Ledig på riktigt #Måndagspeppen


Måndag- ny vecka och många av oss har varit lediga. Eller inte varit på jobbet men kanske utfört andra saker men med en ”jobbansats”. Måsten och uppgifter som man vill bocka av. Man kanske därtill tänker på jobbet, eller tänker på saker som ska göras på ett sätt som man tänker på arbetsuppgifter.

Då blir man inte riktigt ledig. Och då blir man inte återhämtad. Och är man inte bra på att vara ledig blir man tids nog inte bra på att jobba heller.

För att jobba riktigt bra, måste man vara en jävel på att vara ledig. Man måste vara grym på att varva ned och göra saker drivna av andra mekanismer än pliktkänsla. Jobb är jobb för att ledig finns. Det ena är på grund av det andra.

Spontanitet, kreativitet, lust, lättja, slöhet. Det måste inte vara massvis. Men det måste också få sin plats.

Jag är ganska dålig på att vara ledig. Jag vill gärna lära mig något och göra bra vad det än är jag gör. Men har kommit så långt att på helgen stänga av prestation, mina ”jobbsinnen” och bara göra det jag har lust för. Det kan ta ett tag innan man kommer på vad det är.

Vill du vara bra på att jobba, springa, lära in, prestera- så ska du lägga krut på att bli bra på att vara ledig!

Julinumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Extra tidning, Smart Mat, 31 somriga recept
  • Alla fixar milen
  • 10 grymma sportbehåar i stor test
  • Tänk dig snabb
  • Luta rätt, kuta lätt
  • Soma Move, Rörlig & stark nu
  • Träna som en sprinter

 

Prenumerera


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

#livspussletdeluxe


Jag brukar använda hashtagen #livspussletdeluxe på Instagram (där jag har en musikadventskalender förresten!).

Jag gillar inte ordet livspusslet för det brukar inte dyka upp i folks vokabulär förrän det är problem. Problem att få ihop det. Alla har 24 timmar och alla vill göra mer än de hinner med. Det är värdelöst att lägga energi på utångsläget ”jag hinner inte”. Värdelöst att leva ett liv där man inte hinner. Mycket värt att välja med hjärtat det man vill hinna och verkligen vara där i sitt hela jag i det man hinner.

Livspussletdeluxe är att ha prioriteringarna rätt och ha nöjet att få vara kreativ för att få till träningen utan att det blir stressigt eller ångestladdat. När den ger mer än den tar.

Jag har det riktigt deluxe för jag har prioriterat ”i sten” vad som kommer först, jag har en partner som vet att min träning – eller att få motionera själv ibland- gör mig harmonisk och att vi stödjer varandras träningssatsning. Deluxe för att jag har ett driv och energinivåer så jag kan ställa om till träningsmode fort som attan om tillfälle ges.

Det kommer (nästan) aldrig dyka upp tid för träning. Den får man brotta in. Det kan man göra med en glad tacksam ansats eller så kan man stressa över det man inte hinner träna.

Man kan sätta upp regler för att det måste vara si och så och vara med en viss utrustning eller så bara #gört man det bästa av det man har där man är. Så jobbar jag och det går faktiskt alldeles fantastiskt bra.

Den här veckan har det blivit ganska mycket bra pass trots att jag jobbat hårt och känner ändå att jag varit mycket med barnen. Har inte ”gått iväg” för att träna utan tränat på väg till och från.

I måndags körde jag styrka på jobbet. Mest fokus på mina rehabövningar för rygg och rumpa. Sen joggade jag hem.

Tisdag morgon jogg tillbaka till jobbet. Försöker låta de passen vara väldigt lågkolhydrat utan att stöka till det på något sätt.

Tisdag kväll var Andreas Byfeldt- aka Byffe hos oss och körde Crossfit. Mina ben var sega som attan men i övrigt kändes kroppen fantastisk.

Onsdag joggade jag in och hem. Torsdag kände jag en aning av den där känslan man brukar få innan en förkylning. Många är snuviga och förkylda runt mig så var inte förvånad även om jag inte brukar bli sjuk och jag vilade bara den dagen och så klarade jag mig.

Under helgen visste jag att det skulle bli svårt att komma iväg- ville verkligen inte vara borta från familjen någon längre stund det så fredagen pusslade jag ihop ett långpass fördelat på fyra vändor: 7 km till jobbet, 8 km till stora tjejens skola för luciafirande, sen 10 kilometer tillbaka in till stan via ett becksvart Hagaparken och sen 7 kilometer mysjogg med tjejerna som jag traditionsenligt kör lusseknytis med. Det kändes väldigt skonsamt och snällt.

Lördagen blev vila. Verkligen vila.

Idag hade jag tänkt springa backintervaller. Inget man brukar lägga före frukost men det var då tiden bjöds och det var inga som helst problem. Två koppar kaffe, en frukt, några kapslar BCAA (gissningsvis mer för det mentala) och så iväg. Backintervaller är bra på det viset att man inte behöver tänka så mycket om man väl bestämt hur många man ska göra. 10 ggr 300 meter. Upp o ner.

På eftermiddagen hade jag tänkt SOMA och det passade sig bäst när stora tjejen hade en grannkompis över. Tänkte jag. Men de inklusive lillfisen ville helst vara på mattan med mig så jag fick tona ned det lite och ta bort lite yviga rörelser så jag inte välte omkull någon men fick till en skön flow ändå och kroppen känns riktigt bra inför nästa vecka.

Så. Två styrkepass. Flera rörlighetspass. Två lite intensivare pass och massor av transportlöp. Har inte räknat kilometer men landar runt 65-70 km.

Det känns bra. Nästa vecka pusslar jag på. Deluxeversion. Ha en fin vecka!

Foto: Katarina Jansson

Med örat mot hjärtat #hälsa


Det är så många som skriver klokt om hälsa. Senast skrev bloggkollegan Sirpa om att ”Lyssna på kroppen” på Prehabbloggen här. Det pratas det ofta om men jag undrar ibland om alla vet hur man gör?

I sidobannern här rullar gissningsvis reklam för smarta klockor (jo jag har en själv som jag använder ibland). Det finns appar som mäter din sömn (men de gör det inte så bra bara så du vet och många mår bäst av att inte ha telefon i sovrummet).

Det finns massor av kommersiella hjälpmedel för att stötta en process där vi kopplar bort vårt bästa och mest tydliga signalsystem och istället får feedback utifrån på hur vi mår och ibland hur vi ska agera. Jag tänker på träningsklockor som utifrån hur vi tränat och hur pulsen betett sig talar om hur länge vi ska vila. Den klockan kan inte läsa dina tankar och mäter inte dina stressnivåer mellan passen. Den vet helt enkelt ingenting om dig förutom några parametrar, som förvisso är bra att kika på men aldrig slår att vara in tune med din kropp och sinne.

Det finns massor av pengar i att göra folk beroende av att få input utifrån på hur det står till. De är alltifrån livsnödvändiga ned till bara intressanta för den som vill veta. Som att veta om att man har diabetes- jätteviktigt. Till att veta sin fatmax- högst oviktigt men ganska intressant.

Det är nog många som mer eller mindre tappat kontakten med sin egen hälsas och lyckas behov.

Som förhåller sig till krav som man lägger på sig utifrån vad andra gör, gjort och tycker.

För den som konstant speglar sig själv, sin träning, sina förehavanden med hur andra eller annat ter sig. Som tänker och försöker agera utifrån ”jag borde” ”jag kan inte det där”. ”Jag måste dit”.

För den som bestämt att saker ska vara på ett visst sätt och ständigt lever med en så kallad ”diskrepansmonitor” där vi aldrig känner att vi är där vi ska vara.

För den personen kan det vara svårt att veta hur man lyssnar på kroppen och även om man gör det så vet man inte riktigt vad det är för signaler som ska komma. Vad de betyder. Hur bra man faktiskt kan må när man får till sin egna unika feedbackloop och utmanar sig i balans med återhämtning.


1 Börja med att fundera på hur du mår när du vaknar? Är du lite sömnig för det är mörkt? Men vaknar till sen och är pigg under dagen? Eller är du konstakt seg och trött?

2 Ser du fram emot de flesta av dina dagar? Känns det roligt? Inspirerande? Utmanande men inte ångestframkallande?

3 Är det kul att träna? Ger dig mer energi? Klarar du av att träna eller behöver du fokusera på dagsljus och vardagsmotion ett tag för att det är mycket annat? Blir träningen ett ångestmoment när det ska stuvas in och det är svårt att känna sig återhämtad? Är det dina träningsmål som du från hjärtat tycker är viktiga? Eller är det någon annans- flera andras på varandra kanske?

4 Är maten du äter god? Mår du bra efteråt? Eller är mat krångligt utifrån vad andra verkar äta och vad du läser? Äter du det du innerst inne tror är bra för dig?

5 Tar du dig tid för dina relationer? För öga-mot-öga samtal? Eller umgås du med din smartphone bredvid andra människor? Träffar du de som får dig att skratta och ser dig för den du är? Får de komma före annat för du vet att det är de som kommer finnas där om något händer?

Ibland får man ta de här frågorna i hampan och ge dem lite tid. Ta en ”naken promenad” utan hörlurar, fokus på fart och tid och bara känna efter vad för tankar och önskemål som kommer fram. Sätta sig ned och känna efter hur det känns i kroppen. I magen. I hjärtat.

Ta tillbaka din vilja, din strävan, dina prioriteringar, dina önskemål och din hälsas behov till dig. Bara dig.

Ihärdighet


Jag älskar Nobelfesten. Eller hela grejen med Nobel. Visst det är fint att tittta på alla fina klänningar och i år var ju musiken helt fantastiskt. Anthem..gåshud!

Men det jag gillar mest är att det är en hyllning till ihärdighet. Ganska oglamorös sådan. Inte ”oj vad jag är plikttrogen mitt träningsprogram”. Utan ihärdighet till forskning och litteratur som förändrar minniskors liv. Inte ihärdighet att klara av att springa 16 mil vilket möjligtvis inspirerar någon men verkligen inte tar världen framåt.

Många år av slit och jobb och klurande eller skrivande. Inget som går bra att instagramma eller lägga en käck hashtag till. Något du tror väldigt starkt på men du inte får bekräftelse för dag ut och dag in. Ihärdighet. Envishet. Otroligt med driv mot något ofta obestämt. Inga genvägar.  Inget fusk.

Och så en dag få det finaste priset av dem alla. Få stå där i rampljuset efter alla år av slit. För något man verkligen verkligen slitit med. Ihärdigt.

Det tycker jag är det häftigaste. Och mest inspirerande.

Jag tror vi behöver mer ihärdighet i våra liv. Mer projekt och intressen som är långsiktiga och som man inte söker bekräftelse för hela tiden medan det pågår. Saker som vi gör för oss själva men kanske än mer något som vi gör för ett större sammanhang, ihärdigt.

Ihärdighet.

Hållbar julklappsutmaning


Det är fint att ge. Det är många som skippar julklappar men det är många som faktiskt vill ge också. Och man kan ju passa på att ge något som faktiskt personen önskar sig, eller behöver.

Men det tvångsmässiga krystade givandet ”bara för att” det känns lite ute.

Det får mig att må dåligt.

Sen har vi det nationalekonomiska debaklet med att julhandeln liksom får vårt marknadssamhälle att snurra. Det sätter massor av ungdomar i extrajobb och det får flera företag att öka lönsamheten. Handlar vi ingenting så går det dåligt för företag som får dra ned, säga upp och vem vill bidra till arbetslöshet liksom?

Grov förenkling. Man kan argumentera att vi inte behöver handla så mycket och inte då tjäna så mycket så fler kan jobba mindre och varför tjänar sjuksköterskor och lärare så lite?  Och det tänker jag inte skriva om idag utan säg att vi tänker att vi köper lite julklappar men vi lägger pengarna på hållbarhet?


Hur skulle vi kunna handla och ändå göra gott? Här är fem tips!

1) Köp en tjänst!

En massage. En guidad tur. Ett besök på ett museum. En hållbar tjänst. En upplevelse.

2) Köp något som är återvunnet!

Det finns flera produkter och kläder som är skapta av återvunnet material. Här: http://www.medvetna.se/atervunnet/ och här: http://www.rethinkdesign.se/shop/ och Remake på Stadsmissionen: http://www.stadsmissionen.se/Secondhand/Remake/

3) Köp begagnat!

Blocket, Tradera, loppisen i området. En oläst bok är en ny bok som det heter.

4) Köp något som håller minst 10 år!

Testa den utmaningen på familjen!

5) Ge till de som behöver det bättre!

Det enklaste är ju att ge till en välgörenhetsorganisation i någons namn. Det är fint!