Frigör tid för konstruktiva tankar


Genom vår podd får jag och Boel intervjua otroligt intressanta människor. Här senast, jag säger inte vem, prenumerera på podden så får ni veta, pratade vi om hjärnan och hur den fungerar.

Hur man har en viss nivå av ”tankekraft” varje dag och det faktiskt gäller, om man vill, att lägga den på rätt saker.

Hur personer som Barack Obama och Angela Merkel inte lägger tid på att fundera på vad de ska ha på sig eller vad de ska äta. Deras hjärnor måste sparas för riktigt viktiga saker.

Vad som är viktigt är ju unikt för varje individ.

Att vara närvarande i tanken när man är med sina barn till exempel, för mig är det viktigt. Att kunna fokusera på ett möte jag är på och inte vara halft inne i min mail på mobilen- viktigt och även av respekt.

Att inte använda massor av tid för att fundera över sånt som man utför dag ut och dag in. Gärna låta en del saker faktiskt gå på rutin.

Tänk dig att bara tänka på mat när du ska äta den och äter den. Inte lägga massor av tankekraft dag ut och dag in på vad du ska eller inte ska äta.

Att sova med en rogivande rutin och inte behöva tänka på att vara trött eller inte under dagen.

Ha en vardagsrutin som innebär en bra nivå av vardagsmotion så även om man inte hinner träna har den på plats.

Inte stressar över sånt man inte kan göra något åt.

Nu vill jag verkligen inte att man ska börja stressa över att man tänker ”på fel saker”. Men förstå hur hjärnan fungerar: Har man något viktigt man vill koncentrera sig på så kan det ibland eller ofta vara läge att försöka släppa tankar som ofta går på repeat utan att ta oss någonstans. För att frigöra plats för det man verkligen vill ta in. Lättare sagt än gjort.

Reflektion och mindfulness kan hjälpa!

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Återdebut på ultradistans- TEC 50 racereport och upplägg


”Ja nu ska du ju bara springa 8 mil så det är ju inte så mycket att planera”.

Sa min fästman. Innan, under och efter loppet. Och det var lite ansatsen också. För man blir heeelt distansstörd när man umgås med folk som springer 2,3,4.. 8!! maraton på raken. 8 mil är den kortaste distansen på TEC. Men det är långt ändå.

Och det var nästan tre år sen jag gjorde det. Mycket har hänt sen dess. Min kropp funkar annorlunda. Framförallt är jag laktosintolerant och har ”IBS” och det innebär lite mer fokus på kosten. Jag har genomfört några lopp sen lillspark föddes men inget som varit med resultatfokus och de har inte gått så bra helt enkelt!

TEC är som alltid magiskt. Stämningen och all kärlek, omtanke, pepp och support är svår att beskriva. Att heja på och bli påhejad och omhändertagen. Alla fantastiska ödmjuka badassmänniskor som ba kör! Ba matar på varv efter varv- jag är en del av det men  blir lika hänförd varje gång. Fascinerad. Drömmer om att skriva en intervjubok för att ta reda på hur det fungerar i skallen på alla underbara löpare. För alla är verkligen supertrevliga! Så häftigt att följa andras prestationer- ingen nämnd ingen glömd!

Men vi tar det från början. Race reports är viktiga för mig att kunna titta tillbaka på och jag tänkte att jag skriver ned lite utrustning och upplägg så kanske någon kan ta något med sig (eller bli avskräckt!).

Uppladdning

Jag har haft en lagom hektisk vecka. Ätit bra och behöver ju inte direkt kolhydratladda men äter absolut mer kolhydrater de tre sista dagarna. På fredagskvällen gjorde jag dundermissen att köpa pås-bea. Det gör vi typ aldrig eftersom vi undviker halvfabrikat. Läste inte på innehållsförteckningen- det är förstås laktos i den. Magen började rumla och även om jag inte var nervös så är det klart att magen känner av att man ska springa. Inga detaljer men – ja magen hade för sig.

Vaknade snorig och med kliiga ögon men bestämde att det inte gick att göra något åt så jag skulle inte lägga tid på det. Jag har inte någon sån där inhalator heller.

Utrustning

Det skulle bli runt 10 grader och mulet, ev lite duggregn. Perfekt löparväder. Jag hade

Falkestrumpor (och fick inte ett enda skavsår!)

Falke kompressionstights som inte är glansiga och känns som kramiga  mysbyxor. Solklart skönaste brallan att springa i!

En underställströja (Falkes supersnabbtorkande)

Bob Marley t-shirt över bara för att skapa ett till luftlager runt bålen.

Pannband,

X-Kross sportglasögon med den orangea löparlinsen som passar bra i skog.

Inov-8 Xtalon på fötterna med Dirti Girl Gaiters (damasker)

Flipbelt runt midjan med telefon (obligatorisk utrustning) samt flaskor med sportdryck.

Inför start

Vi var på plats runt 45 minuter före start, jag ville hinna krama om vänner och gå på toa. Vår lillspark var med och blev väldigt blyg av alla människor men det var så mysigt att hon var där- det var hennes första ultra men det lär ju bli fler.. Bästa fästmannen skulle hjälpa mig första varvet och sen hade jag grymma Sandra till hjälp så det kändes tryggt. Kände mig pigg men väldigt spänd över hur det skulle kännas under dagen. Dock positiv och stark i sinnet- ”jag ska springa hela dagen” tänkte jag.

Jag och Caroline stod ihop vid starten och jag hade fått en temporär tattuering av henne med Kokopelli- en sorts fertilitetsgud som blivit en grej bland några av mina fina ultrasisters. Jag hade mitt ”vavavoom”armband på mig också och jag är ibland en sucker för affirmationer så det kändes bra. Caroline är en helt fantastiskt tjej jag lärt känna genom mina andra ultrasisters. Hon har ett pannben av stål, klok, rolig, omtänksam och underbar! Det var en pepp att ha henne på banan samtidigt och tänka på att hon skulle springa det dubbla!

Energiplan

Jag har kört Umara Sports sportdryck som funkat bra men den är lite söt så jag blandade den med Vitargo och hade förberett så jag skulle ha med 4,5 dl ut på varv, dricka 2 dl i varvning. Ta BCAA varje varvning och äta en-två bars (Umara med 148 kcal och 25 g kolhydrater) varje varv och sen gå över på godis som alltid funkar.

Det gick, föga förvånande, inte alls bra. Jag höll mig till att dricka sportdryck efter två varv och åt lite godisar varje varv (som jag hade i sportbhn så de var helt svettiga- återbruk av elektrolyter? 🙂 . Lite cola de sista varvningarna och så var jag sugen på vatten. Fick inte alls i mig så mycket som planerat vilket inte alls gör något- jag har en jättestark fettmotor och behöver bara toppa upp med lite glukos till skallen så den orkar jobba och det ska jag tänka på framgent.

Loppet

Ultra handlar mycket om det mentala. Att förhandla med sig själv om hur man bäst driver sig själv framåt när det gör ont och man är trött. Hur man hanterar den distans man har kvar.

Jag har ju sprungit det dubbla men idag kändes 8 mil långt. Däremot är jag väldigt nöjd med min mentala ansats:

De första två varven var bara för att ”känna in”. Nu tycker jag nog det kändes lite väl mycket av dem men ja ja.

Det tredje varvet tänkte jag på att jag får sätta på musik nästa varv. Så fort jag började tänka på att jag ”snart sprungit hälften” ”det är flera mil kvar” då började jag ana en dipp så jag tog helt bort det.

Tänkte att fjärde varvet då får jag njuta av musik. Femte varvet  kommer vara ett bit-ihopvarv och på sjätte varvet kan jag tänka att jag är på väg mot det sista och det sista är ju bara att köra på.

Jag var ”ute i skogen” en del men det var jag liksom förberedd på så det gjorde faktiskt inte. Jag hade ju inte ont- jag var bara lustig i magen.

Ultralöpare brukar tjäna på att gå i backar för att spara energi men jag sprang faktiskt hela loppet. Det var min plan och det hade jag inte gjort om jag skulle springa det dubbla. Men det gjorde lika ont i benen av att springa som att gå så jag sprang…kanske tassade mest i vissa fall men fick massa kommentarer av mitt fina löpsteg som faktistk höll 8 mil. Att susa fram i skogen på småstigarna, speciellt den lätt sluttande passagen efter 9 kilometer…som jag njöt!

Fick en rejäl runners high. Jag grät som ett litet barn och garvade samtidigt åt det. Det är inte alls bra får syreupptagningen att hulka men det var det värt.

Fantastisk pepp i varvning, suverän support av Sandra och Nicke. Sandra gav mig någon tablett mot magen så den stannade av efter några varv- fantastiskt! Kände inget behov av att byta skor- Inov-8s tunna sula gav kontroll i skogspartierna även om den är ganska hård och stum så man känner alla ojämnheter. ”Massage” tänkte jag.

Energinivåerna och fokus- 100% hela tiden. Ingen dipp. Bara fokus på att jogga framåt hela tiden. Min klocka dog så jag sprang utan fokus på tid och det var skönt – men! ska man sikta på en tid bör man ju förstås ha klocka. Det gick ju bra idag eftersom jag bara skulle runt.

Näst sista varvet slappnade jag av lite och då drog jag höger stortå i en sten. Flög och landade lite knasigt men sprang vidare men aj satan vad det gjorde ont. Blev så arg. Det gick ju så bra. Vad f*n. Nu gjorde det jätteont när jag sprang.

Gick ut på sista varvet och tänkte att det här blir ju lätt- bara ett varv kvar men det blev faktiskt jättetungt. Det gjorde ont i tån och det störde löpningen. Det gjorde jätteont utför också så fick sicksacka och nästan gå. Det hade jag ju inte tänkt.

De sista kilometrnarna kändes bara urlånga. Ville bara i mål och ta av mig skon. Men var på gott humör och väldigt nöjd och kände mig pigg!

”Som ett väldigt långt jobbt långpass” sa jag när jag gick i mål. För så kändes det: Inga klädombyten utan bara jogga på i 8 mil. Stabilt.

Tån ömmade men jag var så hög på endorfiner så det kändes inte så farligt. Kollade på klockan efter en stund och hade precis tagit mig in under nio timmar- haha! 8:57 något.

Började packa ihop med Niklas hjälp då han sa att han skulle kolla min placering. Jag hade ingen koll alls på var andra damer var mer än att jag såg Kim springa förbi mig när jag satt på huk ute i skogen och hon såg fantastiskt stark ut.

Och så kom Reima med en silver”pokal” till mig! Skrattade högt- vad kul! Vilken bonus! Mitt fjärde TEC och min fjärde pallplacering. Skoj!

Sen blev jag blå om läpparna, skallrade tänder och frös så vi åkte hem. Tån ser inte så rolig ut, i övrigt syns det inte att jag sprungit. Men det känns! Mår illa, lungorna känns ansträngda pga allergin. Stel i höfter och har ont i mina knän. Men det får man ju räkna med!

Helgen har förstås bjudit på massor av otroliga prestationer- på jogg.se  kan du se dem!

Tusen tack till alla som peppat och hejat, till TEC-arrangörerna och alla funktionärer och till alla fantastiska medlöpare!

Det är alltid en viss låt som jag förknippar med mina ultralopp. Det har varit Mumford & Sons och annat men igår var det lite otippat Shakira, en låt jag lade till utan att ha hört den. Texten gick liksom rakt in i hjärtat…

(…)Look how far you’ve come
You filled your heart with love
Baby you’ve done enough that cut your breath
Don’t beat yourself up
Don’t need to run so fast
Sometimes we come last but we did our best

I won’t give up, no I won’t give in
Till I reach the end
And then I’ll start again
Though I’m on the lead
I wanna try everything
I wanna try even though I could fail
I won’t give up, no I won’t give in
Till I reach the end
And then I’ll start again

Missa inte årets bästa event


om man gillar vacker natur, endorfiner, de bästa instruktörerna, atmosfären, fjäll, spa och sån här utsikt från hotellrummet:


Haka på upp på fjället med mig- väder ej helt garanterat!

Spaa.

Lyssna på inspirerande föreläsningar.

Träna för landets bästa instruktörer.

Träffa massa trevligt fölk.

Njut av Jämtlandslugnet.

Det är förstås Workout Åre jag pratar om och eventet är inte fullbokat! Och även om just din favoritklass är det så ger ju det möjligheten att testa något helt nytt!

Kom kom kom!

5 saker att tänka på inför en friskvårdssatsning


Inte en hälsosatsning. Då pratar vi andra saker.

Men om ni vill satsa på friskvård för personalen så finns det några saker att tänka på. Mer än fem men det kan vi ta senare. Friskvård brukar ofta drivas av några ökända hurtisar på företaget. Det brukar klassas som kostnader. Det brukar inte ha i ledningsgruppen att göra och just friskvård behöver kanske inte i detalj vara där. Men att det är sanktionerat från ledning att friskvård är bra och det stöttas att medarbetare prioriterar det- det är viktigt

1) Gör det för alla Friskvård ska vara för alla. Då funkar inte hård crossfit och tuffa imjölksyreintervaller. Att alla ska åka Vasaloppet. Både ur ett hälso, etiskt och skattemässigt perspektiv. Friskvård, bara namnet indikerar att det inte handlar om hårdträning utan vård av det friska. Röra på sig. Hård träning går jättebra men alternativ ska finnas. De som kan och vill träna kommer göra det. Men bjud in på bred front och fokusera på motionsbiten. Att ta i hårdare för de som vill löser sig av sig självt. Låt dem löpa amok.

2) Anpassa det till verksamheten När har medarbetare tid (att ta, tid tycker sig ofta ingen ta)? Var passar det att vara? Vad passar det att göra som de flesta eller alla kan vara med på ? Går det att ta promenadmöten och stötta det med att det finns stavar, paraplyer? Skoställ för leriga skor?

3) Utse sunda ambassadöder Kanske inte hon som ska göra maran under tre timmar. Kanske inte han som tävlar cykel. Kanske inspirerar de. Men kanske inte om det uppfattas som fel signaler. Om det leder folk att tro att det måste vara blodsmak i munnenträning. Kanske hen som har fått skruv på regelbunden sund motion. Som rör sig för att må bra?

3 ) Ha ett varför, men låt medarbetare hitta sitt eget. Alla har olika motivation och möjligheter till att motionera. Men förtydliga gärna ansatsen i att detta inte handlar om att träna hårt om man inte vill, utan för att främja rörelse under och runt arbetsdagen för att må bra i vardagen, orka med jobbet och det man har utöver det. Ta en strategisk ansats med några riktlinjer för vad som ska karaktärisera det ni tar in så kan det få vara ledord när förslag kommer in- utifrån eller inifrån. Här är tre riktlinjer jag själv infört hos oss:

1) Passar det för alla? 2) Går det att genomföra så de flesta eller alla kan vara med? 3) Främjar det motion eller handlar det bara om prestationsfokuserad träning?

4) Prata om att erbjuda och möjliggöra. Prata om motion, röra på sig. Prata om att prova- på. Om att ”alla kan vara med” om ”för dig som är nybörjare”. För det är de som ni vinner på att få igång.

5) Förstå skillnaden på hälsa på arbetsplatsen och friskvård. Friskvård är en del men kan aldrig lösa till exempel orsaken till stress, otydlighet, dålig kommunikation. Plåster på såren och som en huvudvärkstablett däremot. En viktig del både i att skicka signaler till anställda, till kunder, till potentiella medarbetare att vi tycker det är viktigt med motion. Men inte som enda hälsosatsning.

Det kommer mer på ämnet. Här kan du läsa en intressant artikel från Harward Business Review

Berätta gärna hur det funkar hos er!

Tips sista veckan inför lopp


På lördag springer jag min första ultra sen september 2013. Jag har absolut fått till flera fina långpass men har inte tränat direkt så strukturerat som jag gjorde inför tidigare lopp. Däremot har jag finfint med mängd i benen så känner inga problem med att orka de 8 milen jag ska springa. Det gör alltid ont när man springer ultra. Det kommer vara skitjobbigt efter halva loppet men det kommer gå bra.

Jag är ganska bra på att fokusera på det som går att påverka och strunta i resten. Men jag får jobba ganska hårt just nu med att hantera att jag fått rejäl pollenallergi. Det hade jag inte för tre år sen när jag sprang 100 miles.

Jag tar medicin men jag blir seg och känner mig inte som mig själv. När jag sprang hem igår kändes det som bara halva lungorna funkade- det är verkligen INTE optimalt inför lördag.

Annars känns det riktigt fint i kroppen. Möjligtvis skulle jag trappat ned någon vecka tidigare men det här är ”ett lopp på vägen” inte huvudmålet så det gör inget om jag inte är superfräsch i benen. Sammanfattningsvis kan man säga att det känns som jag ska springa ett riktigt långt långpass med massa ultravänner på lördag. Loppkänsla och tillhörande pirr har inte infunnit sig. Kanske kommer 09.55 innan start…

Men såhär gör jag och här är lite tips sista veckan inför ett lopp:

Träningen

Inget du gör sista veckan påverkar rent fysiologiskt lyfta din form uppåt. Däremot kan du ta i för mycket och stå på startlinjen lite nedbruten. Men jag brukar tänka benen och kroppen som ett ”rörsystem” där man vanligtvis genom sin träning spolar igenom rören flera gånger i veckan. Så ”spola kranen” genom att hålla igång benen och visst kan man köra ett lite hårdare pass i början av veckan. Återhämtningen är extra viktigt. Och känslan av att vara stark och pigg- så låt den guida. Jag joggar lite och kör mer yoga och SOMA bara för att jag vill ha känslan av att vara smidig som en apa.

Sömn/stress/återhämtning

Åh vad jag tjatar om det men sov. Sov spciellt i början av veckan om du vet att du kommer sova dåligt sista natten. Det gör inget kan du trösta dig med om du sovit ok tidigare. 

Det är lätt att tänka att hjärnan inte behöver jobba så mycket under loppet men du kan ha fördel av att inte stressa för mycket dagarna innan. Det var det där med att all stress håvar ur samma hink. Ersätt inte hård träning med stress utan försök ta bort onödiga stressmoment och ersätt dem med lugn, ro och positiva tankar. Målbilder.

Kosten

Det beror på. Kan man säga med säkerhet. Ska du springa ett ”glykogenintensivt” lopp, alltså ett lopp upp till maratondistans så är det bra att ha ordentligt med kolhydrater i kroppen. Det är det inför ultra också- det ger en extra skjuts även om det är fler i det här gebitet som kör lågkolhydrat.

Jag tänker att det är bra att ha fullt i båda tankerna och med en train low approach så är man så effektiv i sin fettoxidation att man kan få i sig kolhydrater både innan och under loppet utan att det stör fettmaskinen för mycket.

Jag tror mycket på matens metafysiska egenskaper just den här veckan. Att bli boostad mentalt av att äta bra grejer. Mycket grönsaker, mycket näring. Ju närmre loppet desto renare mer lättsmält mat. Själv dricker jag rödbetsjuice varje dag. Och äter som vanligt. Lite mer dagen innan, snäll mat och mycket av den. Bakar en god kaka och njuter gott av extra energi.

Övrigt- tics- ritualer

Kanske har du inga. Kanske har du det och de ger en trygghet. Det är inget konstigt med det. Många elitidrottare har sina tics och många är lite vidskepliga. Whatever floats your boat. Jag filar mina fötter och målar tånaglarna. Hellöjligt jag vet. Mina fötter ser ut som stryk annars men det här har blivit en grej. Kanske har ett speciellt armband som ska påminna mig om något. Det ger mer än det ”kostar” så.. ja ba gört! 

Berätta gärna här om du har någon speciell ritual!

Viktigast av allt. Det får inte bli ångest. Att stå på startlinjen på ett lopp det är en ynnest som några få i världen har möjligheten att göra. Peppad, pirrig- absolut men med en positiv glimt i ögat. Det är en lyxutmaning. Vi gör det för att det ska ge glädje och en känsla som är positiv även om den är lika individuell som individen. Så ta det perspektivet i hampan om det känns läskigt och ångestfullt.

Lycka till med ditt lopp och berätta gärna här om du sprungit något som du vill dela med dig av!

Starten på Tjejmarathon 2014. Ett av världens finaste och GODaste lopp.

Hållbarhet inte tråkighet


Vi har alltid velat göra oss fina. Alltid. Det ligger i vår natur. För länge sen kanske man satt i timmar dagar i rad och snidade, virkade, sydde något eller några saker. Hade få saker man tog väldigt bra hand om.

Nu lever vi i materiellt överflöd. Jo jag är säker på att du som läser detta har allt och lite till i prylväg som du behöver.

Och det som var timtals finslipande eller sparande till några få saker förut är idag att köpa nytt efter säsong. Efter mode. Efter habegär. Efter att visa identitet och tillhörighet. Efter att bekräfta. Efter att döva. För att ge en kick.

Det finns numera tjänster som bara syftar till att profilera företag och deras produkter på nätet. Vi är svaga när vi har bråttom. Att köpa något spelar på vårt samlarbeteende och behov av bekräftelse.

Som inte håller. Och vår konsumtion håller inte.

Som bloggare får man inbjudningar till showrooms. Senast idag kom det om höst och vintermodet.

Jag går inte. Kommer aldrig gå. Jag kommer heller aldrig att skriva om vad som är i mode nu och peppa till att köpa det. Däremot tipsa om bra grejer som kan behövas. Prylar som håller. Och jag försöker leva som jag lär. Och man lär så länge man lever.

Försöker tänka hållbarhet i alla saker jag köper och använder. Jag älskar mönstrade tights men har tänkt att de tröttnar man säkert på så köper inga såna. (Har däremot vunnit ett par som är jättesköna och jag gärna kör SOMA i och kommer använda tills de går sönder). Jag försöker bara ha löparskor jag verkligen använder och bara de par jag ”behöver”. Allt är ju relativt men med 50-100 km i veckan behöver jag bra skor.

Älskar att samarbeta med Falke som inte direkt tillverkar modeplagg fastän de är snygga. De håller länge, är grym genomtänkt kvalitet och man tröttnar inte på färgerna.

Har många plagg som är riktigt gamla. Och försöker verkligen spara, göra rent, laga och ta hand om. Min 4 år gamla skaljacka går inte att få ren längre. Men den får duga. Mina Vagabondstövlar har släppt i limmet. Ska verkligen försöka få ren den och laga dem.

Jag försöker helt enkelt få den där kicken man får av att shoppa i att återanvända och ”se nytt” i det man redan har. Det är inte så roligt alltid. Men jag försöker och det är det jag vill sprida.

Investera i riktigt bra grejer. Tidlösa. Hållbara. Njut av den känslan. Hållbarhet är inte tråkighet. Less is more är coolt.Det är #vavavoom.

Inför TEC 2013. Jacka, pannband och brillor fortfarande in duty!