Hälsoprofiler eller hälsosträvare?
Det här har jag funderat på ganska länge. Och med brask för att det här är ett inlägg som nog kan misstolkas och missförstås så vill jag ändå skriva det. Mest för de som jag mött som inte får ihop det. Inte får ihop bilden av alla hälsoförebilder och verkligheten.
Vet ni vad- det är för att den i de flesta fall inte går ihop. Det är ofta inte så enkelt som det utmålas.
Att kalla folk för ”hälsoprofil” för att de är ett namn inom träning, inom yoga, mindfulness, en kosthållning med ett namn osv osv- det har det gått inflation i.
Men när vi definierar hälsa för oss själva eller tar in den holistiska aspekten ( ett ord som folk också gillar att slänga sig med: ” Jag har en holistisk syn på hälsa, jag vill fokusera på helheten”). Ja då handlar det ju också om att i flera aspekter än de ytliga och inte bara utföra aktiviteter som brukar kallas hälsosamma utan i stort leva UTAN stress över hälsa.
Jag tror inte vi hittar de, vid any given moment, mest hälsosamma människorna i lotusposition med slutna ögon och tumme o pekfinger ihop. Inte bland de som lägger upp de grönaste vego, ”Ifree from” smoothien, Inte bland de som gör flest andningsövningar eller ägnar flera procent av sitt dygn till att rulla fascia på en dyr plastrulle.
Jag tror inte rakt av att de som skriver om sin mindfulness, om sina hälsoritualer, om att ”såhär får du balans i livet” och helt enkelt ofta ofta skriver om hälsa och förväntas vara hälsosamma och uppvisa en hälsosam framtoning är de som är mest hälsosamma och fria från hälsostress. Jag tror, jag har träffat många av de, jag är tydligen en av dem, att många av dem, oss, är hälsosträvare. Ibland, ganska ofta, hälsostressare. Vi har ofta i bagaget både ätstörningar, utbrändhet och vi stressar över saker som man tror har med hälsa att göra.
Jag tillskriver mig inte alla dessa attribut, men jag har både varit utbränd och haft ätstörningar. Så jag är nog inte en av de mest hälsosamma du läser om. Nu- har jag väldigt hög hälsonivå både fysiskt och mentalt. Men jag lever också med en oro som jag gärna skulle amputera ett ben för att slippa. Skulle gladeligen vara sjuk ofta, inte kunna springa för att slippa den oron. Men den skriver jag inte i detalj om här.
Och är det något den gett mig så är det en kristallklar bild över att jag aldrig någonsin kommer tillåta mig själv stressa över vikt, över fysisk prestation, över vad jag äter. Tillåta. Alltså. Det betyder inte att min hjärna inte vill stressa över det. Men jag tar fram perspektivet och så har jag likt en KBT-guru jobbat fram ett sätt att vända min fokus på hälsa till något positivt. Och försöka försöka försöka förmedla något sunt.
Det är många med mig som gör det. Jag kan bara tala för mig själv dock. Men många av oss har mycket i bagaget i form av just ätstörningar och kanske utbrändhet. Och visst är det flera av de som verkar alldeles hälsobananas som det sen också visar sig inte mådde så bra ändå. Många vars nitiska ”hälso”regim många sett upp till, inspirerats av, men ändå förundrats över hur det går ihop och sen kom det fram att det där höll ju faktiskt inte.
Och då gäller det att komma ihåg att verkar någon för bra för att vara sann- så är de oftast de. De är egentligen ännu bättre, de är inga hälsohelgon, de är riktiga människor. Det holistiska i att följa hälsobloggar är just att ta in hela bilden. Förstå att det som skrivs, det som läggs upp och det som sägs- det är inte hela bilden. Det är vad man väljer att visa upp.
Det är skitlätt för mig att skriva att jag tar hand om min sömn, äter bra men inte hetsar över maten och unnar mig kaka då och då jadijada bla bla bla. Jag skulle kunna ljuga om alltihop eller valda delar. Aldrig berätta om svackor, negativa tankar, hälsostress med mer. Jag har ingen skyldighet, jag väljer vad jag skriver. Så är det för alla. Träffar man dem inte i person eller ser dem över tid så får man aldrig hela bilden. Ypperligt läge att proklamera att jag minsann alltid lever som jag lär och är ärlig. Men det kan du ju inte veta egentligen eller hur?
Jag jobbar ju med hälsa på arbetsplatsen och det sträcker sig från kultur till ledarskap, organisation till individ. Jag får ofta i mitt jobb försöka definiera hälsa för att kunna ha ett angreppssätt, infallsvinkel. kunna mäta och rikta insatser. Det är jättesvårt eftersom hälsa är individuellt. Men det finns också många gemensamma nämnare.
Det handlar om att må bra i kroppen, trivas med sin kropp, att inte stressa över sitt varande. Att varandet är en bas för att leva livet och göra de saker man vill göra med sin hälsa som plattform som verktyg.
Att ägna massor av tid och energi åt att ta hand om sin hälsa för hälsans skull det ser jag ofta och har sett under mina 17 år i tränings- och hälsobranschen oftare leda till ohälsa eller i sig vara lite ohälsosamt. Att oroa sig för vad man äter, stressa över sin träning och om man har sin mat i en plastlåda..ja ..stressen över valen raderar nog ofta ut den goda intentionen.
Så jag har funderat lite på vilka som kan vara de mest hälsosamma. Och det går ju inte att säga. Men jag tror det handlar om att ha en meningsfull tillvaro. Ett starkt syfte med det man gör. Självklart om att må bra fysiskt men jag tror inte det korrellerar med en kroppsform eller högre och högre syreupptagningsförmåga. Att vara snäll mot sig själv, måla med stora penseldrag vad gäller sin fysiska hälsoregim. Männniskor som ”motionerar av bara farten”.
Jag tänker att man brinner för något. Jag tänker att de som håller på med trädgårdar, hantverk, kanske svampplockare, hundägare, fågelskådare. Jag tänker de som är mycket utomhus, är fokuserade på annat än sin kropp men behöver den till att göra saker. De som ser saker växa, skapar saker där det går att se fysisk skillnad från början till slut. De som kanske ”men oj magen kurrar jag måste ha mat så jag kan fortsätta greja här i min rosenrabatt”. De som inte tänker så mycket på hälsa som ett mål.
Hälsosträvare behövs. Berättelser om hur man tappat hälsan och söker efter den igen kan vara både inspirerande, livsomvälvande och lärorika. Tips på hälsosamma val både vad gäller produkter, mat, motion, återhämtning- behövs.
Och jag tror aldrig att begreppet ”hälsoprofil” kommer bytas ut emot ”hälsosträvare”. Men kanske hjälper synsättet att många av oss som skriver om hälsa och tipsar om hälsa själva faktiskt strävar efter hälsa därför att vi inte helt naturligt bara har den. Inte har den som tandborstning i vardagen utan oroar oss för den.
Kanske hjäler det att läsa alla tips och se alla bilder med ett filter som inte finns i din smartphone, ett filter med att det här är en bild, det här är uppfattning som en person vill att du ska ha om dem.
Den är ofta sann. Men den har olika nyanser.
Sammanfattningsvis av detta röriga tankeinlägg så tänker jag att man då och då behöver påminna sig själv om vad hälsa är när man läser saker som kategoriseras som ”hälsa”, att de inte nås genom att träna på ett visst sätt, äta på ett visst sätt, leva ”free from”. Den måste upplevas. Den kan inte kopieras. Den är din egen. Den är kanske att skita fullständigt i den där 10-minuters meditationen, ta en promenad istället och tjöta med en kompis du inte ringt på länge fastän du just läste ett inlägg om att meditation helar hjärnan?
Fundera på om man ska hålla på med en träningssatsning som gör att man måste gå till naprapat för att knäcka rätt kroppen och sen ligga på en taggig gummirulle så det rinner kallsvett av smärta?
Nä vet ni vad, de som verkligen mår allra bäst- de tror jag faktiskt inte att vi läser om inom just kategorin ”hälsa”. De är för upptagna med annat.
Jag fortsätter växla mellan att må alldeles löjligt förträffligt, hantera min oro, göra våld på min hälsa för att det är så roligt att springa ultra, hantera min prestationsångest (på jobbet) stå emot att bry mig om min vikt och jag fortsätter försöka dela den del av min sanning som inte är privat. Jag är en hälsosträvare, kommer alltid vara.
