Jag som många andra läste Jacob Gudiols briljanta artikel på SVT opinion i veckan.
Tre stycken från artikeln jag vill spinna vidare på :
Vi lever idag i ett samhälle där det är många faktorer som hela tiden drar oss ifrån de mer hälsosamma valen. Vi lockas hela tiden med möjligheten att äta något gott (men onyttigt) och när vi kommer hem är det ofta något som vi vill se på tv eller så drar sociala medier oss från gymmet och till mobilen eller datorn.
Kanske är vi dessutom så trötta efter en lång arbetsdag att vi bara vill lägga oss i soffan och slötitta på någon dokusåpa och köpa färdigmat.
Vårt samhälle är alltså mer eller mindre riggat för ohälsosamma beteenden och idag lägger vi nästan allt ansvar på att fortsätta leva hälsosamt, välja nyttig mat och träna regelbundet, på enskilda individer.
Om vi då ska prata hur det är att försöka gå ned i vikt. Så tycker alla att det är svårt. Man vill inte, men man hakar på nya måndagsinitiativ var och varannan vecka. Går med i facebookgrupper, laddar ned appar. Nu ska det räknas och nu ska det uteslutas. Man upplever en utmaning i att det är svårt att fika på jobbet eller gå bort på middag för man ska hålla igen. Överallt är det sött och gott.
Hunger är en av våra starkaste drifter. Som exempel kan vi ta att vi har ett system för att sänka blodsockret men flera för att höja det. Vi är galet bra på att lagra in fett vid energiöverskott. Evolutionen hänger inte med. Den hade aldrig kunnat tro att vi skulle ha överskott på socker dag ut och dag in. Därav bland annat den skenande fetmaepidemin (som att den smittade som ett virus?), diabetes, hjärt-kärlsjukdomar och det metabola syndromet.
Bor du som jag i Tokholm eller annan civilisation och rör dig mellan hem och jobb, läser tidningar, bloggar och handlar mat så utsätts du konstant för signaler som spelar på den här hungerdriften. (Mitt instagramkonto är skyldigt också!) Som matar vår hedonistiska hunger. De hedonistiska matvanorna. Där vi drömmer om, planerar, diskuterar vad vi ska äta till lunch, på fredag, när vi ska ”unna oss” på helgen osv osv. Vi matar vår starkaste drift dag ut och dag in och går igång som duracellkaniner på recept som lovar ”gott och nyttigt” ”ät gott och gå ned i vikt” och så vidare. Det blir mer fokus på det vi skulle konsumera mindre av. Tokigt.
Går man in i en mataffär och vill handla nyttigt – blir det lätt dyrt. Onyttigt? Billigt. Onyttigt är allt som oftast väldigt attraktivt förpackat- tänk en doftande kanelbulle kontra ett paket rågbröd.
Vår homestatiska hunger är tråkig. Den knackar på när vi behöver fylla på och säger tack och hej när vi ätit lagom. Speciellt om vi äter bra och näringsrik mat. Systemet påfyllt. Som när man har riktigt roligt med något, eller är helt inne i något på jobbet och önskar att hungern kunde försvinna så man fick fortsätta. När maten är ett nödvändigt avbrott för att orka med det man håller på med. Man måste mata maskinen och gärna med något gott men det är inte så mycket mer med det. Inget som livsmedelsföretagen gillar. Inget extravagant. Matvanor som Skalmans mat-o-sovklocka.
Men ska du gå ned i vikt. Och det inte lyckas. Så är det kanske så det måste få vara ett tag. Inte så jäkla kul! Inte så delicious hela tiden. För ett tag går det kanske inte att göra hundöron på alla recepten i den tidning du råkar ha i handen, fota med Iphonen en chokladkaka du ska baka den där dagen du unnar dig lite extra. Du kanske måste försöka skygglappa bort all medialt visuell mat ett tag. Inte mata den hedonistiska hungern.
Förstå att orka hålla eller förändra vikten är en utmaning i sig när du kämpar mot din homeostatiska hunger. Skydda sig ett tag från den hedonistiska hungern som lätt omringar dig en helt vanlig dag så kan ett hinder på vägen vara borta.
Eller bara förstå. Att det är mat på så många plan, på så många sätt. Att förstå varför det är svårt att stå emot. Det är, för att återkoppla lite till Jacobs artikel, en stark maskin i samhället för att vi ska både vara stilla och äta mycket skit. Man måste vara medveten och förberedd om man ska vara aktiv och orka välja sunt. Och så tycker jag det är fantastiskt att ge efter ibland för den där bake-off kanelbullen också. Sådär lite hedonistiskt.
Vad tycker du?
Antal kommentarer: 1
Ann-Sofie Forsmark
Malin- haha tack ja pärlor!
Marie, men tack! Vad glad jag blir. Ja det är ett pusslande eller hur!?
Kristian! Du är så välkommen! Det är Dalgången men du börjar nere vid ”Sverigestatyn” mellan sjöarna vid lekplatsen, uppför gångvägen och sen tvärt av uppåt till höger på Dalgången tills den tar slut. Den känns 🙂