Lateral intrameniskial lesion med ganglion

Måndag: Lång jobbdag och natten spenderades i finaste sviten på ett hotell i Gränna. Hann inte bubbla i badkaret med tog en snabbdusch åtminstone…

Tisdag: I säng sist och först upp…Tog en löptur i mysiga Gränna innan bilresan hem till Stockholm.

Onsdag: Morgonsimning, fika på Lisas och svaller med övriga stammisar. Tog en semla istället för vanlgia mackan…Lyx!

Torsdag: En dag i träningens tecken och fullspäckat schema. När jag kom in på gymmet utbrister killen i kassan: Och här ar vi en handbollstjej! Jag fattade ingenting. Är han blind eller? Ser jag ut som någon med bollkänsla?

Fredag och fredagsmys: Jag har blivit uppgraderad från -20 graders kyla på bakongen och får numer tillåtelse att köra trainer i skrubben. Där finns många sportprylar, det finns knappt luftkonditionering och lite då och då börjar det lukta rök från grannen som bolmar friskt. Svettigt värre alltså, vilket svettdropparna på axeln avslöjar. Göttigt!

Sportlördag förmiddag: Fart på schemat. Först löpning och sedan simning. Lelle, Nisse och Magnus stod för bästa sällskapet.

Lellemannen har gjort ett par asfina paddlar till mig som matchar min baddräkt. Fick i försenad julklapp. Är så glad för dem och de är  ju hur läckra som helst och sjukt sköna. Hur lång tid ska det ta innan Lelle kan skaffa sig en heltids-sysselsättning som paddeltillverkare?

En puss till mina fina paddlar!

Övrigt: Har inlett ett samarbete med SN-Scandinavian nutrition som ska se till att jag får i mig bra proteiner, kolhydrater, omega-3 och vitaminer mellan passen. ibland kan det vara svårt att hinna med att få i sig rätt när man är som jag, tidsoptimist med ett späckat schema. Nu måste jag utöka skafferiet, det är inga småburkar de här inte.

Ligger och tar igen mig på min protorsdag efter ett morgonsimpass, fika, en MR av knät och lite shopping. Utmärkt start på min lediga torsdag! Snart ska jag bege mig ut i skogen för lite distanslöpning och sedan vidare till gymmet. Men först, lite bloggning…

Kom att tänka på ett youtubeklipp som min mamma lade ut på Facebook häromdagen. Min mamma är väldigt engagerad i hundsporter såsom agility och lydnad. Mamma är lika biten av agility som jag är av triathlon. All ledig tid går ut på att träna hundarna, åka på tävlingar, prata med träningskompisar och läsa hundböcker. Precis som jag alltså, fast en annan sport.

Vi har pratat om det här, jag och mamma, att nörderiet är lika i våra sporter, det är bara föremålen som ändras. Har ju varit lika besatt av hästar en gång i tiden ( får lite återfall då och då). Om man inte älskar sin sport och är villig att lägga ner tid och energi på den, varenda dag, ja då kommer man inga resultat.

Grunden i idrottandet, vad det än må vara måste vara kärleken till just sporten. Inget annat. Gå ned i vikt, bli snygg eller dylikt kommer aldrig ta dig till framgång.

Klippet kan ni se här och det är så talande för alla som satsar på sina sporter (man får liksom tänka bort det nördiga och försöka se sig själv. Jag började böla efter två sekunder men jag älskar ju hundar).

Key to success: if you don’t love it you’re gonna fail!

Och så får ni lite härlig triathloninspiration:

http://m.youtube.com/watch?v=ds8uy1JD4J4

Har nått fram till en välförtjänt vilovecka med lite mindre träning. Tyvärr medför det i mitt fall mer jobb. Någon gång måste man ju ta tag i det man hela tiden skjuter upp. Kan nästan inte bli tråkigare.

Jag gillar mer fördelningen massor av träning och mindre jobb;). Kroppen behöver dock lite återhämtning då och då. Mitt träningsupplägg består av två hårda veckor och en ”vilovecka”. Just nu innehåller viloveckan en hel vilodag men den kommer att tas bort framåt våren och då kommer jag att klara mig med ett lättare löppass för återhämtning. Men just nu är det rätt skönt med en ledig dag där man, förhoppningsvis, hinner göra lite vettiga saker som annars prioriteras bort.

Inledde veckan med en mastodontarbetsdag på 13 timmar där jag hann med två möten i Jönköping respektive Visingsö, att vara med på TV (Jönköpingsnytt 21/1 kl 19:15), äta korv på Statoil till middag (kl 22.30) och sova i Viktoria sviten på ett mysigt hotell i Gränna. Fullständigt kraschade i säng kl 23. Fina kontraster.

Tog mig upp tidigare än kollegorna och passade på att springa lite i Gränna. Det var kallt, mörkt, gick långsammare än tänkt och jag hade glömt mina reflexer så jag var inte så kaxig utefter vägarna. Kompenserade det misslyckade löppasset med att äta extra mycket frukostbuffé.

I veckan som kommer ska jag få en MR av mitt högra knä som bråkat med mig i snart nio år. Ska bli spännande att se vad det kan vara. Har nämligen på senare år fått en pålagring i form av en gigantisk knöl bredvid knäskålen. Mycket mystiskt. Nu blir det utrett, en gång för alla. Sedan ska jag börja kämpa med att få lite mer muskler och stabilitet i höger ben/höft/rumpa. Andreas på Access Rehab kommer att övervaka arbetet och hjälpa mig ta fram ett bra program.

Fick en fin tretimmars MTB-tur i söndags. Helt underbart när man kom ut i skogen och inga folk kunde ses så långt ögat kunde nå. Vägen ut och hem från skogen såg jag dock ganska många. På mycket nära håll. Skidor, hundar, pulkor, kompisgäng, familjer etc etc i en härlig blandning längs gång/cykelbanorna som nu istället gjorts om till gång/skidbanor. fast utan skidspår. Fast med skidåkare. Här kommer lite bilder från den turen.

Bylsade på mig rejält med sockor som överdrag igen. Såg inte riktigt klok ut.

Fina vägar. Ensamma vägar.

Ett träd med snö.

Självklart måste man ta bild på sig när man tränar…strax härefter skrämde jag livet ur en häst och ryttare. Bra jobbat Emma.

Dansade runt i mitt sexigaste cykelraffset när jag kom hem. Visst ser det ut som jag har en magruta????????!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Har fått rekommendation från flera håll att börja käka D-vitamin. Har ju varit en hel del sjuk under tidiga vintern och blev tipsad om att det kunde vara D-vitaminbrist. Detta för att antalet soltimmar stadigt minskar under vintern och D-vitamin ju bildas i huden av solens strålar (OBS, man får cancer av solarium, ej alternativ).

Går man till jobbet när det är mörk och går hem när det är mörkt så får man inte mycket sol på sig. Andelen exponerad hud när man för en gång skull tar sig ut mitt på dagen är ju också minimal. På sin höjd sticker näsan fram under alla kläder man bylsar på sig. Så jag tyckte det verkade som en god ide.

Är ju egentligen inget fan av piller och grejer utan tycker att man borde få i sig det mesta genom maten. D-vitaminer finns ju i bla fet fisk och mjölk (jag dricker alltid fetmjölk men det som inte är standardmjölk berikas tillomed med D nuförtiden) och det äter jag ju. Men har nu insett att det ju faktiskt kan vara svårt att få i sig av allt hela tiden. Så ok. Köpte väl ett tillskott då. På hälsokostaffären var all D-vitamin slut i den starkaste formen. Folk var som tokiga efter kapslarna, berättade kassörskan. Fick ta de kapslarna med ”bara” 1000 % av daglig dos. Utmärkt.

Tog en kapsel. Läste på förpackningen. Mmmmmm…..”…utvinns ur fett från fårull”. Smaskens.

Vaknade i fredags. Carl hade läst på SvD att D-vitamin kunde vara skadligt! Att vissa naturläkemdelsmärken innehöll mer än vad som stod på förpackningen och att de höga doserna kunde ge ökad halt av kalcium i blodet vilket leder till negativ belastning på njurar och andra organ. Den övre gränsen var just samma halt D-vitamin som var i mina kapslar och eftersom det nu visat sig att halten ibland kan vara högre än vad som angetts blir jag nu väldigt skeptisk.

Låter inte asnajs. Ska hålla mig till rekommenderade dosen 7,5-10microgram D-vitamin/dag och vara lite mer skeptiskt innan jag köper fler skumma kapslar.

Har ju även käkat järntabletter i omgångar (stulit en årsförbrukning av mormors , vilket ger en konstig mage och svart bajs. Ovärt.

Nej. Jag håller mitt nyårslöfte ganska bra hittills. Jag äter hälften av tallriken grönsaker och försöker få i mig bra mat varje dag. Mkt fisk, fet mjölk, riktigt smör och mycket grönt. Borde räcka tycker jag. Fimpar pillren.

Tycker för övrigt att vi lever ett bedrövligt liv här i Sverige. Jobbar på dagarnas alla ljusa timmar, ligger sömnlösa om nätterna för att jobbet stressar och glömmer har inte tid att vara snäll åt alla medmänniskor. Tappar humöret på tunnelbanan. Får psykbryt på grannen. Åsidosätter det man värderar högst. Varför jobbar vi så mycket? Varför är det ”fel” att satsa på det vi egentligen brinner för? Jag vil bli bonde alternativt skogsbrukare. Inte för mkt djur och skog. Bara så jag klarar mig och så jag hinner träna så mkt som jag önskar. Och sova. Och äta.

Simmade med HA i morse. Både älskar och hatar morgonträningar men idag var det riktigt kul. Och riktigt slitsamt. Det glada gänget gjorde som vanligt ändå det värt det och Micke Rosén på kanten gör en oerhörd insats som alltid peppar och bryr sig om. Nu håller mina armar på att ramla av.

Hej!

Och då menar jag inte PRO-pensionärernas riksorganisation, utan min lediga dag i veckan som skall tillägnas triathlon.

Började dagen ganska sent. 8:30 istället för det vanlig 5:45 och det var välbehövlig efter onsdagens sömnlösa natt. 10,5 timme sömn fick jag ihop-proffsigt!

Tog det lite chill och försökte få i mig vätska efter det minst sagt svettiga spinningpasset jag höll i för sctmedlemmar, kvällen innan.

Sedan var det bara att kicka igång! Pass nummer ett blev 19 km löpning i Nackareservatet på hyfsat framkomliga vägar. Som jag skrev igår fick jag glömma fart och fläkt och satsa på att få ihop mina minuter istället. Det var riktigt härligt….tills jag började träffa folk. Usch vad jobbigt det är att behöva hoppa ner i djupsnön varenda gång det kommer hundägare eller barnvagnskörare i möte. Speciellt om de har päls på sig (bojkotta!) och har öst över sig en flaska parfym! Varenda väg i Stockholms län skulle behöva breddas med ett par meter om ni frågar mig. Får fullständigt spatt på mötande folk som går fyra i bredd och vägrar akta sig.

Nog om det.

Efter löpturen tog jag mig en tur till Andreas på Access Rehab. Jag har nämligen återkommande ont varierat mellan höger knä, fot o höft och skulle nu kolla upp vad det kan vara. Svaga punkten är höger höft. Vet inte om det var mitt långpass innan eller om Andreas var extra sträng mot mig idag men efter lite utvärderande, kontroll av stabilitet, styrka och rörelsemönster kom vi fram till följande: Jag är en 1:a på höger höft och 2:a på vänster (skala 1-5 där 5 är mkt bra). Dåligt som fan med andra ord. Blev lite knäckt men det var ju bra att vi så lätt hittade problemet. Undra på att att jag får ont då och då. Nu ska vi gå till botten med problemet och jag ska bli stark, överallt. Kommer få experthjälp av Andreas och alla proffsiga resurser på Access Rehab och jag är jätteglad för det! Man är inte snabbare än sin svagaste länk! Och ALLA triathleter behöver jobba med styrka och rörlighet. Finns inte många praktexemplar av triathleter med styrka i alla små stabiliserande muskler OCH rörlighet. Ser fram emot samarbetet och det ska bli spännande att se hur det kan göra mig bättre på banan. Sedan knäckte Andreas mig lite ytterligare. Fast mer som en naprapat brukar.

Sedan drog jag o simmade.

Och tvättade alla träningskläder som inte blivit tvättade på länge.

Och handlade alla grönsaker och frukt som jag borde äta.

Och lagade mat.

Puh! Nu sitter jag i soffan och väntar på att maten ska ge mig kraft att köra det sista passet. Ett styrkepass. Skulle behöva göra det här på heltid. Det är ju så förbannat roligt men tidskrävande!!!

Har så sjukt mkt att berätta…men det får bli en annan gång!