Tjejer och kisseriet

Man kan aldrig få nog av tester, eller vad säger ni? Under min Stockholmsvecka har jag gjort diverse tänkbara tester och tänkte berätta lite om dem här.

Jag har sprungit för Fredrik Zillén på Spring snabbare och fått en löpteknikanalys i hans nya manick MotionMetrix. Det är en dator som registerar löptekniken med hjälp av 3D-kameror så att man kan läsa av energiåtgång och eventuella brister i löptekniken. Väldigt high-tech och väldigt givande och roligt, speciellt med tanke på att jag tydligen hade bästa tänkbara löpekonomi och min teoretiska miltid låg på 30 minuter (!). Nu är det ju inte fullt så bra i verkligheten då det fanns brister i andra saker som gjorde att min fart framåt inte är fullt lika charmerande. Det jobbar jag på dock! Det roliga är att min höftböjarstretch verkligen börjar visa sig och jag börjar sakta men säkert få till löpningen! Fredrik är sjukt duktig på att se hur man springer, koppla ihop hur man ser ut, med hur man springer och komma på lösningar på ens löparproblem. Rekommenderar verkligen ett besök hos honom om man vill lyfta sin löpning. Fullkomligen studsade från löptekniktestet för att det var så kul!

Som bonus gjorde jag även en svett-analys hos Micke Hanell på Feel Alive, som håller till i samma lokal (Hammarbyfabriksväg 23). Testet gick till så att sensorer kopplades på armen och en stimuelring av svettkörtlarna till att börja svettas utfördes genom små elektiska impulser. Svettet samlades upp med ett filter och sedan analyserades natriumhalten i svetten. I svett så är natrium den dominerande mineralen så alla andra mineraler följer av natriumhalten, proportionellt. Vet man natriumhalten vet man alltså hur mycket mineral man svettas ut och hur mycket mineraler man måste sätta till i sportdrycken och annan intag under träning och tävling för att inte riskera vätskebrist. Kan vara mycket vettigt att göra en sådan analys när man gör en Ironman där man tävlar i ca 9-12 timmar för att inte tappa i prestation under loppet. Speciellt jag som ska tävla i Thailand av alla ställen nu i November. Lär bli svettigt. Mineralhalten i ens svett ändras dessutom inte över tid. Den är genetisk och den är konstant oavsett vad man ätit, druckit eller hur mycket man svettas. Min natriumhalt låg på 856 mg/l vilket kan jämföras med vanlig resorb som innehåller 200 mg/l. Det krävs alltså en hel del tabletter för att komma upp i dos! Eller så köper man ett rör med tabletter som redan har anpassad dos. Vi får väl se om en ökad mineralhalt före, under, efter kan göra Ironman-baksmällan lite mildare. Här kan den intresserade läsa mer om svett och testet.

Sist men inte minst avslutade jag Stockholmsvistelsen med ett cykeltest på wattbike hos Viktor Ernholm-Larsson. Innan testet gjorde vi dessutom en uppföljning på det rörlighetstestet jag gjorde i höstas och fick övningar på i augusti. Min rörlighet hade inte blivit så värst mycket bättre men jag hade framförallt blivit jämnare mellan höger och vänster vilket ju är mycket positivt.

Vi utförde sedan laktat-test och VO2-maxtest på en Wattbike och analyserade sedan resultaten ihop. Var sjukt nervös innan och hade försökt dra mig ur X antal gånger. Vad skulle jag med ett VO2maxtest till? Och jag var ju sliten! Och fyyyy vad jobbigt. Meeeen jag gjorde det tillsist ändå. Eftersom jag precis har kört en Ironman och precis dragit igång med hård träning igen, var jag ju inte supertoppad till det här testet. Enligt riktlinjerna inför VO2maxtest som tagits fram på Bosön så gjorde jag ju egentligen allt fel. Var på mingelfest i onsdags, hade simmat på fredag morgon,  tränat hårt flera dagar innan, fått hård idrottsmassage av Sara Penton på Access Rehab dagen innan etc etc etc. Men å andra sidan får jag ju då ett testresultat som motsvarar hur det ser ut i normal träningsvecka för mig och inte något slags glädje-resultat med toppningsform.

Och det var inte så himla jobbigt, jag var nästan piggare efter testet än före (förmodligen för att jag gruvat mig så mycket inför testet;). Vilken kick! Laktattestet gick till som så att jag började på en bekvämlighetswatt, ökade sedan 25 watt var 4:e minut med en minuts vila där laktatvärdet togs med stick i fingret och analys av laktat i blodet. Så höll vi på tills laktatet i blodet stack iväg. En laktatkurva noterades och därutifrån får jag sedan mitt tröskelvärde och annat bra att veta. Vo2maxtestet utfördes i 1minutsintervaller med progression om 20 watt utan vila mellan där syrgashalten mättes med mask.

Resulten håller jag för mig själv;).

Löpning på löpband för att kunna analysera i dataprogrammet. 

Analyserar i MotionMetrix…

…och så här blev resultatet.

Testa svett-Jajjemän!

Urmejsling med otäck mask på en Wattbike. Självklart med mineraler i Milebreker-flaskan, ett Milebreaker-moment kan man säga!

Jag har varit i Stockholm på besök i veckan, älskar att hänga där ”det händer” och när jag är i Stockholm så ser jag till att det händer grejer! Nästan alldeles för mycket. Som vanligt när jag besöker storstaden så har jag 1 000 saker att göra på agendan så det slutar alltid i en maxad vecka med massor av roliga möten, träningar och göromål.

Kom till stan i tisdags och började med att träffa upp landslagsmannen Micke Sahlberg för en skvaller-lunch för att få senaste uppdateringarna inom den olympiska och sprintande delen av triathlonvärlden. På väg till Cykelcity från lunchen fick jag ett trevlig telefonsamtal från förbundskaptenen för långdistanslandslaget: JAG SKA FÅ TÄVLA FÖR LANDSLAGET PÅ VM 2015! Hurra! Ska bli så kul att få dra på sig blå/gul dräkt och kötta ur sig på hemmaplan nästa år. VM går ju som bekant i Motala, där jag har tävlat hela två gånger nu (SM långdistans). Vad härligt att jag nu får joina Micke i landslaget, då slipper jag vara avundsjuk på hans flaschiga Sverige-tränings-ryggsäck i gult och blått.

På kvällningen var det dags för löpning på Stockholm Stadion med galna löpargänget i Terrible Tuesday. Som vanligt i min värld så var jag liiiiite väl tidsoptimist och att cykla från Hammarby Sjöstad till Östermalm tar inte 5 minuter. Slutade därför med en urmejsling på min gamla enväxlade cresent-skräpcykel i Stockholmstrafiken, kom fram med andan i halsen, värmde upp 4 minuter sedan var det dags för intervaller. Meeeen det gick bra! Körde mitt eget tempo och lämnade de flesta framför mig. Man lär sig lite varje år och att springa föööör fort för sin egen kapacitet är det mest skadeframkallande man kan göra (okej det går fortfarande liiiiite för snabbt för mitt kalkylerade pace men jag lär mig).

Ett litet instagram-moment hann vi med innan alla drog och jag cyklade hem igen.

På onsdagsmorgonen var det bara att gnugga bort sovgruset, kliva upp 5:45 och sticka till simhallen för simträning med Neptuns Masters. En fet medleyserie skulle avverkas och jag var väldigt nöjd när andra varvet var över och jag trodde passet var slut. Då blev jag varse om att det var ett TREDJE varv. Asch då. Hur som helst så körde jag hela medleyserien UTAN att fuska på fjärilen så jag är nöjd. Amanda Bohlin (vinnare på Tjörn och SM-guld sprint) och Mikaela Persson (SM guld olympisk) var med och satte pace. Duktiga, snabba tjejer!

Fika på Lisas är alltid ett stående inslag i mina Stockholmsbesök och har ni inte varit där, GÅ DIT. Snart kommer semmelsäsongen igång och då får man glömma deffning och hålla vikten för några månader.

På kvällen var det dags för Indiebars releasefest! Dagen innan hade jag och Mikaela hjälpts åt att packa alla miljoners miljarder med goodiebags till alla VIP-gäster och vilket härligt mingel det blev sen! Önskar Olle och Mickis all lycka till nu med barsen!

Skriver om mina tester jag gjort i Stockholm i nästa inlägg!

Packa goodiebags med Mikaela Persson är en bra after-run-sysselsättning:).

Fyra glada trithlonnördar på Stadion. Reseledar-Daniel, TT-Nelker, jag och Annie Thorén som också var på besök i stan.

Mingel, indiebars och härligt häng på cykel café Le Mond på Folkungagatan fick avsluta onsdagens äventyr.

Jag är hemma. Hemflyttad på obestämd tid. Hemma i Norhyttan, Ludvika, hos mamma och pappa. Lite konstigt, men det känns bra. Det har alltid varit en dröm att få bo här. Älskar mitt Dalarna, träningen i finnmarksskogarna och folket.

Körde ett episkt pass med Ludvika Simsällskap i veckan. Jag hade distans på schemat och onsdag med gänget betyder passande nog också distans. Å det grövsta bör tilläggas. Min energi räcke ungefär till halva insimmet, sedan var den slut. Coach Magnus Engström surrade något om 7,5 km långt pass, men jag lyssnade inte. Ville inte veta. Tänkte att får jag ihop tusen meter får det duga.

Passet såg ut som följer:
10*100 m start 2:00 min sammansatt, teknik, arm, ben blandat (lycka till att köra 100 m ben på 2 min, jag kan det då inte utan att maxa)
3*1500 m (1:a fenor och paddlar sammansatt, 2:a 500-400-300-200-100 i progressiv fart (sista 100 i fart 5) fenor medley, 3:e sammansatt utan hjälpmedel)
1000 m avbad

Kul. Härdande. Många längder. När jag simmade bröst i medleysimmet (m fenor) så frågade gulliga Anna Miram vad jag höll på med, jag stod ju still?  Idag blev jag utskrattad av två fnissiga tjejer på bröstsimsövningrna. Jag förbättrar mig. Finslipar. Pressar mig. Blir härdad.

Jag får gott om bra sparring & med Magnus gapandes på kanten kan man aldrig fuska. Bra för mig. Imorgon väntar en skön laktatserie där jag brukar glänsa på slutet när ungdomarna har kraschlandat och kräkts för längesedan. Det märks ganska tydligt att jag är långdistansare.

Jag hoppas det här träningsblocket kommer att få fart på min simning så att simningen på Challange Phuket går lite bättre simmässigt än det gjort tidigare i år. Hoppas, hoppas.

Har även coachat min mamma och kusin lite nu när jag har tid och är hemma. Det är roligt att se dem från att ha varit fullständiga nybörjare, kan de nu (läs mamma för kusinvitamin har varit en fena på att simma sedan konstsimstiden back in the days, och ja, ALLA flickor simmade konstsim i Ludvika på 90-talet) simma 1500 m i ett sträck och tekniken börjar sitta. Skam den som ger sig hörni! Kan min mamma så kan NI lära er crawla!

Här kan ni läsa lite om mina crawltips på sidan marathon.se.

Simgänget i Ludvika Simsällskap. Flera av dem kommer kvala till SumSim Riks nästa helg. Det är jag övertygad om. Det ska vara kul att träna och gänget gör det alltid helhjärtat och stenhårt, trots det är aldrig ett gapflabb långt borta. Sådant gillar jag. Foto: MAgnus Engström (från upptrappningen till Ironman Barcelona för nu några veckor sedan).

Nu är den där härliga delen av hösten över vad det verkar och vädret börjar bli lika deppigt som en triathlet en vecka efter Kalmar Ironman. Jag har precis kommit igång med min träning efter Ironman Barcelona, har haft två slappa veckor med lite magsjuka och annat gött insprängt i ”vilan”.

Magsjuka är ju annars en triathlets bästa sjukdom då man brukar känna sig otroligt lätt och fin efter en sådan urmejsling. Den där viktnedgången brukar ju inte vara så långvarig men man kan ju hoppas att den håller i sig till Challenge Phuket i Thailand i slutet av november.

Fram till mitten av november är det full fräs med träningen och det är bara att bita i det sura äpplet att man valt att fortsätta tävla och inte ligga på sofflocket och käka chokladpraliner precis hela oktober/november. Med det väder som råder i Östersund blir man inte direkt jättesugen på 4 timmar distanscykling med tempohojen. Idag snöar det rikligt.

Gårdagen bjöd dock på ett fint och lätt distanspass cykling med några av Östersund triathlon/multisportprofiler. Riktigt trivsamt trots grisigt väder. Vad skönt det är med likasinnade knäppgökar!

Om en vecka tackar jag dock för mig, tar mina cyklar och flyttar söderöver. TIll Dalarna närmare bestämt och gör mig en egen träningsanläggning inomhus, i ett av mammas och pappas hus på går´n.’

Nu går jag i ide ett tag.

Vi hörs!

Regntunga skyar och distanspass med Kerry McGawley, Scott Cole, Ingrid Stengård, Carl Hellblom och vid kameran Hans Lundkvist.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg var jag på utbildning med Team Snabbare för några v sedan. Med på plats var löpteknikcoachen Fredrik Zillén som tittade lite extra på mig under löpövningarna.

Fredrik, den vänliga själen, hade även med mig i föreläsningsmaterialet som exempel på dålig löpteknik(?) och då främst pga tajt höftböjare som många triathleter lider av (kombinationen cykel+löp lirar inte alltid). Efter att jag blivit förnedrad inför hela hela åhörarskaran så gav Fredrik mig lite tips och ett experiment med en övning. Experimentet gick ut på att filma mitt löpsteg sedan köra rörlighetsövningar och stretch för höftböjaren  varje dag en hel vecka och sedan filma igen för att kolla vad som hänt. Inte mkt att förlora på ett sådant experiment så jag körde det slaviskt. Varje dag stretch. Även om jag glömt och kom på mig kl 22 när jag låg i sängen, så gick jag upp och gjorde min läxa.

Löpningen kändes bättre och bättre och i slutet av testveckan sprang jag mitt lugna lätta distanspass helt lätt och ledigt i 4:40-fart. Det är egentligen för snabbt men känslan var att service var det minsta ansträngande!!!! Ja, ni kan ju kolla själva! 

Nu nu vet jag ju att förändringar tar tid men jag tror stenhårt att detta kommer att vara lösningen på att springa snabbare för min del. Om det gett mer resultat och vad jag ska jobba vidare ska vi komma fram till den5 november då jag ska springa för löpguru Zillén igen. 

Här följer filmer, kommentarer och foton från Fredrik om hur det blivit att se ut efter en vecka med höftböjarstretch.

Före projekt höftböjarstretch såg det ut såhär. Lite som halta-Lotta som kommer springade med TV:n i famnen.

På den senaste filmen har jag en helt annan hållning som är betydligt mycket mer gynnsam för din löpekonomi på ett flertal olika punkter. Avslappnigen i överkroppen och benen är helt annan.

På bilden har Fredrik mätt vinkeln mellan mina lårben där jag tydligen gått från ca 58 till 78 grader. Det är en förbättring på 34,5 procent!

Nu ska man egentligen aldrig jämföra sig med andra löpare, speciellt inte på min nivå, då man alltid måste tillåta individuella skillnader menar Fredrik. Men bara för att det var kul kopierade Fredrik in en skärmdump på Mirinda Carfrea som springer ett hårt pass efter cykel på träning. Hon hade ju till exempel tredje bästa löptid i Kona förra året – oavsett kön. Hon spöade alla herrar på plats 1-5 på löpningen.

Börjar likna något va?!