Galna maj- worklife balance största utmaning
Maj alltså. varje år. Samma sak. Alldeles fullknökad med roligheter. I år också med en klocka som tickar mot mammaledighet i en tjänst som är den mest utmanande jag någonsin haft med en att göra lista som är ett SKÄMT. Jag är anställd, jag har ett eget litet företag och så driver jag ideella föreningen Starstruck Unlimited med Madde som ju arrangerar Tjejmarathon om sisådär en månad för tredje året. Hur går det ihop liksom?
Samtidigt är maj massa roliga saker på fritiden! Workout Åre, events, jag fyller år, man vill vara ute hela tiden och laja med Skrållan och inte sitta inne och jobba. Hur göra?
Jag är enormt stresstålig nuförtiden. Jag stressar inte upp mig över sånt som inte har med liv och död att göra. Däremot är jag ett prestationsmonster. JAG kräver ENORMT av mig själv JÄMT och har lärt mig att därför måste jag uppnå konsensus med mig själv att inom vissa områden får det INTE vara prestation. Som matlagning, utseende, heminredning osv. I umgänge. I att inte tävla med andra. I att vara hipp mamma (bara vara Skrotmos BÄSTA mamma, det tummar jag inte på). Just nu inte heller inom träning.
Däremot alltid inom jobbet. Vad ska jag göra där annars på en sån tjänst? Jag har ett väldigt fritt jobb men med väldigt höga förväntningar från många håll. Högst från mig själv. Otydliga riktlinjer. En mardröm för många. Jag försöker tänka att eftersom det är såhär så får jag leva med att det känns osäkert och lite läskigt. Är konflikter både på ytan och under. Att folk tror att det hälsohetsas. Handlar om friskvård. Att man inte förstår vad tjänsten innebär.
För att allt ska klaffa är det minst lika mycket fokus på att brotta in sömn, ledighet och motion. Och jag hämtar fortfarande alltid mellan 15-16 på dagis för att ha tid med Lillan de dagar jag hämtar henne. Lördagar är absolut jobbförbud. Resten av veckans 6 dagar skruvar jag in jobb så mycket det går. Vi har ingen fungerande tv och tur är väl det. Jag jobbar varje kväll förutom fredag och lördag. Så är det nu. Så får det vara nu.
Jag har varit på sista delen i min ledarskapsutbildning nu. Sista kvällen firades med 4-rätters middag och jag har inga som helst problem att säga tack och godnatt efter två rätter för att hinna beta av lite pyssel med Tjejmarathon, svara på mail från adepter och släcka lampan 22.30 så jag får mina timmars sömn och hinner ut och springa 30 minuter innan kursen startar igen 8.00. Kvalitet- inte kvantitet. För att må bra och orka sitta still i åtta timmar igen.
Jag är nitisk och superego med att få det jag behöver för att kunna vara så drivande som jag måste vara i mitt jobb och som jag vill vara i mitt liv. Däremot kan jag lätt, när jag känner att skallen kokar, stänga ned jobbdatorn och slökolla på min nya besatthet: serien Suits och vara väldigt oproduktiv medan jag känner hur hjärnan liksom återhämtar sig. Älskar att träffa vänner och stänga av allt som har med jobbet att göra. Vara bara mamma och låta mail och ”to dos” vänta. Det är de saker som betyder något om det verkligen skiter sig.
Kanske är jag så noga med detta för att jag pangat i väggen en gång. Kanske skulle jag varit det ändå. Men nu finns det bara det. Och flera stunder om dagen stannar jag upp och andas lite djupare, sträcker på bröstryggen så det knakar och tänker massa positiva tankar och pratar lite med magen.
Det är så enormt mycket jag vill hinna göra innan jag klockar ut för sommaren. Det kommer att gå bra. Det går alltid bra. Det är bara liiiiite mycket just nu. Då får man vara lite extra #badass. Lite extra noga med den där balansen. Extra noga med att det är ens egen balans och ingen annans man försöker leva efter.
Att åka till landet och vara tokledig och stå på huvudet är en annan viktig del av balansen.
