Karra del 3- summering av året


Tänkte försöka summera 2012 genom att blicka tillbaka och komma fram till höjdpunkterna. Vad hände egentligen under det gångna året?

OS i London. Lisa visar svenska folket vad triathlon är och vi får en boom av nya utövare av sporten i klubbar och på tävlingar. Äntligen! Tack Lisa för att du är helt otroligt bäst och sätter triahtlon på sportkartan!

Två av landets idrottslegender, Sixten Jernberg och Mora-Nisse, tackade för sig. En dokumentär om Sixten på SVT och den yngre generationen som inte var med under hans karriär, fick upp ögonen för vilken otrolig idrottsman och personlighet han var.

Parentes: Min pappa, Håkan, var i sin ungdom uttagen i Dalarnas utvecklingslag för up-coming stars (obs jag har inte nedärvt så mkt av den skidgenen). som en del i träningen under ett av lägren skulle Sixten Jernberg dyka upp och hålla ett pass för de spänstiga ungdomarna. Under hela helgen var det -27 till -30 grader och skidpassen de genomförde måste varit en pina för alla extremiteter. Nåväl, när träningspasset med Sixten började närma sig ringde han plötsligt och ställde in. Han höll på att gjuta betong i hans fritidsby och ”det gick inte så bra”, så han kunde inte komma. Tacka fan för det i den kylan. Tydligen var Sixten mäkta irriterad på att hans gjutning inte gick bra men vägrade ge sig. Sådan var han tydligen.

Sedan har det väl typ inte hänt något mer… ?

Men för mig, personligen, har det varit ett bra och händelserikt år. Min utveckling som triathlet har verkligen gått framåt och jag ser tillbaka på året med ett leende.

Mitt kliv framåt beror varken på talang eller flyt. Nej, anledningen till att jag kommit i rätt riktning är min tränare, Jens, som fått mig att fokusera, tänka om, träna kontinuerligt och tro på mig själv. Jag har lärt känna min kropp och jag har varit envis och beslutsam i min träning.

En annan viktig faktor är de glada vänner som jag tränar med. Det gör att det  känns roligt och motiverande, vilket är den största byggstenen för mig. Och visst fan är det inte varje pass som är roligt, tvärtom, men sällskapet och ruset efteråt samt den otroliga känslan när man är i form väger upp de jobbiga passen och gör det värt att kämpa på.

Jag har uppnått mina satta mål för 2012. Jag vann Vansbro triathlon (målet var pallplats) och jag kom tvåa på SM i långdistans (målet var pallplats). Jag har visat mig själv och andra att jag kan och att det är detta jag brinner för. Och att det i det stora hela är jävligt kul!

Jag har på kuppen fått sponsorer som gör en ytterligare satsning lättare (och snyggare). Tack Fusion, Cykelcity, Access Rehab, Må Bättre i Ludvika, CEP, min klubb och Team snabbare! Ni är bäst!

Men vägen till tävlingarna har bitvis varit tuff. Det är slit, tid och envishet som slutligen gör att resultaten kommer. Blev sjuk på mitt första träningsläger med Head, antagligen för att jag startade för hårt. Febern, magsjukan och förkyldningarna har sedan avlöst varandra under tidig vår och nu under vintern. En nära vän tog livet av sig precis när jag behövde träna som mest och det drog i hop sig för tävlingsstart, vilket gjorde att fokuset, sömnen och glädjen försvann. Magen har strulat varenda tävling och 9 av 10 cykelpass har jag bånkat, kört i spöregn, frusit eller varit livrädd för att bli påkörd. Ändå har det gått relativt fint och jag är stolt.

Nu blickar jag framåt´, går ned i arbetstid och laddar för ett nytt fantastiskt år!

 

Vinst i Vansbro!

Säter triathlon. Ej optimalt lopp men nöjd (Foto: Motala triathlongymnasium)

Löpning i Kalmar (Foto: Nadja Odenhage)

Höstlöpning i fjällen. Favorit. (Foto: Niclas Ström)

Nr 8 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Träna ännu smartare
  • 7 löparklockor i stort test
  • Bästa passen! Höstens grymmaste träningspass
  • Mikronutrienter? Viktigare än du tror
  • Spring för din knopp! Därför är löpning bra för din hälsa
Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Nyårskarameller del 2


Så var jag då äntligen i Östersund. En veckas hård längdskidåkning hade jag framför mig.

Carl, som ska köra Vasan, hade redan kört stenhårt en vecka. Redan första passet träffade jag på ett känt ansikte i spåret, Kicki, som jag träffade på triMallorca i våras.

Första passet körde jag klassiskt i tröga nysnöiga spår o jag höll på att dö. Vilken krävande sport längd är!

Andra passet skejt. Gick mycket bättre. Träffade Kicki i spåret igen! Hon sprang den nya reflexbanan som hon ordnat på ÖSK, i pulssnö upp till knäna. Tufft.

Självaste nyårsafton inleddes med simning tillsammans med Kicki, som bjuppade på en inträdesavgift (jag börjar bli pank), följt av 22,5 km skejt. Och en jätteglad Emma! Vad lätt allt gick!!! Kunde lätt växla mellan 2:an, 3:an och 4:an (femman ser fortfarande liiiite instabil ut). Såg Teodor Pettesson i spåret och kände mig mindre proffsig. Men jag hade ju kläderna och utrustningen för det iallfall.

Det nya året firades in i lugnast möjliga stil. Jag och Carl, ensamma med massor av god mat, champagne och vin. En topp fem nyårsfirande! Varför krångla till det med fest liksom?

Nyårsdagen och skidåkningen började gå tungt. Herregud vilken träningsvärk! Och vilka vurpor. Avslutade ett åk med att ploga fejset i skarsnön. Jag var inte snygg efter det.

 Det är inte heller första gången jag faller handlöst med ansiktet som dämpning. Nej, de som känner mig kan intyga att det inte var någon vacker Emma Graaf som äntrade julfirandet julafton 2004. Bror min utbrast hjärtligt ” men vad fan Emma, du ser ut som köttfärs i ansiktet”. Tack bror. Påsken 2009 firades med marathon-mattias i Härjedalen och vid en tur uppe på vemdalsskalet råkade jag möta en Vessla och skulle parrera ut i skarsnön. Ramlade rakt på snoken. Och så nyår 2013 då. Samma visa.

En vecka skidåkning där jag gick från att känna mig som kowalczyc till en 4 åring på skidorna. Men konstateras kan, att de där åkarna i Tour de Ski är sanna athleter! Har följt dem slaviskt på TV och nog är det en krävande sport de utövar.

Veckans ris till Östersunds simhall som tar 100 kr i inträde för att simma och 200 riksdaler för att gå på gymmet och låna testcykel. Varför är det så dyrt?

Avslutade veckan med ett härligt distanspass längs Storsjöns strand. Isigt var det men vad gör väl det när solen skiner?

Hej då Östersund! Hoppas vi ses snart igen!

I den sista delen av nyårskaramellerna ska jag försöka summera året som gått. Får se hur det går!

Gott Nytt år!

Fina vyer i skidspåret.

Vurpat. Emma Plogen Graaf.

Fläskläpp 2013

Titta vilken fin julklapp jag fickk av Vansbro triathlon! Gissa om jag blev glad när denna låg i brevlådan när jag kom hem???!

To be continued….


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Emma Graafs nyårskarameller del 1


Uj uj uj! Här har det inte bloggats flitigt under ledigheten direkt.

Anledningen är att jag halva tiden varit helt sänkt. Fick flunsan lagom till att minibilen skulle lämna mig i Dalarna för julfirande med familjen. Trodde inte jag kunde bli mer sjuk efter den hittills struliga vintern. Sjukdomarna har avlöst varandra och nu var det alltså dags för influensa, feber och värk. Härliga tider!

Jordens undergång blev det inte mkt med men min egen undergång var nära. Två dygn nedbäddad och utslagen. Sov och försökte dricka vatten. Lagom till julafton lyckades jag bli sådär frisk så att man har vett nog att bli sjukligt rastlös men för sjuk för att träna. Frustrerande!

Sedan blev jag frisk. Inledde försiktigt med en sjua lugn löpning. Slemmigt värre. En snorslemloska konstant hängandes från näsa/mun. Men ändå så lycklig.

Tog mig en vända med nya fina mtb:n som jag köpt på cykelcity. Fina grejer det där. Mammas reaktion när jag kom hem: ” men titta! Är det nya tillskottet till familjen? Ett litet barnbarn till!”. Så sant så sant, för det var så roligt att cykla på de snöiga vägarna på ställen som inte racern kan ta mig. Gick fint….ända till jag kände efter. Inga fötter? Vart är dom? Stelfrusna och blåa tog det mig 1 timme av ren o skär smärta att värma upp de stackarna. Måste hitta något sätt att täta skorna så inte kylan tar sig in. Silvertejp, tipsade Adrian och varma sulor. Ska bli.

Hann även med ett styrkepass på Må Bättre i Ludvika som låter mig träna där när jag är hemma i dalaskogen. Gick ned i källaren där de fria vikterna finns. Tillsammans med de ”stora killarna”. De riktiga kroppsbyggarna. Tänkte att nu jävlar ska de få se vilken starkt liten cool brud jag är och lassade på vikt till benböjen. Att leka matcho när man inte riktigt behärskar träningen är inget jag rekommenderar. Är ju i sjävla verket jävligt svag i benen dessutom. Största byggarkillen kom fram och rättade till vikterna på stången som halkat snett. Och flyttade vattenflaskan så att jag inte skulle snubbla över den. Hur gulliga som helst. Och jag skämdes. Kan säga att de följande dagarna fanns det vissa svårigheter att gå i trappor, sätta sig på toa och gå rent allmänt. Obra, helt enkelt.

Resten  av ledigheten skulle jag tillbringa med Carl i Jämtland. Resdagen kickstartades med 3*2 km progressiva intervaller. Det var kallt o jävligt och varenda steg var jag tvungen att parera mot snö och is. Men Gud vad underbart det var att springa! Sol, snö och Norhyttan. Blir inte så mycket bättre!

Det är långt till östersund. Skulle åka inlandsbanan och det visade sig vara en upplevelse. Med skidor och två väskor träningskläder o en nyårsblåsa, satte jag mig på det mysiga lilla tåget. Mamma hade packat matsäck med Gustafskorv, smörgåsar, frukt och en termos med kaffe. Mys! Fem timmar från Mora. Väldigt lång tid eftersom man kan köra bil på 4.

Det visade sig snart varför. Det var riktigt sightseeing med guidade stopp vid tex Emådalen för att kolla flottningskanal o gammal bro. Sedan stannade vi ggr fler för att vänta in tidtabellen. Värsta fina naturen utanför med snöiga träd och vidder. Framme var vi i god tid innan avsatt. Något SJ borde lära sig av? Nu var jag iallafall på plats i Östersund.

I minibilen mot Dalarna och givetvis rattar man i P4 Dalarna med ”Sök och finn”. En man ville ha skor till sin masdräkt. Han tyckte inte att det passade med Snowjoggers.

Första stegen utanför dörren och det såg ut såhär!

Glad över det lilla! Frisk nog för en liten promenad iallafall…

Finaste MTB:n…

…från CykelCity!

Tog två varv med cykeln runt gården. Glad.

Går´n.

Mot Östersund!

To be continued… 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Lillejul-Sportjul


Det närmar sig jul med stormsteg och imorgon bitti är det dags för mig att dra mig ”hemmåt” dalaskogen. Som jag har längtat!

Jag och Carl ska inte fira jul ihop (stort steg när det sker) så vi passade på att ha ”Lillejul” hemma igår efter vår träning (styrketräning och skidåkning respektive).

Det blev en riktig sportjul med grötkokning i svettigt underställ. När klapparna delades ut (konstigt nog var det ingen som var ute och köpte tidning…) visade det sig att sporttemat höll i sig. Carl fick en bra pannlampa av mig och jag fick den bästa löpryggsäcken med inbyggt vätskesystem.

Här kommer rimmen som lite tips inför riktiga julen:

__________________________________________________

Min finaste älsklingspojkvän,

det här är en present du redan haft på känn.

Du kommer vara så snabb på Vasan,

Jörgen Brink kan ta sig i brasan.

Om du bara får springa och stå i,

under morgon och afton är det bara att ski.

När du ska ut i skogen och trampa,

får du här en riktigt bra _ _ _ _ _!

_________________________________________________________

Bra är den vid transport, (här kom jag på vad det var…)

när du någonstans ska ta dig bort.

Du på överkroppen den bär ,

kan du gissa vad det är? (JAAAA DET KAN JAG!!!!!!)

Annars får du känna och klämma,

söta lilla Emma!

_____________________________________________________________

God sportjul!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vila och post gym feeling…


Vaknade i morse av att Carl sa hej då och gav sig av till skidspåren. Tittade på klockan HJÄLP 8:30 PANIK!!! Eller?! Har jag försovit mig till teknikpasset på Bosön? Simning?

Näe…kunde inte komma på vad jag försovit mig till och vilket pass jag skulle köra…FAN JUST JA! Vilodag idag. Därav ångestkänslan. Somnade om. Började skruva på mig för att ta mig upp ur sängen. Aj oj nej…Nästa konstiga känsla. Vad är det för fel?! Ahh! FAN JUST JA! Gymmade igår. Kör ett program som min tränare Jens tagit fram med inspiration från Muscle Action Quality. Utvalda övningar för funktionell styka och det behöver jag. Tydligt med tanke på vilken träningsvärk jag får.

Stora svårigheter att gå på toaletten, gå i trappor och dyl men vilodagen har gått bra. Över förväntan faktiskt. ”Lurade” kroppen genom att skriva spinningpass till morgondagens 2 timmarspass med SCT, registrera träning i träningsdagboken, fejkdduscha (ja det ger en viss träningskänsla av att okynnesduscha, för alla vet ju att  det inte är nödvändigt att duscha om man inte tränat…ehum…) och packa träningsväskor inför morgondagen.

Vill även berätta att jag startat mitt nya liv. Det innebär att jag ska börja PLANERA mina dagar så att inte tidsoptimisten tar över, att gå och lägga mig i tid för att kunna sova minst 8 timmar och sist men inte minst att börja äta mer grönsaker (halva tallriken ska vara fylld med grönt numer).

Sedan hoppas jag att tomten kommer med en liposucktion, en bröstförstoring och lite botoxfillers till mig i julklapp. Jag fick nämligen kommentaren från min arbetskollega att han tyckte jag blivit ”väldigt bitig” och att ”du var ju smal när jag såg dig första gången…”. Vad svarar man på det? Jo, jag äter jävligt mycket sötsaker och tränar inte så mycket längre, därav plufsigheten…eller?! Damn!

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Min helg med underbara vänner


Igång igen efter en dryg vecka av halsont och jävulskap.

Har haft en riktig ”sporthelg” och det är ju de bästa av helger. Klockan ringde redan kl 6:45 på lördagmorgonen vilket jag brukar tycka ät lite väl tidigt en helg för en sömntuta som mig. På med löpkläderna och mot Bosön med Nisse och Lelle. Vi har ju alla samma tränare så det är ju mycket praktiskt. Blev ett teknik+spänstpass med lite snabba accelerationer i hallen innan det var dags att bege sig till nästa aktivitet. Kaffe. Sedan en tur till Eriksdalsbadet där vi simmade och tjattrade en hel del.

Efter lördagens två pass levde jag som ett riktigt proffs, dvs låg och vilade och småsov hela eftermiddagen… Drog sedan iväg på lite glögghäng med glada triathleter. Givetvis snackade jag bara med triathleterna…nörd?!

På söndagen skulle jag hålla i ett spinningpass för SCT. Gick hem tidigare från glöggminglet för att sova ordentligt. Ändå sov jag hur oroligt som helst. Brukar ju ha svårt för det här att komma i tid men är det något jag hatar så är det att försova sig. Vilket resulterade i att jag kollade på klockan ungefär sjuhundraelva gånger under natten för att försäkra mig om att jag inte sovit över. Vaknade i tid ändå. Trött o jävlig. Förberedde mig och traskade bort till spinninglokalen på Sportlife. Ingen där. Spinningsalen låst. Ingen kod. Panik. Ringde runt och fick snart tag i Pål som gav mig nummer till Sportlifechefen. Ringde henne och stimmade runt. Varför var inga på plats?! Fick snart mitt svar…var nämligen 1,5 timme för tidig. Ops. Men det var ändå ganska skönt. Hann ta några koppar kaffe och chilla lite innan vi körde igång. Och vilket bra pass det blev! Mentalt och fysiskt utmanande!

Levde som ett proffs däremellan sov en stund på soffan. Kollade skidskytte på tv och stack sedan iväg och simmade med mina goa SCT-kompisar. Skulle kört 2500 m lätt. Men efter bara några längder började Marre pika att vi skulle ta 10 sek lucka. Varför det? frågade jag. Du orkar ju inte hänga med om vi tar lång lucka, fick jag till svar. För i helvete man, tänkte jag, nu ska du få smaka. Så jag lade mig längst fram och körde järnet ett varv på serien, bara för att Marre skulle hålla käft. Men tji fick jag för när passet började lida mot sitt slut var det Marre som var alfahannen på banan. När vi kom upp på kanten berättade dessutom Robertsson att han simmat BRÖSTSIM varje gång vi möttes, bara för att reta gallfebern på mig. Åååh, skulle ha lyssnat på coach!

Micke var iallfall där och var snäll mot mig…trodde jag. För efter passet kom denna tweet upp från @stylebysahlberg:

 ”Två skräcködlor på Eriksdalsbadet idag”

Fina vänner. Tycker om er mycket.

 


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in