Oro och tacksamhet
Känner du julstress? Fattar du hur lyckligt lottad du är som kan känna det? Förstår du hur högt upp på behovstrappan du är om du oroar dig för konsumtion av varor och mat och logistik mellan firanden eller att göra någon lite sur.
Gränsen mellan att vara personlig och privat är fin jag hoppas jag tassar på rätt sida nu men kanske någon stannar upp i en onödig stress och oro av det här.
När man är orolig för riktiga saker då känner man inte julstress. Större delen av världens befolkning har större problem än så. Riktiga problem. Och många som skulle kunna få njuta över att ha en utmaning med jullogistik och konsumtion går och bär på en oro. En oro som gör att det knyter sig i magen.
Idag vill jag bara skicka en stor varm kram till alla som går och känner just riktig oro. Som alltid har det med sig överallt för alltid. Som har en oro om riktiga saker hängande över sig som inte går att lösa. Som kanske firar jul på sjukhus. Som kanske måste hålla sig i närheten av ett. Som kanske går och väntar på ett nytt organ, ett samtal om ett nytt organ.Ett samtal om provsvar som är bra eller dåliga. Som inte kan dra till Thailand för att känna lite frihet och slippa decemberkylan. De som inte kan ta hälsan för givet just nu eller någonsin.
Man måste vänta. Man måste vara positiv. Alla säger att man inte ska oroa sig men det är inte så lätt. Det är så påtagligt. Det griper om hjärtat och själen på ett sätt som inte går att beskriva.
Men jag vill också berätta vad det gör när det blir bra. Man blir en jävel på perspektiv. Man blir på det klara med vad som är viktigt och man låter inte skitsaker som lite strul på jobbet (pratar inte allvarliga problem nu) bekomma en. Utebliven träning och skitiga fönster? Who the f*** cares? Man tänker att det blir som det blir med de där lussebullarna och den inlagda sillen, det viktigaste är väl att vi är tillsammans och faktiskt är där och äter vad det nu blir. Tillsammans.
Man blir så galet tacksam. Och så håller man i de där perspektivet hårt hårt så man inte dras in i att reta och stressa upp sig över världsliga saker. Och slipper man sån här oro så kan man iallafall i altruistisk anda stanna upp och i all ära och sundhet släppa en del onödig skit som man verkligen inte skulle bry sig om om något hände. Om man var tvungen att känna riktig oro.