#fettförbränning – Mer stöd för lågglykogen träning- så använder du resultaten
Igår släpptes Niklas Psilander sin avhandling ”The effect of different exercise regimens on mitochondrial biogenesis and performance”. Han disputerar på GIH på fredag med denna avhandling. Projektet hade som målsättning att jämföra olika typer av tränings effektivitet för att stimulera tillväxt av mitokondrier, alltså cellernas kraftstationer, i skelettmuskulaturen. Mycket intressant för alla oss som springer och vill få ut det mesta av våra träningstimmar!
Några resultat från projektet:
1) Otränade och tränade personer svarar olika på olika träningsstimuli och karaktären av träningen spelar mindre roll för otränade. Till exempel fick otränade personer som cyklade 90 minuter på 1) konstant belastning eller 2) olika belastning samma aktivering av en av de gener som stimulerar mitokondrietillväxt. Karaktären av uthållighetsträningen verkar alltså spela mindre roll för just denna förbättring. Sen kan man ju argumentera att det för mer proprioceptionella förbättringar kan vara bra att växla intensitet/ hastighet för att vänja rörelsemönstret vid det.
2) Effekten på mitokondriell tillväxt verkar kunna förstärkas ytterligare genom att träna styrka och kondition under samma träningspass hos otränade.
Den här genen, PGC-1a mRNA som är viktig för mitokondriell tillväxt var dubbelt så hög i en testad muskel efter ett pass som kombinerade både styrka och uthållighet. Cirkelträning med styrka och konditionsträning är alltså tummen upp för dig som bygger upp styrka och kondition! Kan också tänka att det just är vanligare för en otränad att blanda träningen liten medan en mer vältränad kanske tränar större mängd och kör mer renodlade pass som distans, tröskel och styrka uppdelat. Man tolkade att som otränad får du ju effekt av ”nästan vad som helst” jämfört med en vältränad som behöver mer för att utmana kroppen att adaptera.
3) Sprintintervaller är effektiv träning för vältränade
Elitcyklister fick en lika kraftig aktivering avPGC-1a genen efter 7 x 30 sek intervaller som efter 3 x 20 minuter vilket förstås är avsevärt mindre arbete. Teorin här är att den delen av muskulaturen fortfarande har utvecklingspotential kontra de mer ”sega uthålliga” muskulaturen som ju mest jobbar hos elitcyklister.
Och här kommer stöd för det som jag skrev om förra veckan och kör själv och programmerar mina ultradepter:
4) Uthållighetsträning med ågt muskelglykogen har stor effekt på mitokondriell tillväxt.
Ja ja ja! Och utan ett forskningsstöd så kan man ju lätt argumentera att det är ju klart det funkar så! Kroppen hushåller med det den har och får. Har den låga muskelglykogennivåer (lite kolhydrater i muskelvävnaden) så försöker den använda annat- alltså fett och eller protein. Tvingas den göra det bygger den successivt upp sin effektivitet i att göra det och detta är en enorm fördel för oss som springer längre: Kan kroppen oxidera fett bättre så spar vi vårt viktiga glykogen som ofta är den begränsande faktorn.
Dessutom ”Personer som hade låga nivåer av glykogen i sin lårmuskulatur hade nämligen den starkaste aktiveringen av PGC-1α och detta samband sågs både hos vältränade och otränade försökspersonerna oberoende av om de tränat kontinuerligt, intervallbetonat eller en kombination av uthållighet och styrka.”
Vad betyder detta då? Hur använder du detta i din träning?
Är du otränad kan du lägga in pass där du tränar både uthållighet och styrka. Kanske en längre uppvärmning med några intervaller som avslut. Cirkelstyrka med kondition insprängt och avsluta med ruscher.
Testa att träna lågglykogent. Detta betyder inte att bara för att du springer utan att äta på morgonen är det lågglykogent- du kan mycket väl ha den där kolhydratrika middagen kvar i musklerna medan det istället är leverglykogenet som är lågt. Testa att äta mindre kolhydrater lunch em och middag en dag (lägg till bra fetter och kanske lite mer protein) och testa att springa på morgonen med en slurk kaffe och något proteinrikt så spar du musklerna. Det kan ta emot som attan från början men lättar. Börja försiktigt och lätt. Alternativt köra ett ”vanligt” pass men inte fylla på med kolhydrater efteråt utan äta protein och fettrikt och testa nästa pass som ett lågintensivt lågkolhydratpass.
Viktigt att lyfta fram här- precis som du kan bli bättre och sämre på att bränna fett så kan du tappa lite av förmågan att omsätta raketbränslet glykogen- så se till att träna dina hårdare pass med kolhydrater för att trimma raketmotorn.
I söndags tex när jag sprang TECbanan (som var ett långintensivt pass) så hade jag ätit lågkolhydratmiddag kvällen innan. På morgonen åt jag chia och kokosgröt med lite blåbär, två ägg och en apelsin innan. Under tiden jag sprang tog jag en halv Rawbite-bar. Då är kroppen så insulinkänslig så det stör inte fettförbränningen något.Idag ska jag träna styrka ikväll, då äter jag ett ganska kolhydratrikt mellanmål cirka 2 timmar innan.
Och viktigast av allt- det här är finlir. Det viktigaste är att du motionerar. Att du tar dig ut med glädje, sätter hälsan först och ser den stora bilden, att löpningen ska vara enkel och glädjefylld. Sen kan man när man mäktar med pyssla med såna här små detaljer.
Men mer kommer förstås på ämnet!
