När vi var ute och tassade på Ns landställe häromdagen sa han att när han tyckte han kände att han sprang bra så var det
” som om fötterna bara precis når marken”.
Känns länge sen jag sprang i sån fart så jag fick den känslan men jag tror jag förstår vad han menar!
I ett tidigare inlägg skrev jag om återhämtning och adrenal fatigue och lovade att skriva vidare.
Jag avslutade med att skriva att man bör eftersträva balans mellan återhämtning och stressorer och nu blir det inte ett inlägg med någon vetenskaplig grund utan mer tips på ett sätt att tänka!
Stress kommer i så många former! Tidsbrist att genomföra saker, trauman, hårda träningspass, sorg, oro, sömnbrist, skador och dålig kost är stress för kroppen.
Det var faktiskt Ben Greenfield som jag fick idén ifrån när han i en podcast pratade löst om att ha ”100 stresspoäng per dag”, alltså att du har bara så många nödraketer att bränna av.
Har du för många stressorer och sen dessutom lägger på ett hårt träningspass så kanske just det passet- speciellt om det inte efterföljs av adekvat återhämtning- blir ett som påverkar hälsan negativt och prestationen långsiktigt!
Jag kan inte säga hur många stresspoäng som är ok att ha och ändå träna hårt. Men jag tror det kan vara ett sätt att lära känna sin hälsa och förstå den att reflektera över hur många stressorer man har i livet och när det känns segt att ta sig ut på ett pass- vad är det egentligen som tar emot? Är det bara lite vanlig seghet eller är det faktiskt så att det där tröskelpasset får vara och det får bli en lätt jogg eller rask promenad eller kanske till och med tupplur istället?
Till exempel:
Några mellanmjölksträningspass, en natts dålig sömn, följt av dålig mat, föjt av några stressig dagar på jobbet med konflikter och en känsla av total urvridenhet kanske inte är bästa uppladdningen för ett hårt träningspass?
Ser vardagen ut såhär då och då- kanske det räcker att lätta på träningen de dagarna, fokusera på att komma ut 30 minuter och röra på dig utomhus och prioritera sömnen. Hitta sätt att varva ned (yoga, meditation, mindfulness) för att kunna släppa dagen och sova gott oavsett hu rmycket det är i övrigt. Inte förvänta sig att ALLT ska gå på max utan att smörja maskineriet.
Ser det alltid ut såhär så kommer det att slita någonstans. Då krävs lite större åtgärder.
Ja det blev inga konkreta tips som så men att förstå balansen mellan stress och avkoppling/sömn/återhämtning i livet gör mycket. Att lära sig känna av att nu är det för mycket av X och Y så jag får backa på något: ett hårt träningspass till förmån för 20 minuter lätt yoga på golvet och tidigt sänggående.
Skulle också vilja slå ett slag för kosten: Socker och kaffesuget brukar inte vara nådigt när det är mycket stress. Men både för mycket socker och för mycket kaffe är en stress i sig för kroppen och en ren kost med fokus på den näring som kroppen så väl behöver är en viktig stöttesten i att både sova bra och fysiskt och mentalt hantera stress bättre.
Det får bli ett till inlägg!
Ingen stress här direkt…
Kanske är du också ledig idag? En ledig måndag. Perfekt till att bestämma något som ska bli annorlunda i vardagen från och med imorgon. Något som kanske behöver lite planering. Att bara tänka att ”det där ska jag göra” det leder ofta inte till någon större förändring. Det som gör skillnad kräver ofta förberedelse.
Börja cykla / springa /knata till jobbet? Boka in dig på ett lopp du drömt om?
Ha matlådor tre dagar i veckan? Signa upp för en crawlkurs? Boka tid hos någon som kikar på din löpstil?
Något nytt. Som gör skillnad. Det brukar inte ske av sig själv! Ge det lite energi och tid idag!
Ju mer jag rör mig, desto bättre mår jag. Så är det med mig. Jag kan känna mig lite otymplig när jag går i klackar på jobbet men när jag får springa känner jag mig stark och pigg. Min barnmorska sa att jag förmodligen har ett väldigt bra rörelsemönser när jag springer vilket gör att jag parerar magen bättre då än när jag går och det kan nog vara sant.
Veckans träning avsliutades med två lätta dubbelpass och jag mår verkligen helt fantasiskt! Blir sömnig klockan 21 snarare än 22 men har fortfarande inte behövt vila på dagen, somnar inte när jag nattar Lillan och har inte ont någonstans. Tacksamt! Det har varit en del att orka med och det är en hel del kul på agendan fram till juni så all ork jag har behövs!
I måndags sprang jag 30 min på morgonen. Tisdag likaså. Onsdag simmade jag ju kanske 1-1,2 km. Torsdag: morgonjogg igen. Fredag sprang jag 30 min på morgonen och sen 40 min med N på eftermiddagen i lite piggare tempo. I lördags sprang jag tur och retur till byn på N’s landställe och handlade lite saker och sprang tillbaka.Cirka en timme- kändes som jag kunde fortsätta hur länge som helst.
Idag sprang jag också 30 minuter på morgonen och hade samma känsla av att bara vilja fortsätta. På eftermiddagen hade vi kört till Värmland och jag körde ett rätt hårt styrkepass med:
Minicirkel med armhävningar, rodd i vår hemmagjorda TRX och skridskohopp ( mer skridskokliv men dessa verkar hjälpa bäckenet enormt!)
Sen utfallssteg (smala) växlat med rodd med järnspett. Sen körde jag en improviserad övning med marklyft upp till axeldrag till axelpress med spettet för att få in lite rörelse likt en ryggresning som jag ju inte kan göra längre då barbamagen är i vägen.
Sen var jag ute och grejade på tomten och lekte med Lillan (som var med på delar av passet men ledsnar lite).
Nästa vecka har jag bestämt att jag ska ta mig till simhallen och försöka ta mig till ett yogapass på Atmayjoti. Sån där flummig gravidyoga har jag dock inte tänkt men de har så många bra pass så något lär jag hitta!
Hoppas du också haft en bra tränings/motions/utevecka!
I öronen: Endurance Planet förstås! Denna morgon lyssnade jag på pod om endokrin påverkan hos kvinnor på lågkolhydratkost
På ögonen: X-Kross- Running linsen som funkar så bra i terräng
På överkroppen: Falke Windproof Air ventilation jacket med stooor stretchpanel bak tack o lov! Riktigt vass lite kallare och regniga dagar!
Twitter är en bra grej alltså. Tjejmarathon är som de flesta av er vet ett välgörenhetslopp som genomförs till förmån för Panzisjukhuset i Kongo där tusentals kvinnor och barn (!!) räddas till livet efter övergrepp i inbördeskrigets Kongo. Insamlingen i år har redan spräckt vårt första mål om 100 000 kronor.
Det är tredje året vi kör- vi satte igång efter att vi träffats första gången jag och Madde i december 2011 och båda åren har vi samlat in över 100 000 tillsammans med alla våra löpare och andra eldsjälar.
Grundaren, Dr Mukwege var här i december och deltog i en ceremoni i samband med att han fick The Right Livelihood Award i Stockholm. Under ceremonin deltog även Jason Diakité aka Timbuktu som aktivt stöder Panzi och efter det utövade vi lite påtryckningar på just Twitter eftersom han sa att han ”gjorde vadsomhelst för Panzisjukhuset”.
Vi fick inte napp men någon som gick igång var istället Promoe från Looptroop Rockers.
I veckan träffade Madde honom och eftersom Mårten (som han heter) sprang Kilimanjaro Marathon i mars så känns han väl förberedd för vår utmaning. Madde ska dock se till att han är riktigt väl förberedd!
Tjejmarathon är 50 km i vacker terräng på Knalleleden och går av stapeln den 8e juni. Vi har buss till start från Borås, bra hotellerbjudande och självklart är loppet något utöver det vanliga- förvisso ett lopp med tidtagning (om än enkel) men mycket mer en gemensam upplevelse och flera av löparna har under de två tidigare åren varit debutanter på ultradistans.
Du kan läsa mer om loppet här. Det finns platser kvar och du är varmt välkommen att vara med på Sverigest GODaste lopp.
Nu undrar jag om Petter och Timbuktu vågar ta sig an detta? Mycket coolare än att springa på asfalt i New York säger jag.. 😉 Och vem är egentligen Top Dog(z)?
Foto: Madeleine Johansson
Även om det är helt fantastiskt att kunna träna bara av glädje just nu så blir det lite tråkigt. Man kan ju alltid träna av bara glädje och med motion som syfte som jag gör nu men jag har ju som alla vet lite andra planer med min träning.
Jag önskar jag kunde ta mig an något styrkeprojekt men jag har liksom inte riktigt intresset. Jag går gärna till gymet och lyfter och drar lite och jag är ju rätt kunnig på vad jag ska göra så det går rätt fort. Men det är ju att tassa fram i naturen som jag knarkar igång på mest. Och att utmana mig själv. Springa så långt så allt blir sådär klart.
Men jag har haft lite mål ändå: Första 10 veckorna sprang jag ju en mara- en helt fantastiskt underbar mara där jag joggade på puls. Hade kunna blivit ett fint pers om jag sprungit på men det var det inte läge för just då. Jag mådde ju så illa så jag knappt kom till start.
Mellan vecka 10-20 sprang jag som lägst tre timmar tror jag. Mellan vecka 20-30 tror jag att jag klarat två timmar och nu mellan 30-40 är det upp till timmen eller milen som gäller så länge det känns bra.
I april har jag som utmaning att springa 30 minuter i 30 dagar. Idag är det den 18e och jag har sprungit 16 dagar mellan 25-40 minuter. Oftast direkt på morgonen då jag känner mig mest som mig själv. I söndags efter TEC sprang jag inte men sprang ju en timme på lördagen.
Det börjar bli lite tungt. Inte så mycket i kroppen men det trycker på och fogarna ska ju börja ge vika. Men april ut känns det inte alls orimligt att springa.
I påsk är vi på först N’s landställe och sen mitt älskade Värmland. Vanligtvis är påsk en perfekt helg för mängdträning för mig och jag hoppas att lite längre turer ska funka nu även om ”längre” per definition nu är runt 40 minuter.
Det kommer bli en helsikkes utmaning att komma tillbaka till 100 mile form, och radikalt förbättra den, men allt jag gör nu, all längtan, allt sug ligger där och kokar i magen- det kommer hjälpa. Till dess: 30 på 30 med massa glädje!
Fick tips om att spendera mer tid upponed för att slippa mina svullna fötter…får börja stå på huvudet igen..
