Optimalt backpass

Det regnar, det blåser.

Det blir bättre i morgon, säger min guide Eli, och viftar med händerna mot himlen. Han har bett en bön. Sen får man se. Det är inte alltid det fungerar.

I går var alla goda makter frånvarande.

En kvinna dog, 50 skadade. Det var ingen självbombare. Någon hade placerat ut en vaska med 1 kilo sprängmedel, full med spikar och annat järn som kan slita en kropp i stycken. När två bussar stod nära väskan, tryckte denne någon på en fjärrkontroll och väskan exploderade. Världen är galen.

Men loppet blir av. 2000 poliser håller koll.

Träffade en löpare från Jerusalem, som sprungit maran på 2.32. Han sa han hoppades gå under tre timmar.

Med andra ord. Riktigt tuff bana. Aborrbacken gånger tio. Det vill säga, Via Dolorosa. Smärtans väg.

Fortsättning följer ….

En bomb har smällt av i Jerusalem. En självmordsbombare. 20 människor skadade eller döda.

Vet inte vad det innebär för Jerusalem Marathon. Spänningen stiger.

Min guide Eli, gammal infanteriofficer, slår ut uppgivet med händerna. Allt för många här, på båda sidor, vill ha krig. Det kommer inte att bli fred under min livstid, säger Eli, 68.

Nu, mot Jerusalem. Rapoort följer.

Flyget landade i Tel Aviv, så det blev en dag där också.

Det var helt ok. Sjurätters middag på kvällen, någon slags israeliska tapas. Chauffören drack lika mycket vin som jag. Sen körde han mig hem.

Sista frågan på matteprovet: Hur mycket drack chauffören då?

Kom i alla fall upp fint på morgonen. 8 km lugn jogg på strandpromenaden. Som alltså går längs Medelhavet. Och så hopp i havet, med en temperatur som i Östersjön i början av juli.

Friskt.

Efteråt vilade jag fötterna vid restaurang La Mer. Viktigt vila fötterna nu. Är ju en mara på fredag i Jerusalem. Känns som benen är på väg tillbaka efter Barcelona.

Innan jag vilade åt jag lunch. Fick en känsla av att det är ganska mycket amerikanska influenser här i Israel. Så här mycket har nog Åkesson aldrig käkat till lunch. Inte jag heller. Det blev lite över, måste erkännas. Fast ölen slank ner utan problem.

Blir man sugen på apelsiner, finns det gott om sådana i Tel Aviv.

Det är väl så här Åkesson brukar göra. Ser jag lite allvarlig ut så beror det nog på solen. Stark som attan, svider starkt i skinnet. Men man kämpar på …

Shalom på ett tag.

Pling i datorn, och där kom biljetterna. Åker på tisdag, loppet går på fredag, tidigt.

Tydligen har jag varit lite missinformerad. Trodde det skulle vara 13-16 C. Men i dagsläget är temperaturen 23-28 C. Vet inte riktigt vad jag ska tänka om det. Det lär bli en svettig mara. Samtidigt, i morse var det långkalsongerna på igen. I går kväll var det snörapport på Väderleken i TV. Vet inte varför det kallas väderlek. Väder är verkligen ingen lek. Möjligen i så fall en allvarsam sådan. Ett romanuppslag? Den allvarsamma väderleken.

Hörde jag Hjalmar Söderberg rotera ett varv i sin grav?

Högsommarvärme alltså i Jerusalem. Antar det är smällar man får ta. Och banprofilen ser ut ungefär som 14 gånger terrängspåret i Lilljanskogen. Känner det kommer att bli en mara av rent bibliska proportioner. Sätter mitt hopp till högre makter. Förlåt, en högre makt. Eller två.

Allah eller Jehova, kan behöva hjälp av båda.. De får dra mig i varsin arm ….

eller så rycker den här killen in:

On the move again. 18 km fartlek tidigt i morse. Ryggen kändes bra. Höll den rak. Det är så den ska vara. Ryggen ska vara rak när man går genom tillvaron. När man springer genom tillvaron. Otroligt skönt springa igen. Kroppens alla celler ba´, heja heja!

Lår och vader hade dock inte glömt bort maran för tio dagar sedan. En mara sitter i ett bra tag. Ryggen ännu bättre efter löpningen.

Och i dag S:t Patricks day. Nog inte många irländare som är ute och springer idag. Nog många irländare som sitter på puben idag. I gröna hattar.

Det finns en Irish Pub i Monte Gorde. Hade jag varit där, hade jag gått dit. För en After Intervall.

Men hemma också bra. Djurgården spöa Luleå med 2-0. Börjar lukta bragdguld. Minst.

Och kanske SM-guld. Minns var ni läste det först!