Blogg

#Måndagspeppen- Att göra för att bli


I helgen tittade jag på filmen Järnladyn om Margareth Thatchers liv. Lite besviken, jag hade mycket hellre sett mer handling om hennes politik än hur hon blev förvirrad på äldre dagar.

MEN. Några tänkvärda citat fick man med sig. Och jag har ett inlägg som jag funderat lite på. Som nog blev lite rörigt. Ber om ursäkt för det men hoppas skicka med en tanke iallafall. Det här går jag och funderar på själv och är enormt självkritisk.

Margareth säger på ett ställe i filmen

” Det brukade handla om att göra något.

Nu handlar det mest om att vara någon”.

Ungefär. Och det här tycker jag slår huvudet på spiken på en trend jag ser runtomkring mig. Bland såväl unga som vuxna.

Jag brukar tänka på det när jag ser ungdomar som försöker se coola och stöddiga ut. Eller reklamaffischer. Eller bara en vanlig selfie. Eller någon som går runt och spänner på gymet. De har ofta rätt ”grejer” på sig. De ser coola ut. Men man undrar vad gör du egentligen som är coolt?

Men det är så mycket fokus på att vara. Att manifestera sig själv genom ett uttryck, ett utseende. Snarare än fokus på vad som faktiskt görs. Och det är just nu viktigare än någonsin med tanke på vårt omval och chansen att visa vilket Sverige vi vill leva i. Knappt har omvalet annonserats så skapas facebookgrupper ”SD ut ur riksdagen” där man delar inlägg, artiklar och åsikter. Men vad gör vi faktiskt? Hur ser ditt faktiska agerande ut?

Vi köper armband där det står ”fuck cancer” och där gör vi faktiskt något men att fucka cancer på riktigt handlar om att sätta sig in i vad som faktiskt leder till cancer och agera på det. Minska utsläpp, äta bättre mat, stressa mindre. Svårare än att köpa ett armband. JA.

Att fucka rasismen handlar inte om att dela en status på Facebook utan faktiskt göra något i sitt liv. Även om medvetenheten kan ökas via Facebook.

Det här fokuset på att manifestera sig själv- det har tagit sig i uttryck på flera sätt: Fler och fler byter efternamn och till och med namn. Det är liksom inte tillräckligt hippt att heta Xson i efternamn när man kan heta Silvermåne eller något annat. VI gör det genom att anamma en stil som går från skor till vilken bil vi kör. Vilken musik vi lyssnar på. Vi navigerar oss fram genom dieter och träningsstilar och alla vill vara unika. Uppfattas unika. Men vad gör vi? Hur mycket energi lägger vi på att se ut och uppfattas på ett visst sätt kontra att lägga mer energi på att göra saker på vårt sätt och låta hur det uppfattas bli sekundärt?

Om fokuset på att manifestera sin yta kommer i kölvattnet av att vi sparkar Jante all världens väg så..känns det lite ledsamt ibland det jag ser. Tror det går att göra mer av det än att marknadsföra sig själv som en yta med skimmer som heter ”Mayfair” med ett lånat citat.

Knivseggstunt känner jag det här. Så det inte blir fel budskap. Jag älskar när speciellt yngre tjejer kliver fram och ”Här är jag! Jag är stark. Jag kan. Jag vill. Jag duger. Jag ÄGER i mitt liv” Men jag tror det blir så mycket finare när helheten får vara med. När vi gör och sen blir av att vi gör.

Lika viktigt är att lyfta fram att man förstås inte är sina prestationer. Men lite mer fokus på att göra än att lyfta fram en yta eller prata om vad som borde göras för att få några ”gilla”. Det vill jag slå ett slag för idag. För mig själv. För alla.


Nr 5 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Fem farthöjande pass du måste testa
  • Det händer vid överträning
  • Ätstörning? Symtom du ska ta på allvar
  • Artros i knät?
  • Nya sköna löparskor
  • 6 enkla sätt att testa formen
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Annie testar: Crossfit Solid


Igår tog jag mig iväg på Träningsevents Crossfitgrej på Crossfit Solid. Det blev en riktigt kul förmiddag. Jag hade med mig lilla S förstås som inte ville sova men var jätteglad och det var tydligen tummen-upp-underhållning när vi lyfte och hängde och hade oss.

Jag tränar ju ganska crossfitinspirerad styrka. Men jag har ju inget behov av att kalla det något. Kör ofta cirklar med övningar antingen på tid eller antal. ”AMRAP” kör jag dock inte- göra saker så fort det går attraherar inte mig. Jag saknar räcken och kettlebells på gymet jag kör på och har inte så mycket grejer själv- det funkar ändå men jag har längtat efter att träna mer chins, slam dunks. benböj och annat och sånt finns inte på mitt gym/jag har det inte själv/det är ofta upptaget av stora spänniga killar som kör 3 minuters setvila medan jag vill sätta upp en cirkel och bara ösa. #fail

Så det var riktigt roligt att få träna lite organiserad crossfit.

Instruktörer, Rennie, Rikard, Elin och Hannes berättade Solids historia och sen fick vi träna teknik i olympiska lyft innan vi valde en specifik disciplin – jag körde chins. Jag är ju sisådär 3 kilo tyngre än vanligt och har verkligen inte tränat på att lyfta min egen kroppsvikt så hurvas vad segt det var men det gick framåt. Pressar och benböj däremot är jag starkare i.

På slutet körde vi en WOD och jag tog väl inte i som jag borde men man är inte riktigt 100% på plats när ens bebis ligger i en vagninsats bredvid!

Elin och Rennie var så snälla och hjälpte passa henne så jag kunde köra på och de var överhuvudtaget så otroligt generöst upplägg- de hade stängt av gymgolvet bara för oss som var där.

Crossfit Solid ligger mitt i stan. Och de kan verkligen sin Crossfit. Det finns sex ledarledda pass om dagen och alla kan träna på sin nivå. Dessutom har de nyckelkort som gör att du kan träna från 7-22 på vardagar och 8-21 på helger. På söndagar kör de prova på pass och jag kan verkligen rekommendera dig att testa om du är nyfiken. Läs mer här.

Crossfit Solid är dock DYRT! Eller- om du tränar ofta så är det ju inte dyrt men när jag frågade om priser så räknade jag snabbt ut att det skulle bli flera hundra kronor per pass för mig som kanske skulle ta mig dit varannan vecka. Att träna med andra och under ledning av tränare som vet vad du går för och vad för knappar som ska tryckas på det är värt mycket. För den upplevelsen skulle jag definitivt rekommendera Solid.

För den där snåla utomhusälskande eremiten, den grupp jag tillhör. Er rekommenderar jag att göra som jag gjorde idag: Åk till Rusta. Jag köpte en till tung kettlebell och tre gummiband av olika styrka. Gick på typ 600 kr. Nu ska jag öva chins i utegymet.Benböj, marklyft och pressar får jag köra på mitt billiga gym själv med min klena spegelbild som sporre. Men det hade onekligen varit roligt att kunna köra fler såna pass som vi gjorde igår.

TUSEN tack tilll Crossfit Solid för en riktigt bra, proffsig och trevlig workshop. Och TACK Sofy o Mela för ett jättefint och kul event!


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Sara- inte riktigt där jag brukar vara med styrkan 🙂
Annika- vad kul, detsamma! Bra jobbat! 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ny kurs: Athletic Performance Nutrition #alltidständigtlärande


Jag har läst för Martin Brunnberg och David Johnson via PNC som står för Pauluns Näringscenter. Det är lite olyckligt för många tror att det krängrs musli och juice för glatta livet med ”skolan” är något helt annat. Martin och David är nutritionister och näringsfysiologer och i bänkraderna hittar man både dietister och andra som vill lära sig mer ”hands-on” och utanför Livsmedelsverkets ramar.

Jag har läst kursen ”Fördjupningskurs för diplomerade kostrådgivare” och nu har jag tagit Athletic Performance Nutrition. Lite nödig titel på en helt svensk kurs men en bra kurs! Den går på distans vilket är det enda som funkar nu även om jag verkligen saknar att sitta i klassrummet och kunna bombardera både David och Martin med frågor. Det kan bli hur nördigt som helst.

Eftersom jag läst så mycket än här och än där och läser mycket själv blir det lite repetition men det är ju det som gör att kunskap sätter sig. David ser till att det är uppdaterad kunskap man får ta del av och det hela är väldigt pedagogiskt upplagt.

Växelvis läser jag på paddan eller lyssnar och tittar på en föreläsning. Har avverkat delprov ett som förstås var väldigt lätt och ser fram emot att det ska fördjupas å det grövsta.

Jag kan verkligen från hjärtat varmt rekommedera att läsa för Martin eller David hos PNC. Förutom dem så har de välrenommerade lärare som Cecilia Duberg till exempel.

Jag har fått ett väldigt kritiskt förhållningssätt och nytt sätt att se på kost från mina studier där. Mer så än när jag läst kost via universitet.

Här kan du läsa mer om kursen och andra kursern hos PNC!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#fredagsgottis juligt mellis a’la Storskrot


Det här har min 5-åring komponerat själv på väg hem från dagis häromdagen. Passar bra för en inte alltför kall eftermiddag i december. Byt youghurt mot gröt annars!

2 dl ekologisk youghurt

1 hackat äpple

Lite pepparkakskrydda

1-2 msk kokosflingor

Några hackade mandlar

1 msk flytande ekohonung

Stjälp upp youghurten, drizzla över honungen, sen det hackade äpplet, kryddan, kokosen och sist mandlarna! Njut!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Ny pod för löpare- #Löparsnack


Jag har drömt ganska länge om att att få podda. Hade ide om att starta en egen podd. Laddade ned ett program och allt men well det här med tekniken och tiden. Inte Annies grej.

Det finns många bra poddar. I Sverige har vi flera bra löparpoddar med intressanta intervjuer men det saknas en med löparsnack! Den luckan har Iris Media nu täppt till genom att journalisten Agnete Danneberg dragit igång podden som heter just Löparsnack. Agnete har producerat både tv och radio tidigare och är själv inbiten löpare.

Hon var med och gjorde ett reportage på våra fantastiska Tjejmaralöpare när de sprang 12 timmar på Ålands hav nyligen.

Jag blev så glad när hon tog kontakt med mig! Jag fick ihop med mina fina löparvänner Eva och Staffan spela in första avsnittet. Vi är väldigt olika löpare: Staffan drar maran på 2:50, Eva rockade loss på ÖtillÖ i år och jag, well jag är ju en långsam ultralöpare som verkligen inte sprungit mycket förra året.

Det blev en riktigt bra diskussion. Och så fantastiskt det är att få träffa både Eva och Staffan och känna att trots att vi inte ses ofta, första gången jag träffade Eva faktiskt, så finns en fin vänskap. Vi spelade in i Iris Medias proffsiga studio och jag kallade det ”bikrampoddande” för det var väldigt varmt därinne. Varmt och trevligt.

Jag ser SÅ fram emot att få spela in fler avsnitt. DU kan vara med och påverka vad vi pratar om! Löparsnack finns på Facebook, och på Twitter och där kommer du få länk till när podden går att lyssna på. Använd #löparsnack och håll dig uppdaterad.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Planerade lopp 2015 – allt beror på


Det kittlar alltid lite i magen när man anmäler sig till lopp- eller hur? Lite eller mycket, lite beroende på. Jag kommer nog aldrig springa många lopp, hellre några få utvalda.

2015 är fortfarande ”start-up” år. Jag ska tillbaka upp på 100 miles men har inga förhoppningar om att nå full potential då. Visst, det kanske går, men så länge min nattsömn är som den är, med att jag aldrig vet om jag kommer vakna utvilad så vägrar jag ha satt press på mig att ha ett tufft träningsschema som jag också ska mäkta med. Var sak tar sin tid och att vara en bra mamma kommer först. Bra mamma är jag när jag får träna, jag blir inte bättre mamma av att träna jättemycket. Ultralöpningen är en ren egotripp som jag måste balansera in runt sånt som är betydligt viktigare.

Men mål är bra. Jag drivs av vissa mål som bara är för mig: Styrkemässiga och uthållighetsmässiga. Men även fartmässiga även om det inte är någon fart att prata om.

Jag har iallafall anmält mig till några lopp nu varav de första två verkligen blir med en sociallöparprägel!

I januari ska jag springa Sandsjöbacka Trail 22 km. Det ska bli väldigt intressant. Jag har inte varit ute i vare sig terräng eller någon svårare kupering på vääääldigt länge. Men ett fint långpass blir det!

Jag ska föreläsa också under helgen och har dessutom ett boendeerbjudande hos Clarion Post att tipsa om.

I april ska jag göra årets längsta, jobbigaste men trevligaste långpass på TEC, Täby Extreme Challenge. 8 mil där jag ska testa ett lite nytt upplägg med energi. Och förstås heja fram mina adepter som också springer flera av dem.

Men i september är det dags. Tror jag. Såvida det inte krockar med jobb. Då ska jag ta revansch på Black River Run i Västerås. ”Vadå revansch” säger många. ”Det gick väl bra sist?”. Jo. Det var helt ok. Bara att ta sig runt 16 mil för andra gången i sitt liv är ju grymt men jag hade så mycket mer att ge. Jag hade kunnat springa på bättre trots magsjukan om jag varit mentalt förberedd. Det var jag inte. Nu- vet jag att man vet ingenting. Men förberedelse är ALLT. Jag kommer träna annorlunda, äta annorlunda, tänka lite annorlunda. Inte så annorlunda. Släpa sig 6 mil när man mår apa kräver en del mental styrka och det hade och har jag. Dessutom nu en så stor #vavavoom känsla för löpningen.

Men vägen dit är lång. Som jag skrivit tidigare: Det är en sak att anmäla sig, en annan att genomföra den träning som krävs, en annan att starta och #badass att klara av att gå i mål.

Men jag har en plan och den följer jag! Vad ska du springa nästa år? Kanske ses vi!

Första gången det begav sig.


Antal kommentarer: 1

Ann-Sofie Forsmark

Malin- TACK vad glad jag blir! Verkligen :). Och vad kul att vi ses på Sandsjöbacka- lova att komma fram och säga hej då!!! Lycka till 🙂



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*