Min första mil

Ja vad ska man säga? Ibland är inte benen med! Men allt annat var så underbart idag så vad gjorde väl det?!
Vaknade tidigt utsövd, var så glad över att ha Nicke med till starten och att vi skulle starta ihop på samma lopp! Kul!
Åkte med mina fina vänner och träffade fler på plats! Så kul! Även en bloggläsare- Anna- kom fram! Såg att det gick jättebra för dig! Grattis!
Ställde mig i 6-7 timmars fållan fast jag ju hade tänkt att sub 6 inte skulle vara några problem direkt. Jag hade ingen måltid, ingen direkt plan men vet att jag har bra kapacitet.
Men så fort vi började tugga uppför kände jag direkt att benen inte svarade. De surade och kändes ”darriga”.
Så jag rättade in mig i lämmeltåget uppför istället för att springa om och var inställd på att bryta i Ottsjö.
Allt kändes fel. Jag kände inte att jag skulle orka ta mig igenom 43 km över tre fjäll med de här benen. Dessutom var jag rädd för att snubbla och stuka något om jag sprang med sega ben och med en tiomils träningsvecka efteråt kändes det inte alls bra.
Mellan första stämplingen ned till Ottsjö var det som vanligt roligt att springa även om jag inte hade något tryck. Men jag ångrade skovalet- jag hade velat haft mina Inov-8 som jag tycker greppar bättre än de Dynafit jag hade. Dock är Dynafit stabilare och med mina snubbelfötter idag så var det kanske ett bra val.
Samtidigt var inte mitt hjärta heller riktigt i steget- det var hos Nicke som sprang någonstans bakom mig. Funderade på att vänta in honom men tänkte att jag gör det senare isåfall.
När jag svängde ut på grusvägen vid Värdshuset i Ottsjö spelade ett par ”Just idag är jag stark” på flöjt och fiol(?) och jag som tänkt bryta började skratta. Man kan inte bryta när någon peppar på blockflöjt! Jag såg molnen skingras och visste att det skulle bli en helt magisk dag på Ottfjället och bestämde att jag självklar skulle springa i mål! Jag är inte en DNFare! Och vad gjorde det om jag fick gå halva vägen?
Så jag stannade och kramade om lilla E, fikade ordentligt, joggade lugnt längs den enda asfaltssträckan i byn och hejade på alla jag kände och sen knatade jag hela nästa stigning.
Mellan Ottsjö och Hållfjället springer man med vacker utsikt och jag kom även ifatt Marie som jag hann prata lite med och glömde nästan bort att det var ett lopp jag var med på. Stundtals var det enormt geggigt och fötterna och knäna slets än hit än dit.
Väl framme i Nordbottnen vid 27 km med ungefär 800 stigmeter kvar träffade jag Linda som tvingats bryta. Sa att jag hade en skitdag och hon erbjöd mig skjuts hem men jag sa att jag tar mig runt iallafall. Sen började jag den beryktade stigningen. Det går inte att springa där. Det är galet brant men sen planar det ut lite. Något springa blev det inte idag dock. Jag gick hela vägen upp med korta avbrott för lite jogg.
Fikat vid stationen på Ottfjället är fantastiskt! Alla funktionärer är för övrigt fantastiska! Det var gott med lite kaffe.
Längs vägen peppade jag två tjejer som inte mådde så bra och stannade vid en kille som hade kramp. Tufft när det väl börjat krampa!
Om det var någon fördel med att ta det lugnt var det att jag hann prata med så många längs vägen och verkligen njuta av utsikten som idag var helt fantastiskt! Vissa dagar ser man inte långt alls!
Jag klämde lilltån mellan två vippande stenblock och hela resan utför var lite halvläskig eftersom jag nu är så medveten om mitt brytningsfel som gör att jag sätter fötterna lite fel. Men som förra året så sprang jag säkert om 5-10 pers för utför är verkligen lite för roligt!
Jag hade ingen koll på tiden längre och nu drog molnen in och jag var bara väldigt glad att jag lyckats övertala två sega ben att bära mig så långt, så brant med så gott humör. Den aspekten kändes stark. Jag var liksom pigg i huvudet och andning, bra i magen och kanske hade druckit lite lite bara. Allt ok utom benen alltså!
Speakern sa 6:38 eller något när jag stämplade in och i mål var också Nicke som brutit i Nordbottnen. Det var andra gången i hans liv han sprang längre än
20 km så att göra det med två fjäll och galen terräng inblandat räckte nog väl.
I mål blev det kramkalas med Cattis som sprungit korta banan, flera från Twitter och några hade gjort riktiga kanonlopp och det var så himla kul att höra och se hur glada de var så jag glömde bort mitt misslyckande. Både Vic och Cecilia från Tjejmaran gjorde dunderdebuttider på runt 7 timmar. Helena och Marlenefrån Arvidsjaur körde duo och var superglada. Gylle persade med 20
min, Lona tog en 13e plats och vann gjorde Kleist på nytt banrekord! Coyntha slipade också på sin tid.
Syster och mamma och förstås lilla E hämtade oss och det var skönt att komma hem och äta och duscha.
Idag mår jag förutom en öm lilltå (överkomligt!) helt ok. Fördelen med att inte gasa på är ju att det inte gör så ont dagen efter!
Tusen tack till Vertexgänget för ett superarrangemang i år igen! Nästa år är jag garanterat funktionär och massör igen!

P och V

Magda

Coyntha

Henrik, L, E och syster

Och nu är Nicke här!! Ej i bild alla andra underbara vänner jag har som jag fått träffa i sommar!
Kärlek! Tacksam!
Nu.. Lite fjällöpning. 43 km över 1800 stigmeter. Inga problem!

Bland det bästa man kan äta finns just nu i skogarna här!

Det är hur mycket blåbär som helst och jag går med min fuskplockare och repar buske efter buske.
Sen står jag och och rensar dem vid diskbänken och det är lika meditativt som plockningen!
Blåbär är en sk ”superfood”. Det innehåller mycket antioxidanter som i sin tur bland annat består av flavanoider som i sin tur i blåbär består av mycket antocyanider som ger blåbäret sin blå färg.
Blåbär innehåller även vitamin C, B, E och A där de sista två är fettlösliga och tas upp lättare med annat fett i maten!
Därtill innehåller de små blå mineraler och fibrer!
Sen är det ju så gott!
Mitt förslag är att:
1) äta dem råa på gröt, yoghurt, fil eller kvarg
2) Koka sylt med en vaniljstång i om man gillar det. Mindre sylt än alla recept! Bären är ju söta i sig!
3) Världens bästa efterätt: Båbärspaj!
Bred ut bär i en ugnsfast form. Strö lite socker på. Gaffla ihop 70 g smör med 3 msk vatten, 1,5 dl havregryn och 1,5 dl av ngt mjöl du gillar. Blanda i lite socker eller vanillinsocker. Efter smak helt enkelt. Vill du ha mer smör tar du 100 g och inget vatten.
In i ugnen på 200 grader tills smulet får färg.

Det är lite lustigt. Jag har känt mig ”snubblig” i terrängen på senaste tiden. Steget är inte mitt vanliga ”rinnande vatten” som syns på den här videon. Samtidigt så har jag haft ont bakom ögonen de dagar jag inte haft glasögonen när jag läst smått och suttit vid datorn. Jag vet att jag har något ”astigmatiskt” men har inte reflekterat över det. Rutinen är att ha glasögonen på jobbet liksom. Men det är klart att jag har brytningsfel även när jag springer. Så jag ser jättebra på långt håll- men det blir knas när jag tittar ned. Så inte så konstigt att jag måttar fel när jag ska pricka en knixig passage. Finns inte en sportkeps att jag hinner vänja mig att springa med glasögon tills på lördag så jag får snubbla på bäst det går.

Det här synproblemet är som en metafor för hur jag tänker runt träningen nu också. Jag tittar på horisonten och styr mot det andra stora målet i år: 16 mil på sub 20 timmar 21 september.

Allt känns lite segt och det minns jag att det gjorde när jag började öka på distansen inför TEC 100 också. Det har känts lite surt men så gick jag tillbaka i skallen till när jag tränade de här långa passen och minns känslan: uthållig- men långsam. Jag sprang 6 mil på ett bräde förra söndagen och det är mer sånt inplanerat om sisådär en vecka. Benen får inte vila ut totalt nu på ganska länge men jag tar hand om dem så gott jag bara kan däremellan. Håller koll på vilopuls, sover 8 timmar. Äter ordentligt med näring och stöttar med styrka. Rullar dem med superkaveln, och jobbar med rörlighet. Jag har en långsiktig plan- som är lite sent sjösatt men det är bara att köra motorn för vad jag är värd på rätt varvtal så det inte sliter för mycket.

Jag märker att det är skvatt omöjligt att samla fokus nog att träna för så mycket mer än de här 100 miles loppen. Den träningen gör ju att man kan vara med på nästan vad som helst i löpväg men även på cykel och simning eftersom uthålligheten blir det starka kortet. Det finns liksom inget jag känner är för långt- inte ens en ironman- just nu. Så ett fjällmaraton är liksom inga problem. Men att springa ett fjällmaraton FORT just nu- det är enorma problem. Det finns inget ”kräm” i mina ben och det gör inte så mycket även om det känns lite tråkigt.

Att springa på lördag känns dock väldigt roligt! Jag längtar!

Frusen, svullen enormt glad direkt efter målgång på TEC 100 miles

När Fjällmaraton startades av Patrik Nordin och Vertex var det ett litet arrangemang men det har varit kul att se loppet och kringarrangemangen växa! Nu kommer det ju till ett nytt lopp i Bydalsfjällen- längre och brantare !

I år är det en hel vecka med aktiviteter som började med Öppet Fjäll 3/8 och Halvfjällmaraton.

Under den här veckan har inte bara Vålådalen utan också kringliggande byar aktiviteter. Edsåsdalen hade minifjällmaraton för barn (superroligt- 800 meter!). De har också konstutställningar och andra aktiviteter.

I Ottsjö kan man förutom allt man vanligtvis kan göra vara med på Ottsjödagen 9-10/8. Då kan man vara med och valla får, fika i bystugan, titta på konstutställning, köpa tunnbröd direkt från ugnen och mycket mer. Läs mer på Ottsjo,se. Här är det såpass vackert att man bara kan knata runt och titta. Gå ned till vattnet och kasta sten till exempel med en utsikt som du inte hittar i Vålådalen eller Edsåsdalen.

Idag ska jag och V in till Vålådalen och vara med på Lena Gavelins ”Bli en bättre löpare”. Ska bli intresssant!

Sen ska vi heja på Magda när hon tar sig an tävlingen Ottfjället upp som precis som det låter handlar om att springa upp på Ottfjället 1250 möh så fort det går. Loppet livestreamas från Vålådalen och är alltså en del av Fjällmaratonveckan. Kul!

Mässan med nummerlappsutlämning och försäljning av Dynafitgrejer och annat öppnar på torsdag.

Jag har varit här i Ottsjö den här tiden på året sen 1998 förutom då jag bodde i Australien och tycker det är kul att fler hittar till den här vackra delen av fjällen! Vi hyr nu ut vår övervåning (möblerad och utrustad) veckovis så är du intresserad av att hyra får du gärna maila mig!

För hela veckoprogrammet- se här!

Ristafallet