Rätta val, intervaller med broddar och gränslösa utmaningar.

Idag skulle jag arrangerat en Hjärt och Lungräddningsutbildning på jobbet. Men instruktören var sjuk och vi fick ställa in. Så jag hade kunnat gå på avdelningens julfest. Men jag går sällan på sociala events på jobbet. Sociala events över huvudtaget. Hur knasigt det än må låta så ville jag hellre springa mina intervaller hem från jobbet och hinna landa i en upponedvänd lägenhet, jaga en helt övervild MiniMe med tandborste och läsa massa sagor och försöka få till så många pussar det går på den där sammetslena kinden. Ligga där bredvid i mörkret en liten stund, bara hon och jag och hennes tusen frågor och litenhet.
Jag hade glömt mina älskade (världens bästa sko alla kategorier) Inov-8 hemma imorse men har mina Brooks Pure på jobbet som extra sko. När jag springer långt i dem så får jag ont i hålfoten. Efter mitt Ultralångpass i september hade jag galet ont. Men nu skulle jag bara hem. 8 km max.
Dock skaffade jag ett par broddar till dem under lunchen. Jag är inget fan av Icebugs och ”färdigdubbade” skor. Jag vill ha mina skor året runt och kunna reglera dubbandet. För det mesta behövs det faktiskt inte. Det är grym teknikträning att hantera halt underlag. Idag- behövdes det på ställen i stan. Det var inte ypperligt för intervaller idag men jag är inte den som bryr mig om väder och vind. Jag gör så gott jag kan.
Så gott jag kan räckte bra idag. Hjärta pannben och fokus i en helig treenighet. Stängde ute Stockholm. Vred upp Dropkick Murphys på hög volym. Intervaller och blodsmak- då vill jag vara ensam. Då tar jag i. Då störs inte av andra.
Första intervallen gick på tok för fort. Mitt mål är att om några månader klara 10 st tusingar på < 4:40 och 5 st på <4:20. Min första rev jag av på 4:10 med modd som sprutade. Det skulle ju inte hålla förstås. Och det var helt vidrigt att försöka hålla styrfart i den tjocka modden. Halkade, fastnade. Men jag slet som ett djur. De här dagarna när kroppen och sinnet samarbetar då är det bara att driva på. Passa på. Tuffa på.
Jag lyckades iallafall, med bra vila emellan, ca två minuter, snitta runt 4:40 trots all förbaskad modd. Helt ok. Var inte slut efteråt men var nära hemmet så det fick vara klart.
Kan verkligen rekommendera broddarna- finns på något apotek. De här stora otympliga är faktiskt riktigt bra. De sitter stadigt och halkar inte runt som de mindre jag hade förra året gjorde. 200 kr kontra 1000 kr plus för ett par Icebug (eller bajsbug som någon trött löpskohandlare kallade dem för på Twitter efter den femtioelfte Tokholmaren kom in och skulle handla efter två snöflingor).Ta av när du kommer in, ta på när du ska ut. Et voila!
Och gillar du Icebug så är det ju fantastiskt men för oss vars fötter inte alls funkar i dem kan man alltså billigt undvika att vara Bambi på hal is i vinter.
I övrigt så ägnar jag ansenlig tid till att leta efter Loppet med stort L. Eller Äventyret. Efter mitt melodramatiska lördagsinlägg där nomaden i mig rev och slet insåg jag att det enda sättet att råda bot är att hitta ett riktigt hållkäften äventyr. Mest knarkar jag på den här sidan. Efter 5 år i UK vore det fantastiskt att springa en ultra där. Jag jobbade två somrar några veckor i en liten fiskeby i Cornwall vid den allra västligaste punkten och dit längtar jag. Eller till Isle of Man där jag bodde ett halvår. Eller Skottland. Kanske överdjävulskt tuffa Leadville i Colorado- 8 mil upp på ett 4000 m högt berg och sen ned 8 mil tillbaks. Kanske en IM, kanske en ULTRAIronMan? Definivt alltid med glädje, med perspektiv, ödmjukhet och starkt hjärta och pannben mot nya tuffare äventyr.
Defintivt, alltid, för evigt, varje dag, varje utmaning känna att jag kan. Om jag vill. Kan jag.
Känner du så?

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in