Rookie Racereport- Vansbro HalvIronman


20130707-150410.jpg

Syftet med den här rapporteringen är tvåfaldigt:

1) Att visa att saker går att göra om man bara är fokuserad och kör sitt race och gör saker med hjärta och glädje.

2) att dela mina bästa rookie ”do’s and don’ts” för medeldistanstriatlon

Tips 1: Var i god tid så du hinner kolla in växlingsområdet och annat i lugn och ro. Allt blir mycket lättare då.

Uppfyllnadsgrad 10/10- vi var där snortidigt. Det fanns inte ens kaffe att köpa vilket orsakar problem för mig och N som hade sovit lite väl lite.

Tips 2: Var bekant med din utrustning så du vet hur du sätter ihop den och tar hand om den.

Uppfyllnadsgrad: 0/10 Jag kan inte ens pumpa min cykel. Trodde det var fel på min pump men det är mig det är fel på. Man ska lossa ventilen, vilket en annan tävlande fick upplysa mig om när han förbarmade sig över mina halvtomma däck. Pinsamt!

Tips 3: HA all obligatorisk utrustning. Jag fick två obligatoriska vattenflaskor av bästa Stefan på Enervit och var väldigt glad att det var deras grejer som serverades.

Uppfyllnad: 5/10 saknade lite grejer men ordnade det.

Klockan 9 började solen värma upp växlingsområdet rejält. Jag tittade på hur de andra gjorde och satte upp mina grejer. Fortsatte äta mina tunnbröd som är vanliga uppladdning. (Jag äter långsamma kolhydrater 5-1 timma innan start och sen snabba under själva eventet- kan skriva mer om kost senare).

Jag har inte haft en bikefit så sitter inte helt optimalt på cykeln (för långt bak- syns nog på bilden nedan). Sadeln är standard, stenhård och jag har väldigt tunn padding på tridräkten. Eftersom jag bara cyklat långt en gång förut och då hade väl ont i sittbenen trots bästa cykelbrallorna från Trimtex ville jag gärna ha en bekväm resa i 9 mil så satte på sadelskydd. Jag var på första led i tävlingsklass (helt malplacerad bland alla tempohojar med diskhjul och erfarna triatlontjejer) och både publik och medtävlande fnissade åt min sadel.

Tips 4: Skit fullständigt i vad andra tycker om det inte är konstruktiva tips som kommer göra det bättre för dig. DU gör DITT lopp efter DINA förutsättningar.

Uppfyllnad: 10/10. Jag tänkte att ”vad fan alla ni har härdat era rumpor i säkert 100 gånger mer sadeltid än vad jag har och min rumphälsa går före min heder”.

Gick fram och hälsade på tre andra SPIFare jag såg eftersom det är den klubben jag är med i. De var jättetrevliga och vi hejade på varandra under tävlingen- kul! Tack!

Det var väldigt kul att titta på folk. De flesta hade faktiskt tempohojar och det visade sig sen att det är en aerodynamisk fördel med det. Dock är det så att man kan gå runt i rymdhjälm och med värsta utrustningen men inte vara snabbast för det. Några gick runt och spände musklerna lite och pustade dramatiskt. Jag tuggade tunnbröd och undrade om mitt däck satt fast?!

Tips 5: Låt dig inte luras av att alla andra ser så rutinerade ut. Alla kan lägga pengar på värsta utrustningen men du måste fortfarande simma, trampa och springa som ett as. Det kan man inte köpa sig till.

Upfyllnad: 0/10 innan. 10/10 efteråt.

Det var lite olika bud om man kunde gå över tidmattan vid vattnet och värma upp (eller kyla ned sig beroende på hur frusen man är) och sen gå upp igen. Jag gick ned rätt tidigt och när man väl dragit på sig en svart tjock våtdräkt i värmen blev det nästan outhärdligt. Jag älskar ju vatten och blir så lugn av det så ville gärna gå i. Många andra var i men lika många höll sig på kanten.

Jag tyckte inte det var kallt heller- min kompis Göran gnällde lite men när jag bodde i Australien surfade jag med bara våtdräktströja i 16 grader på vintrarna så jag är van. Att komma ut i vattnet vad fantastiskt. Jag var så nervös uppe på land. Visste inte var jag skulle stå. Tänkte att jag nog kan simma på 40 minuter om jag får till mitt flyt (på mitt enda träningspass fixade jag 50 minuter utan ansträngning).

Det var strömt i vattnet. Man fick simma lite bröstsim för att ligga still. Frågade grymma KarinTri (som gjorde ett helt fantastiskt lopp!!) och hon förklarade banan som jag förstås inte läst in mig på.

Jag tyckte jag låg på en bra plats och att det inte var trångt men när startskottet gick så bara exploderade vattnet. Det var fruktansvärt! Hemskt! Jag blev nedtryckt och sparkad och trampad av vevande armar och kunde inte röra mig! Jag låg still och försökte bara hålla mig flytande. Fick nästan panik och försökte andas lugnt. Till slut fick jag ta mig rätt ut i älven cirka 40 meter åt höger för att överhuvudtaget kunna röra mig framåt. Det tog flera minuter och jag var hopplöst trött i armarna och skärrad. Men så fick jag en fri ”väg” framåt och kunde börja crawla. Fick köra tvåtakt för jag hade sån syreskuld efter skräcken i starten. Kände tårarna stiga i glasögonen men så daskade jag mig mentalt i skallen och tänkte att NU! startar loppet för mig. SKit i klockan!

Så simmade jag på. Och det kändes enormt lätt! Det var motströmt så tvåtaktsandningen fick fortsätta. Folk fortsatte simma utan koll på var de var på väg. Fruktansvärt dålig teknik på flera med vevande flaxande armar utan att kolla. Blev så j***a irriterad men försökte strunta i dem. Höll utkik efter varvningen och bestämde mig för att hålla lugn fart tills dess. När jag vände började jag garva under ytan- HAHA too easy! älskar att vara i vatten! Vad lätt det gick. Jag började simma om folk och övade på att sparka med tvåtakt som Jonas tipsade om. Hela vägen tillbaka kunde jag bara glida fram i tretaksandning, det var inte trångt och jag hade nästan gåshud av lycka av hur härligt det kändes. Visst jag hade tappat tid i starten men nu hämtade jag nog igen lite och jag kände mig urstark!

När jag kom ur vattnet skrek jag ” vad är klockan?” och såg att den var 12:43- så jag hade klarat mig under 45 minuter trots fadäsen i starten. När VBP (världens bästa pojkvän) skrek på mig i växlingen ropade jag tillbaka ”kolla tiden!!!” – jag var så nöjd att ha klarat simningen så bra så jag hade kunnat bryta loppet där och då.

I växlingen tog jag massa tid på mig. Plockade grejer i fel ordning. Tips 6: Öva på att växla så spar du lite tid. Uppfyllnad: 0/10. Var en enda röra. Och snurrig var jag och höll på att ramla när jag skulle hoppa på cykeln.

Trampade ut fast övertygad om att inte köra om utan bara lägga mig bakom framförvarande Släppte förbi alla jag kunde och rullade långsamt. BIG MISTAKE! Folk cyklade ju långsamt och jag var ju så sjuhelsikkes pigg! Efter en mil insåg jag att skulle det bli något av det här var jag tvungen att köra om. Så det gjorde jag. 1, 2,3 grabbar. Cykeln, min underbara Merida, rullar hur bra som helst. Verkligen! Låg på hög kadens och att ligga runt 33 km/h var inga problem. Game plan nu var att jag skulle in under 3 timmar på cyklingen. Helt orimligt egentligen med min katatsrofalt patetiska träning men tanken var ju att ge allt på simningen och cyklingen och sen stappla i mål. Trodde ändå någonstans att jag skulle orka springa rätt ok.

Banan var 15 km ut och sen tillbaka. Jättefin sträckning med gårdar, hästar, älven och folk som hejade- spelade dragspel – och tjoade. Jag njöt faktiskt! Kändes enormt lätt men var väldigt feg att köra om. Var så rädd för den här 12 m regeln och att inte orka men jag var tvungen att köra om flera gånger för att följa mitt ”flyt”. Kul att möta eliten- Colting, Ås och Thorén och även heja på de jag kände igen.

Ja första varvet var kalas. Men det här med energilangning- där tänkte jag fel. Jag fick ju tag i EN flaska i varvning, och sen snabbt en sak till. Det plus det lilla jag själv hade med. Hammer Gels och en flaska sportdryck och en vatten det var lite väl lite för tre timmar.

På andra varvet insåg jag att mina lårmuskler började skriva checkar som skulle vara svåra för resten av kroppen att lösa in. Fasen varför har jag tränat så dåligt?!?! Ja det vet jag ju, inget att göra åt det nu. Försökte växla tyngre/lättare växel. Stå upp. Rulla. Skaka om benen. Att tänka 9 mil cykling eller 3 timmar cykling var mentalt alldeles för tungt. Jag tycker allt över 3 mil med arslet på en sadel är ett jäkla otyg så jag tänkte varv. Bara varv.

Men på väg in till växling efter cirka 75 km där motvinden började ta i så bara dog benen. Jag svor och gormade ” jag hatar att cykla” ”åh vad tråkigt” ”var f*n är växlingen” osv. Något som kan liknas med en vägg. Hungrig efter att ätit för lite och legat lite för högt i muskelansträngning (pulsen var låg). Ja om inte en vägg så en mental kulle att ta sig över. ”Jag ska springa två mil nu” tänkte jag. Och jag kunde inte fatta hur jag skulle orka.

Tips 7 Träna på att cykla. TRÄNA!!! Uppfyllnad: 0/10. Katastrof. Jag är uthållig men inte benstark på så sätt!

När jag rullade in i växlingen var jag redo att lägga mig ned. Tänkte att det skulle finnas energi där men inte det. Jag var låg på precis allt men galet hög på endorfiner och glädje fortfarande! Underbar publik och fantastiska funktionärer! Saktade ned sista 5 km och min Garmin jag hade på styret indikerade iallafall att trots att jag rullade sista kilometrarna så borde jag ha klarat cyklingen på under tre timmar. VAVAVOOM! Nu! Springa!

Växlingen fick ta sin tid igen- var på väg att glömma ta av hjälmen- det hade väl sett ut det. Solen gassade och jag var så törstig och hungrig så jag nästan hade panik igen. Frågade efter vatten och de sa bara ”därframme”.

Där framme visade sig vara 1,2 km in i löpningen. De var de i särklass värsta 1200 meterna jag sprungit i mitt liv. Sprungit och sprungit förresten. Jag hade svårt att röra benen så liksom ”stolpade” framåt och kunde inte fatta hur jag skulle orka hela halvmaran. Men vid vätskestationen sopade jag mot min kunkap i mig både cola, sportdryck och vatten och allt klarnade lite. Nu var det toabestyr som var problem- fanns två bajamajor som var upptagna. Sen var det massa trädgårdar som frestade men då kanske man blev diskad?

Hittade en skogsdunge där jag satte mig på huk med en flaska vatten och hade ett mentalt sammanträde med en mycket mycket trött och ben-öm Annie. ”Nu är det mindre än 2 mil kvar. Du har sprungit 16 mil förut, du fixar det här. Nu får du kamma dig och springa”

Så det gjorde jag. Jag orkade inte tänka att det var 19 km kvar. Jag orkade bara tänka till nästa vätskestation. Det var två per varv så fyra gånger på 7 km fick man cola, vatten, sportdryck och banan av engagerade funktionärer. Det var alltså tre varv om 7 km. Igen, för att jag var så trött, så tänkte jag varv. Bara jag klarade första varvet så skulle jag vara ute på andra varvet och sen var det bara ett kvar. Så tänkte jag. Så illa var det alltså ställt för tjejen som alltså sprungit 16 mil där 10 mil var lätta. Så mycket stryk hade jag tagit och så låg på energi var jag. Värme är inte min grej heller och eftermiddagssolen stekte obönhörligt på långa sträckor utan skugga.

Banan gick till stora delar genom ett bostadsområde där folk satt i brassestolar och hejade. Flera erbjöd duschar i vattenspridare och det var fin och glad kämpastämning! Ett steg i taget. En gata i taget. Låren var helt slut och jag jobbade med att tippa fram höften för att hjälpa till. Åt och drack men var bara snurrig och fick till slut gå lite på sista varvet för jag var så dimmig i skallen. Ren och skär saltbrist. Chips vid vätskestationerna hade varit bra.

Tips 8 Ha med egen energi och lita inte på det som finns. Det är inte som på ultralopp där ”allt” finns. Uppfyllnad: 0/10 på löpningen.

VBP var med lite överallt då han genade genom Vansbro. Han skrek och hejade och fotade några helt fantastiska bilder. Fick höra efteråt att jag såg helt slut ut och när han väntade på att jag skulle runda en kon så fick han vänta och vänta för jag rörde mig knappt framåt. På sista varvet orkade jag iallafall sidsteppa lite och började se ljuset i en extremt plågsam tunnel. Madde jag känner från Twitter var längs banan också och J från jobbet. Till Madde skrek jag ” tips! man måste TRÄNA på sånt här. Det gör så himla ont annars!” Hejade också på Malin och min kompis Göran som båda gjorde jättefina snabba lopp!

Jag var nu besatt av att komma in under 6 timmar och frågade flera gånger längs vägen: ” Vad är klockan på riktigt?” Klockan visade sig vara runt 15.50 när jag gick ut på löpningen och efter fem timmar och 50 minuter stapplade jag in i mål.

Ja ingen slutspurt alltså. Jag orkade inte. Jag vet inte om jag varit såhär trött efter ett lopp förut. På TEC orkade jag faktiskt efter 16 mil springa med snygg stil in i mål. Här släpade jag mig in och fick lägga mig med bredvid cykeln en stund senare. Hade gärna legat kvar där om det inte var så att jag var så hungrig. Vi stack nästan direkt för jag ville bara hem och tänkte att vi tar något på vägen. ”På vägen” visade sig få bli först i Lesjöfors, en liten by med en pizzeria efter nästan en timme i bil med vrålande magar. Det kändes dock ok nu. Kroppen var sådär jämnöm, det var en fantastiskt vacker sommarkväll och jag klarade det! Och jag var på gott humör förutom under 1 mil på cykeln.

Att komma hem till min Lilla som varit med faster hela dagen och vägrat somna innan mamma kom hem, få ge henne medaljen och läsa saga det var också en av dagens höjdare.

Förutom alla tips ovan: Tips9: Träna på det du ska göra. Det här #fakeittilyoumakeit- hörni! Det funkar kanske på en halvmara i sig, ett millopp men inte på en tekniksport som pågår i flera timmar med tre delmoment. Nej nej. Jag har bra kondis och är van vid vatten- det var min räddning men att inte ha lärt sig crawla, inte ställt in cykeln, inte tränat specifikt det är liksom inte receptet för ett roligt lopp. Det gick men inte utan krig. Man ska kuna njuta och det gjorde jag förvisso på delar av loppet men ja ska ärligt säga att löpningen var bland det tyngsta jag genomfört i hela mitt liv. Jag var så slut.

Däremot tror jag att jag kanske ska simma igen snart. Det var en fantastisk känsla och skulle man få göra det i lugn och ro utan massa vettvillingar runtomkring är det ett väldigt meditativt och harmoniskt sätt att vara ute. Bassäng kommer jag fortsätta vägra-tips 10. Strunta i att simma bassäng- det är inte samma sak som att vara i våtdräkt i öppet vatten! Lägg inte tid på det om du vill träna effektivt. Har du massa tid- förvisso, gör så. Men annars är det slöseri med tid.

Cykla långa pass och spring lite efteråt. Simma lite. Testa att växla lite. Fråga folk om tips och råd. Luras inte in i prylnörderiet men skaffa det du behöver genom att låna eller kanske köpa begagnat.

Jag mår bra idag. Lite öm i nacken efter cyklingen och lite trötta ben men ser nu fram emot att sluta leka triatlet för i år och satsa helhjärtat på utralöpningen igen! TACK för alla pepp och grattis- ni är så gulliga!

Tack för att du läste!

20130707-131908.jpg
20130707-131902.jpg
20130707-131856.jpg
20130707-131849.jpg

Nr 7 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Maxa din löpning. Höstens bästa träningsupplägg
  • Test: 9 nya kolfiberskor!
  • Mot myren! Löpträning som ger resultat
  • Allergi? Så vet du om du har det
  • Epidemiolog Anders Wallensten brinner för löpning
  • Trotsa Covid-19. Träna säkert i höst
  • 8 veckors vila är ok!

 

Bli plusmedlem nu

Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

I DID IT!!! – Vansbro Halv Ironman


20130706-205531.jpg

Vilken j***a dag! Vilken fajt! Det är verkligen inte såhär man ska göra men jag gjorde allt jag kunde idag. ALLT! Iskallt och på mitt sätt. Mer sadelskydd som flera fnissade åt.
Rapport kommer men vill bara tacka alla som hejat! Behövde vartenda ett idag!
Och TACK N som körde dit och hem och varit helt fantastiskt som vanligt!
En bild säger mer än tusen ord:

20130706-205549.jpg
20130707-150243.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Vansbro HalvIronMan #fakeittilyoumakeit


Klockan är Luther och vi rullar genom ett ofattbart vackert landskap.  Jag kan tänka på en triljard saker jag borde gjort (pumpat däcken, övat på att växla lite igår, testat benen bla bla bla) men inget spelar någon roll nu.

Kroppen känns urstark. Den gör ju som oftast det. Hade det varit ett 80 km löplopp idag hade jag känt mig i toppform men nu tycker jag det känns som ett logistiskt projekt med hög skaderisk. Samtidigt- SÅ KUL! Åh så kul!!!! Lattjolajban i 6-7 timmar först i vatten, på min grymma hoj, och sen få springa lite också!

Jag vet att jag orkar. Jag har aldrig testat något liknande men jag har en enorm tilltro till min kropps kapacitet. Den har ändå sprungit 16 mil för snart tre månader sen.

När jag räknar så tänker jag att jag har en chans att klara mig under 6 timmar ändå om allt stämmer. Om jag får en bra plats i vattnet och får simma ostört och inte behöver bromsa så mycket på cyklingen. Att trampa igång cykeln om och om igen tar mycket energi och jag är otroligt svag på cykel. Musklerna fattar inte riktigt. Löpningen vet jag inte så mycket om. Jag vet inte hur det känns att springa efter att ha öst 90 km cykel.

Energimässigt – inga problem. Jag är såpass ”fatadapted” att jag bara behöver toppa med kolhydrater och jag har packat med mig både Enervitbars och mina fantastiska Hammer gels.

Det finns bara en anledning att jag skulle bryta idag- nej två- om jag skulle skada mig riktigt illa eller om jag får punka. Jag vet inte ens hur jag tar av däcket från hjulet så att ta med lagningskit är bara dumt- kommer ta mig en timme att fixa. Så punka= DNF.

Jag kan återkomma med ett ”gör inte som jag gör, gör som jag säger” inlägg med tips inför en sån här tävling efteråt.

Kommer bli en lång, rolig, solig fantastisk dag!

Här kommer ni kunna se om jag tog mig i mål!

Hoppas du också ska göra något roligt idag!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Bättre fly än illa fäkta? #Vansbro HalvIM


Med mindre än 48 timmar till start på ett av de tuffaste lopp jag någonsin tagit mig an- ja topp 3 får jag nog säga att detta är så är inte allt som det borde vara.

Träningen:

 Totalt 5 simpass på två år. Jag har cyklat fem gånger i år. Tror jag. Jag har bara cyklat längre än 5 mil tre gånger i hela mitt liv.Två av dem i år-som tur var! En gång cyklade jag London till Brighton på en skruttig mountainbike- osäker på hur långt det var men det var 2000 och hjälper inte så mycket nu. Löpningen är ju inga problem alls men när man väl kommer dit är benen så stela så att kalla det för löpning är ett hån mot hur det brukar se ut när jag springer.

Jag har  en grov träningsskiss över året och när jag kikar på den så stämmer ingenting vad gäller min halvIronman träning. Jag har tränat ungefär en femtedel av vad jag planerat- och då är jag en realistisk planerare. Jag hade siktat på att cykla långpass på cykel 4 gånger, simma 4 gånger. Att jag lyckades ta mig till den där träningskvällen inför Stockholm Triathlon var ändå riktigt bra för då fick jag iallafall känna hur det var att växla igen och hur snurrig man är när man kommer ur vattnet. Nu var det 400 meter. I övermorgon är det 1.9 km.

Jag brukar också vara extra noga med maten och fylla på extra med bra protein, fett, järn och magnesium. Förvisso äter jag ju väldigt bra jämt- för jag ser till att RisiSkrutti gör det: Mycket fisk, grönsaker, lite vete, gott fika. Sover 8 timmar nu när det är semester. Ingen stress.

Men jag har förträngt att jag ska tävla.

För det ska jag. Eller så var det tänkt. Jag trodde tävlingsklassen startade för sig och tänkte att ”toppen, då kan jag harva längst bak för mig själv” men nu startar alla tillsammans.

Jag är anmäld i tävlingsklass och det är första gången jag tävlar för SPIF Triathlon. Egentligen är jag ju medlem i OK Djerf men jag har min tävlingslicens för triathlon via SPIF så då blev det så.

Det känns lite löjligt. Att jag har tävlingslicens i en sport jag inte tränar och inte utövar. Men nu är det som det är.

Bilen rullar från Västmanland till Värmland och jag kikar lite i tävlingsPM. Blir jäveluskiskt nervös. 15 km radie på cykelbanan med större startfält än någonsin? 500 pers? Hur tänkte de där? Kommer ju bli jättetrångt!

När jag känner olust och obehag så tar jag itu med det på en gång. Det är så himla onödigt att gå och puttra över något man självvalt gör på sin fritid- något som ska vara kul! Jag går igenom vad det är som känns ”fel” förutom att jag är så oförberedd på distansen och dålig på att cykla och springa efteråt. Och simma innan.

Jag är rädd att krocka. Jag är rädd att bli sparkad i ansiktet i vattnet. Jag är rädd att köra omkull. Jag är rädd för att det är så många andra.

Jag vill köra loppet helt ensam.

Helt irrationellt alltså. Jag är osäker på mig själv och då blir jag osäker på alla andra. Jag vet att jag är en väldigt medveten och säkerhetstänkande cyklist men det kommer medföra att jag kommer få ta det lugnt i nio mil och det går det massa tid och ork till.

Jag skulle ju in under 6 timmar! 55 min simning, 2:55 cykel och 1:55 löpning.

Jag har konstaterat vad det är som är ”problemet”. Konstaterar att jag inte kan göra ett SKIT åt att jag inte tränat. Kan göra ALLT åt min attityd.

Det ska fortfarande bli väldigt ROLIGT. Jag ÄLSKAR att utmana mig och hejsan hoppsan här blev det just möjlighet till världens utmaning.

På Arvika log jag igenom hela loppet. Peppade publiken och skrattade in i mål. Det ska jag göra på lördag också. Det ska bli ett riktigt bra hårt träningspass.

Planen är att simma så hårt jag kan. Cykla så säkert jag kan. Och ta det som finns kvar och släpa in i mål. I sex, sju eller åtta timmar.

Sen ska jag ta revansch på Västerås Triathlon (olympisk distans) helgen efter.

Nu ska vi äta karamell och åka karusell på marknaden uti Nora. Häppåre!


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Gruvliga backintervaller


20130703-194409.jpg

Jag kan verkligen rekommendera att träna före frukost! Då blir det verkligen av och de här sommarmornarna är något utöver det vanliga. Speciellt om du kan avsluta med ett dopp efteråt!
N tränar ju för 5000 m på World Transplant Games i Sydafrika och jag ska springa fjällmaraton. Båda mår bra av att springa backar!
Här finns ett nedlagt gruvområde och dit sprang vi idag. Backar galore!
N hann med 8 vändor av den 280 meter långa backen och jag segade mig 6 gånger innan vi sprang hemåt. Totalt 8 km och ett riktigt skönt pass. Avslutade med ett bad i sjön.
Tips! Dela upp backen i två eller fler delar. Tryck på, sakta ner, hämta andan, tryck på igen. På så sätt kan du öva på att springa snabbare uppförs och tids nog pekar du sätta ihop bitarna. Hellre det än att det alltid blir så att du orkar en bit och den går resten. Gör det kontrollerat!
Eftersom vi går upp så tidigt så hinner vi med massor och idag var Lillan så trött så hon själv bad att få lägga sig innan sju efter alla roligheter.
Jag tycker ni ska kika här för att få en känsla av vår fantastiska dag i lördags!
Här är bilder från min fina dag idag:

20130703-194318.jpg
20130703-194325.jpg
20130703-194339.jpg
20130703-194350.jpg
20130703-194400.jpg


Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in