Ihärdighet

make profit or have a  purpose?

Den här TEDtalk’n är väldigt bra!

Det är fint att ge. Det är många som skippar julklappar men det är många som faktiskt vill ge också. Och man kan ju passa på att ge något som faktiskt personen önskar sig, eller behöver.

Men det tvångsmässiga krystade givandet ”bara för att” det känns lite ute.

Det får mig att må dåligt.

Sen har vi det nationalekonomiska debaklet med att julhandeln liksom får vårt marknadssamhälle att snurra. Det sätter massor av ungdomar i extrajobb och det får flera företag att öka lönsamheten. Handlar vi ingenting så går det dåligt för företag som får dra ned, säga upp och vem vill bidra till arbetslöshet liksom?

Grov förenkling. Man kan argumentera att vi inte behöver handla så mycket och inte då tjäna så mycket så fler kan jobba mindre och varför tjänar sjuksköterskor och lärare så lite?  Och det tänker jag inte skriva om idag utan säg att vi tänker att vi köper lite julklappar men vi lägger pengarna på hållbarhet?

Hur skulle vi kunna handla och ändå göra gott? Här är fem tips!

1) Köp en tjänst!

En massage. En guidad tur. Ett besök på ett museum. En hållbar tjänst. En upplevelse.

2) Köp något som är återvunnet!

Det finns flera produkter och kläder som är skapta av återvunnet material. Här: http://www.medvetna.se/atervunnet/ och här: http://www.rethinkdesign.se/shop/ och Remake på Stadsmissionen: http://www.stadsmissionen.se/Secondhand/Remake/

3) Köp begagnat!

Blocket, Tradera, loppisen i området. En oläst bok är en ny bok som det heter.

4) Köp något som håller minst 10 år!

Testa den utmaningen på familjen!

5) Ge till de som behöver det bättre!

Det enklaste är ju att ge till en välgörenhetsorganisation i någons namn. Det är fint!

Det är fantastiskt att ha Johan R som bloggkamrat. Idag skrev han ett jättebra inlägg om stress. Om att det är hur du bemöter situationer, hur du tar det, som gör stor påverkan.

 Jag tänker inte dra en lång fysiologisk utredning om stressens påverkan i kroppen (det kan jag föreläsa om om intresse finns). Men du har säkert hört att stress är bra, vi behöver stress osv. Men det ska vara korta tunna skivor!

Det är just att leva under någon form av hot eller konstant utmaning som är utöver vad kroppen och sinnet uppfattar som ”normalt” som blir negativ stress.

Stressorer way back in time  var ganska konkreta. Nu är ofta de stressorer, som är det som vi unikt uppfattar som stress för oss, komplexa. De är svåra att sätta fingret på vad, det är svårt att säga exakt när de uppstod och det är svårt att säga när de är oskadliggjorda. Därför svårt för kroppen att stänga av hela stressmaskineriet. Så det ligger ofta ”på” och det sliter på hälsan.

Och så lägger du träning på det. Och träning är stress. Träning är jättebra när du får återhämtning men- stress likväl när det pågår. Systemet är redan belastat och mår bra av rörelse för att ”spola ur” stressens effekt och fylla på den hink av stresstålighet som du har.

Men träning tar av samma hink du redan börjat tömma. Det är just så: Du har inte ett förråd av stresstålighet avsett för träning och ett för resten av livet. All stress håvar ur samma hink.

I den bransch där jag jobbar där vi arbetar med tjänster och rådgivning i komplexa situationer är arbetssituationen ofta otydlig och komplex av naturen. Tydlighet- vilket kan minska stressen, får man ibland acceptera att det är svårt att uppnå, det krävs ett riktigt bra ledarskap och en förståelse för att man nog aldrig kan ha läget helt svart på vitt.

Såhär är det för många. För vi har jobb som ställer höga kognitiva krav. Jobbet stressar. I form av otydlighet, konflikter, hög arbetsbelastning med mer. Det är ofta mycket att göra och lite eller mycket stressigt under tex högsäsong. Jag skulle säga att det är direkt ohälsosamt att på en stor och komplex arbetsvolym lägga en hög träningsbelastning. Motion och lätt träning- ja! Men tullar du på sömn, slarvar lite med kosten, stressar på jobbet och på det tränar hårt så är risken stor att du sliter ut dig. Stresshinken är redan tömd och behöver fyllas på.

Därtill är det många av oss som stressar upp oss över hur vi har det hemma, hur andra har det hemma i förhållande till hur vi har det hemma. Över att vara en bra förälder. Över att vara mindfull, äta perfekt, inte missa något kul/viktigt/hippt och f*n och hans moster därtill.

Vi lägger aldrig de här kraven på någon annan. Men gärna på oss själva.

Många är trötta. Många är aldrig 100%. Många lever med en känsla av otillräcklighet och att inte ha full koll. Har svårt att njuta. Dåligt samvete.Svårt att veta om det är gas eller broms.

Ett sätt att tänka på vad du behöver förändra är att tänka på stress som en vågskål. Som ska vara i balans på iallafall veckobasis.

Plus är sånt som får dig att må bra. Sånt som du gör och lämnar med energi antingen direkt efteråt eller senare. Här ryker alltså riktigt hård träning som du behöver vila efteråt ifrån. En joggingrunda utomhus, en promenad, ett lättare yogapass- något som du känner dig pigg av- det är på plus.

Minus att dag ut och dag in leva med otydlighet och konflikter på jobbet. Att konsekvent arbeta under hög belastning oavsett hur roligt det är. Stillasittande vid en dator och med krav på högt fokus- det är en utmaning om än så lockande för många. Datorn kopplar vi till laddsladd regelbundet. Hjärnan får ofta bara köra på.

Plus kan vara att ordna goda matlådor som du vet att du mår bra när du äter. Eller att strunta i matlådan för att träffa en god vän och äta med hen.

Minus kan vara ett julbord där du vet att du inte kommer må bra efteråt men går på för att det är så man gör i december.

Minus kan vara att träffa folk du ”borde” träffa men som inte får dig att skratta eller bli varm inombords.

Minus kan vara att sätta klockan på fem för att hinna träna innan jobbet fast du ligger back på sömn.

Plus kan vara att sova en timme extra och ta en promenad på lunchen istället för att bli skrikt på i en sal på en stor gymkedja klockan halv sju.

Plus kan vara att avfölja folk på Instagram som får dig att känna dig mindre än när du öppnade appen.

Minus att sträva mot mål som du inte satt med hjärtat.

Plus att ski**a i ett mingel där du känner dig obekväm, istället åka hem, dra på långjalingar och slänga upp fötterna på vardagsrumsbordet och titta på Love Actually.

Ni fattar- inventera vad du har framför dig. Hur mycket plus är det? Sömn? Motion? Bra folk? Träning- då behövs bra sömn och bra käk för att balansera upp. Tufft på jobbet? Då behövs tid till att inte tänka på just jobbet. Tjöta med en go vän. Hinna tjöta med din partner.

Som fd utbränd har jag lärt mig att göra den här matteövningen inför varje vecka. Jag har lagt ribban högt: Jag vill vara pigg och studsa ur sängen nästan varje dag. Inte gå runt och vara trött. För att uppnå det behövs en del ”regler”: Jag vet att jag blir stressad av flera lunchmöten och att behöva jobba ikapp på eftermiddagen. Vet att jag helst springer för mig själv de flesta dagar och inte vill vara borta mer än en kväll i veckan max. Vet att jag måste sova 7-8 timmar varje natt för att vara pigg som en mört. Vet att jag behöver tydlighet så gott det går i den utmanande tjänst jag har. Har lärt mig den hårda vägen. Ibland känns det lite trist, som att man väljer bort roliga saker. Men att få leva livets dagar full av energi och glädje, att se fram emot nästan varje dag- det är en sån rikedom så jag struntar gärna i några events och träningspass för det.

Plus och minus. Räkna! Balansera!

Det finns tusen och en anledningar att vara nere. Vi nås av tusen och en hemskheter som händer långt ifrån oss och det finns tusen och en saker som skulle kunna hända.

Vi har tusen och en anledningar att, när vi själva har det bra, faktiskt göra något för de som har det värre. Vare sig det är en kollega som har det knepigt eller för de nyanlända flyktingarna i kommunen.

Mycket handlar om att göra saker men det finns tusen och en anledningar att uppskatta hur bra vi har det och att det inte just nu sker något som hotar oss.

Jag kämpar enormt med detta. Jag försöker att inte oroa mig men det gräver i mitt hjärta varje dag. Orolig för barnen. Orolig för cancer. Orolig för familjen. Orolig för samhället. Orolig för andras barn. Orolig för miljön, planeten, världen.

Det är helt naturligt men det är också helt onödigt i många fall om det är saker man inte kan påverka eller faktiskt sen gör något åt. Oro som inte leder till handling sliter i långa loppet.

Jag brukar försöka tänka att jag vägrar oroa mig för eller må dåligt över sånt som jag när något riktigt hemskt händer inte kommer bry mig om. 

Kanske har du också tusen och en saker du går och retar dig på och oroar dig över som du vet att du skulle strunta fullständigt i om något allvarligt hände?

Det betyder inte att man inte ska göra något åt de sakerna. Men det ger en hint om att de inte ska få äta upp din energi.

Se allt du har.

Se allt du oroar dig för.

Identifiera vad du kan göra något åt. 

Gör något åt det eller bestäm dig med hela hjärtat att strunta i det.

Försök!

Bild: quotesvalley.com

Jag matar på. Kroppen suger åt sig träningen som en svamp. Det har dock blivit för lite styrka den här veckan. Bara löpning, rörlighet och lite rehabstyrka. Jag har ur löparsynpunkt inget behov av att kunna göra pistols men jag tycker det är roligt att träna varirerat. Kunna flera hobbies. Så det ska jag planera in.

Drömmen är att hitta någon grupp som tränar typ cirkusövningar centralt i Stockholm…hit me om ni  vet.

Men iallafall. Löpning.

Det blir nästan bara transportlöp.  Och det räcker så gott. Det är bara att springa lite längre, lite hit och lite dit så löser det sig. ” Tar” inte så mycket tid av veckan och löser vardagsmotionsutmaningen. Dessutom löser jag Sveriges problem med den psykiska ohälsan på arbetsplatser medan jag springer. Jag har bara lite svårt att omsätta det till en genomförbar lösning men bear with me fellas.

I fredags joggade jag 10 km till jobbet och skulle sen köra 8 km med lite flås i på eftermiddagen. Det gick bra även om jag fick dåligt med kräm ur benen. Men pigg och glad.

Men sen blev det lite knas med ett möte på slutdestinationen och sen hem med två hungriga barn och vrålhungrig mamma. ”Pizza” ropade den stora och absolut- pizza är gott ibland men inget jag diggar som återhämtningsmat under en tung träningsvecka. Men pizza blev det.Det var underbart gott fast pizzasalladen blåste iväg i stormen. Och sen en natt (till) med dålig sömn efteresom den lilla verkar få alla tänder på en gång.Stackars liten.

Och det var första gången på länge jag kände mig seg. Såsig i huvudet efter dåligt med sömn och sådär seg som man blir när man äter skräp.

Men då gillar man läget. Jag tog det lugnt på lördagen och så lade vi oss tidigt.

Idag vaknade jag halv sju, utsövd och pigg. Tog en kopp kaffe, laddade ryggan med vatten, en flaska Vitargo (utan smak, smakar som att dricka mjöl ungefär), BCAA och några dadlar.

Mötte upp Maria aka en av Sveriges snabbaste ultralöpare och så tassade vi iväg in genom stan och plockade upp Johan Steene, MarathonMia och Johan på söder innan vi tog oss upp på Fåfängan och sen vidare till Hammarbybacken där vi mötte Jan-Erik och hans löpglada hund Vanja. Vidare ut i Nackareservatet och nu var jag verkligen helt vilse. Exotiska namn som ”Älta” och ”Hellas” dök upp. Det var så trevligt. Jag som alltid springer själv njöt av att träffa några av mina fina löparvänner. Jag fick med lite pannben på slutet då jag var själv ihop 30 km och tog sen tuben hem från Björkhagen.

Och jo. Lite stel i högersidan eftersom jag fortfarande är lite sned men inte ont. Körde SOMA på kvällen och efter det känns kroppen smidig och jämn igen.Har gjort om och gjort rätt och ätit avokado, lax, sötpottis och sånt där som är bra för min trassliga mage och mår riktigt gött.

Jag ser fram emot nästa veckas träning- med mer styrka- och hoppas du haft en fin löparvecka!