Insida och utsida
Det skulle bara vara löjligt att säga att jag inte bryr mig om mitt utseende. Det gör alla. Inte hela tiden. Men att vara nöjd med sitt utseende är en del i grunden för att må bra. Jag tror det. Går man runt och avskyr sin spegelbild är det svårt att må riktigt bra. Men att gilla sitt utseende kan ju sträcka sig från att förlikat sig med att det är på ett sätt och att det inte spelar så stor roll. Från att känna sig hel och ren, välvårdad, presentabel till att känna sig snygg! Vi har varit intresserade av vårt utseende sen urminnes tider. Folk har försökt utsmycka sig i tusentals år. Det är ingen nymodighet.
Att däremot bli bombarderad med intryck på hur man borde se ut dagarna i ända, vilket sker speciellt i storstäder som Tokholm, det är ganska nytt. Att en snygg och vältränad kropp också blivit status och klassfråga. Det är svårare att stå emot. Att se igenom retuscheringar, att se förbi. Titta bort. Se inåt. Strunta i och se igenom. Se att det som kommer inifrån är det som ser bäst ut utåt.
Lättare sagt än gjort. Jag uppfattar att vi lärt oss en del. Men fortfarande så är det nog många som slentrianmässigt definierar ”i bra form” efter hur någon ser ut. Går någon snabbt ned alla kilon efter en graviditet till exempel så är de ”tillbaka”. Fast man inte alls ser hur det ser ut invärtes.
En övertränad kropp på gränsen till hormonell utmattning kan fortfarande se väldigt bra ut. Men är egentligen ohälsosam och väldigt känslig för infektioner och sjukdom. Stresssfrakturer. Infertilitet. Osv. Utseende inte = hälsa i det korta loppet. I det långa kommer det visa sig.
I en studie lät man folk titta på människor som sovit för lite. Genomgående tyckte man att, utan att veta, att de som sovit er såg bättre ut.
Vad som är att vara i ”bra form” kan man ju bara själv definiera. Men ju fler retuscherade bilder vi utsätts för i media i ett kontext där det pratas om hälsa och ”kom i form” så matas vi med att det där snygga på bilden- det är att vara i bra form. Det är hälsa. Och eftersom det är bilder- så blir det kopplat till utseende. Ponera en bild på en ”vanlig” person, att man ska sälja hälsa med den. Då kanske man skulle behöva skriva massa text till: ”sover bra, äter bara, har massa energi, är glad, har bra relationer, är frisk och lycklig”. Det- gör man istället allt för att paketera i en bild på en person med det som normaliserats som en perfekt kropp. Och många av oss strävar efter den, istället för det som likväl kan vara hälsa. Vackert. Snyggt. Starkt och inspirerande.
Förslagen vi matas med i samband med bilderna är ofta aktiviteter kopplade till inköp: Gör detta, ät detta, testa detta så får du också XYZ. Någon tjänar pengar på att man ”tar hand om sin hälsa”.
Och det finns en massa bra saker att köpa, som faktiskt hjälper hälsan och på så sätt utseendet. Absolut.
Men hälsa byggs främst inifrån. Av så osexiga osäljande saker som att sova bra, känna stor meningsfullhet, KASAM, ha bra relationer och perspektiv på tillvaron, balans i näringsintag och motion av typen som inte har ett jota att göra med sånt man kan sätta ett ”trademark” efter. Allemansrätten är din hälsas bästa vän. Och när du mår bra- syns det på utsidan. Alla gånger.
Jag tittar på bilder på mig själv för fem år sen. Höggravid också då. Inte alls lika hälsosam. Mycket fler restriktioner men ändå sämre hälsa. Mycket mer ”projekt” gärna kopplat till en måndag. Fler ”får inte”. Fler måndagsstarter. Ogillade spegelbilden.
Skillnaden nu är att jag är nöjd. Nöjd med mitt utseende. Tycker inte jag är snygg. Men tycker jag speglar insidan. Som jag är väldigt nöjd med. Därför att jag är nöjd med min hälsa. Jag är skitnöjd och stolt över vad jag kan prestera. Vad jag orkar. Kan. Jag har tvingat mig själv att bygga inifrån. Ta bort precis alla förbud. Inga godisfria månader. Inga ”får inte”. Däremot massor av ”ska”. Massor av sikten på horisonten-” vad får det här för effekt imorgon, om en vecka, månad om ett år?”.
När jag fokuserar på insidan och tar hand om den så kräver inte utsidan så mycket. Ok, jag har jättefula fötter, trasiga nagelband och absolut inte perfekt hy, oplockade ögonbryn bla bla bla. Men det är liksom petitesser i sammanhanget. Det spelar ingen roll. Jag har medvetet valt att inte lägga tid på sånt. Kan inget om smink, tycker långa naglar ser lite obehagligt ut och måste vara väldigt opraktiskt? Tänker att man spar massa tid varje dag genom att inte fixa håret.
Men ibland är det fantastiskt att, just för att man gör det så sälllan, ta hand om utsidan. Så idag tog jag en ansiktsbehandling! Min första på länge länge. Få massage, bli ompysslad, få ögonbrynen plockade (aj!), ligga och lyssna på lugn musik medan magen spelade allan.
Jag tror insidan fick sitt också. Och utsidan..ja jag vet inte om den fick så mycket. Jag var rätt röd men jag har väldigt snygga ögonbryn nu.
Vad handlade allt detta dravel om? Ja jag vet inte. Men jag låg och tänkte på detta, när jag låg där med kalla bomullsrondeller (inte gurkskivor tror jag) på ögonen, att fokus på 90% insida och 10% utsida kanske är en bra balans iallafall?
Skriv och läsförståelse på Panzisjukhuset
