Tips för höstens träning

Det finns massa citat och någon sorts kutym att man ska göra saker ”idag”. Jag gillar ju självl #GÖRTliving Och med vissa saker är det ju fantastiskt men jag vill slå ett slag för ”imorgon”.

För ofta på måndagar så behöver jag ”imorgon”. För det är lite för mycket på den där listan. Man behövde kanske rulla igång veckan på växel tre istället för fem. Och plötsligt känner man bara för att göra något annat. Inte nödvändigtvis ingenting. Men något annat.

För mig är det ganska ofta att kanske ta en vilodag från träningen, att gå hem lite tidigare från jobbet (en ynnest att kunna göra det jag vet).

Då passar imorgon och en post-itlapp så bra. Jag gör det imorgon. I den meningen får jag både lite extra tid, lite lugn och ro.

Gör något imorgon. Och något annat idag.

---

Ja löpvilan fortsätter. Jag vet fortfarande inte exakt vad som är fel i ryggen. Enligt Andreas på Access Rehab så rör sig allt väldigt bra. Ni vet alla brukar få höra att de är ”stela i bröstryggen”. Inte här! Allt rör sig fint men det kan finnas andra mer komplexa förklaringar till smärta. Jag låter det bero. Lite löpvila har aldrig skadat någon.

Istället har jag cyklat överallt den här veckan. Cyklat tanthoj alltså. Tränat ett pass styrka. Inget mer.

Tills imorse. Då hade jag och MarathonMia tänkt simma öppet vatten och det ska mycket till innan jag bangar något för dåligt väder men att vara ute  i hällregn och byta om och sen simma och sen försöka klä på sig ute i 10 grader och cykla hem med allt dyngsurt medan det åskade. Nja.

Så fan flög  i mig och jag gick till simhallen. Jag gillar inte klorerat vatten, jag har basssängfobi, jag gillar inte det monotona i att vända var 25e meter och tja, jag kan ju inte simma egentligen. Alltså jag crawlar men jag har fått en enda lektion i inomhussim och det gick ju bra då men jag var i 8e månaden och det var som att ha en tunna på magen.

Jag tror jag har ganska bra koll för en amatör men jag vet ju inte. Det känns bra men det går långsamt.

Jag hade iallafall på förekommen anledning fått för mig att simma 4 km. Och vara hemma duschad och klar 80 minuter senare. Jag skulle göra mitt bästa!

När jag simmar ute brukar jag ha sportbh och badbyxor. Men jag har hittat en baddräkt hemma, som jag inte vet vems det är. Saknar du en Speedo anno typ 90-tal så har jag den!

Jag hoppade i och det var två crawlbanor. Den ena var tom! Haja! Jag började crawla direkt. Jag vet inte vad man gör på ”in-sim”. Jag ba körde. hade TomTom på armen som räknade längder.

Efter tio längder tänkte jag att ute i det riktiga vattnet kan man ju inte sparka från en vägg hela tiden så jag slutade med det och knackade bara lite Rocky-like näven i kaklet och gjorde en grej av att vända utan att sätta i fötterna någonstans. Det blev således några tag bröstsim varje vända och det tar ju sin tid. Men jag fick ingen tjyvfart iallafall!

Efter 80 längder så kom jag faktiskt in i något sorts flow. Det var ju inte alls jobbigt. Det var bara lite..monotont! Men meditativt.

En duktig tjej som hade paddlar och dolme hölls på banan bredvid så frågade om lite tips. Hon gav mig råd om hur jag skulle andas mot axeln och inte korsa mittlinjen med händerna så sen var jag upptagen med att öva på det och vips var klockan lite mycket och jag hade faktiskt 130 längder, alltså över 3 km simning avverkad.

HELT otroligt! Jag har aldrig simmat längre än typ 2km. 1,9 är mitt rekord på Vansbro och det tog cirka 40 minuter då.

Och jag var inte trött- jag hade kunnat fortsätta (lätt att säga nu förstås). Allt avverkat innan frukost fast klockan var runt halv elva. Kaffe och några skedar kvarg innan bara. Har tränat ganska mycket på att bli fettdriven och det funkar verkligen bra att köra länge lågintensivt före frukost. Hurra för det.

(Får påpeka att jag även om jag är dålig på frukost ”äter ikapp” senare på dagen. Jag är bara inte så hungrig tidigt på morgonen och har accepterat att jag är så snarare än att tvinga i mig tunga saker tidigt. Don’t overthink it liksom)

Men efteråt. Oh my. Man blir ju så sömnig! Annan träning blir man ju pigg av. Här var det som att dra en nattmössa över sig.

Nåväl. Mer simning blir det. Jag har bestämt att jag ska försöka simma en gång i veckan, runt 4 km. Hoppas kunna få lite teknikhjälp tids nog. Det är väldigt mycket teknik i simning.

Och så hoppas jag faktiskt få till två till utomhussimpass innan hösten riktigt drar igång. Jag har både såna där neoprensockor och neopren”hjälm”.

Så det går ingen i-landsnöd på mig utan löpningen just nu. Hoppas ni springer lite åt mig!

---

I mina sociala flöden så är frustrationen stor över den rådande flyktingkrisen. Den humanitära krisen som råder. Jag vet inte hur du känner och reagerar men jag har brutit ihop två gånger redan. Senast på jobbet idag inför ganska nya kollegor. Det gör för ont och tårarna rinner just nu när jag har nyheterna framför mig. Mamman som ligger på spåret med ett litet barn som nog är som min yngsta. Jag är överväldigad av hur ont det gör rent fysiskt i kroppen. Det är känslor att agera på.  De små barnen- jag tänker att de är som mina. Att de har rätt till trygghet och få ha det lika bra som våra barn här.

Jag är inte säker på att det är helt etiskt att använda bilderna på de döda barnen som de använts, det är ju inte så vi brukar göra här direkt och kanske inte själva skulle vilja om vi orkar tänka på att vi skulle vara i samma sits. Jag vet inte vad jag tycker rakt av men jag kan tycka om reaktionen den får, hur jobbig den än är. Och nu är bilderna redan ute och spridda och hans tappra pappa (hör hans berättelse i Aktuellt och se hur berörd Margot Wallström är) önskar ju att bilden ska få oss i väst att reagera med hjärtat.

Jag tycker att vi alla ska göra något. Att vi har ett medmänskligt ansvar att göra det. Att vi inte kan vifta bort det med att ”det inte spelar någon roll vad jag gör”. För om alla tänker så ..ja ni fattar. Stora saker och stora förändringar beror på många små delar. Vi kan vara en del. Vi kan göra något. Det vi tror på. Det finns olika vägar. Allt betyder något, en del saker gör mer skillnad än andra, en del nu, en del påverkar senare.

Jag har tänkt såhär:

1) Var tacksam för det jag har. Se det jag har och uppskatta det lite extra.

2) Ge ”en slant” till katastrofinsamlingar. Det finns flera organisationer du kan stötta som är på plats. Läs här. Svenska kyrkan finns till exempel på plats. Låt gå att några kronor hamnar i (ofta viktig) administration. Var tror du att pengarna för den där produkten du köpte hamnar?

3) Ge saker som behövs- hygienartiklar, blöjor, barnkläder och annat. Vigorvadvikan.com har en insamling som jag kommer stötta med lite saker. Jag försöker reda ut om jag kan samla ihop dem någonstans innan och ta en taxi med alltihop- återkommer”

4) Engagera dig för nyanlända. Det finns ett projekt inom Stockholm Stad och de har (hurra) typ blivit nedringda så gör en notering om att kontakta dem snart. Det kräver inte så mycket tid, och ger så mycket tillbaka. Svenska med baby är en annan fantastisk organisation. Skriv gärna fler i kommentarsfältet!

5) Hur tänker du långsiktigt? Hur röstar du? Hur ser det ut på din arbetsplats? Vilka umgås du med? Vart reser du? Vad köper du för produkter? Vad kan du om andra kulturer och religioner? (note to self- stor förbätringspotential här på flera punkter!)

Ingen kan göra allt. Idag kan vi inte göra allt. Men idag kan vi göra massor av bra saker, uppskatta bra saker och skicka ut både tacksamhet, pengar, saker och ta ett initiativ för att minska utanförskapet.

Har du bra idéer och tips på organisationer eller aktiviteterså tipsa gärna här!

Ha en fin och god fredag!

---

Livet snurrar fort för barn också. Förutom att överösa dem med kärlek, bra mat, trygga rutiner, tydliga gränser och skapa ett tryggt och mysigt hem för dem så tror jag på att ge dem verktyg att varva ned. Känna lugn och ro.  Lyssna inåt. Det går ju att göra på flera sätt men eftersom vi är många vuxna som vänder oss till yoga och meditation för att hitta ro och varva ned så varför inte ge det som gåva till ditt barn? Ett litet verktyg, en kul lugn grej.

Jag brukar ha Yogobe uppe på ipaden på golvet och visade stora tjejen ett yogapass med goa Emelie Steen. Sen ville hon yoga själv.

Nu har jag beställt boken ”Barn i balans” till henne och dessutom kortleken och planschen med yogaövningar så kan vi använda den istället för Ipaden ibland och dessutom känns det lättare att börja utan Ipad för lilla tjejen (som gärna ställer sig i hunden när hon ser att jag yogar).

Du kan prova yogobe gratis i tre dagar här. Och du kan läsa om Barn i balans här.

Här är en video med Emelie Steen.

---

Något av det bästa med mina första två år som hälsostrateg är att jag fick arbeta med Fredrik Bengtsson.

Fredrik är psykolog, författare och en otroligt kompetent person när det kommer till att arbeta med hälsa ur ett proaktivt perspektiv. Han kan människor. Han förstår behov och han kan koppla väldigt abstrakta tankar och känslor till konkreta åtgärder i en organisation. Jag har lärt mig så fantastiskt mycket.

I somras skrev han två otroligt viktiga och välskrivna artiklar (här och här) på SVT Opinion om risken med att slänga sig med potenta verktyg lite hursomhelst. Risken med att man i all välmening kanske drar igång en onlinekurs i mindfulness för någon som mår dåligt.

Drar igång reaktioner man  inte kan bedöma att en person kan hantera.

Mindfulness är poppis på företag och det kan absolut vara en stor gåva för individer som verktyg för deras individuella hälsa. Men det finns potential att väva in mindfulness som ett arbetsverktyg. En studie vid Handelshögskolan visar på att chefer som mediterar fattar bättre beslut.  Men för att implementera det effektivt krävs ett stort kunnande och att det integreras i företagets arbetssätt.

Men jag tycker att artiklarna kommer åt något annat. Vår strävan efter ett sätt att hantera stres, ångest och press men vår oförmåga att göra något långsiktigt. Vi kastar oss över en app med minfulnessövningar (eller varför inte en bok om att äta mindfullt?) och vår strävan och önskan är god och genuin på alla sätt men vi har kanske inte alltid den fulla förståelsen för vad processen kräver för att löpa fullt ut. Ibland behövs inte det, man kan dra nytta av ayurvedisk mat och yoga utan att förstå flertusenåriga teorier. Men ibland kanske det inte blir så bra, vilket Fredrik skriver om i boken.

Jag tror så mycket på att vi har väldigt mycket sanning, lugn, ro, kraft och beslutsamhet inom oss. Att allt finns därinne.

Men det brusar så mycket på utsidan och runtomkring oss. Det brusar och det pockas på vår uppmärksamhet och konsumtion än höger än vänster . Den där inre kloka rösten som vet hut knockas ut.

Men den finns där! Hitta den!

---