En stilla opräktig hälsosam julhälsning

I fäders spår stämmer bra. För framtida segrar tror jag inte men åh vad jag är pepp inför det här loppet!

Irontrail går i krokarna runt Kristinehamn och min släkt är från närliggande Karlskoga. Jag springer ju för min pappas gamla orienteringsklubb Ok Djerf som också är hemmahörande i Karlskoga. Pappa gick bort i cancer 2002 och det är i hans ära jag väljer att vara medlem där och springa för dem.

Förra året funkade det inte men i år ska jag springa! Har längtat så och kastade mig över anmälan när den släpptes.

Det här ligger tre veckor innan mitt stora eldprov 2015- Black River Run 100 miles så passar bra. Kommer köra loppet och sen springa igen dagen efter om allt känns bra, eller bra kommer det inte kännas men tanken är att få in upp till åtta mil den helgen så blir ju bra att klippa fyra av dem på lördagen i terräng.

Älskar du terräng tycker jag du ska anmäla dig! 23 km eller maratondistans. Såhär skriver de:

Anta utmaningen och spring i historisk terräng på stora delar av den Järnled som Gustav Wasa och hans son Hertig Karl anlade under 1500-talet. Här har tusentals järnbärare slitit med sina laster fyllda av tack- och stångjärn.

Följ nu i deras fotspår på en led som idag är väl utmärkt, löper över spänger och broar genom ett fantastiskt skogs och sjölandskap. Vi garanterar dig en utmaning utöver det vanliga och en trevlig upplevelse vare sig du springer för att vinna eller önskar ta dig runt och tävla mot dig själv.

Läs mer här

..med något du vågar försöka

1) Du lär dig vad som inte fungerar

2) Du spränger en gräns. Bara då. Spränger du gränsen för vad som just då vad möjligt. Lyckas du har du inte sprängt vad som var möjligt. Då kanske det gick att testa lite till. Lite mer. Lite snabbare. Lite längre.

3) Är du ett steg närmre till att klara det.

Så. Idag. Bara #GÖRT!

Ungefär så känner jag mig den här korta söndagen i december.

Skadad efter att jag halkade (önskar så jag hade det på film, alltid något) med en tung kartong på is i onsdags. Det slet till på samma ställe som jag gjorde illa när min stora tjej hoppade i min famn och jag stod snett för några månader sen. Det kändes som jag drog av något i ryggen/bäckenet och det började värka runt hela bäckenet. Självklart vilade jag men på fredagen så sa magkänslan att det här inte är bra. Jag ringde David Felhendler och bönade och bad att han skulle kika på mig. Jag har varit så noga och försiktig sen förlossningen men det är klart man tror att man gjort något fel även om jag aldrig känt något i bäckenet förrän den här vurpan.

Snällaste David tog emot mig och världens bästa syster passade lilla S som gillade DAvid men inte hans knakande magiska bänk. David konstaterade att jag gjort allting rätt men helt klart dragit något i bäckenet som nu var helt snett. Knak och brak på hans magiska bänk och sen landade vi i att efter det som hände i våras så är det klart att livets händelser sätter sig i kroppen också. Maratonamning också. Bröstryggen är ett pansar igen, axlarna som frysta kycklingfiléer. Aj. Aj. Aj. David, som är en av de mest kunniga jag känner, öppnar ”Löparakuten” efter jul. Jag kan inte länka från min Ipad men loparakuten.se är adressen! 

Det kändes redan mycket bättre när jag gick därifrån men sen vurpan har bäckenet känts otroligt ..bräckligt! Vilade två dagar till och testade en sväng idag men nej- det kändes. Bara pyttelite men det ska inte kännas alls. Smärta i det här fallet är NO NO NO. Jag är fortfarande i uppbyggnadsfas efter förlossningen och kroppen är inte helt läkt än från det och jag vill inte ta några risker.  Det är enormt frustrerande eftersom jag har så svårt att alternativträna, speciellt på landet, speciellt med bebisen men nu är det som det är och hellre nu än om ett halvår. Men så onödigt ändå. Jag som kämpat så med att göra allt rätt och så går jag och gör en Bambi. Jag liksom ”spagat/splittade”- det såg nog bra kul ut. Speciellt eftersom jag inte släppte kartongen. Jag tänkte ”det är glas i den”. Herregud så korkad man kan vara. 

Men jag är så Tacksam ändå just nu. Tacksam över att ha hunnit träffa flera fina vänner i veckan, både Mia aka MarathonMia, Magnus- aka Performance by Hagström som jag jobbat med en del, Blossom Tainton och hennes Hans som jag bor nära och pratat om att fika med hela hösten och äntligen fick till i veckan. Tacksam för min utökade familj- N’s familj, vår underbara tokglada fina bebis, min familj, min relation till mitt ex. Att vi är friska och har klarat det här otroligt tuffa året. Tacksam. I tacksamheten hittar jag inte på massa nya saker men den är som ett fundament till att göra goda val.

Också tacksam för alla som engagerat sig för Panzisjukhuset under 2014. Insamlingen ligger just nu på 221 700 kr Det är helt sanslöst bra!! Alla pengar går direkt till Panzi som jag har direktkontakt med.

Sen är jag laddad också. Trots att jag nu får tänka om träningsvägen framåt den närmsta tiden så är jag så enormt motiverad och taggad inför 2015.  Det är 2016 jag har satt deadline för några av mina träningsmål men under 2015 är det mycket annat som ska hända.  Lika mycket som jag brinner för att riva mig framåt motiveras jag av att hjälpa andra och de har jag glädjen av att få göra i mitt företag och på mitt jobb.

Men för att vara riktigt laddad för det ska jag vara ledig med min familj förstå. Det hoppas jag att du också ska. 

Det var väldans vad den där terränghalvmaran närmade sig snabbt. Det kommer bli distansrekord för mig att springa Sandsjöbacka Trail 22 km.

På kvällen ska jag föreläsa och springer du något av loppen ingår det i anmälan men ska du inte det och vill komma och se om jag står upp fortfarande och höra lite om kost, träning och det mentala runt en löparsatsning så är du varmt välkommen!

Det kostar 100 kronor och Anne-Marie och gänget på Sandsjöbacka Trail är så snälla och ger hela den summan till Tjejmarathons insamling till Panzisjukhuset. (Den insamlingen dundrade just över 220 000 kronor- smått ofattbart bra!).

Du kan anmäla dig via Facebookeventet och sätta 100 kronor till Handelsbanken 6153-609212648 märk med ditt namn och ”förel”. Gillar du inte Facebook kan du maila mig på adressen du hittar till höger.

Jag kommer att prata om träningsupplägg, kost, återhämtning och motivation i en satsning på lite längre lopp i en hektiskt vardag.

Varmt välkommen!

Den här bakade jag igår och bjöd Blossom och Hans på. Smeten var också god! 

Sätt ugnen på 175. Smält 100 g smör och vispa med 2dl socker. Rör ned 1dl yoghurt cirka. Häv i en påse saffran och rör runt igen. Ha i 3 dl mjöl, 1 tsk bakpulver och lite vaniljsocker. Vispa igen och häll upp i smörad form. Skjuts in i ugnen i cirka 40 minuter! MUMS!