#Health for wealth – Avsnitt 2


Driven- inte utbränd. Om hållbar prestation när allt man vill göra är att tuta och köra.

Fredrik Bengtsson är vår andra gäst i podden Health for Wealth och om du gillade gårdagens blogginlägg så tycker jag verkligen att du ska lyssna på detta.

Fredrik är en av de klokaste jag vet och jag har lärt mig så mycket av honom. Tack Fredrik!

Följ oss på Facebook , LinkedIn och här hittar du avsnittet. Ge oss gärna ett omdöme i Itunes också så vi kan nå ut till fler!

Och kommentera gärna!

Septembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Kickstart i höst, roligaste passen, hetaste prylarna
  • Lidingöspecial
  • Plogga, svensk idé blev internationell succé
  • Höstens nya skor, Vi har testat 13 modeller
  • Forskning: Hjärnan älskar löpning
  • Träning: Hoppa dig i form
  • Smart mat

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

När hälsan sätter stopp: Du är ersättlig


Min svärmor har varit organisationskonsult i flera år. Jobbat med flera stora bolag. Hon berättade för mig om en händelse där en högt uppsatt chef, en sån där person som hade massor av viktiga saker för sig gick och bara dog. Knall fall. Om man bortser från den ofantliga sorgen i att en man dog och krasst tittar på företagets verksamhet så gick det snabbt från att ”men det här går ju inte, det här skulle ju X göra, det här kan bara X, det här vet bara X” till att man ganska snabbt löste det med andra personer, andra rutiner, andra kunskaper. Som chef och anställd var han ersättlig.

Jag har flera gånger, inte så ofta på grund av egen sjukdom, men på grund av så hemska saker som dödsfall och andra akuta händelser inom familjen fått släppa saker ”som bara jag kan göra”. Som ”ingen annan kan fixa”. Som ”jag lovat att göra och gör jag inte så sviker jag” Det har, igen bortsett från det hemska som skett, gett mig en lärdom som är ett stort stöd i hur jag har balans i mitt högpresterande driviga jag just nu:

Jag fattar att jag är ersättlig.

Även när jag är inbokad att leda, att föreläsa, att leverera. Så är jag ersättlig.

Och en annan sak jag håller hårt i som f*n. Vilket bara häromdagen senaste betydde att jag återigen sa nej till ett smickrande erbjudande.

Jag vill vara autentisk och leva som jag lär.

Men det är inte viktigast. Utan faktiskt leva som mitt hjärta lärt mig. Mycket jobb- javisst. Men inte på bekostnad av tid med mina barn och på att jag verkligen kan både ta in och leverera det jag tagit på mig. Inte på bekostnad av min hälsa. Inte instruera sjuk. Inte prata om prestation i balans till höger och vänster om jag själv inte strävar efter det.

Inom många branscher kanske det går att wing it . Man kanske kan hålla ett möte via telefon, man kan ta några alvedon och nässpray och ursäkta sig och dra sina Powerpoints och klara av det ändå. Inte bäst- men klara av.

Men för de som är verksamma inom hälsobranschen så krävs det lite mer av kroppen för att leverera. Ofta vara aktiv fysisk. Och ofta företräda hälsa. Prata om hälsa. Det krävs hälsa helt enkelt för att vara både trovärdig och autentisk.

Och självklart kan man vara snuvig och köra pass när man inte är 100% och tala om att man just därför tar det lugt och genom det visa på mänsklighet och faktiskt kanske vara mer inspirerande. Men för att stå och prata om hälsa, stresshantering, balans i livet ja då måste man iallafall på det stora hela ha de bitarna på plats. Tycker jag.

Och kanske är du den där klippan på jobbet. Som alla litar på. Som aldrig sviker. Får mycket förfrågningar ” vi har hört att du är så bra”, ”du som är så bra på det här”.

Det är lätt att bara köra på. Man surfar på kickarna av att bli tillfrågad. Få ansvar. Få beröm. Få vara utvald. Men det kanske inte håller att säga ja, ja, ja.

För att vara efterfrågad och populär det betyder, för att vara hållbar, att man måste säga nej ganska ofta. Det kommer svida i magen men för att vara autentisk med det budskap man säljer. För att fortsätta vara sådär bra. Så kan man inte göra allt. Precis som man inte tror att någon annan kan göra allt.

Så. Förstå att du är ersättlig. Som medarbetare. Som kollega. Som anställd.

Men som du. Som mamma. Pappa. Sambo. Partner. Dotter. Son. Vän. Som person. Är du oersättlig.


Ta hand om dig!

Foto: Katarina Jansson

Feminist javisst!


Jag vill skriva vad jag tycker om feminism.

Jag gillar inte ordet. Det låter som att det handlar om att kvinnor skulle vara värda mer.

Precis som maskulinism låter som det motsatta. Fast det inte är det. Fast det inte betyder det.

Men. Feminism är superviktigt. Vår värld behöver det så så mycket. Kvinnor behöver det för att få lika rättigheter och möjligheter som män. Män behöver det för att de mår bra av en jämlik värld. Deras mamma, flickvän, fru, vän, dotter får det, och, mår bättre. Män får det bättre. Världen blir bättre om kvinnor får det bättre.

För. Trots att ordet låter tokigt och jag ibland har svårt att idenfiera mig med en del som agerar i dess namn, och sättet de gör det på står feminism för kvinnors lika värde och rättigheter.

Och för det vill jag både stå, gå, springa, uppfostra, arbeta, försvara och verka tills den dag jag dör.

För det är, eftersom jag har möjligheten, och eftersom jag är medveten, min skyldighet. Varje dag. Både för män och kvinnors skull. Det låter kanske jättemelodramatiskt men det handlar mycket om att utgå från där man är och göra det man kan i de situationer man möter.

Jag har mitt sätt att vara feminist och mitt sätt att kämpa för det. Det gör jag sällan genom att försöka lyfta lika tungt som män runtomkring mig eller springa lika fort som dem. (Jag springer längre). Jag struntar inte heller i att amma och i att vara hemma länge med barnen men f*n ta den arbetsgivare som inte ger mig samma möjligheter som manliga kollegor den dagen jag är tillbaka.

Jag, kanske naivt vad vet jag, känner inte att jag har stoppats så mycket i livet av att vara kvinna. Har inte ofta märkt av att jag diskrimineras för det. Men kanske inte har noterat? Jag har haft föräldrar och vuxna omkring mig under min uppväxt som varit uppmärksamma. Agerat för jämlikhet. Jag känner mig oftast jämställd men reagerar hårt om jag uppfattar att jag inte är det.

Främst är det som förebild inför mina döttrar jag måste agera. Måste walk the talk men också talk the talk med dem för de behöver vara medvetna och uppmärksamma.

Som medmänniska reagera om jag ser att något är fel. Fråga varför det måste vara på ett visst sätt?

Genom vårt lopp Tjejmarathon har jag under 5 år varit med och sett när kvinnor sparkat jante all världens väg. Gått från att klara 5 km till 50 km. Använt kvinnlig styrka och använt gemenskap till att prestera. #träningsfeminism ultrastyle.

Lofsan har grundat ordet #träningsfeminism. I love it. Ur min personliga ansats får det handla om det badass som jag ser växer hos de kvinnor jag möter när jag coachar ultra, tränar löpare eller föreläser om hälsa och prestation i balans. Träningsfeminism för mig är att ta plats, inte på mäns villkor, inte på kvinnors villkor. Utan på samma spelplan. Lyfta fram det som är kvinnliga styrkor. Inte fokusera på skillnader- även om de finns.

Som kvinnlig världsmedborgare  fajtas för alla systrar, på det sätt som jag kan och valt. Genom vår insamling till Panzisjukhuset ger vi stöd till de kvinnor som råkat ut för det ofattbara och behöver bygga upp sig själva både fysiskt och mentalt.

Alla systrar som inte har ens i närheten av de rättigheter, möjligheter och trygghet som jag har. Både här och långt borta. På samma sätt som vi har en skyldighet att uppmärksamma att människor är på flykt och svälter har vi som kan en skyldighet att göra något. Uppmärksamma. Inte vika undan. Lyfta fram. Ifrågasätta.

Varför är det såhär? Ska det vara såhär?

I Östersund varnas kvinnor för att vara ute nattetid. Män äger mer än kvinnor. Män tjänar mer pengar än kvinnor. Flickor och pojkar behandlas ofta olika i skolan och förskolan. När man beskriver en ledarskapstyp klassas den som ”jobbig” om man tror det är en kvinna och ”stark ledare” om det är en man. Kvinnor och män bemöts ibland olika i vården. Och det här är bara ”light”problem jämfört med det många kvinnor runtom i världen får utstå.

Så feminism behövs. Och alla kan göra sitt. 

#måndagspeppen – värt repetera om prestation utan slut


På torsdag släpper vi andra avsnittet av vår podd Health for wealth. Jag lyssnade på utkast idag och trots att jag minns väl vad vi sa och jag själv driver de här frågorna- att kunna vara driven men inte bli utbränd- så gick orden in på ett annat sätt. Som de ofta gör när jag är ute och springer. Och idag var det verkligen #livspussletdeluxe och en tid för reflektion och inte alls prestation. Två gånger dessutom- morgon och eftermiddag.

För ett år sen ungefär skrev jag nedan. Men jag skrev utan att korrläsa så det blev inte så bra grammatiskt egentligen. Så jag städade till det. Och delar det igen.

Jag läste Svd’s serie om psykisk ohälsa i allmänhet och stress i synnerhet. Om bland annat stressade 30-40-åringa duktiga tjejer. Mammor. Som sliter ut sig på jobbet och sen fortsätter slita ut sig hemmavid. Som hur det nu är, generellt kommer bry sig mer om det inte är rätt present till kalaset, inte hembakt, inte städat, inte inrett på ett fint sätt, bry sig mer än deras män.

Inte hinner hämta tidigt, laga den mat man tänkt, vara glad och energisk och ändå lugn och sval och fin och ha starka naglar och ett hollywoodskt hårsvall. Som vill vara mamma. Yrkeskvinna. Kanske löpare. Kanske känna sig stark och vacker. Men känner att hon inte räcker till någonstans. Når inte målsnöret på någon arena, vare sig hemma eller på jobbet. Försöker och sliter och gör våld på sin skrikande kropp som ger alla signaler på att det här måste sluta.

Det håller inte.

Du håller inte.

Jag kunde vara en av dem. Jag kunde så så lätt vara en av dem. Jag har träffat många både på och utanför jobbet som är där. Jag känner många som rör sig i trakterna av utläggningen ovan om än inte så extremt.

Som inte någonsin är nöjd med sig själv fast de är så fantastiska och aldrig skulle döma eller kräva av någon annan att efterleva de krav man smyger på sig själv dag ut och dag in.

Som går så mycket bra. Som försöker varje dag och lyckas med så mycket. Är så uppskattade. Är så fina. Så duktiga. Som räcker och blir över.

Men som slår ned på sig själva när det inte blir som i den hårda perfekta bild de målat upp för sig själva. Känner sig otillräckliga trots att de levererat värt stående ovationer den dagen. Som ansträngt sig så. Gjort så mycket rätt på vägen mot sina mål.

Känner att de misslyckats på grund av, i det stora hela, små saker.

Saker som 200 gram choklad. Ett missat 20 kilometers pass. 2 kilo upp på vågen.

Jag önskar önskar önskar att jag inte behövde läsa om det här i tidningen i 7-dels artikelserie. Att mitt arbete som hälsostrateg på dagens arbetsmarknad skulle handla mindre om övermäktiga krav som individen lägger på sig själv.

Att vi var fler som hjälptes åt att lyfta fram en sundare norm. Fler som vågar visa en rak och ärlig verklighet med mycket närvaro och f*** it attityd mot ytliga attribut som inte ger livskvalitet.

Det betyder inte att man måste ha det stökigt. Men väldigt livligt och närvarande. Mycket öga mot öga. Mycket livsperspektiv.

Då sänker man garden.

Då sänker man kraven.

Då förstår man vad som är viktigt.

Då börjar man leva ordentligt.

Då kan man må riktigt bra.

Veckans lyssningstips


Två av mina absolut bästa nya bekantskaper, sisters from different misters, människor man ba önskar man träffat för jättelänge sen (jag har några såna!) det är Elin och Elin.

De som driver Logout ni vet. De tar din telefon och ger dig tid tillbaka. Jag har varit på Logout och det var en av de bästa helgerna förra året. Läs mer här.

De har en podd också. Cafépodden. Ba stökigt och rätt från hjärtat. Älskart! Tycker senaste avsnittet var otroligt bra. Lyssna här

Sen hoppas jag förstås att du lyssnar på Boels och min podd- Health for Wealth. Har du redan lyssnat blir vi jätteglada för en recension i Itunes och har du inte lyssnat och vill veta lite mer så kan du börja på vår hemsida.

Sen vill jag gärna ha dina tips på poddavsnitt som du verkligen tyckt om! Tack på förhand!

Båltips. På riktigt.


Styrka. Deffat sexpack. Uthållighet- Det folk kallar ”stark bål” det kan betyda massa saker. Bålövningar kanske är de mest delade och mest laddade och de som de flesta ger sig i kast med oavsett mål. Marklyft till exempel kommer inte i närheten lika många ge sig på men de flesta tränar bål.

”Problemet” med bålövningar är att många uppfattas ganska ”lätta” att testa, men det är betydligt svårare att

a) välja rätt övning för det syfte de avser

b) utföra den säkert

c) utföra så du aktiverar bålen på rätt sätt.

Ofta har folk svårt att reda ut kopplingen mellan det syfte de har med vad för övning de bör utföra. Och kanske oftare -att bedöma om de är grundstarka nog för att klara den övning de ger sig i kast med.

Nu verkar alla lärt sig att ”situps är skit” och det ska vara den ena avancerade bålövningen efter den andra. Alla kan ta ett abs-hjul och ge sig på att försöka rulla med det men om man verkligen är redo för den övningen, eller för den delen redo för att göra plankan- det är inte lika säkert. Det syns dessutom inte heller alltid så lätt på Youtube eller Instagram om övningen utövas fel.

Ofta kanske man också tror att bål behöver tränas separat och man bara får effekt om den tränas för sig själv men jag kör sällan bålövningar efter marklyft, armhävningar och benböj för då har bålen fått stabilisera rejält redan.

Jag skulle gissa att även om många tycker det är fint med en platt mage med lite magrutor på så skulle de flesta välja att ha en bål som jobbar som stabiliserare till resten av livets utmaningar om de var tvungen att välja.

Och då handlar det om att ta hand om rätt muskler i rätt ordning. Själv höll jag envetet på med bålstabilitet hela graviditeten, direkt därefter och har fortsatt så och kunde aktivera direkt efter förlossningen. Lucky me! I den här filmen var det 3 dagar till S föddes.

Nu ska jag sluta babbla. Läs vad min kloka kunniga vän Madde skriver om detta istället- dessutom får ni tre badassövningar som passar oss löpare. Titta noga på aktiveringen i första videon. Den aktiveringen ska ske först!