Have you moved today?

Det är sällan jag signar upp mig för grejer som är på helgen. Men lördagen den 12e mars. Då är mama gone!’

Då ska jag på Blogger Boot Camp. Det är så många spännande instruktörer med, varav några jag följer på Instagram och nu ska få träna för. Superkul ska det bli.

Det finns något för alla- kika in här .

1) När du funderar på saker man tänker göra för att må bra. Fundera över hur det känns när du gör det. Men även på hur det känns när du inte gör det. Då hittar man lättare saker med en glädjefull ansats. Eller som är riktigt viktigt. Sömn tex.

2) Hälsa är en gråskala. Och en tavla att måla. Ju bättre den är ju bredare penseldrag kan du måla med. Stora svepande tag när du mår bra, mer minutiöst fokus på detaljer när man är riktigt sjuk.

3) Hälsa blir du aldrig färdig med. Du måste stötta den hela tiden om och om igen så gör det väldigt enkelt för dig att ta hand om den så är den lättare att ha med sig och du kan använda den till att göra roliga saker.

4) Vad det är att må bra brukar de som inte gör det kunna definiera väldigt enkelt: Bli frisk, eller att en anhörig ska vara frisk. Då blir allt bra. Sen blir kanske allt bra men då nöjer man sig sällan där utan börjar försöka optimera sin hälsa. Det är ofta där det blir tokigt.

5) Ibland känns det som att allt är svart eller vitt. Speciellt i sociala medier. Antingen gör man hälsosamma saker och #taggar inläggen efter det. Eller så ska det vara tvärsom (genererar ofta mer ”likes” eftersom folk är så hälsoängsliga och när någon sanktionerar en stor påse lösgodis är det så befriande!!). Men det finns så mycket däremellan. Livet i sig liksom. Beror på hälsa. Men inte på hur mycket man fokuserar på den. Livet är massor av saker som kan flyga under radarn för hälsa. Bara råka vara det.

Och så är det ju så att hälsa oftast inte säljer. Och begreppsförvirringen om vad hälsa är har jag nog skrivit om tidigare (och det faktiskt pratas om en del). Den är så så störig.

I helgens DN var det en bilaga om hälsa som med en inledning av vår Folkhälsominister Gabriel Wikström handlade om att, bland annat, om 15 år kommer 1 av 4 svenskar vara överviktiga.

Men resten av tidningen handlade om att träna för Stockholm Marathon, börja med ultra, börja med swimrun..osv. En bild på Mårten Nyléns sexpack och diskussion om att byta mål alldeles för ofta. Isabella Andersson på omslaget och intervju om hennes enorma satsning.

Suck. Tänk den som behöver komma igång och röra på sig och börjar bläddra..

Varje år fascineras jag av hur mina sociala flöden översvämmas av kommentarer om flera fenomen men nu senast, mest färskt på näthinnan:

* Melodifestivalen

* Fettisdagen

* Alla hjärtans dag.

Det verkar som det kliar något enormt i folks….ja jag vet inte, jag är ingen psykolog. Vad är det som gör att vi måste tala om att vi absolut inte tittar, äter eller firar.

Är det fler med mig som håller till i gråzonen, i mitten: Tv’n med Melllo är på men jag har ingen aning om vem som vann, var de är men händer det något spännande vill jag titta lite och stora tjejen älskar det.

Jag gillar inte semlor alls men många verkar tycka det är jättegott. Sen finns det ju de som måste lägga upp en bild och så hashtagga med #balans på ett lätt ortorektiskt sätt för att rättfärdiga diverse matmässiga utsvävningar. (Sidospår en del verkar inte kunna ta en fika utan att passa på att lägga upp en bild för att visa att man minsann äter onyttigt!!!”.)

Alla hjärtans dag kan man förkasta som kommersiellt men det beror ju på vad man gör med det. Med hur nyheterna låter just nu så kan det väl för fasen inte vara fel att visa kärlek oavsett anledning? Vi behöver alla hjärtan vi kan uppbåda. Spread the love.

Ja det här hann jag fundera på under min löprunda idag som nog inte riktigt kan klassas som löprunda. Det var så segt idag.

”Men varför springer du mamma då?” frågade äldsta när jag sa att idag, idag är inte mamma egentligen sugen på att sticka ut. Och mamman tänkte att varför ska hon ut egentligen, jag behövs antingen hemma eller med att hjälpa på ankomstboendet. Inte egotassa runt i skogen i tre timmar. Ge sig liksom.

Svaret till dotra blev att jag vet att det blir jättemysigt när jag väl satt igång, jag älskar att vara i skogen och efteråt mår jag toppen och jag blir en väldigt glad och stark mamma när jag springer hit och dit.

Men jag tassade iväg ändå och sögs in i trolsk snöig skog och det gick så långsamt och jag var så stel och seg i benen men börjar bli lite ultra igen för jag kunde tänka att ”ja nu är det ju bara en mil kvar” som att det är en kort sträcka.

Och jag är sådär tjurigt envis så har jag bestämt att jag ska springa 7 mil den här veckan då springer jag 25 kilometer idag så det blir 7 mil. Inte 23, inte 20. Fast det hade haft ungefär samma effekt.

7 fina mil med fyra stycken lugna morgonjoggar, ett långpass och två intervallpass som igen inte alls blev objektivt optimala men man gör vad man kan. Dessutom mer styrka än veckan innan och viktigast av allt- massor av andra saker.

Vad kommer före löpningen i ditt liv?

Inspirerad av Ulrika Hoffers bok Good Mood Food skulle jag göra laxbiffar häromdagen men ville inte ha asiatiska smaker utan mer ..grekiska!

Såhär gjorde jag för 4 personer:

500 g lax

1 paket fetaost eller salladsost (den är ju typ godare…)

peppar

2 klyftor hackad vitlök

1 liten gul lök, hackad

oregano

1 ägg

Stjälp allt i en bunke och stavmixa.

Nu får du antingen ”späda” med lite mjöl av någon sort (typ mandelmjöl, jag använde havremjöl och dinkelmjöl) el så är det bara att forma biffar och steka i rapsolja.

Jag vände mina i sesamfrön först.

Så goda. Smakar gott till sallad, i en wrap i bitar, till potatis eller vad som.

Jag försöker leva som jag lär. Jag försöker att inte köpa massa saker som

1) inte håller

2) jag inte använder mycket

3) är väldigt omiljövänliga

4) producerats oetiskt.

Löparskor är svårt. Det känns inte som en hållbar grej. Jag vet ärligt inte hur mina skor producerats. Jag tror det kommer bli mycket lättare framöver när producenter både för att locka köpare men kanske även av något genuint intresse tar en CSR och eller CSV approach till sin produktion. Jag ska iallafall kolla upp noga när jag köper mitt nästa par.

Det kan dock dröja lite för jag nöter gärna skorna länge och har faktiskt sålt i second hand de skor jag inte gillat.

Just nu är jag så nöjd med min lilla löparskogarderob. Tre par räcker väldigt långt och då springer jag ju ändå ganska mycket. Typ 4-5 dagar i veckan blir det och det här året blir det nog en 300-500 mil (orkar inte räkna just nu).

Jag gillar låga skor. Jag har ett bra löpsteg och vill känna marken. Vill glömma att jag har skor på mig. De ska bara vara där. Bryr mig inte om hur de ser ut även om jag förstås väljer en snygg färg om det går att välja.

Visst räcker det med ett par skor. Men det kan vara bra att växla med ett annat par om man springer mycket för att få en lite annan vinkel och fotpåverkan och så kan man ju behöva olika sulor.

Jag tycker mig ”behöva”: En terrängsko. En lite tjockare men ändå nolldroppad mängdsko med stor tåbox för långa pass. En lättare smäcker asfaltssko som också funkar på snällare terrängunderlag som typ grus.

Här är min skogarderob just nu:

Inov-8 Xtalon 212.

De förra hade jag slitit i 2 år och dubbarna var helt nednötta. Jag älskar dem för när de är på är det terräng eller snö jag ska springa i. De här skorna är ganska lätta och tunna och lite hårda men ändå fantastiskt sköna och de är så så bra i terräng.

De har jag sprungit på isigt underlag en del med också. Flipbeltet på bilden är helt underbart också- just den här designen var en engångsgrej men ..vem vet!

Nästa par är mina Altra Superior

De känns som ..ja de känns knappt. De är som båtar på fötterna, ger inte bästa feelingen över stock och sten men på lättare underlag, långa pass på asfalt och annat så är de helt underbara. Jag har verkligen tänkt att jag ska känna efter hur de är men..nä, jag glömmer jämt för de bara är där och gör jobbet. Det enda är att om man har problem med fotvalvet så har de dåligt stöd där.

Ja de har gått några mil. Och har många kvar. De här får hänga med tills de rasar isär så sköna är de.

Det sista paret är ett märke som jag verkligen älskar. Skora. Världens skönaste sko alla kategorier är av det märket- det är värt ett eget inlägg. Skora är också en sån där ” liten produktion massa år av forskning och här är resultatet”märke som man kan ba jä jä över men jag älskar deras skor. Tempo är deras mängdsko men jag tycker den är tunn nog att ha som snabbare asfaltssko. Nollldropp. Stor tåbox. Skön. Gör jobbet liksom. Bra allroundsko. Läste någonstans om att ovansidan hade material från gamla fiskelinor..fiskenät? Nåt recyclat iallafall. Gillar sneda snörningen. Sulan kan dock bli hal på stenar så det är ingen terrängsko.

Ja ni ser hur mina skor ser ut. De är skitiga och nötta och får jobba. Det är hur de känns som spelar roll.

Om jag skulle kika på ett annat märke så tycker jag Salmings nya skor verkar väldigt intressanta. Fram emot våren behöver jag kanske ersätta ett par av de två slitna stackarna och då ska jag kika på dem.

Hur många par löparskor har du? Vilka är favoriterna?