Blogg

Åsiktshävdande och veckans träning


Varje år fascineras jag av hur mina sociala flöden översvämmas av kommentarer om flera fenomen men nu senast, mest färskt på näthinnan:

* Melodifestivalen

* Fettisdagen

* Alla hjärtans dag.

Det verkar som det kliar något enormt i folks….ja jag vet inte, jag är ingen psykolog. Vad är det som gör att vi måste tala om att vi absolut inte tittar, äter eller firar.

Är det fler med mig som håller till i gråzonen, i mitten: Tv’n med Melllo är på men jag har ingen aning om vem som vann, var de är men händer det något spännande vill jag titta lite och stora tjejen älskar det.

Jag gillar inte semlor alls men många verkar tycka det är jättegott. Sen finns det ju de som måste lägga upp en bild och så hashtagga med #balans på ett lätt ortorektiskt sätt för att rättfärdiga diverse matmässiga utsvävningar. (Sidospår en del verkar inte kunna ta en fika utan att passa på att lägga upp en bild för att visa att man minsann äter onyttigt!!!”.)

Alla hjärtans dag kan man förkasta som kommersiellt men det beror ju på vad man gör med det. Med hur nyheterna låter just nu så kan det väl för fasen inte vara fel att visa kärlek oavsett anledning? Vi behöver alla hjärtan vi kan uppbåda. Spread the love.

Ja det här hann jag fundera på under min löprunda idag som nog inte riktigt kan klassas som löprunda. Det var så segt idag.

”Men varför springer du mamma då?” frågade äldsta när jag sa att idag, idag är inte mamma egentligen sugen på att sticka ut. Och mamman tänkte att varför ska hon ut egentligen, jag behövs antingen hemma eller med att hjälpa på ankomstboendet. Inte egotassa runt i skogen i tre timmar. Ge sig liksom.

Svaret till dotra blev att jag vet att det blir jättemysigt när jag väl satt igång, jag älskar att vara i skogen och efteråt mår jag toppen och jag blir en väldigt glad och stark mamma när jag springer hit och dit.

Men jag tassade iväg ändå och sögs in i trolsk snöig skog och det gick så långsamt och jag var så stel och seg i benen men börjar bli lite ultra igen för jag kunde tänka att ”ja nu är det ju bara en mil kvar” som att det är en kort sträcka.

Och jag är sådär tjurigt envis så har jag bestämt att jag ska springa 7 mil den här veckan då springer jag 25 kilometer idag så det blir 7 mil. Inte 23, inte 20. Fast det hade haft ungefär samma effekt.

7 fina mil med fyra stycken lugna morgonjoggar, ett långpass och två intervallpass som igen inte alls blev objektivt optimala men man gör vad man kan. Dessutom mer styrka än veckan innan och viktigast av allt- massor av andra saker.

Vad kommer före löpningen i ditt liv?


Nr 3 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Test! Vårens bästa löparskor. 23 nya modeller – hitta rätt sko för dig
  • Löpträningen som gav Guld  i skridsko-VM. Möt Nils Van Der Poel
  • Världens bästa träningspass
  • Kriget mot skavsåren – och hur vi kan vinna det
  • Därför skyddar löpning mot depression
  • 3 sätt att bli snabbare
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#fredagsgottis – laxbiffar med fetaost


Inspirerad av Ulrika Hoffers bok Good Mood Food skulle jag göra laxbiffar häromdagen men ville inte ha asiatiska smaker utan mer ..grekiska!

Såhär gjorde jag för 4 personer:

500 g lax

1 paket fetaost eller salladsost (den är ju typ godare…)

peppar

2 klyftor hackad vitlök

1 liten gul lök, hackad

oregano

1 ägg

Stjälp allt i en bunke och stavmixa.

Nu får du antingen ”späda” med lite mjöl av någon sort (typ mandelmjöl, jag använde havremjöl och dinkelmjöl) el så är det bara att forma biffar och steka i rapsolja.

Jag vände mina i sesamfrön först.

Så goda. Smakar gott till sallad, i en wrap i bitar, till potatis eller vad som.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Löparskor- den lilla hållbara garderoben


Jag försöker leva som jag lär. Jag försöker att inte köpa massa saker som

1) inte håller

2) jag inte använder mycket

3) är väldigt omiljövänliga

4) producerats oetiskt.

Löparskor är svårt. Det känns inte som en hållbar grej. Jag vet ärligt inte hur mina skor producerats. Jag tror det kommer bli mycket lättare framöver när producenter både för att locka köpare men kanske även av något genuint intresse tar en CSR och eller CSV approach till sin produktion. Jag ska iallafall kolla upp noga när jag köper mitt nästa par.

Det kan dock dröja lite för jag nöter gärna skorna länge och har faktiskt sålt i second hand de skor jag inte gillat.

Just nu är jag nöjd med min lilla löparskogarderob. Tre par räcker väldigt långt och då springer jag ju ändå ganska mycket. Typ 4-5 dagar i veckan blir det och det här året blir det nog en 300-500 mil (orkar inte räkna just nu).

Jag gillar låga skor. Jag har ett bra löpsteg och vill känna marken. Vill glömma att jag har skor på mig. De ska bara vara där. Bryr mig inte om hur de ser ut även om jag förstås väljer en snygg färg om det går att välja.

Visst räcker det med ett par skor. Men det kan vara bra att växla med ett annat par om man springer mycket för att få en lite annan vinkel och fotpåverkan och så kan man ju behöva olika sulor.

Jag tycker mig ”behöva”: En terrängsko. En lite tjockare men ändå nolldroppad mängdsko med stor tåbox för långa pass. En lättare smäcker asfaltssko som också funkar på snällare terrängunderlag som typ grus.

Här är min skogarderob just nu:

Inov-8 Xtalon 212.

De förra hade jag slitit i 2 år och dubbarna var helt nednötta. Jag älskar dem för när de är på är det terräng eller snö jag ska springa i. De här skorna är ganska lätta och tunna och lite hårda men ändå fantastiskt sköna och de är så så bra i terräng.

De har jag sprungit på isigt underlag en del med också. Flipbeltet på bilden är helt underbart också- just den här designen var en engångsgrej men ..vem vet!

Nästa par är mina Altra Superior

De känns som ..ja de känns knappt. De är som båtar på fötterna, ger inte bästa feelingen över stock och sten men på lättare underlag, långa pass på asfalt och annat så är de helt underbara. Jag har verkligen tänkt att jag ska känna efter hur de är men..nä, jag glömmer jämt för de bara är där och gör jobbet. Det enda är att om man har problem med fotvalvet så har de dåligt stöd där.

Ja de har gått några mil. Och har många kvar. De här får hänga med tills de rasar isär så sköna är de.

Det sista paret är ett märke som jag verkligen älskar. Skora. Världens skönaste sko alla kategorier är av det märket- det är värt ett eget inlägg. Skora är också en sån där ” liten produktion massa år av forskning och här är resultatet”märke som man kan ba jä jä över men jag älskar deras skor. Tempo är deras mängdsko men jag tycker den är tunn nog att ha som snabbare asfaltssko. Nollldropp. Stor tåbox. Skön. Gör jobbet liksom. Bra allroundsko. Läste någonstans om att ovansidan hade material från gamla fiskelinor..fiskenät? Nåt recyclat iallafall. Gillar sneda snörningen. Sulan kan dock bli hal på stenar så det är ingen terrängsko.

Ja ni ser hur mina skor ser ut. De är skitiga och nötta och får jobba. Det är hur de känns som spelar roll.

Om jag skulle kika på ett annat märke så tycker jag Salmings nya skor verkar väldigt intressanta. Fram emot våren behöver jag kanske ersätta ett par av de två slitna stackarna och då ska jag kika på dem.

Hur många par löparskor har du? Vilka är favoriterna?


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Nipe- låter som en bra blandning!
Kristina- tack! den ska jag kika på och dela!
Stefan- Boston- en favorit utanför listan hos mig med!
Perry- bra beskrivet- de käns på asfalt men inte i skog. Måste kika på PB Walsh, tack för tips!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

The kids are alright


Man ska leva som man lär men man ska lära medan man lever. Aldrig sluta lära.

Jag kommer alltid ha en tendens att säga ja lite för mycket. För jag vill vara till lags. Ber folk mig om något så vill jag inte göra besviken.

Jag vet det här och säger nej nej nej. Kanske och nja och jag vet inte.

Jag har ork för många men den hänger på en del saker som måste vara på plats. Saker som ska få ta tid vissa tider. En 1,5-åring som tar 1 timma på sig att somna- inte i kalkylen. Alltid det viktigaste.

Jag sitter där i klädkammaren som är hennes sovrum (hon och Harry Potter) en liten stund och kör min mindfulnessövning medan hon ska somna.

Mitt sinne ska vara lugnt. Mitt sinne är kanske rätt lugnt men löser problem och planerar. Känner inte direkt ”underlaget under mig”. ”Skulle E ha med sig något till skolan imorgon”. ”måste fixa mellis till att lägga i S´vagn till när mormor hämtar” . ”Har jag underkläder på jobbet eller ska jag ta med det i löparryggan” ”åh Sh** jag har inte loggat in på infowebben för skolan på flera veckor”.

Jag återvänder till den övning som jag oftast lyckas med- boxandning, 4 in, håll för 4, andas ut på 4, håll för 4.

Jag tänker att idag, idag ska jag strunta i alla uppgifter jag skrivit ned till mig själv att göra den där självande stunden mellan 20.00- 21.30. Det är rodd med Tjejmarathon, det är lite annat och ditt och datt. Allt kan vänta till imorgon men det är saker jag gillar att göra.

Det finns alltid saker att göra. Det finns alltid saker man inte hann. För några år sen hade jag varit stressad och suttit uppe sent för att ”göra klart”. Nu bryter jag halv tio, tar hand om mig, tar hand om sömnen.

På’t imorgon igen. I sina sängar snusar mina små hattefnattar. Huvudsaken. Huvudpersonerna. Navet.

Idag tror jag att jag struntar i att yoga och aktiverar ett medlemsskap på Netflix faktiskt. ”Men man ångrar aldrig att man rullade ut mattan”. Och jag tror inte jag ångrar ett avsnitt av Suits heller en kväll liksom.

It’s all good.


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

oh ja 🙂 Ja!!! åh en hel dag i soffan med Suits!! tänk!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Läs, lyssna, titta


Jag tittar knappt på tv men det finns några saker jag försöker hänga med på. På Spåret och Skavlan (för jag ligger i en hög under fredagsDN på soffan då) och så MittSverige.

Ni måste titta på  MittSverige. Med ett öppet sinne och mentala perspektivappen igång. Förra veckan var det bannemig episkt. Den här veckan är det starkt också. In på SvtPlay och kika. Få perspektiv.

Sen är det det här Vegorätt efteråt. Är på i bakgrunden nu. Jag blir jättesugen på nästan allt de gör (förutom när de har i veg-mjölk i saker, gillar ju inte mjölk). Vad tycker ni?  Nyfiken. Blir folk sugna på mer vegetariskt? Känns det applicerbart på veckomenyn hemma eller är det för hippiewowo? Ska det kanske få vara bara det?

Läs Maddes inlägg om träning efter graviditet om du inte gjort det.

LyssnaTyngre Träningssnack med William Apró. Gillar du inte allt snack om aminosyror- lyssna på resten av den för det är så bra! Så tydligt!

För säkerhetsskull  både händer och fötter i marken.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#Måndagspeppen- Livet- en hyllning till Bodil


Om någon missat det så gick en av våra bästa författare och poeter ur tiden i fredags.

Bodil Malmsten satte ord på saker på ett sätt som ingen annan.

Jag är rädd för döden. Jag är så rädd att de nära mig ska dö. Jag försöker tänka att rädsla för döden ska göra att jag uppskattar livet mer och jag tror det funkar ganska bra.

Men jag är rädd ändå.

Bodil skrev någonstans, jag läste det i DN igår så vet inte exakt var, ”Alla dör på slutet, annars hade livet ingen form”

Och när vi föds och dör vet vi inte. Inte när någon annan gör det heller. Det är allt däremellan vi styr över. Vad vi gör idag, tänker idag, vem vi hör av oss till, vad vi säger ja och nej till, det styr var vi står och väljer samma saker imorgon.

Fyllningen i det här som är livet, det enda vi har, den bestämmer vi över. Vi kan fylla det till bredden med sånt som har substans som vi gillar. Eller fylla det med skit.

Vi styr inte över allt vi råkar ut för. Men vi kan styra över väldigt mycket som vi fyller och laddar den här formen med. Även fast vi inte vet hur formen kommer se ut.

Här är en fin artikel om Bodil. Malmsten.

Ut o fyll på din form som är livet!


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Haha Jonathan- jag vet faktiskt inte- jag tänkte inte ens på att jag inte gjorde det så nu gjorde jag det 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*