Håller ni med?


Äntligen framme i Värmland. En riktigt tuff körning igår med långa köer IN till stan och sen UT och sen 25 sena mil med dåig sömn.

Vet ni vad jag har bäst nytta av då? Jo min ultralöpning. Tillgång till ett mentalt fokus som jag inte hade innan!

Idag är en speciell dag. Jag får skriva om det sen.

Ville bara länka er vidare till jogg.se där jag skrivit en krönika på ett ämne som Sophia varit inne på flera gånger också. Och flera andra!

Det här med Tjejklassikern- läs här, och tyck till!

 

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Mycket hjärta, lite ben


Jag VABar. Och natten var stökig. Så jag var trött och dimmig men MiniMe var pigg när hon vaknade. Men hosta, feber och snor utan slut. Hur kan det komma så mycket snor ur en så liten näsa?
Jag är ensam mamma i två och en halv vecka nu. Jättemysigt men jättepyssligt. Och med lite VAB har jag fått boka om massa möten och skjuta på jobb.
Inget att stressa upp sig över. Allt löser sig. Kan jobba lite hemifrån och hinner tvätta sängkläder.
Träningen blir det inget värst med heller när man inte sovit bra. N var här och hjälpte mig idag så jag kom ut på en sväng. Känslan var fruktansvärd. Som om jag bar en tyngd över hela kroppen. Gick i joggfart. Skulle vara tröskelfart. Avslutade med lite Borsowhopp, löpskolning och bålstyrka.
Hoppas få till bättre pass i helgen.
Inga ben. Men massa hjärta. Jag gillar inte kommersiella aspekter av högtider men tycker det blir lite tradigt när folk varje år ska förkasta allt som har med Alla hjärtans dag att göra. Klart vi ska visa kärlek varje dag. Men visst är det fint med en dag avsatt för det i almanackan? Man behöver inte köpa något. Man kan bara hitta en till ursäkt att vara med varandra.
Jag köpte en kanelbulle var till mina finaste.
Av den lilla har jag fått massa snoriga kramar och pussar. Av den stora samma fast utan snor. Och fina örhängen. Såna där små man kan ha när man tränar.
Nu hämtar jag lillasyster och så tar vi med oss Tigerfisen och hennes tokiga hund och åker till landet.
Ha en fin kväll.

20130214-161302.jpg
Också en ursäkt att fika…


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

En riktigt tokig skidhistoria med ett lyckligt slut


Jag har haft redigt ont i ljumskarna sen mina 30 km i söndags. Lite förvånad faktiskt men så blir det när man gör något man inte tränat för!

Men varje gång jag velat gnälla så har jag tänkt på någon som haft betydligt större anledning att oja sig.

Niklas bror Tobbe var med till Västmanland och fick också för sig att åka Engelbrektsloppet. Från alla andra fick han höra att eftersom han 1) Inte åkt skidor en enda gång på cirka 10 år och 2) inte hade egna skidor kanske skulle sikta på 30 kilometer?

Men Tobbe funkar som de flesta av oss- säger någon att man inte kan- så ger man sig dän på att man kan.

Sagt och gjort. Han tog sin pappas turskidor med gamla fina pjäxor och dagen innan gav han sig ut för en premiärtur på cirka 30 minuter. Självklart dokumenterades denna. Se bara:


 

 

 

Så efter den här lilla turen på cirka…400 meter trodde man kanske att Tobbe skulle ge tappt? Nejdå! Han stod där på startlinjen med sina fladdriga shorts över tights, stora hörlurar och mössa som for på sned.

Jag gillar när folk gör saker på pin-kiv. Visar att det går. Så jag intervjuade Tobbe, som en riktig sportreporter med frågan:

Hur känns det?

Jag hade ingen aning om jag ens kunde klara halva loppet då jag inte stått på ett par skidor sedan jag var runt 15 år. Dagen innan när jag hade någon slags första/sista träning inför loppet ramlade jag tre gånger och jag var ganska säker på att jag skulle i alla fall bryta minst ett ben. Men under loppet kändes det mycket bättre, och det var grymt kul när alla stod och hejade på mig vid 4 km kvar, det taggade till mig supermycket!

Det var riktigt jobbigt vid första ordentliga uppförsbacken cirka milen in i loppet. Totalfailar, drar med mig någon annan ner, snurrar in mig i sladden från hörlurarna och skämdes som bara den då jag i princip låg i hela backen så ingen kom förbi mig. Väl uppe igen ser jag att jag tappat ploppen plus spiken på ena staven så resterande av loppet hade jag en stav och en metallpinne. Det kändes kul… Sedan var väl ”1,5 mil kvar till mål-skylten” inte asrolig heller haha, då var det tufft. Men jag skulle bara ha den där medaljen!

Dagen efter  kände jag mig som och jag citerar min syssling som också åkte ”en 90 år gammal gubbe”… speciellt när jag fick lyfta mina egna ben med armarna för att komma ut ur sängen.

Jag kommer helt klart åka igen! Det var riktigt kul och en ordentlig utmaning, vilket jag älskar. Nästa gång ska jag slå min tid med minst 30 minuter. Det borde gå om jag tränar och dessutom köper min egna utrustning så jag inte behöver stå på pappas gamla turskidor!

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Ur eld in i lugn glöd


Går hem sent från jobbet. Fortfarande många kollegor kvar. Flitiga. Ambitiösa. Lite trötta.
Jag har bränt sönder trådarna i skallen två gånger och får inte en chans till.
Det var då. Nu är nu. Och trots det. Delar av mig vill göra karriär. Vill in bland siffrorna igen. Jobba mig uppåt.
Men så blir det inte. Det blir jättebra ändå. Det blir att använda mina erfarenheter till att hjälpa de som är där jag var då.Att stanna på den tunna linjen.
Jag har massor på agendan. Alltid. Dessutom vill många ha med mig på sin agenda, både proffessionell och social och jag är ödmjukt tacksam. Önskar jag hann mer och tänker att de kanske tröttnar på att fråga snart?!
Jag hinner aldrig allt jag vill. Inte ens idag när jag jobbade både hemma och sent på jobbet.
Men när jag går hem så tänker jag på allt jag gjort. Allt jag hann. Det som var bra. Det kunde jag inte förut. Kunde inte ge mig själv uppskattning. Var aldrig bra nog. Aldrig klar.
Nu. Efter en lång resa:
Det jag inte hinner. Det släpper jag genom pennan ned på en post-it. Att landa i en annan dag. Ställer fortfarande enorma krav på mig själv. Är fortfarande en högpresterare och har väldigt svårt att tycka att jag duger i olika sammanhang. Tycker inte jag kan något speciellt bra men har förlikat mig med att jag lever i konstant lärande istället och det är rogivande.
Sen vilar jag. Sover gott. Utan dåligt samvete. Utan oro.
Allt löser sig. Allt är bra. Allt är riktigt jäkla otroligt bra. Jag är på rätt väg. Både på jobbet och privat. Äntligen. Äntligen.

20130212-204159.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

10 goda vanor på 100 dagar- god vana #5- minska köttet!


För att förtydliga: Jag driver inte en kampanj här för vegan eller vegetarisk kost för alla. Många av oss har tillgång till kött som kommit till tallriken på sunda vägar, tex viltkött. Men jag tror att de allra flesta inte vet hur köttet de äter kommit till munnen. Det värsta är, nyligen påmint genom ”Findusgate” att många av oss inte ens vad vad det är för kött man äter. Och många kanske inte skulle äta kött om det inte var så att man bara behövde plocka med sig en inplastad ren förpackning på affären. Var man tvungen att antingen på riktigt eller visuellt ta del av hur köttfärsen kommit till grytan hade nog många tänkt ett varv till. Men det är lätt att köpa mycket kött utan att ta del av processen bakom idag.

Vi importerar runt 85% av köttet i storhushållssektorn. Alltså det våra barn äter och förmodligen mycket av det vi äter på restauranger. Det är betydligt svårare att veta var det köttet kommer ifrån, vad det innehåller (tex antibiotika och tillväxthormoner i kött från utom EU och från djur som illegalt inom EU behandlas med detta) berättar Svenskt Kött.

Kött är energikrävande att framställa. 2008 rapporterade Ekot att vi slänger 9 miljoner ton kött per år bara i svenska matbutiker. Jag tycker det är helt absurt att alltså 30 TUSEN kor slaktas i onödan!

Det spelar ingen roll hur nyttigt man tycker kött är- vi måste börja ställa högre krav på det kött vi äter. Konsumentpåverkan är en enorm kraft. Så länge vi köper billigt importerat kött och halvfabrikat med tvetydig märkning så finns det en marknad för tillverkare att tjäna pengar på- och då fortsätter det!

Jag har inte ens börjat nämna hälsofördelarna!

Vegetarisk kost är i flera aspekter att föredra. Mer näringsämnen och nyttigare rakt igenom. Mer fibrer, fler näringsämnen, antioxidanter och det är betydligt billigare att äta ekologisk kost vegetariskt än med animaliska produkter.

En studie från Nutritional Sciences, University of Giessen visar också att de brister som vegetarisk kost ofta anklagas för mest beror på dålig måltidsplanering.

Vill du läsa mer om vegetarisk kost så kika in här.

Jag skulle kunna stolpa upp hur mycket fördelar som helst men gissningsvis är du lite som jag- vill äta mer vegetariskt men blir otroligt sugen på kött ibland!

Så god vana #5 är att bara köpa kött som du vet var det kommer ifrån. Bara svenskt kött, gärna ekologiskt och KRAVmärkt och bara äta kött en gång i veckan.

Det finns många fantastiskt goda vegetariska alternativ även om många som slentrianmässigt ätit mycket kött får tänka utanför boxen.

I många fall kan man rätt och slätt minska köttmängden i kötträtter med mer vegetariska ingrednenser- jag lagar ofta köttfärssås med mycket rivna morötter, kikärter och mer tomater (som uppvärmda innehåller nyttigt lycopen).

Idag blev det något jag äter väldigt ofta: ugnsrostade grönsaker pumpafrön och keso till.

Bara skär grönsakerna i bitar, ringla rapsolja över. Några varv med pepparkvarnen, flingsalt och rosmarin. Skjuts in i ugnen!

Har dessutom bestämt mig för att beställa Ekolådan några veckor eftersom de har ett bra utbud av ekologiska säsongsbetonade grönsaker och recept som passar råvarorna!

Ha nu en fin tisdag!

20130212-104524.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Veckans träning- det funkar!


20130211-190529.jpg
20130211-190509.jpg
20130211-190459.jpg
20130211-190335.jpg

Vilken fantastisk helg jag haft!

Jag är liksom utvilad samtidigt som 60 km löpning och en helg med 45 km skidåkning samt massa snöpulsande tar ut sin rätt. Jag har dessutom rätt ont i armen av muskelbristningen jag har och på ett så knasigt ställe- vänsterarmen använder jag ju hela tiden! Otyg! Eftersom den är i sin sub-acute stage så stretchar jag och masserar lite för att de fibrer som trasats sönder ska lägga sig till rätta igen så muskeln återfår maximal funktion.

Men förra veckans träning blev alltså:

10 km morgonjogg, 7 km av 15 x 30 sek intervaller, 1 timma med chins och marklyftträning, 60 km ultrapass och 15 + 30 km skidor.

Och även om jag har en plan för varje vecka så blir alltid utgångsläget: Hur känns det? Vad hinner jag?

Det är det som styr och det är det som jag tror är nyckeln till att jag inte är skadad. Jag hinner helt enkelt aldrig springa så mycket som jag vill och ligger alltså på en relativt låg nivå av mil. Relativt alltså

Går in i tre veckor ensam med Lillan så har verkligen njutit av en egohelg med bara mig och Hjärtat i fokus. Skrattat tills jag fått magknip, fått massa frisk luft genom lågintensiv träning och umgåtts med hans famil och släkt och träffat en fin vän.

Så jag känner mig utvilad och hade gärna kastat mig in i en tung träningsvecka men har inte riktigt möjligheterna. Jag gör så gott jag kan!

Måndag: blir rörlighet hemma för har ingen barnvakt

Tisdag. Om jag hinner- tröskelpass i stan

Onsdag- morgonjogg och kvällsyoga

Torsdag- olympiska lyft med Magnus

Fredag- Distans på landet Cirka 15 km

Lördag- 10 x 3 km. Veckans grispass

Söndag- Rörlighet

Är detta optimalt för vad jag tränar för? Kanske inte men det är det jag får till och då är det optimalt för mig.

TEC kräver fysisk förberedelse. Men även mental. 16 mil springer man inte med kroppen- det springer man med en stark skalle.

Det gäller att orka springa igenom smärtan och veta vilken smärta som är relevant att lyssna på. Att klara sig ur svackorna. Under mitt 6-mila pass hade jag två dippar. På 16 mil kommer jag ha flera.

Det handlar om att falla 100 gånger och resa sig 101. Precis som i livet!

Nu kör vi den här veckan också!

20130211-190309.jpg

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in