Österlenmaran- Novembers charmigaste lopp
Förra året, nästan exakt den här tiden fick jag reda på att jag var gravid. OOPS! Jag hade anmält mig till inte bara Ironman Kalmar men även TEC 100 där jag ju skulle springa mycket snabbare än året innan.
Dessutom hade jag efter fadäsen på Black River Run 100 miles tränat lite fart för att springa ÖsterlenMaran lite snabbt.
Nu var jag i vecka 10, det var fortfarande hemligt att jag var gravid men vi skulle förstås springa!
N skulle debutera på maradistansen, men eftersom han blivit hjärntvättad av att umgås med mig och mina ultravänner där maradistansen är ”i början av loppet” så underskattade han nog lite hur tufft det är att springa en mara!
Jag mådde fruktansvärt dåligt under den här tiden. Det enda som funkade var att äta. Jämt. Massor. Men jag låg ändå i en hög på soffan varje dag.
Några timmar innan loppet låg jag i fosterställning på det mysiga BnB vi bodde på i Baskermölla. Men vi tog oss till start. Det var riktig discostämning och jag såg ändå fram emot att få vara med om det här häftiga loppet där man springer mellan byarna på Österlen. Under loppet pågår ”Österlen Lyser” den här helgen och det var marshaller och facklor och mycket folk ute i de olika små byarna. Att springa på den flacka landsbygden och se en karavan av löpare med lysande pannlampor och andra lysande kreationer var så himla häftigt!
Jag sprang med pulsen som riktvärde och hann både stanna och fika och vända och springa tillbaka där N bröt efter 3 mil och sen springa i mål. Ett riktigt njutarlopp på fyra timmar.
Förutom att loppet var väldigt väl anordnat och ett av det häftigaste jag sprungit så kan jag varmt rekommendera ett besök på Österlen såhär på hösten. Murrigt och mysigt och Kivik är fullt av äpplen.
Loppet finns även i halvmaradistans och stafettklass!
Läs mer här.

Bara GÖRT. De där 20 minuterna är mer än ingenting. De är mer än en kvart. De är dina. De räcker långt.