Optimalt backpass
Sabbat här i Jerusalem. Lugnt och stilla. Till och med hissarna är koscher. Under sabbaten får man inte trycka på hissknapparna. En hiss här på hotellet stannar på varje jämn våning. En annan på varannan. Lyckligtvis finns det en hiss för hedningar också.
Loppet då? Svinkallt på morgonen. Plockade av mig kläderna fem minuter innan start. Upptäckte att starten inte var där jag trodde den skulle vara. Fick tokspringa till starten. Missade ändå med två minuter. Alldeles tomt när jag kom fram. Sen kom jag på att jag inte kommit hit för att ha bråttom. Så då tog jag det lugnt.
Rullade på nerför någon kilometer. Ja, det var lite uppför också. Rullade förbi en och annan löpare. Och sen gick det uppför, och sen gick det nerför, och uppför igen. 5 km markeringen låg ungefär vid 28 km markeringen, och efter någon kilometer tokbacke.
Blir ju kul när man kommer hit igen, tänkte jag. Positivt.
Sen tittade solen fram, och fingrarna började tina upp.
En utmanande bana, stod det i programmet. Och en utmanande bana var det. Tror inte det var någon egentlig plattlöpning någonstans. Ett stim av abborbackar. Och samtidigt en fantastiskt fin bana. Många berg, och utsikten blir därefter.
Kom i mål på runt 3.34, ungefär 25 minuter långsammare än i Barcelona för tre veckor sedan. Det säger väl en del om banan, samtidigt pressade jag inte på. Benen kändes helt ok. HYfsat med publik, många mycket unga män och kvinnor med k-pistar hängande över axeln. Inga leksaker där inte.
Deltagarna mycket utspridda efter ett tag. Tror det kom runt 1500 till start i fullmaran, betydlgt mer i halvmaran. Vid 25 km hörde jag snabba steg bakom ryggen. Tre kenyaner, tror det var tättrion i halvmaran. Kände ingen omedelbar lust att hänga på.
Blir längre rapport i RW no 5.
Nu, mot Döda Havet. Testa springa utan wetwest. Running like a cork!
Shalom!
