När livet ger dig citroner…#löpning i snömodd

På Twitter så brukar jag ”hashtagga” såna här pass med #pannben men så tänkte jag där jag tuffade fram med lappvantarna singlandes runtom mig att pannben för mig- det skulle vara att passa en tid på ett fullt gym för att köra ett pass inomhus en varm lokal med stänger och sattyg och spotlights och speglar och guvetallt.

Att gå upp 05.15 för att smyga iväg och knacka dagen på axeln, jogga förbi Pampas, runt Kungsholmen, över Västerbron, Södermälarstrand, Slussen, Gamla Stan, Grand Hotel, Strandvägen, Narvavägen..eh..vilse ett tag men sen Odengatan och avsluta med en god kaffe vid Fridhemsplan- DET är inget pannben för mig. Det är ren och skär njutning. Hinna höra hela P1 morgon. Känna kroppens kraft (en kopp kaffe BCAA och lite kokosolja i magen innan bara).

Jag försöker köra de här passen på puls. Jag har väldigt låg puls som jag skrivit om förut sk ”bradycardi” med en vilopuls på ca 37 slag och när jag sitter under dagen ligger pulsen runt 50 slag. När jag springer långpass ligger min puls på ca 120-130. Efter ett tag sker något som kan kallas pulsglidning eller pulsförskjutning då pulsen succesivt ökar för samma belastning. Men jag vet att ligger jag under 140 i puls så ”håller” jag. Det var hela målet idag alltså. Jag startade klockan 06.00 och var klar vid 09.00 efter några stopp. Hade lätt kunnat fortsätta om jag bara ätit något men det var inte det jag testade idag. Det var hur det funkade att inte äta kolhydrater kvällen innan och inget före och under förutom vatten och salter.

Så till alla de som ba ” åh starkt” ” grymt” ”respekt”. Alltså ni förstår, jag skulle aldrig göra detta om jag inte njöt av det. Ok efter 22 km så var det en rätt hålig känsla i magen men energin var bra och jag njöt verkligen av att snurra runt inne i Tokholm med lätta fötter.

Jag lyssnade på en Jillian Michaels pod medan jag sprang och hon pratade om hur man skulle hålla igång under jul och nyår. Jag fascinerades av att det var ett sånt plågsamt måste över träningen. Aldrig pratar hon om glädjen i att röra på sig. Lyfta tungt. Bli starkare. Hon pratar bara om hur man ska tvinga sig själv att göra de här snabba enkla lösningarna för att sätta ett ”check” i träningsboxen och ”check” på brända kalorier. För målet är att få sin drömkropp. Till slut nästan skrek hon ” you just gotta do it. Get in the car- go to the gym”. Pratade också om att förstöra mat så den inte gick att äta så man inte skulle äta mer. Blev lite illa berörd.

Fine by me att tvinga sig ibland! Men jag tror att det är så mycket lättare att göra saker av glädje. Många vill vilja. De läser om idrottsliga stordåd och tänker att ”åh det där vill jag med” men vill egentligen inte genomföra träningen som krävs. De tycker inte det är roligt att tex springa egentligen utan vill vilja njuta av att springa. Då måste man nog göra jobbet med att koppla medlen till målet och medlen ska helst kännas attraktiva de med! Till exempel: Mitt mål är TEC. 16 mil. Det innebär en del tuffa pass både fysiskt och mentalt men det mesta i träningen är faktiskt något jag genuint vill och njuter av.

Nu ska jag göra något mer jag vill och njuter av: Hämta min lilla Tigerfis, handla mat (vi gör DET till en utflykt), göra snögubbe, rocky road, knäck och mysa.

Hoppas du har en fin fredag planerad!

Helullsfodrade Rieker-kängor. Julklapp till mig!

När man tränar för ett 16 mils lopp så kommer det att springas under vargtimmarna. Under natten. Och man kommer vara trött och låg på energi. Även om man äter mycket så går man på underskott eftersom man- väldigt generellt sett- bränner ca 700 kcal i timmen när man springer.

Kroppen tar upp runt 60-70 g kolhydrater i timmen och det krävs inte så mycket matematik att räkna ut att man inte kommer ha tillräckligt med kolhydrater efter några timmar. Kroppen behöver bränna fett och vara bra på det.

Jag tror stenhårt på devisen ”train low, compete high”. Som jag gärna vill skriva mer om men jag använder det enkelt så att jag inte äter kolhydrater inför lågintensiv träning men ska jag träna styrka eller intervaller så äter jag kolhydrater innan träningen.

Att träna före frukost och bara dricka kaffe, ta lite protein och lite kokosfett som innehåller medellånga fettsyror och enligt utsago kan tas upp ur matsäcken mycket snabbare än vanligt fett, gör att kroppen måste gå på fettet mycket snabbare då både lever och muskelglykogen är lågt. Leangains har kollat lite studier på detta och förklarar det bra.

Jag är inte vass på detta. Inte van. Tycker det är svajnigt jobbigt. Har inga problem att äta lite kolhydrater och springa senare på dagen men morgonen är tung.

Nu ska jag göra det ännu värre. Eller hur man ser på det. Mer utmanande! För att efterlikna TEC lite mer så tänker jag gå upp tidigt. Klä på mig. Springa flera mil med bara fett och protein som energikälla. (Protein är en usel energikälla f ö men minskar nedbrytningen av musklerna). Till middag vågar jag knappt berätta vad jag ätit idag men imorgon bitti blir det just kaffe, cocosolja och med på färden vatten och Resorb och salta jordnötter.

Så får vi se hur det går. Nu fick jag just veta att det sällskap jag tänkte ha 06.30 efter ca en mil inte kan vara med så jag kan kanske sova en liten stund till men springas ska det alltså. Tidigt.

Är du ute och morgonjoggar imorgon i stan? Hör av dig!

Jag funderar ofta på hur jag jag ska planera veckan, månaden, året, livet. Hur jag ska sätta ramar och planera för att få den här heliga balansen. Jobb. Ensam utomhustid (det är mitt knark). Stärka kroppen så den fixar att bära både barn, tunga väskor, matkassar, knuffa bilar. Träffa mitt stora hjärta. Träffa vänner. Jobba med Tjejmarathon och i största allmänhet ta in i skallen och agera för de som har det sämre. Mycket tid med min dotter. De delar som jag vet att jag behöver för att vara lycklig. Då har jag ändå rationaliserat bort musiken som är en annan stor del av mitt liv.

Sen jag pajade in i väggen så har jag fruktansvärt svårt att ens jobba över en enda dag. Jag känner mig liksom rånad på tid. Tom. Jag öser gärna 6-8 timmar per dag. Utöver det är det som att jag har slut på jobbenergi. Resultatet av att jobbat alldeles för mycket under tiden som ekonomichef och redovisningskonsult. Klarar det inte längre. Däremot har jag oändlig energi nu bara jag gör olika saker. Finns säkert en bokstavskombination för mig också…

Vad ska veckan och dagarna bestå av? Jag är rätt nöjd. Jag är pirrande galet lycklig-ofta! Vaknar ibland och undrar hur dagen ska hålla ihop. Svär över en väska med två måltider, träningskläder, dator och massa grejer men det är lycka jag bär på. Frihet.

Jag är lite buddist-light och jag tror att man ska hitta sin plats i världen och sen ge allt. Göra allt i kärlek. Vara tacksam men inte passiv. Stanna upp. Men hitta ro i förändringen.

Ett tag tyckte jag att det måste gå att sova mindre. 8 timmar är ju en tredjedel av ett dygn- slöseri!
Men sen ett tag har jag insett att sover jag 8 timmar kan jag go bananas resterande 16.
Så den delen är klar.
Igår hade jag en så dag där fördelningen av det jag vill få in i livet blev riktigt bra. Lite lite tid med Lillan men i övrigt – perfekt.
7,5 timmar sömn. 15 minuter snooze i sammetsnacke. Kramar och pussar och mysfrukost. Vägrar stressa med MiniMe på mornarna och till dags dato har vi inte haft ett enda tjafs om påklädning. Pulka till dagis.
Sen 6 timmars jobb. Med en lunchbreak för att gå och lämna julklappar till Klaragården. Min granne och min kollega och vän hade slagit in så fint och fick sällskap av en Tjejmaralöpare och även en Twitterbekant dit.

Vi träffade Gill Edin som visade 1400-tals valvet där hemlösa kvinnor kan få hämta en varm jacka eller något annat. Om du vill hjälpa: Lämna varma kläder ( behövs nu speciellt!) till din närmaste Stadsmission, märk påsen med ” Till Klaragården”

Sen gick jag till Runners Store och gick lös på deras chokladaskar och pratade Tjejmarathon.
Efter det hade jag tid hos optikern. Det var ju inget hurra över det men bra att få det gjort. Fick akutlösning med ett par glasögon att ”vila ögonen i” under två veckor. Less på dem redan nu.
Tog mig genom julhetsStockholm förbi NK till Berns för ett till spännande möte för Tjejmarathon och blev bjuden på dessertbuffe med bland annat ljuvliga polkagrismaränger. Mmm.

Sen var det dags att rodda lite inför sista företagsträningen med Running Sweden. Pepparkakor, clementiner och julklapp till våra fantastiska ledare. 8 km jogg runt Huvudstabadet med Stockholms ljus som speglade i vattnet. 1 timmas träning. Frisk luft. Viktigt. Härligt.

Direkt efter dra på kängorna och pulsa till Helens Krog och äta en riktig hållkäftenburgare med N och en av mina bästa vänner och hennes kille. I träningskläder.

Somnade gott efter diskussion om allt mellan reporänta till om det går att åka stjärtlapp utanför huset med stora hjärtat. En dag med alla komponenter som gör mig lycklig. Då somnar jag snabbt och har en stor glädje i hjärtat.

Idag har jag en till dag som är sådär rolig. Mindre jobb- för jag skulle varit ledig nu. Naprapatbesök med skön massage hos duktiga Heidi. Planerad PT-timme med fantastiska Andreas och sen ett möte där vi ska prata om en spännande ide. Men det blev inställt och träningen med brudarna förskjutet.

En hel eftermiddag och kväll oplanerad. Med massa jobb. Som får vänta lite, det som går. Jätteviktigt att dra runt och vara ineffektiv. Äta lunch ensam i en timme. Låta Norrtullgatan ta en halvtimme att gå för att stanna överallt. Komma på ideer. Skriva ned i min jotpad. Memorera. Stryka en annan ”to-do” på post-iten. En riktig egogrej- gå till tatueraren.

Fyll dagarna med liv. 24-7 lycka.

Paket som Ida slagit in

Tjejmaratjejer

Glasögon- ser inte lyckan än riktigt!

Jag gillar inte korta lopp. Jag har aldrig sprungit kortare än halvmara. Intresserar mig inte.

MEN- det vore så roligt att springa med min hjälte och varför inte avsluta det helt galna 2012 med ett lopp? Det var ju så länge sen.

Det enda jag hittade var Nyårsloppet. Hade gärna sprungit längre men det är lättare att fixa barnvakt för några timmar och då hinner vi dessutom fira nyår.

Nyårsloppet är 5 km eller 10 km, går nästgårds till mig i Vallentuna och jag ska ändå springa på Nyårsafton så varför inte?

Ska bli väldigt roligt! Är ju inte direkt tränad för att springa fort men man kan faktiskt delta i ett lopp för loppets skull. Och för upplevelsens skull. Kan inte tänka mig att det blir någon hets och trängsel likt Stockholms Maran på ett litet lopp under en stor helg.

Men vad vet jag- som aldrig sprungit ett millopp? Det här ska bli roligt!

Idag ska jag göra en sjuhelsikkes massa saker, som vanligt! Allt från att fixa julklappar till våra löphjälptränare på jobbet som varit så duktiga under höstens löpträningar. Jag ska efter fyra års påminnande på post-itlappar  äntligen göra verklighet av att ”gå till optikern”. Jag ska ha ett viktigt möte inför en potentiell samarbetspartner för Tjejmarathon. Jag har släpat massa paket till jobbet som jag vid lunch ska släpa vidare till Klaragårdens dagverksamhet för hemlösa kvinnor. Tack Sara, Ida, Nina och Cecilia som också gett grejer och slagit in så fint!

Jag ska också rodda lite inför sista gemensamma träningen med Running Sweden ikväll och efter det tänker jag avsluta med en hållkäftenhamburgare på Peppar med mitt stora hjärta och vänner.

Glad. Energisk. Alltid pigg. Hur? frågade någon häromdagen.

Svar: 1) sov ordentligt. 2) gör bara saker med mening. Måste du göra något- hitta den djupare meningen i det 3) Som jag skrev igår- av med offerkoftan. Det är du som styr ditt liv- vare sig det är genom snömodd eller djungel. Bara du. När man inser det- är allting möjligt och man behöver inte vänta på någonting. Man..

GÖRT!

Något av det jag stör mig på mest här i världen är ”nånannanism”. Inställningen att allt ligger på någon annan. Också att ”man kan väl inte…”. Ursäkter från folk som bara inte vill hitta lösningen. Som letar ursäkter och skyller sina tillkortakommanden på andra. Det är ett hån mot de som trots allt möjligt sattyg reser på sig, borstar av sig om knäna och går vidare.

Jag har människor med offerkofta omkring mig. Jag har alkoholism ganska nära runt hörnet och att bli frisk från det kräver att du inser att ingen annan kommer lösa din problem. Du måste vilja tillräckligt mycket. Ta en dag i sänder. Massa saker. Men offerkoftan måste av.

Jag har människor nära mig som lever under devisen att saker händer dem. ”Man får se hur det blir”. Och no shit Sherlock. Det händer saker. Fråga vem som helst. Folk dör. Man kan bli sjuk. Man kan ha hur många ursäkter som helst för att inte ta hand om sig, inte vara god, inte ställa sig upp när man fallit.

Att resa sig och inte bara ställa sig utan börja gå, springa, kasta ciggen, springa längre, skaffa en cykel, en våtdräkt..köra en Ironman! Hitta sig själv någonstans på vägen. En sån cool person har jag också i min omgivning.

Idag, nä varje dag, är jag mäkta stolt att vara vän till Annelie som du kan läsa om i senaste numret av Runners World. I somras hade jag äran att vara med när Annelie körde sitt första triathlon och en månad senare genomförde hon en Ironman (på min räcer!!!)

Annelie hade kunnat skylla på massa saker för att inte bli den fantastiska, coola, starka goa tjej hon är idag. Men det gjorde hon inte. Hon gjorde.

Kram på dig Annelie, ni andra- inspireras!