Jullov!
Hej juldagen!
Jag sov tills jag vaknade för tredje gången. Då var jag fortfarande mätt, klockan vad 10 och snön yrde som ett vitt moln utanför. Jag tänkte åka skidor i tre timmar i Ursvik. Det var planen. Tänkte inte alls på vallaläget. Åt två ägg och drack två koppar kaffe och sen ut i det vita.
Smetade på ”0-valla” och knatade iväg. Sen var tanken att jag skulle skida men jag fick knata även med skidorna på för det gick inte att åka. Totalstopp. Jag ger mig ju sällan men när jag inte kan få till ett enda staktag så var det ju otänkbart med 3 timmar. Vände således i första backen i Ursvik och tog mig ned. På något sätt så blev det lite bättre när jag kom ut på den oplogade gångvägen. Så jag tuffade på. Lyssnar på Endurance Planet podcast. Tre varv runt Råstasjön. Långsamt långsamt med värdelösa spårskidor- smala Fischer ska gå i färdiga spår. Njöt och tog det lugnt.
Sen vågade jag mig upp till Ursvik igen och tog en helt magisk tur längs 7 km spåret. Knappt svettig. Alla muskler jobbar litegrann, snällt avlastande varandra. I Ronjavinter. Narnialand. För oss löpare gör det ingenting om det inte går fort på skidorna- det är grym träning ändå. För oss livsnjutare gör det inget om man står still -bara man är ute i den vackra naturen. Tre timmar var jag ute och rörde på mig. Tränade inte, tycker jag inte man kan säga. Jag njöt. Sen var jag lika hungrig som jag var mätt igår.
Bra att vila från löpningen en dag för den här veckan är i övrigt träningsläger. Ledighet utan barn är synonymt med träningsläger. Så planerar jag min tid. Det laddar jag för.
Det är dags för ultrapass igen och det kommer springas på Värmländska småvägar för imorgon går bilen västerut hem till landet och min faster och med mitt stora hjärta, en massa träningskläder, skidor och planer på riktiga njutardagar.
Jag har också insett att det är mindre än 4 månader till 2013 års första utmaning. 16 mil som jag ska rocka. 2013 stavas PB. Har jag sagt det? Det tåls att sägas igen.
