Oflyt
Jag ser det som en utmaning. Jag har jobbat och kämpat och pusslat och tackat nej till sociala event, coffee-runs och roligheter för att jobba med mitt vanliga jobb på dagen, jobba med Tjejmaran på kvällen och samtidigt få tid att inte bara ta hand om Lillans vardag utan också umgås hon och jag.
Den här och förra veckan hade jag så sett fram emot: jag skulle jobba lagom, cykla till jobbet, ta ett glas vin någon dag efter jobbet lite spontant och kanske hinna med att simma i Brunnsviken. Träffa lite vänner innan en lång sommar på landet och i fjällen mest med Lilltejen och familjen börjar. Få lite av det där lugna och ja, jävligt egoistiska, livet.
Men nej. Nej nej. Universum skickar en utmaning. Lillan är sjuk för första gången, på riktigt. Och hennes pappa måste jobba. Jag vill så gärna komma i mål på jobbet så jag kan ta den här långa semestern jag så väl behöver. Aldrig behövt så mycket som nu.
Den där mammaoron som tröttar enormt har legat på i 8 dagar nu. Försöka hålla lugn, försöka ta tempen, undra om man kan lita på sjukvården? Hur länge kan de gå med feber? Försöker pussla ihop veckan med pappan, mormor. Jobbet. Avboka hela kalaset? Avboka födelsedagsresan till Eskilstuna Djurpark i helgen?
Dåligt samvete för att jag måste jobba och får muta med tv. Dåligt samvete gentemot jobbet. Ledsen och ego för att jag inte får till det jag tänkt göra för mig. Dåligt samvete för att jag känner mig ego. Sliten. Tycker alla andra är så snygga och piffiga och verkar hinna göra nyttiga smoothies, cykla, springa, umgås och ta hand om sig. Min kyl gapar alltid tom och det står väskor antingen för att packas i eller ur hallen varje dag.
Är det hemskt att vilja dra iväg själv? Att jag drömmer om att vara helt ensam en vecka i en stuga vid havet med en 9 foots surfbräda, gärna storm och bara ha P1 på radion att lyssna på. ”Sommar” och ”Filosofiska rummet”.
Nej det är inte hemskt. Och jag vet att jag längtar efter min lilla Tigerfis efter bara en dag. Och jag vet att jag är en obotlig optimist med lätt till ”tredje världen -kollen”: Är det här ett problem på riktigt? Har jag mat på bordet? Vänner och familj? Är det så att jag är lite bortskämd med att alltid få som jag vill? Svar JA!
Är det så att jag går och muttrar över mitt ovårdade yttre och med mina enormt höga krav, misslyckade dag och sen tänker på allt fantastiskt i mitt liv och blir på gott humör och evigt ( ja tills nästa surmuleutbrott) tacksam?
Jadå!
Men det är själva faen att man måste hålla på och pussla och slita så jämt. Så universum, om du har lite tid, gör min unge frisk och ordna en idrottsmassage och behandling av ryggen på en tid då jag kan. Handla åt mig så jag slipper öda värdefull tid på att trängas på Ica. Rensa mina odlingar så jag slipper skämmas för grannarna. Arkivera all dokumentation på jobbet. Fixa mitt hår också när du ändå är igång.
Eller äsch, vänta, jag gör det själv.
Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. .