Stunder man minns är skärmfria

För mig är en del av löpningen att jag hinner lyssna på poddar. Ibland lyssnar jag på poddar där jag måste koncentrera mig noga och ibland så driver tankarna iväg och det gör ingenting.

Jag lyssnar på massor men här är tre avsnitt jag vill tipsa om till helgen!

1) Styrkebyråns frågeavsnitt Clara och Johanna har seglat upp som två favoritröster för mig. De är så kloka och sunda och – ja fy fasen så bra helt enkelt. I det här avsnittet pratar de också lite om en ”nättrollsincident” och jag vill bara säga GO GIRLS! 

2) Tyngre Träningssnack Alltid bra och de har också ett frågeavsnitt samt ett nysläppt med min lärare på PNC David Johnson.

3) Har du ett jobb? Är du anställd någonstans? Är du kanske chef? Då hoppas jag att du tar dig tid att lysssna på vår podcast Health for wealth som i detta avsnitt pratar om de nya föreskrifterna från Arbetsmiljöverket som börjar gälla 31/3. 

Och du – lyssnar du när du springer så låt ett öra ”vara fritt” så du hör vad som händer omkring dig! Happy listening!

Tjejmarathon är förstås så mycket mer än ett lopp i år också- som vanligt!

I år har vi en insamlingssida där vi har både vår ”resa” på 1000 mil till Panzi och lite tävlingar.

Under påsken- alltså fram till måndag tänkte jag lotta ut en kostanalys. Detta innebär:

1) Du skriver en kostdagbok under tre dagar varav en helgdag. Berättar hur du mår och svarar på lite andra frågor.

2) Jag analyserar kosten och utifrån dina mål och hur du mår får du en kostplan utifrån dina behov och förutsättningar

3) Efter tre veckor hörs vi igen på mail för att stämma av hur det går.

Såhär tävlar du

1) In på vår sida

2) Sms’a enligt instruktioner skriv ”KOST” efter ditt namn så är du med och tävlar. Kostar en donation till insamlingen alltså :).

3) Skriv en kommentar i gästboken om du vill!

4) Jag drar en vinnare på måndag!

Välkommen att vara med och lycka till!

Häromdagen läste jag något om att vegetarianer löpte större risk för högt intag av kadmium. Idag hörde jag att de som valde ekologiska livsmedel får i sig mindre bekämpningsmedel. Gör man en sökning på ”ekologisk” inne på Ekots hemsida och sökfunktion får man både för och emot och allt däremellan.

Och man slänger sig ofta med ”ja alla dessa kostråd” ”hur ska man veta” ” hur ska man välja”. Jag är ju en lunchrumsmänniska nu så jag exponeras för de här diskussionerna.

Men. Är det så mycket nytt egentligen? Eller är det samma bas som sen tweakas lite och kallas olika saker. Har sin lilla twist, allt för att locka följare som gärna ska köpa produkter, böcker och tillskott. Köpa en doktrin. Nu när vi inte går i kyrkan på söndagar (de flesta av oss). Och någonstans därinne, när vi stannar upp, så vet vi ju vad vi borde äta. Vi hajar. Men det där sunda logiska är inget som säljer. Det är ingen som tjänar på det. Livsmedelsverkets Nordiska Näringsrekommendationer (NNR)- men hallå? Hur kul låter det kontra #cleaneating #paleo #rawfood #LCHF #LCHQ . Nej det låter beige liksom. Orkar inte läsa. De är säkert köpta (!!!??? vem är köpt??!?!).

De flesta dieter har ändå ett genomgående tema som du också kommer hitta i NNR.

Fortfarande kommer vi alltsomoftast tillbaka till att:

1) äta mindre än vi gör av med för att gå ned i vikt

2) Äta mycket grönsaker och vegetabliier

3) Undvika halvfabrikat

4) Minska sockret

5) Minska ”fulfetter”

Inte så svårt. Och. Förstå att våra drivkrafter de har vi med oss sen tusen år. Tycka vad man vill om paleo men kroppen funkar stenålders. Vi har flera system för att höja blodsockret eftersom kroppen fortfarande är bäst utrustad för att hantera svält och underskott på mat. Programmerad att längta efter socker och fett, gärna ihop och lagra in det väldigt bra när det finns. Överlevnad liksom. Den har bara ett system för att sänka blodsockret- vårt kära insulin som för många får jobba häcken av sig rent ut sagt i dagens samhälle.

Vi är stenålders. Och stenåldersmänniskan skulle gärna äta en munk och åka runt i en Ferrari om hen fick. Vi har munkar och rulltrappor och datorer. Men funkar stenålders.

Det är så enkelt. Men det är bara inte så lätt.

Självklart sitter jag likt många andra i soffan och försöker ta in det som hände i Bryssel idag.

Det här är våld som många i världen lever med dagligen. Det är en rädsla som ännu fler lever med.

Det blir superfuttigt att försöka säga något. Men att prata om det och dela sina känslor är både ett sätt att hantera för de som drabbats. Det är ett sätt att processa alla tankar och prata är bra. Det kan hjälpa att visa sitt stöd genom att manifestera det i sina sociala medier.

Men det är också viktigt kan jag tycka att reflektera över vad man faktiskt gör. För det vi gör, hur vi väljer att använda vår demokratiska rätt det påverkar inte idag men framöver.

Sen får man igen en möjlighet, en käftsmäll i att se perspektiven. Både jag och min chef ville hem till våra barn idag enades vi om när vi läste uppdateringarna från Bryssel. Stressen på jobbet, den släpper jag ofta, men rejält igår redan när jag nåddes av nyheten att Martha Ehlin avlidit. Martha är en vän till min fästman (som också är transplanterad). Hon var så ung och det är så orättvist. Ord kändes futtiga då också.

Spontant vill jag fly. Ta barnen långt bort från storstäder. Aldrig flyga mer. Inte ned i tunnelbanan (det har jag redan undvikit sen länge iofs). För jag har inte lust att vara modig i det här läget.

Däremot kan jag, när jag lugnat ned mig, tänka att vi kan göra så mycket genom hur vi agerar i vårt samhälle. Ingen kan göra allt. Alla kan göra något. Ingen föds ond.

När jag sprang från jobbet i fredags kände jag en enorm tillfredställelse. Jag hade betat av så mycket. Gjort så mycket saker och kunde bocka av både med penna och mentalt saker jag tyckt varit utmanande men även på studs fått till lite nya idéer och lösningar bara genom att vara väldigt närvarande (och druckit rejält med kaffe).

Jag hade verkligen ställt höga krav på mig själv hela veckan.

Och i och med att jag tränar för ett 8 mils lopp så ställer jag krav på mig genom träningen också. Den är inte direkt ”såsig” just nu utan det är två tuffa veckor till innan jag trappar ned inför den. Och jag har jätteperspektiv på detta: Det är ett fritidsintresse som jag främst håller på med för att det är njutning så det får verkligen inte stressa eller belasta för mycket.

Men nu visste jag att jag skulle prestera på ett träningspass på söndagen så jag tvingade mig själv att bara fokusera på att njuta och vara närvarande och inte utmana mig på något sätt eller bedöma saker jag gör resten av tiden.

Det gick bra. Trots att jag skulle laga mat och efterrätt med lillspark hemma till två vänner som skulle komma över. Bästa Katta sov dessutom kvar och vi hann hänga och prata och det var så mysigt! Att umgås- det äger! Hinna reflektera medan man pratar, utan avbrott, sådär som man inte kan via telefon- stort!

Hela lördagen var som en raggsocka: Bara mys. Självklart smög det på mig att ”borde jag inte köra den där tvätten, röja bort det där, kolla upp det där..” men jag stod emot. Bara mös. Åkte till svärisarna med lillspark för vi två var själva i helgen och lade mig tidigt och lade bort de jobbrelaterade böcker jag har beställt och tittade på två avsnitt Suits och läste DN.

Men idag. Fokus! Upp kl 06. Kaffe. Laddade blåsan med Umara sportdryck och några bars och planen var att springa 5 mil och vara tillbaka hos svärisarna runt lunch.

Mötte upp bästa Caroline som kan TEC-banan typ i sömnen. Vi pratade och tassade i lätt snöfall och sen anslöt Peter och två andra löpare. Vi betade av två varv till. Banan är så trixig att hitta på grund av alla små stigar. Man måste verkligen veta var den går. Den är fin men utmanande.

Note to self: Det är supertrevligt att springa med sällis men allt tar mycket längre tid. Jag hann således inte få ihop mina 5 mil- det blev runt 43-45 km tror jag men det var så trevligt och det var så värt det för att få det fina sällskapet och få springa på banan.

Stänger veckan på 9 mil som är mitt volymmax på över 2 år. Kroppen fortsätter suga åt sig milen. Love it.

Så så viktigt att identifiera hur mycket av tiden som är ”prestationstid” och var man har sin ”icke-prestationstid”. Se att man faktiskt har sån tid. Så inte allt är prestation. Från hur det ser ut hemma till vad man äter, till hur man ser ut till vad man tvättar håret med till var man fikar till hur man tränar… Ni hajar. Många tar ju tex till yoga och annat men kan inte ens där vara icke-presterande utan bedömer sin fysiska prestation.

Tankar inför nästa vecka helt enkelt! Må så gott!