Mörkerlöpning i Ursvik

Jag har aldrig svårt att blogga. Jag har tusen saker jag vill skriva om så det handlar mer om att sålla bort. Jag skriver ofta inte så som jag själv tycker är snyggt att skriva. Sådär budskapstänkande- ett budskap, ett ämne. Min hjärna funkar inte så, mitt liv ser inte ut så.

Så idag funderade jag precis som vanligt vad min tid inne på den här bloggen, min officiella dagbok och anslagstavla skulle dedikeras till?

Till min kärlek till Lidingöloppet? Thomas, Anna, Jessica alla de andra underbara människorna som gör helgen till något helt fantastiskt?

Eller skriva om hur Skrotmos sprang sitt första lopp idag? För att hon ville. Hur söt hon var i sina små flätor och den enorma tröjan hon själv valt? Hur hon, utan att jag sa ett pip ville springa fast jag sa att man kunde gå runt. Hur hon hade totalfokus på att få en MER när hon gick i mål. Hur hon stannade precis innan mållinjen och tryckte upp näsan i kameran på målfotograferna och sen ville titta på bilen som stod där.

Hur ont det gör i hjärtat att min hjälte får ”börja om från början” med sin träning- nästan. Hur det skär att han som slitit så för att komma i form får ha så ont igen.

Eller skriva om min nästa vecka? Som ger mig lite hjärtklappning. För när man skjuter allt annat åt sidan en vecka, så ramlar det tillbaks veckan efter. En stor internkontrollsgranskning på tre dagar på ett jätteroligt uppdrag men med en stor tidsåtgång. Mitt körkort går ut det är tusen andra såna där ”privatadministrativa” saker som bara går bort. När ska jag hinna dem?

Eller att jag förra veckan ju skrev att ”allt går så bra” och gick runt och var rädd att något skulle hända för så bra har jag inte fått ha det någon längre period på två år och PANG så hände det där ju och ingen lurar mig så jag tänker inte lämna bort Lillan för att hinna med de här privatadministrativa skitsakerna som tandläkare, optiker, körkortspyssel etc för livet har tydligt visat att det är skörare än vad man någonsin vågade tro.

Ska jag skriva om min träning? Eller min icketräning? FEM löppass på två veckor. Alla superkorta, nåja 15 km igår är väl ålrajt men det blir man inte ultralöpare av. Att jag äter lika mycket som jag brukar så har gått upp i helt naturligt energiöverskott och så på det den stress och återupplevnad av sånt som hänt förut i veckan på det. Japp. Inte så roligt. Ytligt? Japp men igen- inte så roligt.

Eller ska jag bara avsluta den här fantastiska veckan med att säga att jag fortsätter pussla. Ta tid till vänner. Ta tid till sömn. Bara göra det jobb jag måste som når upp till en tidsgräns där jag faktiskt hinner röra lite på mig och umgås med det bästa jag har. Planera in det som ger energi.

Jo för apropå det. Så frågade bästa Micka på Access Rehab igår hur jag kunde ha så mycket energi hela tiden. Jag vet varför- det är för att jag bara gör sånt jag ser mening i. Inget annat. Det ger mig energi. Jag umgås bara med människor som ger mig energi. Inga andra.

Ibland gör jag lite för mycket saker jag ser mening i och då kan det bli lite som det blir ibland, att jag vill kasta mig på tåget upp till Ottsjö eller Värmland. Som nu. Vad hände? Hur tänkte jag? Hur ska det gå den här veckan? En dag i taget. Det är då man ska träffa människor som ger energi. Och det är precis vad jag nu bokar in måndag och tisdag. In your face kvällsjobb när Lillan är hos pappa. Fast jag ”borde”.

Det är lite mutter och självömkan just nu för att jag inte är mitt bästa jag men fortfarande är jag sådär fånigt tacksam för livet jag har. Så jag tror det kommer vara såhär lite då och då. Det gör väl inget?

Nu sover vi.

”We are all treading in the gutter, but some of us are looking at the stars” Oscar Wilde m.a.p Grönsta Gärde idag

Jag hade tänkt skicka iväg ett käckt kort inlägg imorse med bilder från start, banan och lite pepp men se nehej det gavs det inte tid till!
Först var bilnyckeln på vift. Svetten bröt ut redan då. Sen ringde en stackars funktionär in sjuk. Fick styra om planen och briefa nästa guldtjej och ta mig till Grönsta först. Min nummerlapp glömde jag nästan innan jag spurtade iväg mot starten. Fastnade i den massa som var på väg mot senare starter men hann säga hej lite innan jag sladdade in i startfållan.
Bästa Jessica var speaker och jag såg många kollegor i samma startgrupp. Såna som var där för de hade tider från liknande lopp. Inte som jag.

Tänkte på vem jag sprang för och att jag skulle njuta.

Schwosch sa det när starten gick. Jag tänkte att jag hakar på här ett tag och ser vad som händer.
Jo men det gick fort. Så jag hängde inte med alls men det var ju så roligt så första tre gick väl på under 16 minuter och det är inte direkt marschfart för mig.
Så sen saktade jag ned, hejade på kollegor som sprang om mig. Njöt. Stannade på vätskestationerna. Tog det lugnt i backarna och dra på utför är ändå ingen ide för det är nog bara 50 % som fattar att de ska hålla till höger.

Hur man än tar det lugnt är det rätt jobbigt att springa på Lidingö. Man får aldrig ”vila”.
Solen sken och det var så fint och härligt.
En som inte tog det lugnt var min kollega som sprang runt på 56 minuter och kom 9a…

Väl i mål så hoppade jag över staketet och hann få min ischiasnerv lite lugnad av Björn på bästa Access Rehab.
Sen skulle jag ta mig till Grönsta men hade missat att de flesta av våra löpare startade 12.50. Kom dit strax efter men min kollega hade varit med vid starten så det var lugnt.
Sprang då längs spåret ned mot Kyrkviken där jag återfann min fina kompis H och vi hejade massor. När de flesta kollegorna passerat sprang jag tillbaka till Grönsta och kollade till tältet men tjejerna hade full koll så ställde mig att heja där med kollegor och S som jag känner från Twitter. Hon hade debuterat på 15 km. Grymt!
Vilken kämparanda det var här. Det är ju så tungt så tungt för vissa. Befogat!
Tillbaka i tältet var det fantastiskt att ta emot en efter en med olika upplevelser.
Otroligt härlig stämning med lera, mjökksyra och endorfiner i en salig röra.

Access Rehab var helt fantastiska. De masserade oavbrutet och alla var så tacksamma.
Sirpa från Running Sweden som var våra grannar i tältet bredvid var hos oss och hjälpte ta hand om alla yriga löpare som ramlade in allteftersom.

Vid klockan halv sju fick jag så äntligen köa mig ut genom stan och det tog över en timme att ta sig hem till min mamma där Tigerfisen fortfarande var vaken och hade åsikter om hur nattningen skulle gå till.
Jag sa att jag gärna hade somnat på en gång men då fick jag höra att ”man somnar inte geggig mamma”.

Så jag tar väl en dusch och laddar om för att åka till Lidingö igen imorgon då.

Tusen tack ALLA för idag. Alla jag hejat på och kramat om, jobbat med och GRATTIS till alla fina insatser! Underbart! Avslutar med lite bilder:

Ja men gud vad jag tjatar om det. Men det är faktiskt mitt i allt funktionärsarbete så att jag ska springa Lidingöloppet 15 km imorgon.

Det är alldeles för kort. Fy fasen vad syra det måste vara. Jag vet från Kungsholmen Runt att det gör ont att springa kort och då tog jag ändå inte i så det knakade.

Imorgon. Så springer jag för en annan person. Som skulle flygit förbi mig från startgrupp 2 och sprungit väldans snabbt. Ja ni gissar vem och jag tänker inte göra det här till något snyfttinlägg. När någon fått en ny lever så är en akut sjukhusvistelsen utan efterspel inget vi yvar över men det är ändå rutten pölsa att han inte får springa Lidingöloppet för andra året i rad.

Dessutom har jag inte tid att såsa runt för jag är faktiskt på jobbet och strax efter jag går i mål så startar nästan 200 kollegor på Koltorp igen så jag får rappa på om jag ska hinna få på mig torra kläder.

Så det är ett intressant läge imorgon. Det är fullt ös makalös med sånt som jag älskar och kollegor som inspirerar och glädjer.

MEN jag längtar till såna här dagar som jag hade förut under mina ensamma år ute på fjället. Ser att det är två veckor till som är fullbokade ch tänker att är det försent efter det att försvinna iväg till Ottsjö några dagar och landa i allt som händer, springa Blanktjärnsrundan och ut till Kyrkstenen fast det kanske är snö? Det är aldrig försent.

Nu har vi en fantastisk Lidingöloppshelg! Lycka till om du springer! Ta med stövlar! Vi ses i leran!

Tack för alla grattis! Det är nästan lite läskigt att ”outa” det för det är ingen struktur på det än men det ska det bli!

Nu laddar jag för Lidingöloppshelgen. Med tanke på de frågor jag får lite här och varifrån tror jag att inte så många vet exakt vad det är jag ska göra!

Jo! PwC är alltså huvudsponsorer och har en intern friskvårdssatsning sen 1,5 år tillbaks. Vi på huvudkontoret tränar tillsammans 2 gånger i veckan och till Lidingöloppshelgen kommer anställda från hela landet och springer eller stavgår något av loppen.

Totalt räknar jag med att vi är någonstans mellan 550-600 stycken. Ni kommer se oss!

Jag har hand om vårt stora tält på Grönsta och våra funktionärer. Vi har även ett tält på Koltorp inför starterna på 15 och 30 och vi finns på mässan.

Idag åker jag ut till Lidingö för att rodda i vårt tält inför helgen. Hälsa och krama på en massa folk från Enervit, Running Sweden, Lidingöloppet osv. Tältet ska göras fint inför anstormningen av våra löpare. Självklart är alla välkomna att komma och hälsa på hos oss! Vi har en quiz som jag tycker du ska göra- du kan vinna personlig löpcoaching med Running Sweden!

Sen tar jag skruttbilen tillbaks till vårt kontor där vi ikväll har en pasta och peppmiddag med cirka 90 av våra löpare. Ska berätta lite mer om vad som händer i helgen och äta massa mat!

Imorgon jobbar jag i vårt tält på Grönsta och kommer även vara vid starterna på Koltorp! Jag ska själv springa 15 km mitt i alltihop.

Söndag är det mer familjefokus, barn kan rita teckningar- ja vuxna också förstås, kasta i vårt bollplank och fika.

En tuff rolig härlig helg och det enda jag kommer sakna är min hjälte som ju inte kan vara med nu. Jag ska åka till honom NU så kommer det rapport från Lidingö sen!

Tack för alla fina hälsningar. Herreminje alltså. Allt har gått väldigt bra ändå trots allt men min Hjälte missar för andra året i rad Lidingöloppet av anledningar som får andras formsvackor och muskelbristningar att framstå som riktiga petitesser.

Så ut till Bosön kom jag då för att vara med på Folk i Rörelse som är ett hälsosymposium i anslutning till Lidingöloppet där olika företrädare från samhället diskuterar hur hälsa och friskvård fungerar, jobbas med, utvecklas och så vidare i Sverige. Svårt att beskriva i en mening- lättare att berätta vilka som var där!

Jag och min kollega hann förbereda oss lite. Vi har jobbat ihop med vår friskvårdssatsning i 1,5 år nu och på grund av massa saker som hänt så har vi tycker jag blivit goda vänner. Så idag var jag i mitt oroliga röriga tillstånd otroligt tacksam att det var just honom jag skulle umgås med.

Först inledde Paul Lindkvist från Lidingö, Susanne Erlandsson från Riksidrottsförbundet och Staffan Movin från Lidingöloppet. Karin Henriksson Larsén berättade om GIH’s intressanta arbete med forskning och studier om friskvård och hälsa.

Lars Hagberg från Örebro Läns Landsting berätade om sina studier av vikten av fysisk aktivitet ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Intressant med hur diskussionen ofta förs om ” hur mycket sparar vi om folk är friska”. Det kostar att folk är sjuka!

Sen kom dagens skrattsalvor och tappade hakor när Peter Rejler känd från den här utmaningen i att slå alla andra börsVDar i vilken sport som helst. Samtidigt har han ett enormt driv i att hålla alla sina anställda friska. Det utmanas i sporter och det orienteras på kick-offen. Han stängde av hissarna på kontoret så alla fick gå i trappor och det var hög humor i salen men väckte mångas frågor om utanförskap, handikapp etc. Hur hanterar man det? Måste alla med? Peter pratade om att ”alla anställda ska klara att ta sig igenom Vasaloppet”. Är det ett bra mål? Intressanta frågor och diskussioner.

Michael Thorén presenterade Arbetsplatsklassikern som är ett sätt att få folk att röra sig på enkla sätt. Snygg platform tyckte jag.

Sen kom Henrietta Huzell som forskar på Karlstad Universitet och pratade om den potentiella baksidan av hälsoarbete på arbetsplatser. Att det kan skapa ett utanförskap. Att det kan skapa en homogenisering. Och vad har arbetsgivaren egentligen med hur mycket jag tränar att göra? Om jag tränar? De hade även undersökt hur vissa företag såg på ”snygga medarbetare” och hur en ”idealisk” medarbetare skulle se ut. Jag satt och växelvis skrattade och tappade hakan. Det var så läskigt ytligt stereotypt på vissa ställen och helt solkart var det aaaallra värst i Stockholm. Här anställer vi på utseende.

Sen debatterade Henrietta och Peter från Rejlers. Det var roligt och intressant men precis innan vi skulle prata så jag var nog inte helt uppmärksam här. Men helt klart är det ett hett ämne med integritet och hur mycker arbetsgivaren har att göra med de anställdas hälsa. Superintressant för min framtid!

Sen var det vår tur. Jag passade på att i min presentation av mitt sportande säga att ”hade jag varit börsVD hade jag utmanat Peter Rejler på ultralöpning”. Responsen var ”jag är på” och med applåder från åhörarna så anser iallafall jag att herr Rejler ska infinna sig på startlinjen till TEC 2013. 16 mil. Karln har precis genomfört ÖtillÖ så torde vara i rätt bra form. Han nickade bestämt så jag ser det som att we are on!

Vår presentation gick jättebra tyckte jag. Vi presenterade resultatet av andra året på ”Hälsobarometern” som vi gör ihop med Demoskop och Riksidrottsförbundet. 400 vd’ar och chefer runtom Sverige intervjuas för sin syn på sina friskvårdssatsningar. Resultatet är gediget och kommer ligga på vår hemsida pwc.se snart. V gjorde ett sammandrag av intresssanta punkter då inga större resultat stod ut kontra föregående år. Resultaten är väldigt intressanta. Satsningarna på friskvård ökar och det börjar nästan bli en hygienfaktor att man satsar. Intressant att se framgent vad som händer.

Sen presenterade vi vår älskade PwC Lidingö Challenge satsning. Att vi är ca 600 som springer något av Lidingöloppen i helgen. Att vi har en bas på flera hundra på huvudkontoret som springer eller stavgår tillsammans två gånger i veckan. Att vi är med på Lidingöloppet on Tour. Våra inspirationsevent. Hur vi satsar framåt.

Sen berättade Filippa Reinfelt om ”Ett hälsosammare Sverige” som är en arbetsgrupssatsning inom Moderaterna och det var intressanta detaljer och funderingar- ”när blir det otrendigt att röra på sig?” avseende barn. Hur får vi bättre hälsa ur ett samhällsperspektiv? Jag gillar Filippa efter detta framträdande. Det var grymt men det blir intressant att se vad som blir verklighet och vilken förändring i samhället som kommer till av de identifierade problemen.

Det var en riktigt intressant eftermiddag på Bosön. Jag fick sms från Hjälten med rapporter att saker och ting var bättre än vi trott och kunde slappna av lite. För mig var det här viktigt för att knyta kontakter för mitt. nya. drömjobb!. Va?

Jo för det som jag är så otroligt överlycklig över och som jag väntat med att berätta och som liksom överskuggas lite av vad som hänt men- alltså jag har fått mitt drömjobb. Jag ska bli ”hälsominister” på PwC som Thabo Motsieloa uttryckte det.

Från och med någongång senare i höst ska jag börja heltid med medarbetarhälsa och friskvårdsfrågor på Sveriges största och bästa revisionsbyrå med cirka 1300 anställda på huvudkontoret och 3800 i hela landet på 130 kontor. Kan ni fatta? Kan ni fatta att det hänt en del och den här bollen jag pratat om att jag satt i rullning nu rullar jäkligt snyggt. Hur ska jag jobba? Vad ska jag göra? Ja ni. Jag har tusen drömmar och planer och jobbar mot en ledning som är på tårna också.

Nu har jag ett helt enormt jobb att få struktur på detta. Att göra- det har jag. Vad min titel blir vet jag inte men sånt där är jag ju inte så brydd med. Jag vill mest jobba med det jag brinner för. Hälsa. Friskvård. Glada medarbetare som har den balans och den harmoni som jag trots allt har.

Så. Nu vet ni vad det är jag mumlat om! :). Men! Jag är revisor, jag älskar det och har fantastiskt roliga uppdrag kvar i höst.

Nu! Laddar jag för tre dagar Lidingöloppet. Förbereder att peppa ca 90 kollegor på pastamiddag imorgon. Ta hand om 600 löpare och alla andra som vill komma och säga hej hos oss på Grönsta. Jag har världens bästa kollegor och funktionärer så det här kommer bli finemang!

Ville ni ha lite inspiration? Med avstamp i det som hände idag, att livet är kort, skört, och till för att levas inte genomföras ger jag er detta.

Sov gott!

Så trött kan man se ut fast man är så glad!