Race report Limone Extreme i bilder – Mot nya höjder!



Förra helgens lopp var verkligen något utöver det vanliga. Jag sprang mitt första skyrace, Limone Extreme, tillsammans med några vänner. Flera av dem jag åkte med hade jag aldrig träffat tidigare och de var ett riktigt skönt gäng med olika löpningsbakgrunder och nivåer. Vi hade hyrt en bil och skulle bo på hotell och i lägenheter tillsammans de närmaste dagarna. Det är det som är så härligt med de flesta löpare att de inte bara är löpare utan också helt underbara, enkla och sköna människor att umgås med. Denna helg kunde verkligen inte ha blivit bättre, förutom kanske frukosten på hotellet i Limone sur Garda. Den var inte den bästa frukost som jag har sett men det spelade ingen större roll då jag oftast är lite för nervös för att få i mig något annat än bröd och yoghurt inför ett lopp.

På kvällen innan loppet hämtade vi ut nummerlapparna och jag slogs av hur vacker omgivningen var. Det kändes som om jag hade ramlat in i en photoshopad bild i en artikel av de där tio platserna på jorden som man måste besöka innan man dör. Bergen reste sig verkligen direkt ur Gardasjöns vatten. Vi förstod att den första snön hade kommit på bergstopparna runt sjön eftersom att tävlingsledningen var tvungna att ändra banan för ett annat lopp som gick kvällen innan vårt lopp. Jag oroade mig lite för att det kunde bli kallt under loppet vilket visade sig vara det minsta problemet.

Loppet var i alla fall en väldigt vacker och omtumlande upplevelse. Det skulle enligt beskrivningen vara 23 kilometer långt med 2000 höjdmeter i bergen längsmed den sagolikt vackra Gardasjön i Italien. Jag var lite osäker på vad jag skulle vänta mig under loppet då jag har sprungit lopp tidigare, så som Swissalpine Marathon, med fler höjdmeter men då fördelade på en betydligt längre sträcka.

Vi värmde upp längs med sjön och det var äntligen dags för start. Jag tänkte att jag skulle placera mig någonstans i mitten av startfållan för att undvika att behöva gå om en del människor i backen upp.

Starten gick och det gick fort under de första två kilometrarna innan backen (berget) kom. Även om de första kilometrarna såg platta ut på banprofilen så var det ganska backiga. Väl framme vid backen började stigningen upp på första toppen. Det blir som ett tåg av löpare och det är bara att gå på och hålla sin plats i ledet, stannar man upp är det svårt att komma in i ledet igen, jag går på i det tempo som hjärta och lungor klarar av. Jag fokuserade inte på att hålla något specifikt tidstempo i backen upp utan mer på att gå så snabbt som möjligt.

I mitten av backen kom det en energi och vätskestation som hade allt från vatten och cola till choklad och torkad frukt. Jag intog min energi i flytande form och fortsatte upp för berget. Väl uppe efter 1200 höjdmeters klättring kunde jag äntligen springa igen. Utsikten var magisk och jag kände mig lycklig när jag tittade ut över sjön, tacksam för att min kropp klarar av att ta sig upp för berg.

Efter att ha sprungit en ganska flack sträcka började sedan nedförslöpningen. Det är något som jag måste öva på. Jag kastade mig ut över leriga slutningar och hoppade över stenar. Medan jag sprang nedåt slog det mig att vi springer väldigt mycket nedåt och att jag inte kunde minnas att det var så mycket nedför på banprofilen. Framme vi berg nummer två vilket jag också då trodde var det sista berget började stigningen uppåt. När jag nästan var uppe tänkte jag att denna backe måste vara betydligt mer än 400 höjdmeter.

Jag gick ikapp en svensk kille och fick det konstaterat för mig att eftersom att det hade snöat dagen innan hade de gjort om banan, istället för 2000 höjdmeter och 23 kilometer var loppet nu 24,5 kilometer och innehöll en stigning på hela 2800 höjdmeter. Det fanns alltså ett tredje berg! I den situationen vet man inte om man skall skratta eller gråta. Jag var ju nästan klar med loppet, efter berg nummer två skulle det ju bara vara nedför tillbaka till Limone kvar och nu fanns det alltså ett berg till. Vad gör man då? I ärlighetens namn har man ju inte så mycket till val. Vill man gå i mål måste man ju över det där tredje berget också. Tävlingsledningen hade annonserat ändringen på Facebook och de hade även berättat om det vid starten, synd bara att jag inte förstår italienska. På ett sätt var det nog ändå lika bra att jag inte viste om det tredje berget. Man klarar så mycket mer än vad man tror. För att sätta det i relation till något så skulle man kunna säga att den totala stigningen som vi gjorde var ungefär 100 höjdmeter per kilometer vilket motsvarar tio graders lutning på ett löpband och då bortser vi från att ungefär halva loppet gick nedför.

Väl uppe på ber nummer två gav jag mig av nedåt mot det sista berget. Jag träffade en av de svenska killarna om jag var där med och vi gick tillsammans upp för den sista backen. Det var väldigt skönt med lite sällskap även om det inta var så lätt att prata i uppförsbacken. På vägen upp träffade jag även min sambo som satt och försökte stretcha ut sin kramp bredvid stigen, har var sur som en citron över att benen inte lydde. Det kändes lite konstigt att vara så trött i benen efter en uppförstigning men ändå kunna springa på när det väl var lite mindre lutning. Det var då man kunde slappna av på riktigt även om man sprang i högt tempo. Vägen ner från det sista berget var otroligt teknisk och svårsprungen.  Det var lite som att försöka springa i ett stenras fullt med vassa stenar. Tillslut kom jag till en promenadstig och då viste jag att målet var nära. Jag satte av i full fart och njöt av att springa. Det slog mig att även om jag var trött i benen så hade jag kunnat springa en bra bit till på flack mark, benen kändes starka. Jag spurtade in i mål var så glad att jag äntligen var i mål och att jag hade överlevt loppet.

Efter loppet serverades det italiensk pasta och pizza, så lyxigt!

Tack för att du tog dig igenom hela inlägget! Gå gärna in och rösta på oss i Team ASICS Go Run It så att just din favorit får åka till New York och springa New York Marathon! Jag har aldrig vart i New York och det hade vart en dröm att få åka. Tack för din röst!

Du röstar HÄR!

Stor kram Sanna

Marsnumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Spring fortare
  • 17 energikakor i test
  • I form för halvmaran
  • Trotsa din ålder
  • Sanningen om protein
  • Löpning ska vara Rock’n’ roll
  • Yoga för löpare

Långpass på Söder



Helgens långpass på 30 kilometer gick runt de tre öarna Kungsholmen, Långholmen och Södermalm. 30 kilometer är ganska långt och ett perfekt tillfälle att passa på att se sig om i sitt närområde genom att springa en annan runda än den man brukar springa. För mig är det viktigt att få komma ut och uppleva nya rundor och platser. Oftast ser jag ingen mening med att springa samma runda två gånger på raken under ett pass bara för att samla kilometer, som att exempelvis springa Kungsholmen runt två gånger. Det finns så många fina platser att se och varje löprunda har sin charm.

En stor drivkraft i min löpning är att ständigt upptäcka nya platser, som ASICS kampanjen säger It’s a big world – go run it.

Backintervaller i skidbacke



I veckan var det dags för 10×60 sekunders backintervaller i ett tempo något snabbare än milfart. Som den ingenjör jag är räknade jag ut lite snabbt att jag skulle behöva en backe som var runt 230 meter lång. Man tager vad man haver tänkte jag och gav mig iväg till den längsta backen i närheten som jag känner till, en gammal skidhoppsbacke.

Efter att ha släpat mig upp till backen via en skogsstig var jag på plats och redo för dagens pass och väl på plats såg jag att backen kanske lite väl brant men ändå tillräckligt lång, vilket var det viktigaste.  Backintervaller är något som jag tycker ju väldigt mycket om men jag måste medge att backen var väldigt jobbig och jag fick kämpa hårt för att behålla löptekniken. Backintervaller ger så mycket, både styrka och löpteknik – det är helt klar värt allt slit!

Det var absolut inte sista gången jag sprang upp och ned för den backen, jag tror att vi ska bli bästa vänner.

Årets första dopp



I helgen var jag hemma på Västkusten, det är verkligen härligt att bara umgås med familjen en helg när man bor långt hemifrån. Jag ser alltid fram emot att få komma ut och njuta av naturen och omgivningen när jag är hemma, det är något speciellt med att springa längs med kustlinjen och det glittrande havet. Som tur är har jag en morbror som är lika löptokig som jag, vilket innebar sällskap på veckans långpass. Vi har vart ganska jämna tidsmässigt de gånger som vi har sprungit Stockholm Marathon, det är alltid diskussioner om vilken tid man sikar på och taktik inför loppet. Tur att jag har någon i släkten som jag kan tävla lite med!

Vi gav oss iväg tidigt på söndagsmorgonen och sprang söder ut längs landsvägarna från Varberg, förbi gårdar och hus i strålande solsken. Det är helt fantastiskt att kunna springa och få uppleva världen på det viset, fötterna tar dig till platser där du inte har vart förut och antagligen aldrig heller skulle ha fått tillfälle att besöka om det inte hade vart för löpningen. Det blev en löprunda på 140 minuter i behagligt 5:33 min/km tempo. När löprundan började närma sig slutet så kom vi på den fantastiska idén att avsluta löprundan med ett dopp i havet, årets första dopp. De andra besökarna på stranden måste nog trott att vi var lite smått galna.

Vilken frihetskänsla – kallt men underbart och bra för återhämtningen har jag hört!

Yasso 800’s – Intervaller när dom är som värst



Under förra veckan sprang jag det hittills klart jobbigaste passet under hela vår träningsperiod, Yasso800’s. Det är ett pass som innebär att man springer tio stycken 800 meters intervaller med 400 meters joggvila mellan intervallerna. Det sägs ju att snabba 800 meters intervaller kan vara en av de jobbigaste distanserna som finns och under detta passet skulle man springa distansen tio gånger. Det är lite konstigt att jag kan tycka att det är jobbigare att gå ut och springa tio stycken 800 meters intervaller snabbt än att springa tre mil i kuperad terräng. Jag var även lite nervös och spänd inför passet eftersom att Yasso 800’s också är ett test för att förutspå den tid som du skulle kunna springa ett marathon på, genom att räkna ut den genomsnittliga tiden i minuter och sekunder för de tio intervallerna. Då jag aldrig har kört ett sådant pass tidigare var jag osäker på exakt hur hårt jag skulle pressa mig för att orka med alla tio intervaller.

Efter 3 kilometers uppvärmning till Kristinebergs IP var det dags för testet. Den första intervallen var ganska jobbig och de nio återstående intervallerna kändes då nästan omöjliga, men intervallerna gick bara bättre och bättre ju fler jag gjorde. Efter att jag hade klarat av de fem första intervallerna och började jag känna hopp om att detta pass skulle nog mot allt förmodan gå att genomföra. Passet gav en massa energi efteråt när jag hade klarat av alla intervaller men under passet var det stundtals väldigt jobbigt. Genomsnittstiden på mina intervaller blev 3 minuter och 12 sekunder vilket enligt testet skulle motsvara ett marathon på 3 timmar och 12 minuter. Det skulle innebära en förbättring av mitt PB med 32 minuter! Det ska bli så spännande och se vilken tid jag kan göra på Stockholm Marathon. Efter det passet kan jag inte annat än att vara lite stolt över mig själv!

Motivation



Vad som ger någon motivation kan vara väldigt olika saker från person till person. Enlig Nationalencyklopedin definieras motivation på följande sätt:

”motivation (av motiv), psykologisk term för de faktorer hos individen som väcker, formar och riktar beteendet mot olika mål.”

Min bästa tipps för att hitta motivationen att komma ut på den där planerade rundan när man inte alls kanske har lust till det eller om man tycker att man inte har tid hittar ni i listan nedan:

  1. Det blir inte roligare än vad man gör det, inställningen är allt. Ser du fram emot att få gå ut och springa och du visualiserar att det kommer att bli en härlig löprunda med vänner eller ett tillfälle att få lite egentid kommer löprundan att kännas kul.
  2. Ta på dig kläder och skor som du känner dig riktigt fin och snabb i. Huvudsaken är att du tar på dig något som du känner att du trivs i och samtidigt är bekvämt att springa i.
  3. Anmäl dig till ett lopp. När man har ett lopp att springa måste man komma ut och springa för att förbereda sig för det loppet. Jag brukar ibland tänka att om jag inte ger mig ut nu och har det lite jobbigt idag så kommer det att bli väldigt jobbigt under loppet.
  4. Boka in löpning med en vän eller med några kollegor och gör det till en kul grej och en del av veckan.
  5. Gör det till ett äventyr och se skogen eller staden som din lekplats. Spring en helt annan väg och se vad du hittar. Jag brukar ibland springa lite vilse med flit bara för att utforska nya områden.
  6. Spring till eller ifrån jobbet. Det är ganska härligt att kunna springa förbi alla bilköer på morgonen eller springa hem i en magisk skymning om kvällen.
  7. Tänk tillbaka på första gången du var ute och sprang och hur långt du har kommit sedan dess. Det är viktigt att komma ihåg att träning ger resultat.