Simning ftw!
På jobbet har vi en idrottsförening där vi har ”Månadens aktivitet”. I april var det dags för simning! Och jag skulle hålla i det. Så mycket att hålla i var det nu inte som tur var och väldigt lätt att rodda ihop med en kollega som hade bokat allt.
Vi skulle ses på Kronobergsbadet för att möta up Jakob Dorch- flerfaldig SM-guldmedaljör samt juniorSM-medaljör. Han skulle hjälpa oss med simtekniken i cirka två timmar.
Jag har:
1) aldrig lärt mig crawla ordentligteftersom jag slutade på simskola runt 7 års ålder. Simma kan jag och crawlar hellre än bra på eget bevåg. Har fått hjälp några gånger i öppet vatten med lite teknik där men aldrig i bassäng. Jag älskar att vara i vatten men..
2) bassängskräck! Något hände när jag var i den åldern och jag är jätterädd när jag ska simma i stora bassänger. För att vara på det djupa. För lampor och filter och ”konstiga saker” på botten.
3) stor öppet vattenvana eftersom jag vågsurfat mycket. Jag älskar att vara ute i havet och då är jag inte rädd. Inte direkt i sjöar heller även om slemmigt sjögräs och tefärgat insjövatten inte är så mysigt alltid.
Jag ”kan” crawla fram och tillbaka men jag inser att jag gör något väldigt fel för jag blir väldigt trött fort.
Igår förklarade Jakob grunderna i crawlteknik- som jag aldrig lärt mig. Hur lite man väger i vatten, ytspänningens effekt, ”leta orört vatten”, vikten av rätt flytläge etc. Han var väldigt pedagogisk och förklarade bra varför man skulle göra si eller så.
Vi fick först simma 5 minuter så kan kunde kika på oss. Tre banor hade vi. Jag hade förstås jättehög puls eftersom jag fick simma ut på det djupa och hela kroppen skrek ”nej”. Men så fick jag massa saker att tänka på och då hade jag inte tid att vara rädd för..eh ja. Djupa delen av bassängen. Jag vet, inte så rationellt.
Jag tittar för mycket framåt och dyker med handen. Dessutom, eftersom den stora magen är med, får jag inte riktigt till en bra rotation av hela kroppen utan jag vrider lite överkropp men inte underkropp för jag kan inte använda bålstabiliteten som förut- men det är ju ett temporärt problem!
Vi övade massa saker, catch-up (?); bara benspark osv och sen ville jag inte öva bröstsim och ryggsim- jag ville simma crawl!
Och det lossnade verkligen, vågade titta rakt ned så jag fick bra flytläge och lyckades sträcka fram armen längre och på slutet fick jag omdömet ”klockrent förutom andningen” för jag tror det sitter i att ha simmat i vågor mycket då jag lyfter huvudet lite mycket och stannar av hela glidrörelsen.
Jag älskar att vara i vatten! Det var så skönt att känna sig lätt och smidig och det värsta (bästa) är ju att nu måste jag ju i bassängen snart igen för att hitta den där känslan av att glidrotera fram som en barbadelfin! Tur då att jag ser vår simhall från köksfönstret 200 meter bort. Och den bassängen är inte alls läskig!