Himalaya 100 M
Himalaya 100 M. Sug på den!
Först drömmen!

Allt enligt motto 1: No mountain to high!
Allt enligt motto 2: Kan Emelie i bloggen bredvid så kan jag!
Vi får väl se hur det blir med det. Räknar dock med att peaka min löparkarriär därjättelångtbortfrånstan i Himalaya. Inte så svårt i och för sig, starten går i staden Bagdogra i Kashmir, som ligger på 1800 m höjd (tänk start strax under Kebnekaises topphöjd). Drygt fyra mil senare (första dagen, loppet pågår fem dagar) går man i mål på 3600 m, på ett ungefär. Det kommer bli en riktig höjdare (ho ho hejda mig någon … lite yr av att hålla andan, s k höghöjdsträning … arbeta utan syre). Tyvärr har jag inte mer än någon dag på mig att acklimatisera mig till höjden, så jag lär förmodligen drabbas av en syreskuld som inga kreditkort täcker.
Men foten då? Min berömda fot. Ja i alla fall berömd på kontoret. Eller möjligen uttjatad, om jag ska vara ärlig (fast det kostar på). Var hos fotdoktorn för några dagar sedan, och inte behövdes det någon röntgen inte. Doktorn klämde till under ankeln och ajajajaj, uttänjt alternativt avslitet ligament, det är ingenting man kan göra någonting åt annat än att träna. Ja jag sprang ju fyra mil och badade 16 gånger direkt på, sa jag (det hände under Ö till Ö, kanske har nämnt det några gånger, mmmm säger brorsan … f ö kommer det stort reportage i RW no 10 med fantastiska bilder, riktig skärgårsporr) … men det var nu inte det doktorn menade med träning.
Styrketräning, sa doktorn, styrketräning. Men jag kunde ju inte ens stödja mig på foten några timmar efter loppet, sa jag. Ja ja, sa doktorn, men styrketräning är det enda som gäller om foten ska bli bra.
Så nu häver jag mig på tårna varje dag, och vickar foten hit och dit med ett rött gummiband som motstånd. Springer gör jag också. Det går riktigt hyfsat rakt framåt och uppåt. Inte lika kul utför, men jag har ju drygt tre veckor på mig innan start. En kapplöpning med tiden, men det är man ju van vid som löpare. Och upp kommer man ju alltid (gammalt bergslöparordspråk). Och är det sedan någon som står där och vinkar på en topp i Himalaya och vill ner, så är det förmodligen jag. Men det ska nog ordna sig det också. Får väl hyra en sherpa i värsta fall, som kan kånka ner mig.
Please, Mr Sherpa, take me downtown.

Nä, nog bäst börja andas igen. Puuuuuuuuuh!
/to be continued ….)
Antal kommentarer: 2
Kenneth Gysing
Hej Adam!
Tack, och det är helt klart ett lopp som alltför länge legat i skuggan av Mount Everest 😉 ser mycket fram emot det här äventyret!
Har dock hört att maratonsträckan sträcker sig upp mot 30 miles, men att arrangörerna mörkat lite med längden för att inte skrämma bort folk … upplevde du den som extra lång?
Lovar ta med ullstrumpor m m, har förstått att det kan gå under 0 C på nätterna!
Rapport följer i RW no 12, är det tänkt.
Kenneth Gysing
Ha ha tack Ingmarie, lovar försöka synda envist hela vägen in i mål ;), och precis, hoppas det omgivande landskapet gör en så hög att man alldeles glömmer bort typ fötterna 😉
Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in