Spår av lycka

Klart. Fy fabian vilken dag.

Klev upp halv sju. Kaffe, ägg och laddade väskan med varmt vatten, påsar med musli, nötter, BCAA, torkad frukt. Det var -15 i Ottsjö vilket kan betyda flera grader kallare i ”grytorna! längs den, mestadels urtråkiga vägen in mot Vålådalen. Det var säkert -20 flera gånger på vägen in. Var seg redan från början.

Ottsjö är vackert. Vålådalen är, tja. Inte så vackert tycker jag i jämförelse. VÄgen dit är på sina ställen helt fantastisk då man passerar Ottsjön och vattendrag men mest skog. På isig asfalt.

Ingen fara med det om jag bara kunnat lyssna min ljudbok men den hade inte laddats ned helt så funkade inte. P1 var inte som vanligt så lyssnade på tramsiga P3. Kan inte lyssna på musik för tidigt för då speedar jag.

TÄnkte bara på att jag måste springa tillbaka hela den här vägen och tyckte allt var segt. Inte ont. Inte direkt trött. Helt enkelt uttråkad! Kom och tänka på Forrest Gump som bara tröttnade en dag och slutade springa. TÄnkte att det var det som hänt. Jag är slut som ultralöpare.

Väl inne vid Nulltjärn stod Garmin på 24 km och lite mer. Vägen tillbaka kändes som en enda lång golgata. Ska man ha det tråkigt på Långfredagen så kan jag säga att jag gjort mitt för resten av livet.

När jag sen igen var framme i Vålådalen gick jag in på fjällstationen och drack kaffe och hostade sådär som man gör när temperaturen skiftar 20 grader på en timme på ett pass. Bara så omotiverad. Alla hade pjäxor på sig och jag ville lifta hem för att kunna ta mig ut i snön.

Men så skällde jag lite på mig själv. Jag kom ju inte hem snabbare för att jag stod här och surade och åt russin,

Så med cirka 28 kim i benen började jag jogga och jag vet ju att det brukar släppa. Och jo det gjorde det förstås. Jag hade knappt haft styrfart hittils men nu fick jag upp fart och steget flöt på. Slog på min spellista och den räddade mig. Musik gör all skillnad ibland.

Så. Nu. Hem! Föffan! Fort. Mormor ringde och berättade att Lillan åkte stjärtlapp med en nyfunnen vän på baksidan. Åh vad jag ville hem. Tuffade på men orken tog slut i långbacken så jag fick gå en del.

Men till slut var jag hemma med 50 km i benen. Inga 58, är glad att jag inte vände i dörren imorse så jäkligt nöjd.

Tog det så himla lugnt så inte direkt stel heller. Våfflor fanns det där hemma också. In med dem, dusch  och stretch och nu har jag åkt in Åre- nä haha det skulle jag aldrig göra frivilligt en påskhelg men till min kompis H’s stuga i Björnen.

Det ska bli otroligt skönt att börja jobba med fart nu. Snabbare pass och resten av helgen ska jag åka skidor. Hurra!

Mycket pannben och lite vavavoom- så kommer det nog bli på TEC med. Även om jag inte ens sprungit halva sträckan i ett sträck sen förra april känner jag mig redo. Jag har helt enkelt inget val.

Ha en fin påskhelg!

---

Såhär fin utsikt över Anarisfjällen hade jag idag

Sista långpassen.

Är i ett paradis av vispad grädde-liknande snö, strålande sol och glad Tigerfis. Ändå väljer jag att ta mig an de slingrande svartspräckliga leder av asfaltsväg (med mycket hal is överallt) för att genomföra det sista i min träning inför TEC på löpande ben.

100 mil i vinter. 100 mil av tidiga iskalla mornar. 100 mil utan löpband utan broddar mest utan sällskap.

Man kan tro att det handlar om ben. Men det är i skallen det händer. Det är 15 dagar kvar och kroppen bär på många många mil. Jag har legat på runt 8 mil i veckan i flera veckor nu och det är jag inte van vid. Jag mår fantastiskt men det spökar i huvudet. Skallen bär på den träning som kroppen inte direkt verkar bry sig om.

Jag har 8 mil på 24 timmar att beta av. Valde att börja med runt 2 idag. 4 x 5 km? 2 x 10? 2 x 11 km blev det som mentalt kändes mest ok. Då är det mindre än 6 mil imorgon. Varit ute i solen och dragit MiniMe i pulka upp på fjället. Seg och rosig om kinderna. Bara stänga av och genomföra. Ut och iväg. Eftersom det är ett relativt kort pass (helt skadad, allt under 3 mil känns kort) så ska farten vara högre. Skulle sikta på 5:30 i snitt men se nehej det var det inte tu tal om.

Vet att det tar tid att komma igång och efter 5 km är det uppför uppför bort mot Trillevallen (yes där Stig-Helmer åkte skidor också när han var liten). Sol på väg ned och graderna med den. Hittade ändå mitt fokus. ”Bara springa 11 km och sen vända. Ligg på ligg på, räkna ned. Fram med höft, korta steg, slappna av”.

När jag väl vände så var det mer nedför på vägen tillbaka och plockade upp farten rätt bra. Jag tänker ofta att jag ska ”samla ihop mig” när jag är trött. Fram med höften, jobba i fotbladet, slappna av i händerna och käken. Ja alla har sina trix.

På vägen in mot Ottsjö så började leendet breda ut sig. Kisade mot solen. Lite #vavavoom även idag.

Stannade på 22 km på strax över 2 timmar. Benen är jättearga nu efteråt, vad var det här nu då? Men imorgon är flackt. Imorgon är det 58 km tur och retur, dödens tråkig väg men med fina inslag. Tidig kall morgon. Sista långpasset.

Allt sitter i huvudet. Godnatt.

---

Snöskor eller skidor till Platåkåtan

gofika 20 minuters skidväg från övre delen av byn

Hemlagad gulaschsoppa

Café och bageri med surdegsbröd på värdshuset

---

Tänkte ni ligga på soffan och äta påskgodis hela helgen? Då tycker jag ni ska göra det med gott samvete. jag tycker det är klockrent att äta massa god mat och vila och schlappa om man haft det hektiskt men välj kvalitet snarare än kvalitet är väl mitt påsktips. Hetsa inte med träningen, ta det lugnt och ta långa promenader och prata strunt med en god vän. Men vill du göra något riktigt vettigt tycker jag du tar med dig hela familjen ut till Täby och spettar loss is på TEC-banan åt mig och de andra löparna som funderar lite på underlaget. Vi tackar ödmjukast- KARMA vettu!

Jag har min egen påskutmaning. Den handlar om att utan att få dåligt samvete för att jag ber mormor passa barnet få till så många mil det går. Gärna inom 24 timmar för att få till riktig back- to- back effekt.

Långfredag har aldrig gjort skäl för namnet så mycket som i år. Gissa vad jag gör då? Präsajsly. Springer va!

Kroppen är seg men varje morgon kollar jag vilopuls- check på 36 slag. Yogar igenom kroppen på 5 minuter- check ingen stelhet, gör inte ont. Är hungrig som en varg (lite för hungrig-har lagt på mig några kilon men skit i det) och full av energi. Förmodligen tränar jag alldeles för lätt tänker jag då i mitt klassiska ”pre-race-noja- state of mind”. ”Åh vad jobbigt det kommer bli” ” Jag kommer bryta” ” Jag byter till 8 mil istället” ” Jag börjar med schack” Jag är helt rätt mentalt! Såhär ska det vara!

Jag drog 7 x 400 meter backintervaller igår med 1 km i milfart efteråt. Inga problem. Bara tuffar på. Låren spottar ut mjölksyran och ba ” ah, och nu då?”.

Min påskutmaning är att få in 8 mil löpning på 24 timmar. Det är mitt påskägg. Choklad? Det äter jag redan varje dag. Jag börjar imorgon eftermiddag kväll på något vis och sen går jag upp tidigt fredag.

Det löser sig. Really. En bit kaka! Min påskkaka!

---

Försöker vara ledig fast det ringer från jobbet i ett. Är faktiskt inte så svårt. Perspektiv på tillvaron! Jag är min egen avdelning och nu är avdelningen ledig!
I Ottsjö. Tyst lugnt, otrendigt, tidlöst och bedårande vackert!

---