Tips för flerdagarslöpning på leder och stigar- del 1



Då var semesterpausen över och jag hoppas att just du har en riktigt fin sommar! Jag har för första gången sen jag var liten varit sjuk på sommaren. 10 dagar vilade jag med något otyg i bihålorna så det har inte blivit så mycket spring som jag hoppats på och planerat för men det kommer reda upp sig ordentligt från och med nu kan jag lova. Och jag fick faktiskt till en tvådagarstur på Bruksleden- men som blev lite kortare just på grund av att jag varit sjuk.

Många lockas av flerdagarslöpning på stigar och leder- alltså med övernattning och sen springa vidare. Många upplever dock en utmaning med att lösa både energi och utrustning och att det kan vara lite läskigt att springa själv ute i skog och mark. Jag har verkligen full förståelse för det- jag är själv väldigt hundrädd (och ganska hundägarilsk i vissa fall) och lite nojig över getingar och ormar. Sist det begav sig sprang jag dessutom genom ett område där det finns en björn, sen mellansveriges vargtätaste område och så såg jag flera huggormar. Så det finns en del att tänka på men det finns också en så enormt fin och härlig känsla både av att vara därute och av att ha klarat av strapatsen. Det är något enkelt magiskt över att vara därute, med bara naturen runt omkring sig. Så jag vill gärna hjälpa fler att ta sig ut!

Jag vill inte påstå att jag gjort väldigt många flerdagarslöpningar men jag har stor vana av att gjort några stycken och tänkte dela med mig av utrustnings och säkerhetstips- och ni får gärna komplettera och ställa frågor så ska jag försöka svara. Jag tänkte dela inläggen i tre delar:

Energi och vätska // Utrustning under löpning och för övernattning // Säkerhet

Två dagar på Bruksleden

Leden sträcker sig från Västerås till Malingsbo eller Avesta i norr. Den är väl underhållen på sina håll men där jag startade är den dåligt märkt och jag blir bara irriterad så jag började med att springa på kartan till Bastmora vilket blev cirka 30 kilometer. Sen hoppade jag på leden där och hade 38 kilometer mestadels utan närhet till bebyggelse fram till Ramnäs där jag övernattade på Kuskens Inn med självhushåll. Otroligt fint boende. Det blev totalt 67 kilometer den dagenmen jag hade ju ingen tid att passa utan stannade och åt blåbär, fotade, plaskade lite med fötterna och bara..var härvarande i naturen. Dagen efter hade jag gärna sprungit längre men skulle med ett tåg till tokholm för att hämta dottern så det blev bara 10 kilometer då.

 Vätska

Klart smidigast för att dricka regelbundet är ju en blåsa och slang så du kan ta klunkar då och då. Du kan ta upp cirka 8 dl rent vatten i timmen men dricker du sportdryck (el tillsätter salt och eller kolhydrater) kan du ta upp betydligt mer- och är det väldigt varmt kan du behöva mycket mer också. De flesta blåsor klarar cirka 2 liter och det ger också 2 kilo extra på ryggen så att ha en ryggsäck som sitter bra blir viktigt då.

  • Utmaningen med blåsa är att det kan vara svårt att veta hur mycket som är kvar när blåsan är där bak (även om skvalpet avtar markant). Jag brukar därför även ha en flaska med vatten vilket också är bra för om du behöver rena vatten längs vägen och när du ska fylla på blåsan. En halvlitersflaska är bra för att kunna måtta upp sportdryck och en bra mängd att ha med sig.
  • Är det varmt kan jag rekommendera att försöka lägga i isbitar för att kyla ned. Eller mitt knep om jag passerar affär: köp en eller två isglassar och lägg i blåsan, piggelinvatten- det ni!
  • Springer du utan närhet till vattenkranar kan du behöva rena vatten längs vägen. På flera friluftsbutiker finns olika smarta lätta vattenreningslösningar som tex Lifestraw och andra filter så du kan fylla flaskan, sätta på filtret och sen hälla över till blåsan. Jag använde vattenreningstabletter och drack ur en tjärn men de ska egentligen få verka några timmar för att säkerställa att man får bort alla bakterier- men det här var en ganska ren tjärn och jag har en tålig mage.

 Energi

Det går förstås bra att röra sig utan att äta men både för upplevelsen, energinivåer och för säkerhet ska du förstås ha med energi!Det är omöjligt att säga hur mycket du ska äta- det beror på så många faktorer men om du petar i dig något varje halvtimme och så se till att få i dig ordentlig lunch så är du nog hemma. Vad ska man äta?  Kanske vill du bara ha energi till kroppen och bryr dig inte om smaken, eller så är det viktigt för dig med en gastronomisk upplevelse. Det bästa med långa dagar på fötterna är att du ofta rör dig såpass lugnt så du klarar av att äta både lättare och tyngre saker. Men testa innan och testa inget nytt! Däremot kan man ju tänka på att ska man vara ute flera dagar kanske man tröttnar på samma smak.

Jag är ganska obrydd så jag hade med ett stort paket bröd, två bananer och några bars och tuggade i mig regelbundet. Därtill tog jag EAA (protein) och magnesiumkapslar. Energibars med torkad frukt, havregryn, lite malda nötter, honung och lite kokosolja ger bra och snäll energi. Oliver ger salt som man ofta blir lite låg på. Bröd kan vara en mindre söt variation till bars.

Du vet vad du gillar helt enkelt men att börja äta tidigt och att äta regelbundet är det bästa för en trevlig tur.

  • Hur mycket du behöver bära beror ju helt på hur långt du ska och möjlighet att fylla på längs vägen. Fram med kartan och planera in hur mycket du behöver ha med och vad du behöver fylla på. Jag brukar räkna på att ha 400 kalorier per timme samt extra för lunch. Stannar jag vid en affär eller liknande planerar jag in så jag ska pausa och äta då och försöker få i mig mycket under den pausen samt dricka extra (som ju väger mycket). Vad man är sugen på och vad som passar att äta beror ju också på vädret. På sommaren kanske kalla lätta saker passar bättre medan man kanske vill ha varmt vatten i blåsan på höst, vinter och vår och sikta in sig på att äta lite varmare saker när man pausar. Har man svårt att få i sig energi skulle jag verkligen rekommendera att försöka dricka dina kalorier – ingefära är ofta bra i de fallen och lätta smaker som citron och lime- kanske citronsaft med saltkapslar!?
  • Se till att det är enkelt att komma åt energin så du inte missar att äta regelbundet för att det är meckigt att komma åt det.
  • Var noga med tandhygienen! Ofta äter man mycket sött under långa perioder och det är inte bra för tänderna. Borsta noga innan och efter och kanske kan du ha med en liten tub tandkräm att swish-swosha runt i munnen under dagen.

Frågor? Tips? Tankar! Dela med dig så kommer snart ett inlägg om utrustning.

Runt 5 kilo hade jag med!

Mat ute efter en hel dag på Bruksleden- mums! Åt sojaspagetti med tapenad och fetaost- salt brukar smaka gott efter en varm dag!

Novembernumret ute i butik nu!

Ur innehållet:

  • Sov dig snabb
  • Lär av eliten
  • Vässa steget
  • Smart mat
  • Bygg dig stark och skadefri?
  • Möt Markus Torgeby
  • Pocket, ”Löparens Hjärta” på köpet
Antal kommentarer: 2

Sara Borg

Nu blev jag sugen på en långtur – du inspirerar!


Ann-Sofie Forsmark

Tack Sara- hoppas du kommer iväg!



Du måste vara inloggad för att kommentera. Logga in

Runnerslove goes semester



Nu är det semester på riktigt på den här fronten. Jag hade tänkt springa och träna massor från start men har för en gångs skull blivit sjuk. På riktigt. Med feber och svullna bihålor. Men det har inte stoppat mig från att skapa förutsättningar för både spring och äventyr via tangenterna. Jag har planerat in ett tvådagars löparäventyr (en maxad dag och en lätt),  prelinimäranmält mig till ett ultralopp i Skottland och så har jag nästan klickat hem en SUPbräda.

Men så mycket tid vid datorn kommer det nog inte bli i juli. Däremot tar jag hand om min fina grupp Sustaionable Ultra Training som du hittar här på Facebook. DÄr kommer jag tipsa om både utrustning och ätbart under långa turer samt förstås bjussa på misstag jag gör.

Dessutom lägger jag upp tankar och tips på Instagram så följ mig gärna där på @ansofisticated.

Om du tycker det är svårt att vara ledig kan jag varmt rekommendera vår podds sommarspecial där vi diskuterar ämnet. Det hittar du här.

Hoppas att du har en så härlig sommar som du både vill ha och behöver!

Börja hösten på bästa sätt- häng med på en magisk helg i Åre



Kanske den vackraste tiden i Jämtland är september. Färgerna sprakar och det är fortfarande fina dagar.

Lägg därtill inspirerande föreläsningar och träningspass av alla de slag, allt från SOMA till dans, god mat, spa och skönt häng och du har Höstglöd i ett nötskal!

Jag ser så fram emot att få leda både WorkOutDoors, Trailfun och SOMA Moves under helgen och hoppas att du blir sugen på att resa upp!

På Höstglöds Instagram kan du få läsa mer om alla presentatörer och även tävla om en plats.

Jag hoppas vi ses i Åre i september!

Vi kan hjälpa varandra f***a normerna ingen bad om



Jag o min bästis. Vi har känt varandra sen vi var ett år. Från 1- 6 år spenderade vi nästan varenda vardag ihop. Sov middag ihop. Det sätter spår. Vi behöver inte imponera på varandra. Båda har två barn. Det är fredag kväll. Båda ska åka bort i flera veckor. Vi har inte setts på länge. Behöver få skoja, berätta. Vet du vad som hände… för någon som inte är en kollega. Inte är på sms. Inte är på Messenger.

Jag är barnfri ikväll och åker till henne. Tar ut Fem myror är fler.. skivan och sätter på min musik. På hög volym. John Butler Trio. I tio minuter mellan Sumpan och Spånga är det bara jag i min bil. Vår Ford med kritor och hårspännen under förarsätet. Men för en stund är jag så fri så fri.

Det skulle blivit tortellini med gräddsås men grädden var slut. Jag har också tom kyl och har med mig morot och avokado. Vi äter blodpudding. Hennes barn tar hälften av mina. Sen kastar 1-åringen ut dem på golvet. Vi börjar prata. Vi kommer av oss. Vi börjar om. Vi gjorde sallad till. Den äter vi. Min bästis torkar blodpudding och byter blöja och vi pratar på.

Det spelar ingen roll vad vi äter. Att vi blir avbrutna. Vi ses. Det är det viktigaste. Jag kör hem och känner mig jätterik.

Ändå hamnar vi ofta där. Att vi backar från att ses bara för att vi inte har det städat. Ordnat. Hemlagat.

Vi backar från det som egentligen är viktigt för att vi inte uppfyller något som vi om vi tänker efter inte bryr oss om. För att vi inte lever upp till krav vi ändå aldrig skulle ställa på någon annan. Skulle tycka var orimligt att belasta någon med. En städad hall. En välkomponerad middag trots en rörig dag.

Jag lyssnade på en podd för ett tag sen med en klok och, som vi definierar det, framgångsrik kvinna. Hon lät så vettig. Men så på frågan om att balansera/integrera föräldraskapet med karriär så slinker det ändå ut.. Ja jag är ju ingen perfekt mamma som bakar och sådär.

Bakar och sådär. Utöver att jobba mer än heltid och vara VD på stort bolag. I vilken värld är det perfekt att utöver det också hinna baka?

Hennes uttalande blir ett axplock ur ett samhällsomfattande sorl från alla de kvinnor som hela tiden ursäktar sig eller jämför sig med en, ursäkta, helt störd jäkla stapelkravsmässig norm som ingen, ingen mår bra av. Ingen kan leva upp till under en längre tid. Ingen tjänar på i långa loppet fast många företag tjänar på det först. Ingen klarar att både jobba heltid, ha massor av tid med barnen, hinna träna massor, ha fint hemma hela tiden, hinna engagera sig som klassförälder, tränare, samordna, bullbaka, skjutsa, putsa, pyssla och f** och hans moster.

Ingen.

Och det kanske blir på jobbet det brister. Men det kanske skulle vara helt ok att ha ett jobb som kanske var lite tjorvigt ibland, sådär som det är anno 2017 där allt är digitalt och agilt och i förändringsprocess. Det kanske skulle gå om man inte lade på det som Åsa Beckman så klokt i DN (12/5- 2017) kallar för lågintensiva vardagsbelastningen. Ibland tror jag dock den är högintensiv och det är vi själva som ökar på intensiteten.

Hos oss själva.

Genom det till varandra.

Högintensivt högpresterande de 16 timmar (eller färre) vi har utanför vårt arbete. Minsta kunskap om hur hjärna och kropp funkar förstår att det inte går. Men vi försöker. Vi känner oss så otillräckliga annars.

I samma krönika hänvisar Åsa till siffror som säger att vi först 2164 kommer få en jämn fördelning av hemarbetet. (Några av oss är redan där, och då får våra män ända höra att de är så duktiga som hjälper till hemma!).

Vi kan inte vänta till 2164.

Vi kan inte göra något åt vad som står i alla magasin. Alla löpsedlar. Åt vad som beskrivs som trendigt just nu. Åt att det blir grusigt. Åt att vi inte hinner handla.

Men vi kan göra allt åt hur vi pratar med oss själva. Och vad vi säger till varandra. Vad vi ursäktar. Hur vi svarar på en ursäkt.

Vi kan välja att berätta att den grusiga hallen och halvfabrikatet vi bjuder på beror på prioriteringar. Vi har gjort annat än att putsa och feja för att få besök som förhoppningsvis vill träffa oss och inte doften av vårt skurmedel.

Vi kan be kompisen ses på en promenad någonstans istället för på det fina sk**nödiga innestället där man inte hör vad man säger och man inte orkar vara efter en dag med ljud och skärmar.

Vi kan drämma ned en hög med köpefrallor och köpesfärskost mitt i knytiskalaset på skolan och deklarera högt och tydligt att man klippte tre avsnitt på raken av favoritserien igår istället för att baka.

Vi kan reagera när någon ursäktar sitt ”stök”.

Vi kan välja vad vi berömmer. Både face to face men även i sociala medier. Ett minutiöst städat hem och ständigt hemlagat, nytränat, nypiffat och nybakat betyder att man valt bort något annat. Kanske samvaro. Kanske återhämtning.

Vi kan hjälpas åt att göra det viktigaste. Vi kan säga F*** O** till normer ingen vill ha, ingen bad om, ingen mår bra av.

Vi kan hjälpas åt. Vi kanske till och med kan rädda varandra.

bild från lookhuman.com- grymma t-shirts!

Vi kan ses över en tallrik blodpudding i ett stökigt kök och det kan vara den bästa stunden på hela veckan.

Proud and honored guesthost at Endurance Planet podcast



I remember doing a google search on the topic of fat oxidation for endurance athletes and found an episode on nutrition at Endurance Planet. I started following the podcast and soon found that the best company for my long runs was to listen to Lucho and Tawnee on the fortnightly episodes of ask the coaches.

This was five years ago and they have become my online audible friends! I also contacted Lucho to ask him to coach me when I decided to focus on 100 miles after my second 100-mile race. I did however fall pregnant just about that time and the coaching ended but I kept emailing him regularly with updates and they also gave a shout out to my little girl on the show when she was born.

I often play the game of trying to guess what Lucho’s answer will be to questions during the show and over the years have come to both adopt and understand his reasoning.

And with nearly 18 years of coaching both endurance and nutrition I felt comfortable in volontering myself as a guest host- Actually when Tawnee said she was having a break I stopped mid-jog and emailed them straight away and said I’d love to be on!

Endurance Planet is possible the worlds best podcast on the topic of ultrarunning and triathlon so it is such an honor to have been on it. Than you for listening and good luck with your adventures! I hope to chat with you again some day!

For my Swedish readers- det här är så stort för mig! Det har varit helt galet att få feedback  från lyssnare både i Australien och USA. Lucho är en av mina förebilder och att få sitta och prata med honom och bolla frågor från lyssnare och skoja- jag har aldrig skrattat så mycket under en poddinspelning, glädjen hörs!

Lyssna gärna här eller i Itunes. Om du har frågor om ultralöpning får du gärna joina min Sustainable Ultra Training grupp på Facebook!

Ren glädje leriga skor- Soulrunning på Storulvån ( och en hälsning till Gustavs kompis)



Som alltid är det svårt att sammanfatta en riktigt härlig upplevelse i ETT blogginlägg som ni ska orka läsa. Men jag ska göra mitt bästa.

Jag var medbjuden till Storulvån av Svenska Turistföreningen och Christine Hägglund för att vara hjälpledare till henne på löpturer och sen föreläsa och leda SOMA-pass. Har längtat upp i flera år! Familjen fick följa med så hela gänget satte oss i bilen tidig torsdag morgon från Värmland med kläder för både ösregn och snö- väderrapporten såg ganska spännande ut!

Soulrunning på Storulvån arrangeras av Svenska Turistföreningen och har funnits i flera år. Med helpension på mysiga Storulvåns Fjällstation med enormt trevlig personal och fjällekis för barnen passar upplägget alla! Med på resan var både de som reste ensamma, par, familjer och en mamma själv med sin son. Alla riktigt sköna lirare och med olika spännande erfarenheter och alla delade glädjen i att vara ute på fjället.

Varje dag fanns det tre grupper att välja på vilket gjorde att alla kan hänga med efter förmåga. Med Christine är det stort fokus på det viktigaste: säkerhet och att ha kul och njuta. Hon är enormt erfaren och de tänkte verkligen igenom upplägget bra och proffsigt.

Dessutom fanns utrustning att testa i form av olika sorters trailrunningskor, kompass med mer.

Vi missade första turen på torsdagkvällen då vi körde upp i lugn mak. Solen sken och det kändes som sommar- om än med mycket snö! Det kanske var det varma välkomnandet också!

Go frukost med nybakt bröd och utsikt över fjällen. Extremt god mat överhuvudtaget.

På midsommarafton tog vi en tur runt Getryggen i mellangruppen. Klafsigt och obanat och alldeles underbart. Vi var borta runt tre timmar och åt sen lunch och sen kunde man bada bastu eller bara slänga sig i en fotölj med en bok. Den här dagen var också den traditionsenliga enorma midsommartårtan serverad till alla gäster.

Middagen var riktigt god- nog den godaste buffé jag ätit med mycket lokala råvaror. Vi sov riktigt gott hela familjen- våningssäng är alltid poppis hos barnen!

Lördagen bjöd på riktigt fjällväder – blåst och kallt men det är ju bara att klä sig. Yllesockar är ett tips såna här dagar.

Christine och Magnus från Östersund och jag och gruppen sprang en sväng till Ulvåtjärn och sen Snasahögarnas vindskydd och ner i dalen till vägen där vi fick skjuts tillbaka (om man ville). En annan grupp joggade till ett kafe i Handöl och åt våfflor- bra grej det med!

Vi kröp ihop i vindskyddet och medhavd matsäck smakade riktigt gott med trevligt sällskap. Alla var så positiva och stämningen var supertrevlig.

Söndagen avslutades med en lång tur, en kort sväng eller topptur på Getryggen- den var jag med på. Det var en riktig feel- good runda. Lite flås mycket utsikt och härlig utförslöpning. Jag sprang alltid sist som ”svans” och den här dagen fick jag ett sånt där moment när jag bara stod och tog in hela panoraman med Sylarna i horisonten och alla fjäll runtomkring. Så mäktigt!

Förutom löpningen så fanns det flera andra aktiviteter att göra och dessutom föreläsningar (Christine pratade om motivation och jag föreläste om att springa 100 miles med hälsan i behåll). Jag höll också ett SOMA-movespass, man kunde testa klättervägg, musik-quiz, tipspromenad och så under säsongen guidade turer. Alla möjligheter, men också att gå undan och bara chilla.

Barnen älskade det, vi älskade det och det var så härligt att kunna hänga med härliga människor men även gå undan för sig själv. Fjällen gör gott.

Tack STF Storulvån, Christine och alla jag fick träffa och hänga med. Flera bilder finns på min Instagram men några lägger jag här. Den nedan är alltså en hälsning till Gustavs kollega- här är Gustav som är ute och springer på fjället- bildbevis!