allt detta visste jag om och då ställer man in sig på det, skiter i kilometertiderna och joggar på den intensitet som passet ska vara i.

Vi tog alltså samma kuperade 20 kilometersrunda som vi sprang på nyårsafton och det var ju en 4,5 veckor sen och jag blir bara mer gravid för varje vecka.

Uthålligheten är det inget fel på men jag har inte alls samma spänst, jag flåsar mycket mer, kissar var tredje kilometer och mina highs and lows är mycket mer dramatiska. Jag blir helt lyrisk när det känns bra och jätteledsen när det känns segt. Två mil liksom- det snyter jag ju ur ena näsborren i vanliga fall. Nicke med vätskeryggan försvann runt en krök ett tag och just då fick jag för mig att jag var jätteakuttörstig och började nästan gråta för att jag inte såg honom. Hormonkalas.

Men väl hemma kändes det jättebra igen.

Idag gav vi oss ut på skidor istället. Mina pjäxor har försvunnit någonstans i allt stök inför försäljningen av min lägenhet så jag drog fram de gamla trälaggen istället. Men idag var det runt 0-gradigt och det blev enormt tungt att spåra i snön. Lika härligt för det!

Sammanfattar en riktigt bra träningsvecka med:

Måndag: styrka med Andreas och 1,5 km på löpband (trööökigt)

Tisdag: 10 km morgonjogg med Maria

Onsdag: Vila

Torsdag: 10 min löpband och 60 min styrka med front squats, armhävningar, rodd, pressar och mountainclimbers

Fredag: 20 min lunchjogg och 20 min skidor på kvällen

Lördag: 20 km långpass

Söndag: 30 min längdskidor

Inte illa. Nu följer en pusslig vecka igen men jag ska göra mitt bästa för att få in de pass jag vill och behöver för att fortsätta vara #vavavoom


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Dubbelpass:Snällt men effektivt. Lätt men tufft!


Ibland är det svårt att få till längre pass i ett svep rent tidsmässigt. Rätt slitigt kan det vara också- både fysiskt och mentalt. Självklart är man ute efter just effekten av att vänja kroppen vid att röra på sig under en låååång period, att senor och ligament pallar med belastningen, att kroppen kan förse musklerna med energi under det passet och med bibehållen teknik.

När man tränar för längre lopp så kan man dock få mycket av effekten men en mycket skonsammare träning genom att bryta upp de riktigt långa passen. Senor och ligament hinner inte återhämta sig mellan så täta pass- de är sk ”avaskulära” alltså har inte så bra blodtillflöde och musklerna hinner inte riktigt de heller men litegrann, och du kan förmodligen springa med lite bättre teknik och mer känsla av energi men ändå få in milen i benen.

Flera av mina adepter tränar så inför sina längre lopp och förutom det kan jag tycka att bästa uppladdningen för ett intervallpass på kvällen är just att väcka kroppen med ett lätt distanspass på morgonen om det går. Rensa i rören helt enkelt!

Hur det kan gå till är fantasin bara begränsningen till men ett förslag kan vara att springa 1,5 timma på morgonen och 1 timma på kvällen om man har svårt att få till ett planerat 2,5 timmas pass. Eller 1 timma morgon, 1 timma lunch och 1 timma kväll för ett tretimmarspass. Eller börja med 30 minuter morgon och 30 kväll om man är lite ”nyare”.

Och gravdvis varje vecka öka tiden. Och förstås lyssna av kroppen och ta en vilovecka eller helt enkelt skippa andra passet om det inte känns bra.

I ett tufft  hårt träningsschema kan det också vara bra att köra dubbelpass bara för att få en hel vilodag.

I en hektiskt vardag kan det också vara så att det en dag finns tid att springa massor men inte en annan. Då kan också två pass bestående av pass som tränar olika system gå att passa ihop. Tex lätt distans + intervaller kväll.

Som vanligt är det kroppen som är chefen! Och även om det är mentalt lättare att sticka ut på ett kortare pass- så är det rätt tufft att starta om senare på dagen när den där mysiga ”efter-löpning-känslan” infunnit sig.  Mumma för ultrapannbenet!

Idag kör jag mitt egna lilla dubbelset: Jag hann bara 20 minuter på lunchen så sitter fortfarande i träningskläderna på väg mot landet för att förhoppningsvis få till ett skidpass på åkern ikväll – alt ett pass distans. Igår körde jag 6 sets front squats (10-8-6-6-3-6) på Sats i Sundbyberg och mina ben börjar smågråta så fort jag kräver något av dem. Hur de kommer kännas imorgon vill jag inte tänka på men då är det löpningens dag och jag SKA springa långpass med bästa N!

Hade jag varit i Tokholm hade jag försökt var med på detta. Gör du något speciellt på löpningens dag?

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ny app som larmar träningskompisar vid olycka


För ganska exakt två år sen var jag med om något jag önskar ingen någonsin ska vara med om.

En helt frisk, stark ung vän föll ihop under ett löppass och miste livet. Allt som kunde göras gjordes men då hjälpte det inte.

Den här händelsen berörde alla som var där men även andra som inte var det. Det är svårt, fortfarande att förstå.

Jag är så enormt glad att jag är HLR-utbildad och att vi var ett team som visste vad vi skulle göra. Här var vi mitt i Stockholm men tänk om något liknande händer ute till fjälls och vad händer när man är helt ensam?

Jag har vägrat vara rädd men säkerhet är A och O i allt jag gör och är väldigt intresserad av utveckling på området. När någon frisk och vältränad bara rasar ihop sådär- då förstår man att det kan hända saker. Som- INTE är själva idrottens fel- men kan utlösas av den.

Med alla oss äventyrare som gärna ger oss ut i naturen, långt bort från ”civilisationen” så uppstår en ny dimension på vad man gör när något händer. Oftast är ju faktiskt andra som är ute på liknande äventyr närmre både i tid och distans och detta har kirurgen och idrottsläkarenJan-Olov Svärd tagit fasta på.

Han har utvecklat en app som heter X-safe och släpps i februari (först för Android) som, om man kopplat upp sig mot varandra, larmar om man hamnar i liggande läge i mer än 30 sekunder och då skickar GPS koordinater. Saknas täckning går ett SMS iväg med koordinaterna.

Appen ska också kunna användas vid idrottstävlingar, för de som rider och eventuellt som överfallslarm.

Här kan du läsa mer.


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Pizza istället för löpning


Nej det är inget nytt grepp jag tror på. Men idag- hittills iallafall- så blev det så.

JAg scannar av kroppen varje morgon- full fräs eller vila? Oftast full fräs men imorse kände jag direkt att jag inte var i gasen.

Jag skulle VABa Lillskrot men hon var förstås feberfri och frisk. Det var mamma som var lite seg istället.

Men först åt jag tidig frukost på Coops huvudkontor med bästa Annika. Sen hem. Och lite seg, alltså. Svårt att definiera. Immunförsvaret är lite sämre när man är gravid. Jag är ju ”aldrig sjuk” och lyckas, just för att jag tvärvilar så fort jag känner något, undvika att bli sjuk. Samma gäller för vår dotter. Det var därför hon var hemma idag- hemma en dag när det verkar vara på G istället för att låta det bryta ut först och kanske smitta andra.

Så bestämde jag att jag inte skulle åka in till jobbet på eftermiddag/kväll och genast kändes det bättre. En hel dag hemma- ibland måste man ha det. Och kan man, så ska man. Så ingen löpträning med jobbet klockan halv sex.

Sen hade jag ju städat köket inför förhandsvisningen imorgon. Så tänkte att jag köper mat.  Tänkte att pizza blev gott.

Så det blev en pizza på golvet istället för distanslöpning. Och nu mår jag jättebra.

Ibland- är pizza istället för löpning riktigt smidigt.

Men nu längtar jag ut…

 

 

Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Pankis inte fy skam det heller!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

5 gravidfrågor


Graviditet alltså. Det är helt fantastistk att vara omföderska- man slipper tro att man man ”måste” vara med i mammagrupper, läsa massa saker på nätet, registrera sig på massa sajter som syftar till att man ska köpa saker, köpa böcker. Gå på speciell yoga. Inte ens de där två stora blöjföretagen verkar förstått att det kommer en bebis här snart. Men rabattkupongerna får ni gärna skicka sen- hörni!

Man har färre besök hos barnmorskan och man vet sen förra gången att det inte behövs massa saker. Man gör som man vill men jag är fullständigt allergisk mot såna här namnbrickor och registreringsskyltar och kommers.

Jag har gjort misstaget att googla några saker- när jag fick enorm huvudvärk till exempel- och blir riktigt mörkrädd när jag ser långa trådar av diskussioner om det ena än det andra. Spekulationer och teorier. Jag förstår att man är orolig ibland, det är verkligen ett till liv som ska till, men att lägga sin oro till en massa spekulerande främlingar på nätet- blir det bra? Hitta en barnmorska du litar på istället. De har enorm erfarenhet av en massa graviditeter och allt som oftast är ”allt normalt” och är det inte det så är det sjukvård man behöver inte spekulationer på nätet.

Jag förstår också att jag är lyckligt lottad som är så trygg och mår så bra men jag tror också att jag jobbat mig till det och just för att jag rådfrågar de jag vet har kunskap och jag litar på snarare än masssa okända så blir hela resan tryggare.

Hur det är att vara gravid har alla olika åsikter om. Vissa verkar älska det. Vissa ser inte alls fram emot det och vissa tycker det är jobbigt pga tidigare erfarenheter eller rädslor. Inget är rätt och fel och eftersom jag har människor nära mig som inte alls mår bra av tanken på förlossning så förstår jag den inställningen också. Jag tyckte länge att ”graviditet och förlossning är det mest naturliga som finns” men oj oj vad saker kan gå fel och det kan hända hemska saker. Så jag är enormt tacksam att jag bor i Sverige. Inte för att vi serverar ett helt smörgåsbord med smärtlindring men att vi har en mödravård som iallafall i min erfarenhet är enormt noga. Det finns hjälp att få om man, helt naturligt!!!, är rädd eller orolig och det är inget konstigt att vara det. Föda barn är bland det mest omvälvande man gör i livet tror jag och det involverar ju två liv inte bara ett. Jag är just nu väldigt lugn och tacksam.

Min graviditet är privat men här får ni som vill svar på de fem vanligaste frågorna jag fått på senaste tiden. Missförstå mig rätt, jag blir så glad för alla som delar glädjen och frågar saker. Det är folk som påstår saker jag blir lite tokig på!

1) Hur mår du?

Tack helt fantastiskt! På riktigt! Känner mig stark, pigg, glad, lycklig. Sover och äter och tränar nästan som vanligt (lite lugnare och kortare bara).

2) Ska ni kolla vad det är?

Nej vi gjorde inte det. Vi hoppas det är en bebis. Man vet inte vem det är förrän den kommer ut ändå, känns konstigt att sätta namn och ha sig. Jag ville kolla ett tag- för jag är lite lat och praktisk- men nu blir det en överraskning. (Fast jag ”vet” vad det är, precis som med min dotter så blir ENORMT förvånad om min känsla är fel :)). Vi får se. Ni får gärna gissa!

3) Hur länge tänker du springa? Springer du varje dag?

Jag springer så länge jag är sugen på det och det inte gör ont eller känns konstigt. Jag springer lite varje dag och förutom att det går lite långsamt så känner jag precis samma glädje och längtan till naturen och den här heliga egentiden som löpningen är. Det gör mig stark, det gör mig glad och buddhakulan mår nog bäst om mamma mår bäst! Så går det så springer jag på fram till förlossningen. OCh detta funkar för mig, som sprang 16 mil en vecka innan jag blev gravid. Det kanske inte alls funkar för någon annan. Kroppen säger ifrån. Lyssna på den! Ta hand om din bäckenbotten och bli kompis med den. Är du inte det nu blir det svårt att bli polare efteråt…vilket blir väldigt viktigt för att få tillbaka styrka, stöd, balans och kontroll i bålen.

4) Har du några cravings?

Nix. Förutom choklad men den cravingen är livslång….

5) Har du gått upp mycket i vikt? (vad liten magen är)

Jag vet inte! Jag väger mig inte så ofta så jag vet inte vad jag vägde innan men jag tror att jag gått upp cirka 4 kilo och tycker det känns som det mesta sitter i min sportbh tyvärr. Otyg! Sen är jag rätt lång så maggen får plats lite mer på längden. Så nej- den är inte liten, den växer precis som den ska den här buddhakulan!

Imorse ringde klockan 05.45 för en morgonrevejl med min egen officer Maria. Det går helt klart inte lika rappt på morgnarna nu, den här milen tog nog närmare 75 minuter men då var det över stock och sten delvis i terräng i mörker. Maria är så snäll och väntar in mig när jag börjar gå i backarna. Före frukost funkar jag inte lika starkt som förut vilket har att göra med att jag släppt fokus på att vara fat-adapted och det gör ingenting.

Idag har jag en lång dag på jobbet med trippelmöten och sen en föreläsning att rodda ikväll med juice för nästan 100 personer. Så jag är så glad att jag mår såhär bra! Riktigt glad!

#vavavoom

 

 

Antal kommentarer: 2

Ann-Sofie Forsmark

Tack fina du 🙂 DETSAMMA- hämtar ju inspo från dig ! :). Jo min BM säger att som löpare har jag ju så bra kontakt med min kropp så ”kör på så länge det känns bra men ta det lite lugnare”. Så det är fantastiskt! 🙂 Har samma som förra gången- också skönt! tack igen 🙂


Ann-Sofie Forsmark

TACK Johanna- ja som sagt tur att du är så stark när de väl kommer ut 🙂 Lustigt det där hur olika kroppen reagerar!
Matilda- skönt att höra! Kul och snart kommer du väl må bättre hoppas vi!
Anna S- Oj! Svårt! Att ha svårt att bli gravid kan ju bero på så många olika saker. I mitt fall var det verkligen inte låg vikt då jag med löparstandards är ”väldigt stor” och jag har inte lagt något fokus alls på att minska i vikt för att springa snabbare då jag inte satsat på den nivån- ÄN. Men jag rekommenderar dig att ta hjälp av någon i frågan- det kan ju vara så att du måste skära ned på löpningen när du blir gravid ändå och då kan det vara bra att vara mentalt lugn i det och att få igång sin mens är ju ett första steg i det. Men det här behöver någon riktigt kunnig hjälpa med- lycka till!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in