Hälsa på arbetsplatsen- en engagerad torsdag

Sk**samma om du tränat. Men har du rört dig massor idag?

Se den här filmen. Love it. Live it.

Jag har rört mig massor, och dessutom tränat som en liten cherry on top!

Den här veckan roddar jag dessutom @workoutare ´s instagramkonto! Kika in där för snart är det schemasläpp!

Det är sällan jag signar upp mig för grejer som är på helgen. Men lördagen den 12e mars. Då är mama gone!’

Då ska jag på Blogger Boot Camp. Det är så många spännande instruktörer med, varav några jag följer på Instagram och nu ska få träna för. Superkul ska det bli.

Det finns något för alla- kika in här .

1) När du funderar på saker man tänker göra för att må bra. Fundera över hur det känns när du gör det. Men även på hur det känns när du inte gör det. Då hittar man lättare saker med en glädjefull ansats. Eller som är riktigt viktigt. Sömn tex.

2) Hälsa är en gråskala. Och en tavla att måla. Ju bättre den är ju bredare penseldrag kan du måla med. Stora svepande tag när du mår bra, mer minutiöst fokus på detaljer när man är riktigt sjuk.

3) Hälsa blir du aldrig färdig med. Du måste stötta den hela tiden om och om igen så gör det väldigt enkelt för dig att ta hand om den så är den lättare att ha med sig och du kan använda den till att göra roliga saker.

4) Vad det är att må bra brukar de som inte gör det kunna definiera väldigt enkelt: Bli frisk, eller att en anhörig ska vara frisk. Då blir allt bra. Sen blir kanske allt bra men då nöjer man sig sällan där utan börjar försöka optimera sin hälsa. Det är ofta där det blir tokigt.

5) Ibland känns det som att allt är svart eller vitt. Speciellt i sociala medier. Antingen gör man hälsosamma saker och #taggar inläggen efter det. Eller så ska det vara tvärsom (genererar ofta mer ”likes” eftersom folk är så hälsoängsliga och när någon sanktionerar en stor påse lösgodis är det så befriande!!). Men det finns så mycket däremellan. Livet i sig liksom. Beror på hälsa. Men inte på hur mycket man fokuserar på den. Livet är massor av saker som kan flyga under radarn för hälsa. Bara råka vara det.

Och så är det ju så att hälsa oftast inte säljer. Och begreppsförvirringen om vad hälsa är har jag nog skrivit om tidigare (och det faktiskt pratas om en del). Den är så så störig.

I helgens DN var det en bilaga om hälsa som med en inledning av vår Folkhälsominister Gabriel Wikström handlade om att, bland annat, om 15 år kommer 1 av 4 svenskar vara överviktiga.

Men resten av tidningen handlade om att träna för Stockholm Marathon, börja med ultra, börja med swimrun..osv. En bild på Mårten Nyléns sexpack och diskussion om att byta mål alldeles för ofta. Isabella Andersson på omslaget och intervju om hennes enorma satsning.

Suck. Tänk den som behöver komma igång och röra på sig och börjar bläddra..

Varje år fascineras jag av hur mina sociala flöden översvämmas av kommentarer om flera fenomen men nu senast, mest färskt på näthinnan:

* Melodifestivalen

* Fettisdagen

* Alla hjärtans dag.

Det verkar som det kliar något enormt i folks….ja jag vet inte, jag är ingen psykolog. Vad är det som gör att vi måste tala om att vi absolut inte tittar, äter eller firar.

Är det fler med mig som håller till i gråzonen, i mitten: Tv’n med Melllo är på men jag har ingen aning om vem som vann, var de är men händer det något spännande vill jag titta lite och stora tjejen älskar det.

Jag gillar inte semlor alls men många verkar tycka det är jättegott. Sen finns det ju de som måste lägga upp en bild och så hashtagga med #balans på ett lätt ortorektiskt sätt för att rättfärdiga diverse matmässiga utsvävningar. (Sidospår en del verkar inte kunna ta en fika utan att passa på att lägga upp en bild för att visa att man minsann äter onyttigt!!!”.)

Alla hjärtans dag kan man förkasta som kommersiellt men det beror ju på vad man gör med det. Med hur nyheterna låter just nu så kan det väl för fasen inte vara fel att visa kärlek oavsett anledning? Vi behöver alla hjärtan vi kan uppbåda. Spread the love.

Ja det här hann jag fundera på under min löprunda idag som nog inte riktigt kan klassas som löprunda. Det var så segt idag.

”Men varför springer du mamma då?” frågade äldsta när jag sa att idag, idag är inte mamma egentligen sugen på att sticka ut. Och mamman tänkte att varför ska hon ut egentligen, jag behövs antingen hemma eller med att hjälpa på ankomstboendet. Inte egotassa runt i skogen i tre timmar. Ge sig liksom.

Svaret till dotra blev att jag vet att det blir jättemysigt när jag väl satt igång, jag älskar att vara i skogen och efteråt mår jag toppen och jag blir en väldigt glad och stark mamma när jag springer hit och dit.

Men jag tassade iväg ändå och sögs in i trolsk snöig skog och det gick så långsamt och jag var så stel och seg i benen men börjar bli lite ultra igen för jag kunde tänka att ”ja nu är det ju bara en mil kvar” som att det är en kort sträcka.

Och jag är sådär tjurigt envis så har jag bestämt att jag ska springa 7 mil den här veckan då springer jag 25 kilometer idag så det blir 7 mil. Inte 23, inte 20. Fast det hade haft ungefär samma effekt.

7 fina mil med fyra stycken lugna morgonjoggar, ett långpass och två intervallpass som igen inte alls blev objektivt optimala men man gör vad man kan. Dessutom mer styrka än veckan innan och viktigast av allt- massor av andra saker.

Vad kommer före löpningen i ditt liv?

Inspirerad av Ulrika Hoffers bok Good Mood Food skulle jag göra laxbiffar häromdagen men ville inte ha asiatiska smaker utan mer ..grekiska!

Såhär gjorde jag för 4 personer:

500 g lax

1 paket fetaost eller salladsost (den är ju typ godare…)

peppar

2 klyftor hackad vitlök

1 liten gul lök, hackad

oregano

1 ägg

Stjälp allt i en bunke och stavmixa.

Nu får du antingen ”späda” med lite mjöl av någon sort (typ mandelmjöl, jag använde havremjöl och dinkelmjöl) el så är det bara att forma biffar och steka i rapsolja.

Jag vände mina i sesamfrön först.

Så goda. Smakar gott till sallad, i en wrap i bitar, till potatis eller vad som.