Löparskor- den lilla hållbara garderoben


Jag försöker leva som jag lär. Jag försöker att inte köpa massa saker som

1) inte håller

2) jag inte använder mycket

3) är väldigt omiljövänliga

4) producerats oetiskt.

Löparskor är svårt. Det känns inte som en hållbar grej. Jag vet ärligt inte hur mina skor producerats. Jag tror det kommer bli mycket lättare framöver när producenter både för att locka köpare men kanske även av något genuint intresse tar en CSR och eller CSV approach till sin produktion. Jag ska iallafall kolla upp noga när jag köper mitt nästa par.

Det kan dock dröja lite för jag nöter gärna skorna länge och har faktiskt sålt i second hand de skor jag inte gillat.

Just nu är jag nöjd med min lilla löparskogarderob. Tre par räcker väldigt långt och då springer jag ju ändå ganska mycket. Typ 4-5 dagar i veckan blir det och det här året blir det nog en 300-500 mil (orkar inte räkna just nu).

Jag gillar låga skor. Jag har ett bra löpsteg och vill känna marken. Vill glömma att jag har skor på mig. De ska bara vara där. Bryr mig inte om hur de ser ut även om jag förstås väljer en snygg färg om det går att välja.

Visst räcker det med ett par skor. Men det kan vara bra att växla med ett annat par om man springer mycket för att få en lite annan vinkel och fotpåverkan och så kan man ju behöva olika sulor.

Jag tycker mig ”behöva”: En terrängsko. En lite tjockare men ändå nolldroppad mängdsko med stor tåbox för långa pass. En lättare smäcker asfaltssko som också funkar på snällare terrängunderlag som typ grus.

Här är min skogarderob just nu:

Inov-8 Xtalon 212.

De förra hade jag slitit i 2 år och dubbarna var helt nednötta. Jag älskar dem för när de är på är det terräng eller snö jag ska springa i. De här skorna är ganska lätta och tunna och lite hårda men ändå fantastiskt sköna och de är så så bra i terräng.

De har jag sprungit på isigt underlag en del med också. Flipbeltet på bilden är helt underbart också- just den här designen var en engångsgrej men ..vem vet!

Nästa par är mina Altra Superior

De känns som ..ja de känns knappt. De är som båtar på fötterna, ger inte bästa feelingen över stock och sten men på lättare underlag, långa pass på asfalt och annat så är de helt underbara. Jag har verkligen tänkt att jag ska känna efter hur de är men..nä, jag glömmer jämt för de bara är där och gör jobbet. Det enda är att om man har problem med fotvalvet så har de dåligt stöd där.

Ja de har gått några mil. Och har många kvar. De här får hänga med tills de rasar isär så sköna är de.

Det sista paret är ett märke som jag verkligen älskar. Skora. Världens skönaste sko alla kategorier är av det märket- det är värt ett eget inlägg. Skora är också en sån där ” liten produktion massa år av forskning och här är resultatet”märke som man kan ba jä jä över men jag älskar deras skor. Tempo är deras mängdsko men jag tycker den är tunn nog att ha som snabbare asfaltssko. Nollldropp. Stor tåbox. Skön. Gör jobbet liksom. Bra allroundsko. Läste någonstans om att ovansidan hade material från gamla fiskelinor..fiskenät? Nåt recyclat iallafall. Gillar sneda snörningen. Sulan kan dock bli hal på stenar så det är ingen terrängsko.

Ja ni ser hur mina skor ser ut. De är skitiga och nötta och får jobba. Det är hur de känns som spelar roll.

Om jag skulle kika på ett annat märke så tycker jag Salmings nya skor verkar väldigt intressanta. Fram emot våren behöver jag kanske ersätta ett par av de två slitna stackarna och då ska jag kika på dem.

Hur många par löparskor har du? Vilka är favoriterna?

Septembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kickstart i höst, roligaste passen, hetaste prylarna
  • Lidingöspecial
  • Plogga, svensk idé blev internationell succé
  • Höstens nya skor, Vi har testat 13 modeller
  • Forskning: Hjärnan älskar löpning
  • Träning: Hoppa dig i form
  • Smart mat

 

Prenumerera

Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Nipe- låter som en bra blandning!
Kristina- tack! den ska jag kika på och dela!
Stefan- Boston- en favorit utanför listan hos mig med!
Perry- bra beskrivet- de käns på asfalt men inte i skog. Måste kika på PB Walsh, tack för tips!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

The kids are alright


Man ska leva som man lär men man ska lära medan man lever. Aldrig sluta lära.

Jag kommer alltid ha en tendens att säga ja lite för mycket. För jag vill vara till lags. Ber folk mig om något så vill jag inte göra besviken.

Jag vet det här och säger nej nej nej. Kanske och nja och jag vet inte.

Jag har ork för många men den hänger på en del saker som måste vara på plats. Saker som ska få ta tid vissa tider. En 1,5-åring som tar 1 timma på sig att somna- inte i kalkylen. Alltid det viktigaste.

Jag sitter där i klädkammaren som är hennes sovrum (hon och Harry Potter) en liten stund och kör min mindfulnessövning medan hon ska somna.

Mitt sinne ska vara lugnt. Mitt sinne är kanske rätt lugnt men löser problem och planerar. Känner inte direkt ”underlaget under mig”. ”Skulle E ha med sig något till skolan imorgon”. ”måste fixa mellis till att lägga i S´vagn till när mormor hämtar” . ”Har jag underkläder på jobbet eller ska jag ta med det i löparryggan” ”åh Sh** jag har inte loggat in på infowebben för skolan på flera veckor”.

Jag återvänder till den övning som jag oftast lyckas med- boxandning, 4 in, håll för 4, andas ut på 4, håll för 4.

Jag tänker att idag, idag ska jag strunta i alla uppgifter jag skrivit ned till mig själv att göra den där självande stunden mellan 20.00- 21.30. Det är rodd med Tjejmarathon, det är lite annat och ditt och datt. Allt kan vänta till imorgon men det är saker jag gillar att göra.

Det finns alltid saker att göra. Det finns alltid saker man inte hann. För några år sen hade jag varit stressad och suttit uppe sent för att ”göra klart”. Nu bryter jag halv tio, tar hand om mig, tar hand om sömnen.

På’t imorgon igen. I sina sängar snusar mina små hattefnattar. Huvudsaken. Huvudpersonerna. Navet.

Idag tror jag att jag struntar i att yoga och aktiverar ett medlemsskap på Netflix faktiskt. ”Men man ångrar aldrig att man rullade ut mattan”. Och jag tror inte jag ångrar ett avsnitt av Suits heller en kväll liksom.

It’s all good.

Läs, lyssna, titta


Jag tittar knappt på tv men det finns några saker jag försöker hänga med på. På Spåret och Skavlan (för jag ligger i en hög under fredagsDN på soffan då) och så MittSverige.

Ni måste titta på  MittSverige. Med ett öppet sinne och mentala perspektivappen igång. Förra veckan var det bannemig episkt. Den här veckan är det starkt också. In på SvtPlay och kika. Få perspektiv.

Sen är det det här Vegorätt efteråt. Är på i bakgrunden nu. Jag blir jättesugen på nästan allt de gör (förutom när de har i veg-mjölk i saker, gillar ju inte mjölk). Vad tycker ni?  Nyfiken. Blir folk sugna på mer vegetariskt? Känns det applicerbart på veckomenyn hemma eller är det för hippiewowo? Ska det kanske få vara bara det?

Läs Maddes inlägg om träning efter graviditet om du inte gjort det.

LyssnaTyngre Träningssnack med William Apró. Gillar du inte allt snack om aminosyror- lyssna på resten av den för det är så bra! Så tydligt!

För säkerhetsskull  både händer och fötter i marken.

#Måndagspeppen- Livet- en hyllning till Bodil


Om någon missat det så gick en av våra bästa författare och poeter ur tiden i fredags.

Bodil Malmsten satte ord på saker på ett sätt som ingen annan.

Jag är rädd för döden. Jag är så rädd att de nära mig ska dö. Jag försöker tänka att rädsla för döden ska göra att jag uppskattar livet mer och jag tror det funkar ganska bra.

Men jag är rädd ändå.

Bodil skrev någonstans, jag läste det i DN igår så vet inte exakt var, ”Alla dör på slutet, annars hade livet ingen form”

Och när vi föds och dör vet vi inte. Inte när någon annan gör det heller. Det är allt däremellan vi styr över. Vad vi gör idag, tänker idag, vem vi hör av oss till, vad vi säger ja och nej till, det styr var vi står och väljer samma saker imorgon.

Fyllningen i det här som är livet, det enda vi har, den bestämmer vi över. Vi kan fylla det till bredden med sånt som har substans som vi gillar. Eller fylla det med skit.

Vi styr inte över allt vi råkar ut för. Men vi kan styra över väldigt mycket som vi fyller och laddar den här formen med. Även fast vi inte vet hur formen kommer se ut.

Här är en fin artikel om Bodil. Malmsten.

Ut o fyll på din form som är livet!

Svar på frågor om återhämtning, energi och annat


En riktigt fin träningsvecka till ända! Trots matförgiftning… Men VAD är oddsen liksom? Trodde det bara var min knasiga mage men både jag och Katta fick det. Inte Sara. Trots att vi åt samma sak men jag och Katta bad om genomstekt. Undrar vad vi fick för kött… Men jag hade så trevligt i fredags så det var det typ värt!

Jag höll planen ganska bra- torsdag morgon struntade jag i att springa in och tog pendeln. På vä gen hem var det dessutom lite för halt på sina ställen så jag vågade inte trycka på i mina 5 x 4 minutersintervaller. (Skyll på det liksom!!) men överraskad över den lätta känslan.

Idag sprang jag ett fint vårkänsligt långpass i Ursvik på tre mil vilket var det längsta jag sprungit sen nyår. Segt men mådde toppen efteråt- bra känsla med 64 km i benen denna vecka!

Så- två intervallpass (inte tillräckligt hårda men mellanhårda, inte mellanmjölk iallafall), tre morgonjoggar, två styrkepass, två SOMApass (som ledare) och ett långpass. Grymmers!

Jag har fått lite frågor både här och på Instagram- ( jag delar mer snapshots från vardagen- och korta tips där som @ansofisticated ).

Och självklart svarar jag på dem!

Första frågan gäller alternativträning. Alltså annan träning än löpning med syfte kondition då tänker jag. Eller återhämtning. Och jag tycker verkligen att det kan ha sin plats eftersom löpning kan vara lite slitigt. Men! För många av oss är det svårt nog att få in själva löpningen och tillhörande styrketräning så annan konditionsträning kanske är svårt och då ”behövs” den ju inte. Om man måste prioritera och löpningen funkar men tiden brister så ska man inte stressa över att inte få in massa alternativkondis tänker jag. Simma skulle jag gärna göra- så skonsamt och så annorlunda.

Alternativträning kan ju få en större plats om man a) Känner att en skada är på väg b) Är skadad c) har varit skadad. Då kan man ju involvera cykling, simning, crostrainer eller skidor beroende på skada och tillgänglighet.

Ligger man på en hög volym kanske man kan byta ut några pass mot just cykel eller skidor- absolut- lyllos dig om du hinner med det. Men annars- keep it simple!

Nästa fråga handlade om återhämtningspass från ffa långpass.

Nja. Säger jag. Därför att jag sett många försöka göra det och det har slutat med att det gått för fort eller så har jag i vissa fall anat att det är ett lite ortorektiskt sätt att inte kunna låta bli att träna. Det är ok att vila. Man kan röra på sig ändå.

Och även därför att återhämtningspass generellt brukar ligga efter intervallpass som drivit upp mjölksyra och man springer dem som sk ”genomblödningspass” för att rensa lite i rören :). Om du sprungit ett långpass har du ju sprungit lågintensivt även om det arbetas upp en del mjölksyra där med. Du har belastat både dina muskler (mycket blodgenomströmning) men även senor, ligament och skelett (not so much blodgenomströmning) på ett helt annat sätt än du får till under ett kortare intervallpass. De behöver inte en återhämtningsjogg på samma sätt och risken är stor att du är lite hög på endorfiner och det blir lite för hårt för att vara just återhämtning.

Jag skulle säga att dra på dig kompressionsstrumpor och kör ett SOMApass (finns på yogobe.com och traningskurser.se) och eller ett flödande yogapass snarare än att specifikt försöka jogga. Ta gärna en promenad- det är också rörelse och det är rörelse som helar kroppen. Behöver inte vara jogg.

Fråga om energi under långpass

Får en del kommentarer och ser en del kommentarer om detta. Vill bara poängtera om det råder något tvivel att det är inte den som druckit minst vatten som vinner. Inte den som druckit mest. Ätit mest. Eller minst. Det är den som springer snabbast. Fattar inte varför det är någon prestige i att springa långt utan att äta. Det går bra det med men de flesta kommer försöka ta in energi under långa lopp och forskning visar att vi har en prestationshöjande effekt om vi klarar det så- det är att eftersträva.

Samtidigt vill man träna upp sin fettdrivande förmåga. Och det kan vara smidigt att inte behöva bry sig om energi under långa pass.

Men man springer ju inte ett pass i veckan- gissningsvis om man funderar på såna här saker så då hinner man ju göra båda.

Jag är all for att springa ett pass ”tom”- kanske lite vatten och några aminosyror, med låga glykogennivåer (inte så mkt kolhydrater i kroppen, lyssna gärna på när jag oc Madde pratar om detta i Bubbel o Mjölksyra avsnitt 8). Det kan man kanske göra upp till 2 timmar…det går för många längre än så.

(Jag sprang mina sista 6 mil på BRR 100 miles nästan utan energi och flera ultralöpnare vittnar om att om magen pajar så får man liksom gneta på utan. Så det är jättebra att kunna det. Yes.)

Men.

Eftersom det lite går emot evolutionen att försöka äta medan man metaforiskt är ute och jagar mat på savannen (springer långt) och man förmodligen kommer försöka äta på loppet och långpasset ofta ska efterlikna loppet så är det en god idé att öva på att äta det man tänker äta under loppet då. Ett annat pass tränar fettdriften, det här passet tränar förstås det också men även att ta in energi så som du tänker göra på loppet. Du vill inte, inte ha testat det innan. Gärna balla ur på träning så vet du vad som inte funkar, och vad som gör.

Det hjälper förstås din återhämtning lite och är lite snällare helt enkelt mot kroppen att få i dig lite under tiden. Ligger passet i en tuff träningsperiod skulle jag verkligen förespråka det.

Och man behöver inte krångla till det. Men tränar du för ett lopp där du tänker stoppa i dig saker, testa att göra det under träning.

Som sagt- det finns inget speciellt pris för den som bara drack vatten under loppet. Vad jag vet.

Ställ gärna mer frågor så svarar jag en gång i veckan! Och häng med på Instragram så får du lite mer quick tips och kanske lite inspiration!

Ha en fin vecka!

#foodsforeverydaychamps: Industrialsize proteinrik veglasagne


Den här uppfyller inte riktigt alla kriterier- den tar lite mer tid. Men är enkel, god, näringsrik, det blir lite disk och det går att göra så mycket så det väger upp.

Jag använde sojafärs. Det finns de som är emot soja. De finns de som tycker att man ska använda rent kött istället för något ”halvfabrikat”. Well. När jag tänker på hur den här färsen kommit till min mun och hur köttfärs kommit till min mun så är jag mer bekväm med det här. Jag tycker man ska vara medveten om vad för val man gör och så kan man välja vanlig färs eller quorn eller svarta bönor eller soja. Men såhär gör jag för en hel stor ugnsplåt supergod mättande lasagne!

En stor gul lök

två klyftor vitlök

1/4 huvud eko rotselleri

1 stor eller två mellanstora ekomorötter

Typ 5-10 lasagneplattor av de slag man vill ha- vete, majs, såna där med spenat i eller hyvlad zucchini.

500 g vegofärs

3 burkar krossade tomater

10% fetaost ett paket

10% vanlig ost- kanske 200 g ca eller vilken ost som helst man kan offra att riva

buljongtärning

peppar

oregano och timjan

Sätt på ugnen på 200 grader

hacka lökarna, riv morot och rotselleri. Blanka av löken i en stooor stekgryta. Tillsätt vegofärsen och buljongtärning och peppar. Rör runt. Tillsätt alla burkar krossade tomater och rör runt. Låt puttra. Ha gärna i lite tomatpuré också. Krydda med oregano o timjan och smaka av. Rör ned de rivna rotfrukterna.

Lägg baklåtspapper på en stor plåt.

Bred ut ett tunt lager av röran på pappret. Smula över 1/3 av fetaosten och lägg på lasagneplattor eller tunna skivor av tex hyvlad zucchini. Ett lager till av röran och 1/3 av osten, lasagneplattor. Avsluta med resten av röran, resten av fetaosten och riv över den vanliga osten. Smula lite oregano på toppen.

In i ugnen på 200 grader cirka 20-30 minuter och avsluta med lite grill någon minut för att osten ska få fin färg.

Ta ut och till detta passar det grymt med bladspenat och/eller fint riven vitkål. Och kanske lite keso :).

Portionera upp i matlådor så har du en riktigt god lunch- eller middag till hela familjen!

Nom nom!