I en koffert på vinden


För länge sen en dag i en skidort på tre bokstäver satt jag i en bil och skulle åka till en läkare som jag skulle lura att ge mig ett förkylningsintyg så jag kunde få tillbaka pengarna på en kurs jag inte skulle hinna gå för jag var tvungen att jobba hela juni med ett bokslut jag inte hunnit tänka på eftersom jag haft hand om löner för ungefär 100 personer, det löpande i redovisningen i en komplex hotellekonomi, semesterersättningar, strulande kassor, avräkningar för ägare, trögt kassaflöde och fan och hans moster och faster och allt därtill.

Min bil var på verkstan tror jag så lånade en kollegas. Fick inte i växeln. Hade så bråttom. Slet i växelspaken och bröt sen ihop över ratten. Typ som i en film.

Kom ehuru iväg till vårdcentralen där en ung men klok läkare snällt förklarade att min hjärna höll på att brinna upp. Jag hade inte influensa som så. Jag höll på att brinna upp i huvudet.

Du kan inte jobba. Du måste vila. ”Men det går inte” sa jag. ”Då får ingen lön” ”Då betalas inga fakturor”. ”Då blir det inget bokslut”.

Jag betalade löner, fakturor och gjorde bokslut. Men inget blev som förr. 

Det var 10 år sen snart. Det har hänt mycket. Nu ser jag mig som immun mot utbrändhet vilket förstås är naivt. Men jag har jobbat mig till hållbar prestation. Jag är väldigt noga med all luft i mina veckor. Jag är också varse om hur lätt det är att täcka upp för andra som tar på sig för mycket. Jag är också fullt medveten om att man ofta har möten med folk som egentligen har så mycket att göra  och är så trötta i huvudet att de knappt är till hälften närvarande rent kognitivt.

Och det är jättemycket vissa dagar i min kalender. Det är lite för mycket ibland. Men för det mesta är det hållbart och till och med utvecklande och stärkande. Ser fram emot måndag, ser fram emot fredag. Gillar att vara där jag är, göra det jag gör, älskar det oftast!

Det betyder att jag måste säga nej. Det betyder att jag måste prata mig själv till rätta. Resonera med känslorna som kan rusa iväg. Den där prestationsbaserade självkänslan som gärna vill göra och få feedback på gjort.

Fundera på vad det är som driver mig att säga ja till X Y Z. Fundera på vad att tacka ja verkligen innebär och vad tacka nej kan ge tid och utrymme till.

Det betyder att vara uppmärksam på signaler.

I fredags åkte vi till landet. Jag hade jobbat 10 timmar dagen innan. Jag sitter tight med jobb väl in i juni. At köra bil ensam med barnen 25 mil är en utmaning för mig. Sen bilolyckan förra året så tar det emot. Det gick jättebra men när vi kom fram skulle jag iväg igen och byta vinterdäcken. Ville helst bara stanna där och stå därute och höra de där ljuden och känna den där känslan jag bara bara bara kan få här på den plats som är det enda beständiga i mitt liv sen jag föddes.

Men upp på vinden på magasinet för att hämta däcken. Solen strålade in och föll på en blå koffert jag inte tyckte jag sett innan. Fick en irrationell lust att öppna den och krypa in där. Bara försvinna så jag skulle kunna vara kvar. Inte gå ut till bilen och behöva åka iväg. Åka tillbaka till Stockholm på söndagen.

Fnissade lite för det var ju helknas. Men känslan. Vad står den för? Längtan efter beständighet tror jag. I en värld och ett liv där det känns som allt ändrar sig hela tiden.

I tanken kan jag, när jag behöver landa lite, förflytta mig dit. Till Värmland. Till magasinet. Uppe under snedtaket. Jag behöver inte krypa in i en koffert. Jag kan pausa och försvinna i tanken en stund varje dag. In i kroppen. Iväg till Värmland. Upp på ett fjäll. In i ett skratt med barnen. Bara andas lite en stund. Tänka att det inte är någon fara med det som känns som bråttom, oklart, rörigt, svårt. Det är fina problem att ha. De får inte komma in så djupt. Det jag gör i sig och i sak är inte jag. 

Inte gömma sig för livet. Men det känns skönt att veta att den står där, den där blåa kofferten.

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

ba´ otippat #fredagsgottis


Det här kanske kan vara ett tillbehör till något. Jag åt det som det var. Som mellis typ. Galet gott!

Till en hungrig en eller som tillbehör till 2-3 personer:

Hacka en lök

Riv 2-3 nävar rotselleri

Blanka löken i en panna med lite olja. Hiva i rotsellerin och rör runt.

Peppra och salta lite med örtsalt.

Riv 2-3 nävar ost och strö över och låt smälta in. Går bra att smula fetaost över också.

Mums!

Ett hälsosamt, produktivt och lönsamt sammanhang- KASAM


Jag älskar KASAM. Har du hört mig föreläsa vet du det, och säkert om du läst bloggen ett tag också.

Och i vårt senaste avsnitt av Health for Wealth så poddar jag och Boel om det. Det enda jag kände att jag helt missade var att prata om ”hantera” utifrån att det förstås är massa psykiska aspekter också- som support, feedback och uppmuntran. Samvaro med andra. Det är viktiga saker det.

Hoppas du vill lyssna och gärna hjälpa oss sprida vår podd! Tack på förhand!

Närvarande?


Trots att vi vet hur hjärnan funkar och vi säkert genom att testa har identifierat exakt vad vi klarar av att göra samtidigt och vad som inte går så tror jag vi försöker ganska ofta.

Springa, gå cykla och lyssna på podd eller prata- yes! Greja hemma och prata och tänka- ja.

Sitta på möte och nicka och hmma och låtsas vara med fast man tittar i mobilen- nej det går inte att ta in informationen då. Inte ta in. Inte processa, inte reflektera för att kunna bidra med något vettigt vilket ger mötet mer värde för alla.

Jag kan villigt erkänna att jag varit på seminarier där jag känt att jag zoomat in och sen ut och under den tiden faktiskt kommit på några riktigt bra saker jag sen jobbat vidare på. Men det på grund av det jag hört just där och sen fått pausa lyssnandet lite för att processa det och skriva ned så jag kan ta det vidare senare.

Jag tycker den här korta filmen är klockren för att identifiera detta! Se, garva och reflektera. Hur funkar det på din arbetsplats?

Annie testar: Större löparrygga- Haglöfs Gram 15


Bra löparrygga är A och O för mig som transportlöper. Jag har haft två mindre men behöver ibland en större och har fått testa Haglöfs Gram 15.

Den får 4 av 5 vavavoom. 

Här är några features och plus:

* Lastar 15 liter, som namnet indikerar

* Väger 490 gram

* Bra remmar bakpå för att fästa mer saker och dra åt säcken tight.

* Separat ficka för vätskesystem man kommer åt från baksidan

* Sidofickor för flaskor som går att dra åt med en hand

* Extra fickor med dragkedjor på det vadderade midjebältet.

* Visselpipa och reflex fram

* Öppning på säckens ”buk” snarare än det klassiska uppifrån vilket gör det lättare att komma åt packningen även om den är underst.

Den sitter otroligt bra och även om man packar den ordentligt så känns det smidigt att bära den. Den är lite ”business snygg” också.

Det enda minus som jag ser är att datorn får plats- jag vet inte vilken storlek jag har men 15 tum kanske? Men det är bökigt att få i den. Ett ilandsproblem alltså.

Det andra är inte ett problem för mig som..ja inte har någon byst typ, alls. Men har man det så finns det en risk att bröstspännet hamnar helt knas. Nu tycker jag att det sitter ganska stabilt ändå men värt att testa!

Min Gram 15 kommer följa med på massor av transportlöp och äventyr framöver. 

Frigör tid för konstruktiva tankar


Genom vår podd får jag och Boel intervjua otroligt intressanta människor. Här senast, jag säger inte vem, prenumerera på podden så får ni veta, pratade vi om hjärnan och hur den fungerar.

Hur man har en viss nivå av ”tankekraft” varje dag och det faktiskt gäller, om man vill, att lägga den på rätt saker.

Hur personer som Barack Obama och Angela Merkel inte lägger tid på att fundera på vad de ska ha på sig eller vad de ska äta. Deras hjärnor måste sparas för riktigt viktiga saker.

Vad som är viktigt är ju unikt för varje individ.

Att vara närvarande i tanken när man är med sina barn till exempel, för mig är det viktigt. Att kunna fokusera på ett möte jag är på och inte vara halft inne i min mail på mobilen- viktigt och även av respekt.

Att inte använda massor av tid för att fundera över sånt som man utför dag ut och dag in. Gärna låta en del saker faktiskt gå på rutin.

Tänk dig att bara tänka på mat när du ska äta den och äter den. Inte lägga massor av tankekraft dag ut och dag in på vad du ska eller inte ska äta.

Att sova med en rogivande rutin och inte behöva tänka på att vara trött eller inte under dagen.

Ha en vardagsrutin som innebär en bra nivå av vardagsmotion så även om man inte hinner träna har den på plats.

Inte stressar över sånt man inte kan göra något åt.

Nu vill jag verkligen inte att man ska börja stressa över att man tänker ”på fel saker”. Men förstå hur hjärnan fungerar: Har man något viktigt man vill koncentrera sig på så kan det ibland eller ofta vara läge att försöka släppa tankar som ofta går på repeat utan att ta oss någonstans. För att frigöra plats för det man verkligen vill ta in. Lättare sagt än gjort.

Reflektion och mindfulness kan hjälpa!