Åsiktshävdande och veckans träning

Inspirerad av Ulrika Hoffers bok Good Mood Food skulle jag göra laxbiffar häromdagen men ville inte ha asiatiska smaker utan mer ..grekiska!

Såhär gjorde jag för 4 personer:

500 g lax

1 paket fetaost eller salladsost (den är ju typ godare…)

peppar

2 klyftor hackad vitlök

1 liten gul lök, hackad

oregano

1 ägg

Stjälp allt i en bunke och stavmixa.

Nu får du antingen ”späda” med lite mjöl av någon sort (typ mandelmjöl, jag använde havremjöl och dinkelmjöl) el så är det bara att forma biffar och steka i rapsolja.

Jag vände mina i sesamfrön först.

Så goda. Smakar gott till sallad, i en wrap i bitar, till potatis eller vad som.

---

Jag försöker leva som jag lär. Jag försöker att inte köpa massa saker som

1) inte håller

2) jag inte använder mycket

3) är väldigt omiljövänliga

4) producerats oetiskt.

Löparskor är svårt. Det känns inte som en hållbar grej. Jag vet ärligt inte hur mina skor producerats. Jag tror det kommer bli mycket lättare framöver när producenter både för att locka köpare men kanske även av något genuint intresse tar en CSR och eller CSV approach till sin produktion. Jag ska iallafall kolla upp noga när jag köper mitt nästa par.

Det kan dock dröja lite för jag nöter gärna skorna länge och har faktiskt sålt i second hand de skor jag inte gillat.

Just nu är jag så nöjd med min lilla löparskogarderob. Tre par räcker väldigt långt och då springer jag ju ändå ganska mycket. Typ 4-5 dagar i veckan blir det och det här året blir det nog en 300-500 mil (orkar inte räkna just nu).

Jag gillar låga skor. Jag har ett bra löpsteg och vill känna marken. Vill glömma att jag har skor på mig. De ska bara vara där. Bryr mig inte om hur de ser ut även om jag förstås väljer en snygg färg om det går att välja.

Visst räcker det med ett par skor. Men det kan vara bra att växla med ett annat par om man springer mycket för att få en lite annan vinkel och fotpåverkan och så kan man ju behöva olika sulor.

Jag tycker mig ”behöva”: En terrängsko. En lite tjockare men ändå nolldroppad mängdsko med stor tåbox för långa pass. En lättare smäcker asfaltssko som också funkar på snällare terrängunderlag som typ grus.

Här är min skogarderob just nu:

Inov-8 Xtalon 212.

De förra hade jag slitit i 2 år och dubbarna var helt nednötta. Jag älskar dem för när de är på är det terräng eller snö jag ska springa i. De här skorna är ganska lätta och tunna och lite hårda men ändå fantastiskt sköna och de är så så bra i terräng.

De har jag sprungit på isigt underlag en del med också. Flipbeltet på bilden är helt underbart också- just den här designen var en engångsgrej men ..vem vet!

Nästa par är mina Altra Superior

De känns som ..ja de känns knappt. De är som båtar på fötterna, ger inte bästa feelingen över stock och sten men på lättare underlag, långa pass på asfalt och annat så är de helt underbara. Jag har verkligen tänkt att jag ska känna efter hur de är men..nä, jag glömmer jämt för de bara är där och gör jobbet. Det enda är att om man har problem med fotvalvet så har de dåligt stöd där.

Ja de har gått några mil. Och har många kvar. De här får hänga med tills de rasar isär så sköna är de.

Det sista paret är ett märke som jag verkligen älskar. Skora. Världens skönaste sko alla kategorier är av det märket- det är värt ett eget inlägg. Skora är också en sån där ” liten produktion massa år av forskning och här är resultatet”märke som man kan ba jä jä över men jag älskar deras skor. Tempo är deras mängdsko men jag tycker den är tunn nog att ha som snabbare asfaltssko. Nollldropp. Stor tåbox. Skön. Gör jobbet liksom. Bra allroundsko. Läste någonstans om att ovansidan hade material från gamla fiskelinor..fiskenät? Nåt recyclat iallafall. Gillar sneda snörningen. Sulan kan dock bli hal på stenar så det är ingen terrängsko.

Ja ni ser hur mina skor ser ut. De är skitiga och nötta och får jobba. Det är hur de känns som spelar roll.

Om jag skulle kika på ett annat märke så tycker jag Salmings nya skor verkar väldigt intressanta. Fram emot våren behöver jag kanske ersätta ett par av de två slitna stackarna och då ska jag kika på dem.

Hur många par löparskor har du? Vilka är favoriterna?

---

Man ska leva som man lär men man ska lära medan man lever. Aldrig sluta lära.

Jag kommer alltid ha en tendens att säga ja lite för mycket. För jag vill vara till lags. Ber folk mig om något så vill jag inte göra besviken.

Jag vet det här och säger nej nej nej. Kanske och nja och jag vet inte.

Jag har ork för många men den hänger på en del saker som måste vara på plats. Saker som ska få ta tid vissa tider. En 1,5-åring som tar 1 timma på sig att somna- inte i kalkylen. Alltid det viktigaste.

Jag sitter där i klädkammaren som är hennes sovrum (hon och Harry Potter) en liten stund och kör min mindfulnessövning medan hon ska somna.

Mitt sinne ska vara lugnt. Mitt sinne är kanske rätt lugnt men löser problem och planerar. Känner inte direkt ”underlaget under mig”. ”Skulle E ha med sig något till skolan imorgon”. ”måste fixa mellis till att lägga i S´vagn till när mormor hämtar” . ”Har jag underkläder på jobbet eller ska jag ta med det i löparryggan” ”åh Sh** jag har inte loggat in på infowebben för skolan på flera veckor”.

Jag återvänder till den övning som jag oftast lyckas med- boxandning, 4 in, håll för 4, andas ut på 4, håll för 4.

Jag tänker att idag, idag ska jag strunta i alla uppgifter jag skrivit ned till mig själv att göra den där självande stunden mellan 20.00- 21.30. Det är rodd med Tjejmarathon, det är lite annat och ditt och datt. Allt kan vänta till imorgon men det är saker jag gillar att göra.

Det finns alltid saker att göra. Det finns alltid saker man inte hann. För några år sen hade jag varit stressad och suttit uppe sent för att ”göra klart”. Nu bryter jag halv tio, tar hand om mig, tar hand om sömnen.

På’t imorgon igen. I sina sängar snusar mina små hattefnattar. Huvudsaken. Huvudpersonerna. Navet.

Idag tror jag att jag struntar i att yoga och aktiverar ett medlemsskap på Netflix faktiskt. ”Men man ångrar aldrig att man rullade ut mattan”. Och jag tror inte jag ångrar ett avsnitt av Suits heller en kväll liksom.

It’s all good.

---

Jag tittar knappt på tv men det finns några saker jag försöker hänga med på. På Spåret och Skavlan (för jag ligger i en hög under fredagsDN på soffan då) och så MittSverige.

Ni måste titta på  MittSverige. Med ett öppet sinne och mentala perspektivappen igång. Förra veckan var det bannemig episkt. Den här veckan är det starkt också. In på SvtPlay och kika. Få perspektiv.

Sen är det det här Vegorätt efteråt. Är på i bakgrunden nu. Jag blir jättesugen på nästan allt de gör (förutom när de har i veg-mjölk i saker, gillar ju inte mjölk). Vad tycker ni?  Nyfiken. Blir folk sugna på mer vegetariskt? Känns det applicerbart på veckomenyn hemma eller är det för hippiewowo? Ska det kanske få vara bara det?

Läs Maddes inlägg om träning efter graviditet om du inte gjort det.

Lyssna på Tyngre Träningssnack med William Apró. Gillar du inte allt snack om aminosyror- lyssna på resten av den för det är så bra! Så tydligt!

För säkerhetsskull  både händer och fötter i marken.

---

Om någon missat det så gick en av våra bästa författare och poeter ur tiden i fredags.

Bodil Malmsten satte ord på saker på ett sätt som ingen annan.

Jag är rädd för döden. Jag är så rädd att de nära mig ska dö. Jag försöker tänka att rädsla för döden ska göra att jag uppskattar livet mer och jag tror det funkar ganska bra.

Men jag är rädd ändå.

Bodil skrev någonstans, jag läste det i DN igår så vet inte exakt var, ”Alla dör på slutet, annars hade livet ingen form”

Och när vi föds och dör vet vi inte. Inte när någon annan gör det heller. Det är allt däremellan vi styr över. Vad vi gör idag, tänker idag, vem vi hör av oss till, vad vi säger ja och nej till, det styr var vi står och väljer samma saker imorgon.

Fyllningen i det här som är livet, det enda vi har, den bestämmer vi över. Vi kan fylla det till bredden med sånt som har substans som vi gillar. Eller fylla det med skit.

Vi styr inte över allt vi råkar ut för. Men vi kan styra över väldigt mycket som vi fyller och laddar den här formen med. Även fast vi inte vet hur formen kommer se ut.

Här är en fin artikel om Bodil. Malmsten.

Ut o fyll på din form som är livet!

---