Race Report – Het halvmara i Taipei


I lördags klockan 07.00 på morgonen gick starten för Love Run som också var mitt första halvmarathon. Väckarklockan ringde som planerat vid klockan 05.00. Kläderna hade jag lagt fram och förberett genom att sätta fast nummerlappen kvällen innan och efter en frukost i sängen, en banan och lite yoghurt, var det dags att bege sig mot starten. Taxin åkte längs de ovanligt lugna gatorna i Taipei, det var strålande solsken och den klart varmaste dagen i Taipei hittills under vår då veckans långa vistelse. Oron började tillta, hur skulle jag reagera på värmen? Väl framme vid startområdet som låg vid en flod var det full fart. Människor var ute och joggade, cyklade, gick och det övades till och med för drakrodd på floden. Jag, min syster och hennes pojkvänn mötte upp några andra utbytesstudenter som också skulle springa, stämningen var på topp.

Jag värmde upp genom att jogga en liten stund och sedan köra lite löpskolning och några stegringslopp. Det var även en gemensam uppvärmning ledd av två energiknippen till tjejer, allt detta dokumenterades även av ett filmteam. Staren närmade sig och vi anslöt till de löpare som samlats vid startlinjen, I, er, san (ett, två, tre på mandarin) gogo!! Loppet var igång.

Den första biten gick i skuggan och jag kände mig riktigt stark. Den första vätskekontrollen var redan efter två kilometer, där fanns det allt från vatten och sportdryck till cocktailtomater och chokladvofflor. Vid fyra kilometer kom nästa vätskekontroll, även den med samma utbud. Jag tyckte att det var lite konstigt att de kom så tätt och så tidigt, jag missade också svamparna fyllda med kallt vatten – vilket misstag. Direkt efter den andra vätskekontrollen sprang vi över floden till andra sidan, ut i direkt sol och ingen skugga. Därefter följde fem kilometer i strålande hetta till nästa vätskekontroll, det skall tilläggas att det var 32 grader varmt i skuggan och upp emot 36 grader varmt i solen. Banan som man sprang var upplagd på det viset att man sprang en mil längs floden varpå man sedan vände och sprang tillbaka samma väg – inte bra för mitt psyke att veta att jag inte kom bort från solen och värmen då jag efter ungefär nio kilometer insåg att det kommer inte att komma någon mer skugga. Jag fick tag på en svamp med kallt vatten och kylde av mitt huvud, det kändes som om blodet kokade. Jag tänkte tillbaka på en dokumentär om Badwater – ett lopp på 135 miles i Death Valley en mycket varm plats mellan San Diego och Las Vegas. Vilka hjältar (eller galningar) de är som springer det loppet. Det är nog inget för mig. Det gick fortfarande helt okej men det började bli lite trögt i benen. Jag fortsatte kämpa och första milen klockades på ungefär 50 minuter sedan tog det bara stopp. Jag kom inte framåt, det kändes som om jag hade tuggummi under fötterna. Jag kände mig trött i baklåren, jag funderade på om det kunde vara så att kroppen försökte kyla av blodet genom att låta det passera längs med huden istället för i musklerna eller om det kunde vara så att luftföroreningarna påverkade syremängden man fick i sig? Paniken tilltog, jag kände att jag fick fokusera på att ta mig i mål och lite granna strunta i tiden. Jag sprang och sprang och tillslut kom jag in i mål på 1,59 vilket blev en femteplats, inte helt illa ändå. Jag är inte nöjd med tiden men tacksam för lärdomen, det är när lopp går dåligt som man lär sig mest.

Det jag kan ta med mig av detta lopp är att jag:

  • skall inte underskatta värmen
  • borde köpa ett vätskebälte,
  • ska inte glömma av att kyla ner mig med svampar redan innan det känns som om huvudet kokar
  • skall ha en blöt buff på huvudet nästa gång
  • ska ha med energigel då man inte alltid vet vad som kommer att serveras ut med banan
  • Jag trivs bättre i kyla och ösregn än 36 grader och sol.

När jag kom i mål hade temperaturen stigit till 39 grader i solen, inte konstigt att det kändes ”lite varmt”. Det var ganska många utbytesstudenter som sprang loppet (21 eller 7 km) vilket gjorde att en Taiwanesisk tidning var där och intervjuade de som sprungit. Bra kämpat alla!!

Majnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring bort din stress
  • Trailfeber
  • 14 trailskor testade
  • Maratonspecial
  • Fokus på rumpan
  • Maxa milen
  • Vila med Yinyoga
  • 6 löparprylar du inte kan vara utan

Långpass på Söder


Helgens långpass på 30 kilometer gick runt de tre öarna Kungsholmen, Långholmen och Södermalm. 30 kilometer är ganska långt och ett perfekt tillfälle att passa på att se sig om i sitt närområde genom att springa en annan runda än den man brukar springa. För mig är det viktigt att få komma ut och uppleva nya rundor och platser. Oftast ser jag ingen mening med att springa samma runda två gånger på raken under ett pass bara för att samla kilometer, som att exempelvis springa Kungsholmen runt två gånger. Det finns så många fina platser att se och varje löprunda har sin charm.

En stor drivkraft i min löpning är att ständigt upptäcka nya platser, som ASICS kampanjen säger It’s a big world – go run it.

Backintervaller i skidbacke


I veckan var det dags för 10×60 sekunders backintervaller i ett tempo något snabbare än milfart. Som den ingenjör jag är räknade jag ut lite snabbt att jag skulle behöva en backe som var runt 230 meter lång. Man tager vad man haver tänkte jag och gav mig iväg till den längsta backen i närheten som jag känner till, en gammal skidhoppsbacke.

Efter att ha släpat mig upp till backen via en skogsstig var jag på plats och redo för dagens pass och väl på plats såg jag att backen kanske lite väl brant men ändå tillräckligt lång, vilket var det viktigaste.  Backintervaller är något som jag tycker ju väldigt mycket om men jag måste medge att backen var väldigt jobbig och jag fick kämpa hårt för att behålla löptekniken. Backintervaller ger så mycket, både styrka och löpteknik – det är helt klar värt allt slit!

Det var absolut inte sista gången jag sprang upp och ned för den backen, jag tror att vi ska bli bästa vänner.

Årets första dopp


I helgen var jag hemma på Västkusten, det är verkligen härligt att bara umgås med familjen en helg när man bor långt hemifrån. Jag ser alltid fram emot att få komma ut och njuta av naturen och omgivningen när jag är hemma, det är något speciellt med att springa längs med kustlinjen och det glittrande havet. Som tur är har jag en morbror som är lika löptokig som jag, vilket innebar sällskap på veckans långpass. Vi har vart ganska jämna tidsmässigt de gånger som vi har sprungit Stockholm Marathon, det är alltid diskussioner om vilken tid man sikar på och taktik inför loppet. Tur att jag har någon i släkten som jag kan tävla lite med!

Vi gav oss iväg tidigt på söndagsmorgonen och sprang söder ut längs landsvägarna från Varberg, förbi gårdar och hus i strålande solsken. Det är helt fantastiskt att kunna springa och få uppleva världen på det viset, fötterna tar dig till platser där du inte har vart förut och antagligen aldrig heller skulle ha fått tillfälle att besöka om det inte hade vart för löpningen. Det blev en löprunda på 140 minuter i behagligt 5:33 min/km tempo. När löprundan började närma sig slutet så kom vi på den fantastiska idén att avsluta löprundan med ett dopp i havet, årets första dopp. De andra besökarna på stranden måste nog trott att vi var lite smått galna.


Vilken frihetskänsla – kallt men underbart och bra för återhämtningen har jag hört!

Yasso 800’s – Intervaller när dom är som värst


Under förra veckan sprang jag det hittills klart jobbigaste passet under hela vår träningsperiod, Yasso800’s. Det är ett pass som innebär att man springer tio stycken 800 meters intervaller med 400 meters joggvila mellan intervallerna. Det sägs ju att snabba 800 meters intervaller kan vara en av de jobbigaste distanserna som finns och under detta passet skulle man springa distansen tio gånger. Det är lite konstigt att jag kan tycka att det är jobbigare att gå ut och springa tio stycken 800 meters intervaller snabbt än att springa tre mil i kuperad terräng. Jag var även lite nervös och spänd inför passet eftersom att Yasso 800’s också är ett test för att förutspå den tid som du skulle kunna springa ett marathon på, genom att räkna ut den genomsnittliga tiden i minuter och sekunder för de tio intervallerna. Då jag aldrig har kört ett sådant pass tidigare var jag osäker på exakt hur hårt jag skulle pressa mig för att orka med alla tio intervaller.

Efter 3 kilometers uppvärmning till Kristinebergs IP var det dags för testet. Den första intervallen var ganska jobbig och de nio återstående intervallerna kändes då nästan omöjliga, men intervallerna gick bara bättre och bättre ju fler jag gjorde. Efter att jag hade klarat av de fem första intervallerna och började jag känna hopp om att detta pass skulle nog mot allt förmodan gå att genomföra. Passet gav en massa energi efteråt när jag hade klarat av alla intervaller men under passet var det stundtals väldigt jobbigt. Genomsnittstiden på mina intervaller blev 3 minuter och 12 sekunder vilket enligt testet skulle motsvara ett marathon på 3 timmar och 12 minuter. Det skulle innebära en förbättring av mitt PB med 32 minuter! Det ska bli så spännande och se vilken tid jag kan göra på Stockholm Marathon. Efter det passet kan jag inte annat än att vara lite stolt över mig själv!

Motivation


Vad som ger någon motivation kan vara väldigt olika saker från person till person. Enlig Nationalencyklopedin definieras motivation på följande sätt:

”motivation (av motiv), psykologisk term för de faktorer hos individen som väcker, formar och riktar beteendet mot olika mål.”

Min bästa tipps för att hitta motivationen att komma ut på den där planerade rundan när man inte alls kanske har lust till det eller om man tycker att man inte har tid hittar ni i listan nedan:

  1. Det blir inte roligare än vad man gör det, inställningen är allt. Ser du fram emot att få gå ut och springa och du visualiserar att det kommer att bli en härlig löprunda med vänner eller ett tillfälle att få lite egentid kommer löprundan att kännas kul.
  2. Ta på dig kläder och skor som du känner dig riktigt fin och snabb i. Huvudsaken är att du tar på dig något som du känner att du trivs i och samtidigt är bekvämt att springa i.
  3. Anmäl dig till ett lopp. När man har ett lopp att springa måste man komma ut och springa för att förbereda sig för det loppet. Jag brukar ibland tänka att om jag inte ger mig ut nu och har det lite jobbigt idag så kommer det att bli väldigt jobbigt under loppet.
  4. Boka in löpning med en vän eller med några kollegor och gör det till en kul grej och en del av veckan.
  5. Gör det till ett äventyr och se skogen eller staden som din lekplats. Spring en helt annan väg och se vad du hittar. Jag brukar ibland springa lite vilse med flit bara för att utforska nya områden.
  6. Spring till eller ifrån jobbet. Det är ganska härligt att kunna springa förbi alla bilköer på morgonen eller springa hem i en magisk skymning om kvällen.
  7. Tänk tillbaka på första gången du var ute och sprang och hur långt du har kommit sedan dess. Det är viktigt att komma ihåg att träning ger resultat.