Motion kontra träning #2 – Let your body decide where you want to go
Samhället och livet är för många ett head case.
Vi är så mycket i huvudet. Det är det som oftast jobbar. Huvudet tänker, bedömer, jämför. Släpar med sig kroppen som ett bihang.
En tanke får effekt på kroppen. Men kroppen får också effekt på huvudet. Men det är så många som inte lyssnar den vägen. Vi jobbar huvud-till-kropp. Kroppen får till slut skrika och då har det gått för långt. Men samhällets brus dövar den där rösten inifrån.
Ibland är huvudet väldigt trött, just för att det är där vi är hela dagarna. Då kan signalen bli otydligt. Den kan uppfattas som att man inte orkar röra på sig. För huvudet tror att det måste styra upp ännu en aktivitet. Orkar inte. Orkar inte tagga för set, reps och vikträknande på gymet. En övertaggad instruktör som skriker att man ska ge allt. Att pressa blodsmakande intervaller.
Hjärnan är som en tank med bränsle och den kan vara tom ibland. Men kroppen är full. Men träning kan ofta kännas för mycket för det kräver hjärnans aktivitet igen.
Men när vi släpper träningen och bara ser till att röra på oss. Där vi är, där det sker enklast just då. Ofta genom att ta på skor och kläder för väder och gå ut och låta kroppen styra tempot. Då vänder vi flödet. Då tar kroppen, som inte jobbat så hårt och har kapacitet kvar, över från den trötta hjärnan.
Som får vila. Masseras och vaggas. Syresätts. Laddas.
Träning kan vara ett fantastiskt fritidsintresse för de som gillar det. Men motion det kan vara helande. Till det ska tröskeln göras så låg så man nästan ramlar iväg. För det ska inte det stackars huvudet behöva jobba mer.
Den här veckan har jag varit i mitt huvud enormt mycket. Gjort spretiga saker och behövt ställa om från lyhörd säljare, till poddare, till mamma på utvecklingssamtal. Fy i helsikke om jag försökt lägga träning på detta och behövt anstränga huvudet ännu mer. För mig, funkar inte det.
Så jag har motionerat. Bytt handväska mot ryggsäck och gått gata upp och gata ned med mascara i knävecken idag i snömodden. Tog mig ut och joggade på kvällen och lät benen gå som de ville. Det blev inga ” 6 x långbacke” det blev …lite jogg. För en annan hade det räckt med en rask promenad, kanske med en vän. Dra lite i ett gummiband hemma för ryggens skull.
Nu känner jag mig som ny. En annan dag, då ska jag träna igen.

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in