Kitta dig för vinterns träning

..senaste numret av Runners World där vi  är med i ett 5-sidigt reportage?

Och du hänger väl på låset för att vara med på 2013 års GODaste lopp för tjejer och killar 29 juni?

Arbetet har börjat. Jag och Madde är laddade till tänderna för att göra om förra årets succé.

Vi har inte bestämt än vilket projekt vi ska stödja. Vi räknar med att samla in mycket pengar med er hjälp och därför är beslutet viktigt och inget vi tar utan att undersöka ordentligt. Har du något förslag som du vill att vi tittar på?

Jag kan inte så mycket om löparskor! Ärligt! Jag skulle gärna lära mig mer. Sen! Ni vet.

Igår stökade SL till det och åt in på den där timmen jag skapat så det var bara ca 45 minuter kvar av den när jag sladdade in hemma.

Öppnade mitt fantastiska skoskåp där de flesta skorna är storlek 25 och fick syn på Inov-8 Xtalon som jag lånat av Staffan men trodde att de var för små. Visste att det skulle bli mest asfalt idag så ingen risk att skita ned dem direkt. Drog på dem och stack ut.

Under uppvärmningen klurade jag på vad jag skulle göra med de här 40 minuterna jag hade inna jag behövde vara hemma för att hinna duscha innan Gofisen kom hem från farfar.

Tenderar att vilja springa långa intervaller men tänkte att jag skulle springa en ”udda” distans. 600 meter! 6 stycken skulle jag hinna med. Orkade inte hålla på med tempo och grejer utan gick på känsla och ”varvade” bara på klockan när jag sprang.

Det är så härligt att inte mäta hur fort det går för då kan man känna att man springer hur fort som helst. Jag gick fullt ös och det var helt perfekt väder- 13 grader. Jag hade som vanligt för mycket kläder: korta shorts bra men tunn löparjacka- dåligt! Linne och shorts räcker när det är över 12 grader.

Men skorna då? Jo de är fantastiska! De är inte lika stabila runt framfoten som jag tycker adidas är och mina adizero XT är ohotade favoriter men dessa tycker jag vore bra att växla med i terrängen.

Vad var det som var sexigt förresten? Jo förutom det uppenbara- att springa på känsla så blev passet: 6,6 km. 6 x 600 meter.

Klarade den här dagen också. Fick in allt. Imorgon kommer det ulitmata testet: Hänga på låset på dagis. Viktigt möte på kontoret med mina nya chefer. Ut till Bosön. Jobba som en tok. Ta sig hem igenom vääärdelös Sthlms trafik medelst jobbande. Hämta Lillan hos dagiskompis. Sen när vi väl är hemma så har vi fixat det.

Då tror jag bannemig jag klickar hem en pannlampa i spontanbelöning inför vinterns löp och skidutmaningar. Kanske hinner jag få den innan jag åker till Island nästa torsdag?

Jag skriver ofta om prioriteringar. Jag tycker det är så viktigt! Det är otroligt lätt att spendera en hel vecka görandes sånt som man efteråt inte kände gav något. Var någon annans plan. Jag är så himla egosistisk så jag vägrar ens spendera en endaste dag i klorna på en annans planering. Jo- just nu är det så- den här veckan. Jag styr inte över dagarna, jag försöker bara få in bitar av det jag vill göra runtomkring. Kallas visst att ha ett heltidsjobb-inte min grej!

Just nu är jag benhård med mina prioriteringar. Jag säger nej nej nej till allt som inte ligger i topp 4:

1)Min dotter

2) Vänner och familj

3) klara av att sköta de åtaganden jag har på jobbet -man kan säga nej framgent men inte hoppa av saker man har inplanerat

4) Röra på mig utomhus. Träning i dess pressade riktade form är borta. Det går inte att pressa sig när det som ligger på nivå 3 tar för mycket tid så nivå två och ett isåfall får komma ikläm.

Så. Jag ska inte springa Borås 6-timmars. Det är strax över en månad dit. Jag är fruktansvärt otränad och det är helt rätt att vara det just nu. Hela våren tränade jag för TEC 50 miles. Hela vårsommaren tränade jag för fjällmaror och annat. Om 6 månader är det TEC 100 miles. Jag vill verkligen ta mig tid just nu att bara låta träningen bli välbehövd egotid mellan allt annat. Jag har ingen chans att genomföra ett bra 6-timmars lopp om 5 veckor. Springa runt runt på en 1,3 km bana i dålig form. Nä. Jobbar inte så.

Förut hade jag kanske bara ”nä det går inte, måste jobba dag och natt”. Nu- tar jag mig tid och har märkt att det går ändå. Mörkerlöpning i måndags, tidig middag med fin vän igår och sen hem till hjälten. Idag- gå 1 timma tidigare och springa grisintervaller och jobba in det ikväll. Vägrar planera in saker (förutom en sak jag ska berätta om senare). Vägra. Säga tack men kanske. Prioritera bort sånt som går att göra nästa vecka och välja in det som jag inte kan leva utan nu. Alltid sova minst 7 timmar. Stommen. Basen. Aldrig stressa när jag är med Lillan.

Betydligt lättare att skriva om än att göra. Men testa! 🙂

Jobba på bussen….

… För att hinna skutta i leran.

Något av det största problemen med att springa riktigt långt är att magen ofta strejkar.
Och det säger sig självt att man behöver fylla på med bra energi, salter och mineraler om man ska orka.

Perpeteum är sen länge för många ultralöpare ett vedertaget sätt att hålla magen glad och energinivåerna på en bra nivå.
Givet- det funkar inte för alla men för mig är Perpeteum ett helt suveränt medel för att få i mig det jag behöver.

Men det är rätt dyrt. Och rätt svårt att spontant få tag på. I somras åkte jag hem till UltraZebban som mig veterligen är Sveriges enda återförsäljare av den här ”trolldrycken”.
Dryck förresten, jag har använt ”solids” som är stora pulvriga tabletter som är mycket godare än drycken (som helt ärligt smakar skit) men fastnar i tänderna.
Jag gillar Enervit och tyckte att det vore ju bra om de kunde ha något som ger ungefär samma energi och mineraler som Perpeteum.
Och nu har jag rent teoretiskt jämfört Enervits R2 som marknadsförs mest som en återhämtningsdryck men har vissa likheter med Perpeteum. Se här:

Perpeteum har betydligt mer protein (ca 11 g/100g kontra 3 g/100g) och det är lite olikheter men det här är något av det närmsta jag hittat. Ska testa!
Har ni några tips? Vad gillar era magar?

Nu ska jag TA mig tid igen. Till en fin vän och hjälten! Ha en fin tisdag!

Det här med att göra meningsfulla saker alltså. Det är så viktigt att när jag inte gör det. Då slår kroppen bakut. Idag strulade allt till sig på jobbet och jag hamnade i en djup svacka av meningslöshet för höjden av just meningslöshet måste vara strulande databaser.

Jag var väldigt frustrerad-nästan grinfärdig, det bara måste funka och jag vägrade sitta och jobba hela kvällen. Till slut fick jag väl lite styr på det men har haft en rätt shitty day på jobbet egentligen.

Rände runt och letade en fotoautomat för tydligen får man körförbud om man inte förnyar körkortet två månader innan det går ut. Säg inte till polisen att det är på söndag. Ska ut till Bosön och jobba på torsdag och behöver bilen då.

Men väl hemma när jag fick leta upp min pannlampa så blev jag på bättre humör direkt. Drog på mina adizero XT som är mer bruna än annat efter helgen. Mer glad. Började springa i fallande mörker i duggregn- smile!

Vid Ursvik mötte jag finingarna Markattan ,Mia och Sara. Pannlampor på och iväg på jakt på- mörker! 🙂 Vi tog lätta 5an och svängde på 10an och följde den tills den ”blev ljus” igen vid 7,5 km. Jag frågade Mia om hennes träning, Silvios träning och konstaterade samtidigt att Markattan blir perfekt som pacer på TEC. Behöver coolugn under vargtimmarna. Värsta mysiga tjejerna ute i skogen. Härligt!

Det var så underbart. Det var så länge sen jag drog ned tempot och njutsprang med sällskap. Regnet, mörkret och löven stängde ute allt annat och det vara så mysigt. Helt plötsligt var allt så enkelt- det kommer gå kalasbra den här veckan.

När vi var klara skrek benen efter mer. Luften är så fantastisk när det är regn i den. Jag kramade om de andra och rullade på. Kom på att jag ju skulle bjuda med dem hem- hade till och med städat undan lite. Haha! Annan gång!Men fick i mig nästan 13 kilometer. Jag tog tid- och fick tid. Nu känns allt så lugnt igen.

Det kom en TILL fantastisk inbjudan ikväll. Förutom den andra som jag bollat med och som jag nog bestämt mig om. Skickar ned allting till magen som får bestämma. Den har sagt sitt om både det ena och det andra.

Nu laddar vi för tisdag!

Ok Saras lampa vann!