Ta av dig offerkoftan
Något av det jag stör mig på mest här i världen är ”nånannanism”. Inställningen att allt ligger på någon annan. Också att ”man kan väl inte…”. Ursäkter från folk som bara inte vill hitta lösningen. Som letar ursäkter och skyller sina tillkortakommanden på andra. Det är ett hån mot de som trots allt möjligt sattyg reser på sig, borstar av sig om knäna och går vidare.
Jag har människor med offerkofta omkring mig. Jag har alkoholism ganska nära runt hörnet och att bli frisk från det kräver att du inser att ingen annan kommer lösa din problem. Du måste vilja tillräckligt mycket. Ta en dag i sänder. Massa saker. Men offerkoftan måste av.
Jag har människor nära mig som lever under devisen att saker händer dem. ”Man får se hur det blir”. Och no shit Sherlock. Det händer saker. Fråga vem som helst. Folk dör. Man kan bli sjuk. Man kan ha hur många ursäkter som helst för att inte ta hand om sig, inte vara god, inte ställa sig upp när man fallit.
Att resa sig och inte bara ställa sig utan börja gå, springa, kasta ciggen, springa längre, skaffa en cykel, en våtdräkt..köra en Ironman! Hitta sig själv någonstans på vägen. En sån cool person har jag också i min omgivning.
Idag, nä varje dag, är jag mäkta stolt att vara vän till Annelie som du kan läsa om i senaste numret av Runners World. I somras hade jag äran att vara med när Annelie körde sitt första triathlon och en månad senare genomförde hon en Ironman (på min räcer!!!)
Annelie hade kunnat skylla på massa saker för att inte bli den fantastiska, coola, starka goa tjej hon är idag. Men det gjorde hon inte. Hon gjorde.
Kram på dig Annelie, ni andra- inspireras!

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in