Blogg

Snälla smycken- Bite my Bling


Hittade den här fantastiska sidan med smycken som ser ut som godis! Snällt och säkert, såhär skriver de. Jag ska köpa något kul till bebisen som är väldigt fascinerad av smycken.

Säkerhet

  • Alla våra produkter är gjorda av 100%  livsmedelsgodkänt silikon

  • Produkterna har blivit testade för att garantera att de är totalt säkra och fria från alla skadliga ämnen som ftalater (PVC), bisphenol (BPA) kadmium och bly som man sorgligt nog hittar i många andra leksaker eller produkter ämnade för eller runt barn.

  • Anledningen varför man använder silikon är för att det är luktfritt och smaklöst, samt att det är resistent mot mögel och svamp och stödjer inte mikrobiologisk tillväxt.

  • Alla halsband har ett specialdesignat utbrytnings-spänne för extra säkerhet. När smycket dras släpper spännet lätt, istället för att hela smycket går sönder, så som på normala smycken som inte är baby-vänliga.

  • För extra säkerhet finns även en knut emellan varje pärla på alla halsband. Skulle halsbandet gå sönder ramlar endast en pärla av och inte alla pärlor, som på ett normalt halsband.

  • Alla halsband och armbad har genomgått individuella rycktest!


Nr 6 ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Äntligen Långlopp! Träningsprogram inför höstens lopp.
  • 11 snabba kolfiberskor
  • Så fixar du sommarvärmen
  • Allt om OS i Tokyo!
  • Därför blir du lycklig av löpning
  • Extra bilaga. Nybörjarguide
Bli prenumerant

Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Slut på läpphäng och en #hållkäften workout


Nej det är inte roligt att inte kunna springa. Jag har tagit det för givet så länge så det blir så abrupt. Men så är det när man skadar sig. Eller kan vara. Abrupt. Pang. Ont.

Jag är ganska bra på att vara positiv men det är svårt att tänka konstruktivt när man inte vet vad man gjort. Jag har ju slitit något ligamentaktigt men hur illa? Flera? Hur lång tid tar det? Vad kan jag göra? Det tar tid att reda ut. Smärta är iallafalll kroppen sätt att säga att något är knas och belastningen som löpningen utgör gör ont. Inte mycket men jag vill inte provocera.

Simma går bra- jag simmade dagen innan julafton. Gick löjligt bra faktiskt, jag har inte simmat på sju månader och har ju aldrig lärt mig crawla ordentligt men jag vevade på och fick nog in 1500-2000 meter. Men skjut mig så tråkigt i bassäng.

Nu är vi på väg till landet och jag ska jobba än mer med styrka och yoga än jag gjort tidigare. Promenader funkar hyfsat men det är ju belastning på det skadade området som leder till smärta så inte ens det kan jag göra för mycket av. Men nu tänker jag uppåt framåt. Det kan bara bli bättre än det är nu!

Frustrerande. Fostrande. Lärorikt! Glad att jag har så bra grundstyrka och koll på kroppen, det hade kanske gått värre annars.

Håll tillgodo med den här helt galna 30 minuters workouten. Hittade den på youtube. Intensivt minst sagt. Utförs med stark bål och bara med rörelser du har kontroll på om du ska ge dig på den!

Fortsatt fin julledighet önskar jag dig!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

En stilla opräktig hälsosam julhälsning


Jag är också skyldig. Till massa präktiga hälsosamma jultips. Men jag slutar i detta nu. Börjar snart igen men inte nu. Jo jag tycker fortfarande alla de saker jag skrivit om är viktiga (speciellt att göra gott och konsumera mindre) men jag bara orkar inte skriva och framförallt inte läsa mer. Hur många gånger behöver du läsa att ” det är bra att röra på sig under julen?”. Som att du inte visste det. Där du lurar i hörnet, lite kladdig av knäckpapper. Jag orkar inte heller med alla som ska vara så hurtiga och springa långpass innan julmaten den här julen. Självklart mycket för att jag själv inte kan göra det men det är lite ortorexiskt över att inte kunna njuta av vila och god mat utan att först svettas ned ett underställ.

Men en önskan, några önskningar skickar jag med ändå.

Jag önskar att du ser att ingen dömer dig hårdare än dig själv. Ingen annan skulle någonsin ställa de krav på dig som du ställer dag ut och dag in. Ingen annan skulle tycka det var konstigt eller ens fel av någon annan att bara släppa alla krav lite några dagar. Strunta i ”borden” som hör till något sorts fysiskt självförverkligande till. Bara ta det lite lugnt och inte yoga-varje-jävla-dag i några jävla dagar. Man får dessutom stickor i baken när man har yogamattan nära granen. Barr i baken- hör ni det!?

Önskar att du ser att det inte gör något att välja soffan framför dubbade skor några dagar.

Att du värdesätter en fysisk kram mer än att dela vad du gör på sociala medier. Att du är där med de som du faktiskt umgås med de här dagarna. Några kanske du valt, några inte. Det finns något stort och fint hos alla. Men det kan krävas lite mer just närvaro för att uppskatta det. Möjligheten ges kanske nu under några lediga dagar.

Att det är helt naturligt att vilja äta massor om det finns massor. Vi  är liksom programmerade på det och riktig knäck smakar mycket godare än något sockerfritt tjafs. Do the real thing om du ändå ska göra.

Njut på riktigt. Var närvarande. Missa inte tillfället. Julen är för de flesta något magiskt. Något lite heligt. Låt det vara det. Gör det så!

Gosa riktigt in dig i det där soffhörnet och njut av det dekadenta i att det går helt på tvärs mot vad du läser att du borde göra. Ät riktig mat, riktig knäck. Krama riktigt hårt istället för att bara trycka ”gilla”. Njut! Önskar jag.



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Irontrail- spring i Bergslagen #trail #runnerslove #vavavoom


I fäders spår stämmer bra. För framtida segrar tror jag inte men åh vad jag är pepp inför det här loppet!

Irontrail går i krokarna runt Kristinehamn och min släkt är från närliggande Karlskoga. Jag springer ju för min pappas gamla orienteringsklubb Ok Djerf som också är hemmahörande i Karlskoga. Pappa gick bort i cancer 2002 och det är i hans ära jag väljer att vara medlem där och springa för dem.

Förra året funkade det inte men i år ska jag springa! Har längtat så och kastade mig över anmälan när den släpptes.

Det här ligger tre veckor innan mitt stora eldprov 2015- Black River Run 100 miles så passar bra. Kommer köra loppet och sen springa igen dagen efter om allt känns bra, eller bra kommer det inte kännas men tanken är att få in upp till åtta mil den helgen så blir ju bra att klippa fyra av dem på lördagen i terräng.

Älskar du terräng tycker jag du ska anmäla dig! 23 km eller maratondistans. Såhär skriver de:

Anta utmaningen och spring i historisk terräng på stora delar av den Järnled som Gustav Wasa och hans son Hertig Karl anlade under 1500-talet. Här har tusentals järnbärare slitit med sina laster fyllda av tack- och stångjärn.

Följ nu i deras fotspår på en led som idag är väl utmärkt, löper över spänger och broar genom ett fantastiskt skogs och sjölandskap. Vi garanterar dig en utmaning utöver det vanliga och en trevlig upplevelse vare sig du springer för att vinna eller önskar ta dig runt och tävla mot dig själv.

Läs mer här



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

#Måndagspeppen 3 saker som händer när du misslyckas


..med något du vågar försöka

1) Du lär dig vad som inte fungerar

2) Du spränger en gräns. Bara då. Spränger du gränsen för vad som just då vad möjligt. Lyckas du har du inte sprängt vad som var möjligt. Då kanske det gick att testa lite till. Lite mer. Lite snabbare. Lite längre.

3) Är du ett steg närmre till att klara det.

Så. Idag. Bara #GÖRT!



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*

Blogg

Tacksam, skadad och laddad


Ungefär så känner jag mig den här korta söndagen i december.

Skadad efter att jag halkade (önskar så jag hade det på film, alltid något) med en tung kartong på is i onsdags. Det slet till på samma ställe som jag gjorde illa när min stora tjej hoppade i min famn och jag stod snett för några månader sen. Det kändes som jag drog av något i ryggen/bäckenet och det började värka runt hela bäckenet. Självklart vilade jag men på fredagen så sa magkänslan att det här inte är bra. Jag ringde David Felhendler och bönade och bad att han skulle kika på mig. Jag har varit så noga och försiktig sen förlossningen men det är klart man tror att man gjort något fel även om jag aldrig känt något i bäckenet förrän den här vurpan.

Snällaste David tog emot mig och världens bästa syster passade lilla S som gillade DAvid men inte hans knakande magiska bänk. David konstaterade att jag gjort allting rätt men helt klart dragit något i bäckenet som nu var helt snett. Knak och brak på hans magiska bänk och sen landade vi i att efter det som hände i våras så är det klart att livets händelser sätter sig i kroppen också. Maratonamning också. Bröstryggen är ett pansar igen, axlarna som frysta kycklingfiléer. Aj. Aj. Aj. David, som är en av de mest kunniga jag känner, öppnar ”Löparakuten” efter jul. Jag kan inte länka från min Ipad men loparakuten.se är adressen! 

Det kändes redan mycket bättre när jag gick därifrån men sen vurpan har bäckenet känts otroligt ..bräckligt! Vilade två dagar till och testade en sväng idag men nej- det kändes. Bara pyttelite men det ska inte kännas alls. Smärta i det här fallet är NO NO NO. Jag är fortfarande i uppbyggnadsfas efter förlossningen och kroppen är inte helt läkt än från det och jag vill inte ta några risker.  Det är enormt frustrerande eftersom jag har så svårt att alternativträna, speciellt på landet, speciellt med bebisen men nu är det som det är och hellre nu än om ett halvår. Men så onödigt ändå. Jag som kämpat så med att göra allt rätt och så går jag och gör en Bambi. Jag liksom ”spagat/splittade”- det såg nog bra kul ut. Speciellt eftersom jag inte släppte kartongen. Jag tänkte ”det är glas i den”. Herregud så korkad man kan vara. 

Men jag är så Tacksam ändå just nu. Tacksam över att ha hunnit träffa flera fina vänner i veckan, både Mia aka MarathonMia, Magnus- aka Performance by Hagström som jag jobbat med en del, Blossom Tainton och hennes Hans som jag bor nära och pratat om att fika med hela hösten och äntligen fick till i veckan. Tacksam för min utökade familj- N’s familj, vår underbara tokglada fina bebis, min familj, min relation till mitt ex. Att vi är friska och har klarat det här otroligt tuffa året. Tacksam. I tacksamheten hittar jag inte på massa nya saker men den är som ett fundament till att göra goda val.

Också tacksam för alla som engagerat sig för Panzisjukhuset under 2014. Insamlingen ligger just nu på 221 700 kr Det är helt sanslöst bra!! Alla pengar går direkt till Panzi som jag har direktkontakt med.

Sen är jag laddad också. Trots att jag nu får tänka om träningsvägen framåt den närmsta tiden så är jag så enormt motiverad och taggad inför 2015.  Det är 2016 jag har satt deadline för några av mina träningsmål men under 2015 är det mycket annat som ska hända.  Lika mycket som jag brinner för att riva mig framåt motiveras jag av att hjälpa andra och de har jag glädjen av att få göra i mitt företag och på mitt jobb.

Men för att vara riktigt laddad för det ska jag vara ledig med min familj förstå. Det hoppas jag att du också ska. 



Lämna kommentar

Fyll i formuläret nedan för att kommentera inlägget. Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta*

*

*